Månad: <span>januari 2015</span>

Publicerad 22 januari, 2015

Tomtar och troll


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

När jag lämnade in mina trasiga läsglasögon till optikern, så frågade jag hur det kan ligga i ett hårt etui och bara spontant gå sönder. Svaret är lite oroande. ”Det är det osynliga glasögontrollet som varit framme”. Tydligen är det inte så lätt att laga mina glasögon, utan de får beställa helt nya bågar trots att det bara är metallråden undertill som höll glaset på plats som smällt av. Hoppas garantin tar den andra smällen, för att köpa glasögon för 3000 kr som går sönder efter två månader är lite väl magstarkt. Problemet är att jag inte hittar kvittot, kanske för att jag letat. Jag har aldrig kunnat finna något jag letar efter. Här finns andra troll också, eller tomtar, som busar och gömmer saker för mig. Jag har ännu inte stött på febertermometern jag blev av med för ett halvår sedan.

Också denna dag har jag suttit och besvarat jobbmejl på löpande band. Inget verkar kunna vänta till nästa vecka, men jag hade aldrig hunnit åtgärda något i nästa vecka ändå eftersom en ny dag alltid har med sig nya åttaganden. I dag har jag lusläst kontrakt och lämnat in synpunkter till ledningen om att inte acceptera formuleringarna. Och svarat på rutinfrågor gällande arbetsuppgifter jag inte utfört sedan, öh, 2002? Som sagt – excelminnet.

Sa jag att jag börjat med en TV-Bibel? Jag har börjat föra bok över alla tv-serier jag följer, vilka avsnitt och säsonger jag ser, vilken kanal och veckodag det rör sig om. Jag måste. Jag skulle gissa på att jag följer cirka 60 tv-serier just nu, men alla är inte igång samtidigt. Problemet är att kanalerna flyttar serierna mellan kanalerna, veckodagar ändras, det görs säsongsuppehåll mitt i en säsong och så vidare. Parallellt med att de repriserar vissa avsnitt och säsonger. Jag kan inte längre hålla koll. TiVo spelar in det mesta men ibland har kanalerna inte meddelat Comhem om avsnitten är nya och då spelas inget in. Och väljer jag att spela in allt så kan samma avsnitt spelas in 5-10 gånger på en vecka.

Hur jag hinner med att se allt jag spelar in? Jag har räknat ut att jag måste titta på tv aktivt 4 timmar per dag för att ligga i fas. Naturligtvis gör jag inte det. Vissa serier sparar jag på hårddisk tills där inte är något på tv att följa. Och vissa serier avsätter jag bara tid till att titta på under helg eller ledig dag. Allt som oftast arbetar jag och då är det inte säkert att jag alls tittar på tv. Ja, det är komplicerat.

Som om jag inte hade tillräckligt så upptäckte jag i dag att Viaplay fortsatt att publicera nya Revenge-avsnitt (3 st) trots att TV3 har säsongsuppehåll. Nu säsong 4 av Revenge har det spårat ur rejält, men säsong 1-3 är fortfarande något för andra att se, tycker jag. Girl Power!

||||| 0 I Like It! |||||

Teveserier Tv Vardagsblogg Viaplay Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 21 januari, 2015

Excelminne

Ledig dag 1 av 5. Hänvisning för jobbmejlen. Röstbrevlåda inkopplad på tjänstemobilen. Ändå. Jag har fått göra akutjobb via mejlen i dag. Ibland tror jag att jag är den enda som kan lösa uppkomna problem eftersom man tar kontakt med mig när jag är ledig. Det är tur att jag kan svara och lösa problemen, annars hade det känts surt att behöva störas med ovidkommande som jag ändå inte hade kunnat göra något åt.

Med tanke på dagens arbetsinsats började jag åter fundera på det där med manligt och kvinnligt. Jag har hela tiden trott att jag lämpat mig för vissa saker som man, att jag har ett manligt tänkande. Nu börjar jag omvärdera den villfarelsen. Det har inte med kön att göra. Tror jag. Jag måste erkänna att jag har ett logiktänkande vars struktur påminner om ett Excelark. Jag sorterar in information i små rutor och gör sedan kopplingar mellan olika celler som ger ett visst utfall av matematisk ekvationslogik. Trots att jag är urusel i matte. Men jag kan detta med kombinationer av koder, statistik, utfall, tolkning. Och det märkligaste är att jag inte glömmer någonting. Allt jag hört/läst/sett på jobbet minns jag. Alla diskussioner. Beslut. När det sas, i vilket sammanhang. För nio år sedan gjordes en neuropsykologisk utvärdering av mitt minne (med tanke på ms) som kom fram till att jag har minnesstörningar men inte när jag är i tjänst. När jag är i tjänst har jag en A-personlighet som överutnyttjar min mentala förmåga där jag inte tillåter mig själv att sortera bort något. Med risk för utbrändhet. Så nej, det är inte manligt/kvinnligt – det är min grundpersonlighet, oklart om det har alls med ms att göra. Därför är det också så lätt för jobbet att kontakta mig i alla möjliga frågor, för när det gäller arbetet så är jag ett uppslagsverk.

Och det imponerar på mig, jag har svårt att förstå varför det är så här. Skillnaden mellan min minneskapacitet arbete kontra fritid. Varför glömmer jag så mycket viktigt som jag behöver komma ihåg? Som detta med att skicka in blanketter till myndigheter. Eller ringa viktiga samtal. Eller allt annat som jag behöver göra i vardagen som rör mitt privata liv? Kanske inte imponerande, snarare fascinerande. Varför fungerar inte Excelstrukturen utanför jobbet? Kanske det är ett bevis för något annat – jag kan verkligen slappna av när jag är ledig, vilket får konsekvenser.

||||| 0 I Like It! |||||

Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 20 januari, 2015

Bara sekreterare

Nu fick jag igång datorn. För stunden. Att sitta med mobilen och skriva är inte optimalt. Jag vill ha korrekt fingersättning på ett tangentbord när jag skriver.

På tal om det så blev jag lite förvånad, kanske chockad, när jag insåg att jämnåriga med mig inte vet vad tabb eller vagnretur är på ett tangentbord. Öh, tangenterna har väl samma namn som på en skrivmaskin? Nej, det går utför med allmänbildningen. Jag gillar inte att använda uttrycket enter, typ ”tryck på enter”. Det finns två tangenter på ett datorbord som heter enter, men de har helt olika funktioner varför vagnretur bättre beskriver tangent för radmatning (inte sändknapp – sådan fanns aldrig på skrivmaskin, men på numeriskt tangentbord var det summeknapp. Ni vet, räknemaskiner.

När jag arbetade som kontorist för 27 år sedan fanns elektiska skriv- och räknemaskiner, men ville jag använda det så fick jag passa på när annan ordinarie smet ifrån sin arbetsplats för att göra något annat. Annars fick jag snällt, som ung och nyanställd, hålla tillgodo med de manuella varianterna. Det gick också. Och när företaget köpte sin första ordbehandlare, så ville jag ofta vara avbytare i telefonväxeln där ordbehandlaren fanns. Ordinarie vågade inte röra den utan föredrog den elektiska skrivmaskinen. Själv byggde jag upp mallar och standardbrev i ordbehandlaren, men det fanns inte plats att spara på någon hårddisk varför man fick läsa in det från floppydisk varje gång man skulle använda ordbehandlaren. Hur kom jag nu in på detta?

Tekniken går framåt och många glömmer hur det egentligen var. Som hur det var innan skrivmaskinerna på 80-talet fick kolband och raderband. Tänk, det var tider när en fick dränka tygband i bläck och sitta med suddpenna som gjorde hål i pappret (före Tip-Ex – om nu någon vet vad det är). Eller karbonpapper om man ville ha kopior av det man skev då kopieringsmaskiner inte började komma förrän på 70-talet! Öh, hur gammal är jag? Nå, men jag har varit med om hela utvecklingscykeln inom administration. Förutom att jag inte fått lära mig stenografera. När jag gick kontorsutbildningen 1986-1988 så hade man ett par år tidigare slopat stenografi som ämne. Synd, för det om något skulle man ha nytta av.

Kanske det är därför jag tycker om att vara sekreterare, för det är ett yrke som förändras och utvecklas. En dynamik jag uppskattar.

||||| 0 I Like It! |||||

Minne Personligt Teknik Vardagsblogg Yrkesliv

2 kommentarer

Publicerad 20 januari, 2015

Sur

Datorhelvetet strular efter att jag försökt köra Windows Update. Återställningspunkterna vill inte bita sig fast. Hittills 3,5 timme och fyra reboot-försök. Senaste halvåret mycket sådana här problem. Tänkt köpa ny dator men väntar på Windows 10.1. Apple… Dyrt. Men kanske kvalitet. Vånda!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Publicerad 19 januari, 2015

Beslut 1½ timme in på arbetsdagen

Bara så där blir det endast två arbetsdagar den här veckan. En fridag. En byte av dag. En semesterdag. Och en ledig helg. Plötsligt fick jag ledigt fem dagar vilket kan tyckas märkligt eftersom jag alltid vill arbeta. Men nu råkade det bli en vecka där jag inte har några möten eller sjukgymnastik – då passar jag på. Även om det blir skit nästkommande vecka att försöka arbeta ikapp det som blivit liggande. Det är så sällan som jag kan ta semester eller ledigt.

Dessutom har jag senaste veckan bråkat så mycket med all personal att det är lika bra att jag inte provocerar dem genom att vara synlig nu ett tag. Jag har enorma krav på min omgivning och de har svårt att leva upp till det. Därför exploderar jag hela tiden vilket är tröttsamt för oss alla.

Vad ska jag göra med ledigheten då? När klockan ringde i dag 05 så kändes det ganska självklart – jag somnade om en timme då jag behövde det. Alltså behöver jag sova. Det är det bästa innehåll jag kan ge en ledighet. Egentid för vila.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Publicerad 18 januari, 2015

Söndag

Söndagar är då jag kikar i min välfyllda kalender för att se vad kommande vecka har att erbjuda. Oj, en tom vecka? Hur är det möjligt?! Visst, jag har alltid mycket på jobbet att göra, men ingenting finns inplanerat i form av möten. Bonus är att jag får en extra fridag eftersom jag arbetade extra (byte av dag) den 3 januari. Så där tre veckor senare känns kompensationen som lyx, nästan lite oväntat och bortglömt.

Det är lite lurigt att försöka skåda framtiden om än bara som en kommande vecka i kalenderform. Man kan väl säga att jag har en dynamisk vardag där ingenting är cementerat. Med undantag för mina fridagar. De är låsta även om innehållet kan skifta.

Hade jag nu orkat utnyttja min söndag till mer än fjärrskådning, så skulle jag behöva tvätta mina hemska fönster. Som fönsterputsare tvättade veckan före jul. Stormen (egentligen orkan hos mig) Egon blästrade mina fönster med havssalt och sand. Försöker jag titta ut så leder tankarna till Lützen. Men att behöva flytta på alla krukväxter och ta bort all belysning?! Jag måste först bli motiverad och ordentligt provocerad av den bristande utsikten, och jag är inte där än.

Sopslängarsöndag känns heller inte så lockande. Destruera gamla papper står också på dagordningen, men orka! Däremot så funderar jag på att ta fram symaskinen som jag haft i 10 år utan att någonsin ha använt den. Kanske jag borde läsa instruktionsboken? Vilket är svårt nu när min läsglasögon är kaputt. Jag funderar på att köpa nya gardiner och de är för långa. Jag behöver lägga upp dem någon decimeter och raksömnad på maskin borde jag väl klara? Väl? Eller? Det krångliga lär bli att får undertråd på spole. Gud, vad jag är tekniskt inkompetent! Jag har inte sytt sedan syslöjden i nian (en basker). Är det okej att ringa syslöjdsfröken Helene så här 28 år senare och ställa frågor? Nä, jag hade aldrig vågat. Hon var aggressiv, slog sönder både saxar och pekpinnar på lektionerna.

Dags hänga tvätt…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 17 januari, 2015

1984

Musik för mig ska vara aktuell och modern, gärna nytt från nya och relativt okända artister. Jag tillhör inte den där skaran nostalgiker som drar fram låtarna från ungdomsåren. Om jag lärt mig något av det är att förfasar sig över hur dåligt det låter. Minnet är mer förlåtande när man inte ställs mot fakta.

Ska jag vara nostalgisk så finns det bara ett årtal; 1984. Varför jag minns låtarna som så bra just det året? Jag var 14 år och jag tror många av mina jämnåriga också upptäckte musiken som något socialt gångbart då. Vi blev konsumenter av det enda kulturella inslag vi hade tillgång till. Året när Tracks och Bagen hade premiär. Musik på radio spelades in på kassettband. Musikvideo på tv spelades in på video(bandspelare) som de flesta nu hade råd med. Minns att vi på rasterna på högstadiet (1984, sjunde och åttonde klass) fick lov att vara kvar inne i klassrummen och använda musikanläggningarna som fanns. Jag kan inte minnas att någon alls gick ut på rasterna under hela högstadietiden. Kanske för att vi var omringade av parkering, åker, lågstadiet och ån. Vi hade ingenstans att ta vägen.

 

Många av låtarna från 1984 har jag glömt, ännu värre är det med låtarna som kom i övrigt på 80-talet. Men just i kväll blev jag lite nostalgisk när jag på Spotify fann låtar som jag inte hört sedan det begav sig. De mer kända låtarna spelar de ständigt (fortfarande) på radio, men jag känner inget för det. Nu när jag hör andra låtar från tidsperioden så minns jag plötsligt nya saker. Trots allt var musik redan då väldigt centralt, varför jag nu associerar till händelser. Än så länge bara sköna känslor, fina minnen, men inget jag vill dela med mig av. Hur jobbig skolan än var så vände det lite på högstadiet och det blev en uthärdig vardag. Men helgerna var fortfarande hemska. Musiken sammansvetsade oss nog lite mer i skolan. Vi hade kul. Allt var inte nattsvart i min barndom.

Varför satellitfotot ovan? Eftersom jag inte varit i närheten av byhåla på 9 år (lille fars begravning) och inte varit på skolan sedan 1996 när det var 10 år efter avslutning, så började jag fundera på om något förändrats. Nej, samma byggnader står kvar på samma ställe. Jag vet att byggnaderna delvis används till annat i dag, men min text på bilden beskriver 1986.

Tillägg: När jag gick i ettan fick vi åka buss till matsalen varje dag. Matsalen låg då där det står syslöjd. Missade man bussen fick man snällt gå ensam fram och tillbaka. Ingen inräkning gjordes. Lång väg, men som tur är så finns gångtunnel under E22. Men bron över ån var otäck liksom att behöva korsa över parkeringen till sporthallen.

||||| 0 I Like It! |||||

Minne Musik

Kommentarer stängda

Publicerad 17 januari, 2015

Mobilcentral

Vissa påstår att jag är beroende av mina mobiltelefoner bara för att de är fler än en. Nå, men jag är faktiskt inte nörd. Det ska jag bevisa genom att svara på en gammal nätlista.

Var ligger din mobil när du sover?
Mobil 1 återfinns i sängen. Mobil 2 på skåpet bredvid mig. Mobil 3 i väskan (man-bag). Mobil 4 har jag i ett köksskåp. För enkelhetens skull: Nedan gäller bara mobil 1 och 2 som jag alltid har med mig när jag sover – för de andra är som i regel avstängda (tjänstemobilen och extramobilen).

Hur ofta ligger din mobil hemma utan batterier?
Båda mobiltelefonerna är alltid med mig och aldrig urladdade.

Hur känns det när du inte har din mobil på dig?
Då känner jag stor osäkerhet eftersom jag är så fysiskt instabil och vill kunna nå omvärlden vid behov.

Får du någon gång höra att du är en mobilälskare?
Nej, bara att jag skulle ha ett beroende.

Hur många samtalsminuter har du ringt?
Det vet jag inte. Går det att se? Jag ringer aldrig telefonsamtal med telefoner!

Hur många mobiler har du haft det senaste året?
Öh. Iphone, Sony, Samsung, Sony Ericsson. Jag kör parallellt.

Blir folk irriterade över att din mobil ständigt är med dig?
Jag tror de är mer förvånade än irriterade, eftersom jag har flera mobiltelefoner som jag lägger upp bredvid mig men aldrig använder. Alla andra sitter och pillar på sina telefoner, men det tycker jag är oartigt när man befinner sig i ett sällskap.

Vad står de i det 4e sms:et i din inkorg?
Jag behöver inte ens titta. Det var postutlämningen som ville att jag skulle hämta paket.

Vad står de i det senaste skickade sms:et?
En kod då jag återställde lösenordet till en gammal blogg; Flärdfula bilder Som jag inte använder för mobilfoton längre då bloggen var kopplad till min gamla Sony Ericsson som ligger i köksskåpet.

Vem är överst listan över missade samtal?
Ipos.

Vem är 6a på listan över mottagna samtal?
Flärdtjänsten, när chaufförerna inte kör till rätt adress ringer de till flärdtjänsten och klagar på att jag inte är på den felaktiga adressen. I sin tur ringer flärdtjänsten till mig för att fråga om jag eller chauffören är fel ute. Jag är aldrig fel ute.

Vem är 2a på listan över uppringda nummer?
Gissar på ömma modern.

Har du som bakgrundsbild?
Någon mosaikstandard för Iphone. I Sony… Berg och moln med turkost (inte turk-ost) filter.

Hur mkt batteri har du?
Iphone: 99 %. Sony: 99 %. Jo, de är nyladdade sedan ett par timmar.

Vem är 8 på din kontaktlista?
Undrar om numret är aktuellt? Men maken till killkompis.

Vem är den första på bokstaven ”G” i din kontaktlista?
Arbetskamrat.

Vad heter din mobil, som bluethooth namn?
Öh… Ingenting, tror jag?

Den bästa låten på din mobil?
Tja, jag har ju Spotify på mobiltelefonerna. Lite förtjust i Marlon Roudette (When the beat drops out).

Den sämsta låten på din mobil?
Jag behöver ju inte välja att lyssna på sånt. Vill man så kan jag tipsa på valfri låt med Aleister Crowley. Väääldigt gamla inspelningar av ”djävulsdyrkaren”. Nå, men för mig är han annars en inspirationskälla med tanke på vad Thoth gjort för tarot.

Den första bilden du ser när du går in på dina foton på mobilen?
Skärmdump av ett mejl där det står en kod jag inte vill tappa bort.

Hur mkt är klockan när du gör detta?
00.02.

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Kommentarer stängda

Publicerad 16 januari, 2015

Misstänksamheten mot andra

Den enda gången jag lägger mig och somnar efter jobbet (pratar inte nattsömn här) är när jag arbetar halvdag, vilket jag bara gör en dag varannan vecka. Det är självklart efter hämndtjänst gjort ett besök hos mig. För det är alltid en hemsk dag. På jobbet ska jag hinna utföra åtta timmars arbete på fyra timmar. Hemkommen ska jag sitta och vänta på hämndtjänst, om de nu kommer i tid vilket inte är troligt. Först überstress from hell på jobbet, sedan tvärnit och sitta och vänta på hämndtjänst. Inte konstigt jag därefter fullständigt kollapsar.

Fortfarande kan jag inte sitta och somna, det är helt omöjligt. Därför kan jag aldrig somna i soffan framför teven. Jag måste ligga ner, men inte på soffan, utan i sängen. Därmed är jag en aktiv tv-tittare tills jag inte orkar mer och lägger mig i sängen.

I sängen kan jag inte titta på tv (har ingen tv i sovrummet), men det är enda stället jag kan läsa böcker i. Men jag kan inte somna från en bok, för jag somnar inte om någon lampa är tänd.

Jag förstår fortfarande inte de som kan somna framför teven eller när de läser en bok. För mig totalt främmande! Kanske det är mitt kontrollbehov? Eller hur vanligt är det egentligen att någon bara kan somna så där? Det är mig ett större mysterium än att jag själv inte somnar så lättvindigt. Och det där med att alls sova efter en hel arbetsdag efter jobbet?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

Kommentarer stängda

Publicerad 15 januari, 2015

När det brast för mig

I dag när jag tog på mig läsglasögonen så såg jag ännu sämre än vanligt. Det visade sig att ett glas fallit av då tråden som håller glaset på plats hade gått av. I etuiet. Ett hårt etui. Är det ens möjligt? Undrar vad nu optikern ska säga, men ännu mer angeläget är kanske att finna kvitto och garanti. Jag är duktig på att gömma under viktiga papper. Frågan är om det är en kvalitetsbrist på glasögonen eller om de kan påstå att jag varit oaktsam? Men det borde vara helt omöjligt för ett par glasögon att gå sönder när de ligger i ett oskadat hårt etui. Jag kan inte se något fotavtryck från en elefant.

Sånt här irriterar mig. Jag uppskattar inte att lägga tid, kraft och energi på sånt här som jag finner väldigt onödigt. Men jag behöver mina läsglasögon.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

2 kommentarer