Kategori: <span>Dravel</span>

I eftermiddags kastade jag en blick ut genom fönstret och såg ett jätteråtta ute i rabatten. Förmodligen är det därför alla fåglar skrikit hela natten då de anat faran. Själv hoppas jag bara att alla ungarna som ständigt leker i rabatten blir råttbitna. För de (ungarna) för en hemskt liv dygnets alla timmar. Efter klockan 23 om kvällarna så ser jag barn i 4-5-årsåldern som i mörkret sitter och gungar ensamma på lekplatsen. Jag tycker det är bättre att de blir bitna och springer hem, än alternativet där barn försvinner lite då och då. Vilket inte är så konstigt när föräldrar inte har uppsikt eller regler för barnuppfostran.

Tänk, i 20 år bodde jag på landet. Därefter bodde jag 10 år i en mellanstor stad. Och aldrig någonsin att jag såg en råtta under dessa 30 år! Men efter att ha bott i Göteborg i 14 år så har jag sett råttor minst fyra gånger. Stora, feta, springer överallt dagtid bland människor.

Svårt att säga vad jag tycker är värst… Råttor eller barn? Vet inte om jag gör någon skillnad egentligen. Nej, jag är inte särskilt barnkär. Och det beror inte på barnen, utan på föräldrarna.

Är det måndag? Har jag semester? Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. Och det är äckligt varmt, tredje dagen +27, som gör mig somnolent och omtöcknad.

Den här veckan blir det mer arbete än vad jag tänkt mig. Istället för en så blir det två dagar på jobbet, även om jag inte bestämt mig för vilka två dagar det blir. Det har kört ihop sig lite. Inte på jobbet, utan det där med antalet timmar som jag måste jobba för att kunna vara ”långledig” i tio veckor.

Jag måste byta (fast) telefon och bredband till digital dito istället för nuvarande analoga. Det är svårt. Det kräver så mycket av mig och jag vet inte om det blir bättre. I ett år har jag inte kunnat ringa ut på fast telefoni. Behöver jag fast telefoni? Tja, just  nu behöver jag det på grund av bredbandet. Det riktiga problemet är att jag inte uppfattar tjänsteleverantörer för telefoni/bredband som… riktiga… Svåraste problemet verkar vara att få  en router? Nåja. Efter ett år är det kanske för tidigt att ta ett beslut om hur jag ska gå vidare.

Det händer att jag inte lyssnar, slår dövörat till, då jag är så fruktansvärt ointresserad…

• Sport. I alla dess former. Jag hör om lag men har ingen uppfattning om inom vilken sport det handlar om. IFK Göteb0rg? Förmodligen någon simklubb, eller nåt. Jag hör också personnamn, och det säger mig ingenting. Varför jag är så ointresserad? Jag imponeras inte av fysiska prestationer som inte tillför varken mig eller världen någonting.
• Väder. Soligt och varmt? Varför är det så bra? Och varför är regn så dåligt? Jag gissar att vi behöver ha omväxling, och det får vi också. Hur vädret ska bli enligt prognoser är också helt ointressant.
• Bilar. Något bilintresse har jag aldrig haft. Jag kan inte på en bil se vilket märke det är eller vilken årsmodell. Bilar ska ha fyra hjul och kanske någon tilltalande färg, för mig räcker det. Att jag själv ägt en blå Golf (1978) och en vit Opel (1987) är så långt mitt personliga kunnande sträcker sig.
• Utlandsresor. Många pratar om sina semestrar utomlands i solen och vilken semesterort de varit på och på vilken ö. Det säger mig ingenting, är helt ointressant. Varför envisas alla prata om hur det var på hotellen och hur maten var där? Vem bryr sig?
• Barn. Under 20 års tid pratade alla jämnåriga om sina underverk till barn. När de äntligen slutat med det skitsnacket, så har de gått över till att prata om sina barnbarn. Ja, men ingen annan tycker att ens barn/barnbarn är några underverk – det är subjektivt, väldigt självklart och också ointressant. Sorry!

Så vad lyssnar jag då till? När engagerar jag mig också i diskussionerna som förs i min omgivning?

• Tv-serier, men bara bra sådana. I mitt fall fantasy/scifi. Svenska deckare är avskyvärda. Att jag inte verkar ha samma intresse som andra bryr jag mig inte om.
• Svalt väder som får mig att fungera fysiskt. Om det regnar, blåser eller är soligt är inte så intressant. Bara det aldrig är mer än +20. Men jag pratar aldrig om det. Jag blir bara glad och tacksam när det är perfekt väder.
• Flärdtjänsten, eller hur chaufförer och regelverk trilskas, är betydligt intressantare och mer engagerande än vad det är för bil jag åker runt i.
• Resor värda att prata om är de vardagliga förflyttningarna man gör och som är betydligt mer händelserika än att åka till en solstrand och bränna sig.
• Katter, det enda djur värt att diskutera i timmar och om deras egenheter och saknaden efter dem. Det berör mer än barn och hundar.

Japp, jag är avig. Mycket beroende på att jag aldrig känner mig inkluderad. Det finns historik bakom till varför jag känner så här kring vissa topics. Människor är väldigt exkluderande om man inte har samma tycke och smak som vad de har. Så – jag kan också vara exkluderande och fördömande.

Ja, det blev snus, jordgubbar, körsbär, blåklint och ringblommor. Min lilla inköpsrunda gick bra och jag hade väl inte trott annat. Annars är jag mer en nätshoppare. Utbudet runt omkring mig är inte så brett, men i dag var jag ute efter frukt, blommor och snus.

Och jag gick förbi min framtida optiker. Jag har i månader väntat på att bli färdig till att gå inom för att beställa en tid, men nu får jag ge mig till tåls. Fortfarande har jag inget hört från neurooftalmologen. Dessutom är min stadsdel lite tråkig på sommaren, för de sommarstänger alla butiker. När jag är ledig och har tid att traska runt för att uträtta lite ärenden.

Omdömen: Snus var lika läckert som vanligt (tror jag – har inte provat än, men hur stor skillnad kan det vara från gång till gång?). Jordbuggarna var äckliga, främst på grund av att de inte var dagsfärska samt utstått regn (kantstötta, delvis ruttna, lite mögel). Körsbären var en höjdare men skitdyra (turkiska). Blåklint är blåklint och ringblomma är ringblomma – men de lär inte hålla många timmar då inte heller de var särskilt nyplockade. Jag tror regnet har ställt till det för både bär och blomma – sol har det varit gott om ändå, men inte tillräckligt. Och värmen? Under 20 men ändå över det normala för årstiden.

En arbetsbefriad helg ligger framför mig. What to do?

Min största och allvarligaste störning måste vara det där att jag ständigt kollar jobbmejlen. Det är inte fruktlöst, för där är ständigt nya mejl som dimper in i korgen. Frågan är – hur viktigt är det att jag läser min jobbmejl? Det är svårt att säga. Där är alltid något som jag måste åtgärda i form av att vidarebefordra viktig information. Det utgör kanske 1 % av totala mängden, men ack så viktigt ändå! Ibland händer det att jag hoppar över att kolla en söndag – då jag inbillar mig att ingen viktig information kommer som behöver spridas – men brukar ha fel. Jag får dessa viktiga mejl dygnet alla timmar, veckans alla dagar. Men är de så viktiga? De flesta vet när jag är ledig? Det har egentligen ingen betydelse. Vår källa till snabb och viktig information går numera via mejl och jag kan inte vara den som stoppar upp en flöde. Det är problematiskt, för jag vill vara ledig. Jag vill kunna strunta i mejlen. Jag har rätt i att fullständigt skita i allt jobbrelaterat när jag är ledig. Men det gör inte någonting enkelt. För kraven är motstridiga – jag ska inte kolla jobbmejlen, men jag måste kolla jobbmejlen. Hur jag än gör så blir det problem som drabbar mig.

Nu är det väldigt sällan jag har så mycket som två semesterdagar på rad. Därför har jag ändå satt en gräns från och med i sommar – jag kollar aldrig jobbmejlen på en semesterdag. Övriga dagar kollar jag mejlen max en gång per dag. Och ändå – jag drunknar i mejl. Hur skulle det varit om jag struntat i mejl under de tio sommarveckor som jag (officiellt) inte är i tjänst? Det hade nog fått andra konsekvenser. Folk hade börjat ringa från jobbet hem till min privata telefon. Det har redan hänt. Mer än en gång. För att jag inte svarar på jobbmejlen med vändande post inom 30 sekunder.

Teknik är för tillgänglig.

Statistiken för juni säger att jag aldrig förr haft så många besökare på bloggen. Åtminstone inte de tre senaste åren, vilket är den tid bakåt som går att kontrollera. Ändå har jag ett minne av att jag även tidigare haft 1000 besökare per dag. Men det är för cirka tio år sedan. Tror dessutom att jag periodvis var uppe på 1500-2000 besökare per dag.

Jag är skeptisk till min statistik. Förmodligen är det 995 robotar per dag som snurrar in här. För hade det varit verkliga människor så tror jag att jag hade haft betydligt fler kommentarer. Kanske. Om jag nu känner andra som mig själv, så är det mer smygläsning än kommentering.

När dagbok dök upp på nätet för dryga 15 år sedan, så kommenterades det friskt. Men då var det nästan ett krav från dagboksskribentens sida – man var arg om folk smygläste utan att lämna spår efter sig. Lyckligtvis har det märkliga kravet försvunnit, men det ger också konsekvensen att man inte har en aning om det man skriver läses eller hur det uppfattas.

Det bästa med sommartiden är att ingenting kostar. Inga dyra semestrar. Inga dyra jobbluncher. Inga räkningar dimper ner på sommaren. Och bäst av allt – jag har inga lån annat än till CSN. Därför kan jag varje sommar kosta på mig någon present till mig själv. Förra sommaren var det en ny tv. Året innan dess nya glasögon. Och året före dess en ny soffa. Men i år? Jag behöver inget. Jo, nya glasögon är på gång men jag får avvakta eftersom jag ska till ögonläkare.

Vad vill jag ha sagt med detta? Att pengarna bränner och jag vill spendera? Nej, jag vet inte. Kanske jag bara vill säga att jag känner mig lugn efter att under så många år ständigt kämpat med ekonomi. Jag har kommit upp i normal lönenivå och är inte längre underbetalt. Och jag har inga direkta utgifter eller lån. Det ger en mental frihet. Jag lägger inte sedlar på hög, men det känns ändå bra. Särskilt som jag verkligen inte behöver något. Och behöver jag något så är det inget oöverkomligt som tär på kassan. Kanske det ändå finns en liten nackdel med detta – jag har råd att snusa för dryga tusenlappen i månaden.

Ändå finns det en liten tanke… är jag inte värd mig själv något fint om än litet och billigt? Jo, men problemet är att jag inte vet vad. Mig saknas inget. Egentligen.

Hur tusan får man upp ett par rullgardiner? Jo, jag är händig när jag lägger manken till, men ibland tycker jag de krånglar till saker som borde vara simpla. Så jag måste borra i väggen? Och eventuellt flytta gardinstänger till annan höjd? Och hur sätter man ihop rullgardiner som levereras i tusen delar à la Ikea? Jag får fundera och försöka visualisera mig fram till en lösning. En dag då jag orkar bry mig.

Tydligen fungerar inte min porttelefon. Det går att ringa upp till mig, men dörren öppnas inte när jag försöker släppa in någon. Men inte heller det orkar jag bry mig om i nuläget.  Vilket innebär att jag får ta hissen ner för att släppa in de som vill in genom porten.

Okej, förkylningen börjar ge med sig, men jag är matt och håglös (för att inte prata om huvudvärken efter att hostande). Och det är i dag min första officiella semesterdag. Den enda semesterdagen denna vecka. Tusan vad jag har många lediga dagar utan att behöva ta semester?!