Kategori: <span>Tv</span>

Publicerad 7 oktober, 2012

En mörk gestalt


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Ute är det mörkt, kallt och blåsigt. Därför reagerar jag då jag tittar ut och alltid på samma plats ser en mörk gestalt stå i motljus på gångbanan. Förmodligen är det ett sammanträffande, någon råkar stå där just när jag tittar ut. Det råkar bara vara så.

Ändå får jag alltid en liten kortslutning i hjärnan där en liten neuron funderar på om jag verkligen sett en människa där ute i mörkret, kylan och blåsten. Eller om det bara är… en gestalt. Ganska snart slår jag bort den där flyktiga tanken då logiken träder in. Klart det är en människa! Jag orkar nämligen inte ta in vad det annars skulle vara.

För några dagar sedan halkade jag in som hastigast på en Plus-repris på tv. Det handlade om dyra betalsamtal till så kallade spåkärringar. Man raljerar ganska mycket kring hur löjligt det är, att de inte kan vara synska. För hade varit synska hade de kunnat förutsätta så mycket, känt till så mycket mer, som till exempel att Plus skulle jaga dem. Som jag ser på det så raljerade de över fel saker, de hade fel fokus. Problemet är industrin med dyra betalsamtal där man tjänar pengar på folks olycka. Problemet är också att denna industri inte har för avsikt att ha någon form av kompetens. De kan helt enkelt inte leverera det de utger sig för att bistå med – visdom.

Att vara synsk är egentligen små stunder av begränsad klarhet, själv sträcker jag mig till att kalla det för intuition. Intuition besitter vi alla. Jag vägrar tro på att detta är något man kan styra. Jag tror därför också att man i sin välvilja att bistå med sin intuition fantiserar ihop sanningar som inte är verkliga. Därför har jag valt att inte lita på min intuition i vissa situationer – som när jag ser mörka gestalter.

Nära synskheten ligger spådomen, det som Plus handlade om och det de här telefonlinjerna tar så generöst betalt för. Jag tror inte på spådomar genom tarot. Själv kan jag spå i tarot, men det är en grov missuppfattning när man säger ”spå”. Tarot är självhjälp, självinsikt, förlösa det undermedvetna, lära sig tänka i andra banor, inspireras och få affirmation. Tarot ger förslag men dikterar inte ”gör si eller så, annars händer detta”. Just därför blir jag lite upprörd när Plus raljerar kring fånigheterna spådomar. Okej, de har vissa poänger i programmet. Förlöjliga gärna industrin, men ta reda på vad t.ex. tarot innebär. Visst, det är fortfarande flummigt och ogreppbart för många, men med nyfikenhet och öppenhet så kan man lära sig att där finns nyanser och till och med kontraster.

För sex år sedan förslöt jag min egen öppenhet för intuition. Det är jobbigt att ha känselspröten blottlagda. Det känns som om hjärtat ska slitas ur kroppen på en. Fysiskt. Därför vill jag inte utforska mörka gestalter utanför mitt fönster.

* * * * *

Jag har varit frånvarande här på bloggen i en vecka. Vad har hänt sedan sist?

  • Närmare 800 inlägg har raderats aktivt av mig från april 2011 till september 2012.
  • Jag håller mest till på Twitter. Facebook, ja där saknar de mig. Påstår vänner i små meddelanden.
  • Ömma modern med sambo var här tidigare i veckan för att fira moderns 60-årsdag. Jag tog då semester några dagar.
  • Jag har köpt hem gamla Dallas-avsnitt på dvd. Betydligt mer kvalitativt än de nya Dallas-avsnitt som visas på TV4.
  • Jobbet rullar på som vanligt, det vill säga oorganiserat kaos där jag inte riktigt efteråt vet vag jag egentligen gjort eller inte gjort under dagen.
  • Min dator hemma är färdig för skroten och jag letar alternativ. Snål som jag är, tycker jag inte att där finns något prisvärt. Jag får fundera fram tills datorn inte går att starta alls. Största problemet (av många) är Office som kraschar och där felsökning säger att allt fungerar. Men webbläsaren kraschar också. Datorn i sig själv också. Och Feedreader. Och MailWasher. Ja, alla program. Egentligen har jag haft problem med datorn ända sedan jag köpte den för flera år sedan, men då berodde det på dåligt uppdaterade drivrutiner för de förinstallerade ASUS-programmen. Nåja.
  • Och så har jag smått ångest över en föreläsning jag ska ge i nästa vecka. Jag höll i samma föreläsning för tio månader sedan. En gång. Då var jag påläst, det är jag inte nu. Jag har några dagar på mig att marinera mig själv i visdom. Eller så får jag förlita mig på min intuition…
||||| 0 I Like It! |||||

Personligt Privat Spooky Teveserier Tv

2 kommentarer

Publicerad 19 mars, 1999

Årsredovisning (#29)

Denna helg trodde jag att jag skulle få lite lugn och ro. Men icke! I morgon ska jag gå in och arbeta extra. Det är så att man ska slå ihop tre journalarkiv till ett, och gissa vem som ska räkna ut det hela? Visst, det är jag det! Jag ska ligga på golvet och mäta med tumstocken. Vi ska flytta hyllor i veckan och allt måste vara noga genomtänkt då fel inte är ett alternativ när journalerna ska flyttas. Suck… Det är vid sådana här tillfällen man önskar att datajournalen hade gjort sitt intåg även inom slutenvården, och inte bara i primärvården. Det enda positiva jag kan komma på är att jag slipper vara med när journalerna flyttas. Tjohoo! Sist jag flyttade ett arkiv (yes, jag har gjort detta tidigare) blev jag skitdålig och fick migrän. Men vad kan man förvänta sig? Vi män är ju så klena, även om det oftast är mer mentalt än fysiskt.

På söndag ska jag bli hämtad i lille fars ”nya” bil. Han har uppgraderat sin Golf av -78 års modell till en Golf av -87 års modell. Sedan ska jag hem och ställa in hans video. Hur jag än förklarar begriper han inte att det finns kanaler på videon som måste ställas in för att kunna spela in från teven. Teven är min. Den pajade för ett par månader sedan (pang, puff, rök, os) men han har lyckats laga den. Därför fick han behålla den. Teve är något jag knappt vet vad det är längre. Jag sitter mer framför datorn nu än framför teven. Men aldrig i livet att jag skulle kunna missa de cirka 7-8 program jag följer varje vecka. Ja, jag har en ny teve, om ni undrade hur jag kan se på teve om jag gett den till fadern. I och för sig hade jag ju en extra teve sedan tidigare, men den var modell mini.

När jag skriver detta förstår jag helt plötsligt att jag är prylgalen. Vågar jag här berätta att jag har två datorer, två teveapparater, tre telefoner, tre klockradioapparater (det heter så, jag kollade i ordlistan), två CD-spelare och tre radioapparater. Usch, nej! Det låter så fult att vara prylgalen. Låt oss säga att jag är schizofren istället.

I går var jag på LSF:s årsmöte i vår lokalavdelning. Tjugosju medlemmar kom (av de cirka hundra som finns i lokalavdelningen) och jag satt så vackert och norpade pengar från dem när de kom. Anledningen var att jag är kassör och ville ha pengar för den mat och de lotter som erbjöds. Inte för att de hade något val. Maten var olika dessertostar. Den ost jag kommer ihåg bäst var den som var både äcklig och väldigt god. Jag kunde inte bestämma mig för hur jag skulle förhålla mig till denna ost, som hade orden ”pepparrot” i sitt namn. Min första tanke var att spotta ut osten i näven och sedan torka av det på byxbenet. Tur man inte följer sina impulser.

Efter ett tag var det den godaste ost jag ätit. Den var stark! Undrar vad den kostar?

Kvällens föreläsare var Miss C, en f.d. kollega till mig som numera är massör. Med sig hade hon Anne som pratade om stress och stresshantering. Lottvinsten för kvällen var en halvkroppsmassage. Som tur var vann jag inte. Jag avskyr beröring. Helst om någon tar på mina axlar. Hu, jag både ryser och får gåshud när jag tänker på det. När jag sedan gick hemåt så fick jag ta med mig två överblivna ciderflaskor. När jag steg av bussen (mörkt ute, efter kl. 20) så klirrade flaskorna. Tanten framför mig som steg av bussen började då halvspringa, höll handväskan tätt intill kroppen och sneglade hela tiden över axeln. Jag har väl aldrig sett en så gammal människa röra sig så snabbt sedan jag var med på loppis sist.

Nu har jag räknat upp torsdagen, lördagen och söndagen. Men i dag är det ju fredag. Så vad har jag då gjort i dag? Jo, jobbat som vanligt. Där händer inget spännande alls. Inga skandaler eller så. Jo, en liten skandal. En av mina arbetskamrater har i kväll stämt träff med en kille hon bara träffat på chatten. Har bor lång härifrån, så han kommer in med tåget för att sedan gå hem till min kamrat. Hur vågar hon? Hur törs hon? Jag är lätt orolig. På jobbet är vi många som skällt och förmanat henne, men tyvärr, inget gehör. Hoppas bara allt går väl[1].

Jag träffade på Mr L i affären i kväll. Han har ett bekymmer. Han har en bild av en annan kille som han på nätet säger föreställa honom själv. Problemet är nu att han träffat en tjej där de båda vill träffas. Men det går ju inte! Han är ju inte mannen på bilden! Så gräver man en grop för att själv falla där i! Vad är det för kamrater jag har, så säg? Tur man själv är ett helgon… Amen.

[1] Facit 12 ½ år senare – de är gifta och har två barn.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Lille far Teknik Tv Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 2 mars, 1999

Läkare och postorder (#14)

I går började de nya AT-läkarna på mitt jobb. Denna flock på cirka 10 personer fick guidad tur i går av en överläkare. När de passerade det rum jag satt i, sa överläkaren i förbifarten utan att stanna: ”Och där har vi en manlig sekreterare, höhöhö”. Kände jag mig dum?[*] Jag kände mig som Skäggiga damen på cirkus. Alla tittade storögt på mig. Så ovanlig är jag väl ändå inte?! I och för sig så stirrade de små läkarna storögt på allt de såg. De är ju så nytillverkade att de inte ens lärt sig att hälsa eller presentera sig. Men ack, de blir nog härdade med tiden då de har enorma krav på sig och får i stort sett klara sig bäst de kan.

Något annat som också inträffade under gårdagen, var att jag tittade på de danska nyheterna. Det händer inte så ofta då jag inte begriper så mycket av lätet till språk, även om jag studerat danska. Men i går förstod jag allt de sa, för det var allvarliga saker de diskuterade. Nämligen om ”de hemska svenskarna” som överöser de icke ont anande danskarna med postorderkataloger typ H&M, Haléns, Ellos o.s.v. De var förskräckta på nyheterna. Vem vill beställa kläder per postorder? frågade de sig. Man intervjuade anställda på posten i Danmark, och där kunde man beskriva det stora inflödet av klädpaket och det var ju så konstigt. Reportern hade till och med beställt en kavaj, men den var ju alldeles för kort i ärmen. Det hela gick alltså ut på att det var så fruktansvärt med att beställa kläder och att det var Sverige som stod bakom detta. Åja, något får de väl ha som tack för allt *jäkla* Lego som flödat in i detta land. Visst, Lego roar barnen, men hur många vuxna är lika roade efter att ha trampat på någon av de förrädiska små plastbitarna?

[*] Män inom mitt yrke är väldigt ovanligt.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Omvärldsbevakning Tv Vardagsblogg Viaplay

Kommentarer stängda