Kategori: <span>Yrkesliv</span>

Publicerad 17 mars, 1999

Fint som snus (#28)


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Underbart trevliga och kamratliga Miss M hjälpte mig i dag när jag behövde stöd i en ekonomisk fråga. I morgon kväll ska jag nämligen på årsmöte och redovisa fjolårets ekonomi i LSF:s lokalavdelning. Eftersom Miss M beskyller mig för att lida av dyslexi (dyslexi=skrivsvårigheter, dyspepsi=matsmältningsrubbning), så fick hon titta på min redovisning. Men hon hann nog knappt se vad jag skrivit för jag ryckte pappret direkt. Hon har ju en sjuklig förmåga att hitta stavfel.

I dag var Miss M trevlig, och i går elak. Men jag tycker ändå att hon är en svikare som inte kommer på årsmötet i morgon. Det kommer föreläsare som ska berätta om massage och om stresshantering. Som om inte det var nog så ska vi ha ostbricka och cider. Vin hade kanske passat bättre, men det finns visst någon lag som säger att man inte får förtära alkoholhaltiga drycker på sjukhuset. Men jag vet en sköterska som bjöd sina kollegor och patienterna på hemmagjort äppelbrännvin. Så pigga har väl aldrig våra inneliggande patienter varit tidigare. I dag hade vi en gammal tant som var så ledsen, dålig och håglös. Inget var bra. Hon fick förslaget att få träffa sjukhusprästen, men nä… Mungiporna bildade en cirkel runt hennes haka, så ledsen var hon. När sköterskan efter mycket utfrågande tog reda på vad det var med den lilla tanten, så kröp det fram att hon ville snusa. Hon låg på en sal med tre andra patienter, och tyckte det var genant att snusa inför de andra medpatienterna. För att det var så okvinnligt att snusa. När sköterskan sa att det var helt okej, att det bara var att ta en prilla och inte bry sig om de andra, så sken den lilla tanten upp som solen efter ett regnoväder. Helt plötsligt var hon glad, pigg och kände sig friskare. Trots alla mediciner och omvårdnad, så saknades alltså kvaliteten som ökade livslustan. Så det är nog inte helt fel, trots alla bestämmelser, att ge t.ex. äppelbrännvin till behövande patienter.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Snus Tänkvärt Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 10 mars, 1999

Drömma sig bort (#22)

Jaha. Sista kursdagen i ”Kvalitet – till er tjänst”. Nu inser jag alla mina små obetydliga brister och mina arbetskamraters enormt betungande fel. Jag ser så mycket som de kunde göra bättre.

*ironisk* Nej, självklart har vi kartlagt bristerna som måste åtgärdas. Vad vi mer gjort är att ge förslag på hur de ska åtgärdas. Senare, tidigast i höst, ska vi i många projektgrupper genomföra ändringarna. Det blir spännande! Går det bra så är det bara att nicka nöjt och inse hur duktig man varit. Går det åt helvete så kan jag ju säga ”Vad var det jag sa”.

Bussarna kör normalt igen. Jag har i dag åkt med tre olika chaufförer och har aldrig sett något så surt sedan jag tittade mig själv i spegeln sist (kom inte på något annat surt). När jag åkte bussen hem såg jag en reklampelare där det stod ”Jag slöt ögonen, sedan reste jag bort”. Jag har ingen aning om vad det handlade om, men min associationsförmåga aktiverades. För visst reser vi bort i tanken då vi sluter ögonen och låter fantasin spela fritt? På kursen i dag stod det i vår litteratur nämnt om Florida. Genast drömde sig alla bort till värmen, stränder, Disney och allt möjligt annat. Utom jag. Den första tanken som slog mig var orkaner med kossor flygande trettio meter ovan marken. Nå, hur är det med mitt positiva tänkande? Jo, jag tänkte ju förstås att det var skönt att jag satt tryggt på sjukhuset. Hur många har sjukhuset som önskevistelse? Är jag udda eller bara konstig? (Svara inte, frågan var retorisk). Ska jag resa bort i mina tankar så reser jag till en lat sommardag på en solvarm äng med en svag bris. Är man stressad så ska man ha ett sådant här mål i tanken att vända sig till, där man kan känna sig lugn och trygg. Kan man inte somna på natten så kan man också ha ett sådant här ”personligt rum”, som det heter. Det har jag också lärt mig på en kurs, men det var inte via jobbet. De vill att man i högsta grad är närvarande när man arbetar.

Norrländska. Världens konstigaste dialekt (tycker jag som är skåning). I dag fick jag lära mig att ”Jag är lemmen” (vet ej om jag stavat rätt, men visst är det lätt oanständigt om man har samma friska/sjuka fantasi som jag) och det ska betyda att man har träningsvärk. Men att inte förstå norrländska är inget att vara puged för. Va, puged? är det nån som undrar. Vad är det? Jo, skånska för dyster, så klart! Jag tycker det är lite av en skymf att det finns en ordbok för skånska. Vem förstår inte detta intelligenta språk som gett upphov till hela danska språket?

*ironisk igen*

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Dravel Fundering Hälso- och sjukvård Ironi/sarkasm Kurs New Age Språkligt Utbildning Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 9 mars, 1999

Kurs (#21)

Så har man då varit på en kursdag med ”Kvalitet – till er tjänst”. Nu återstår bara morgondagen också, sedan har vi gått och lärt oss hur vi ska kvalitetssäkra vår arbetsplats. Ja, jag undrar då hur det ska gå med det, men roligt har vi åtminstone. Jag går med den sjukvårdspersonal som jag jobbar ihop med. Detta är ett utmärkt tillfälle att lära känna dem då jag ju är relativt ny på ”min” avdelning. Ny och ny, det kan diskuteras eftersom jag jobbat på kliniken i sju år och även tidigare varit på just denna avdelning. Men jag har ett STORT problem. Jag kommer inte ihåg namn. Nu tror jag inte det är någon som begär det heller, då det jobbar 350 personer på kliniken. Jag är så tacksam bara jag kan komma ihåg alla mina egna namn som är delvis på svenska och delvis på finska. Jag var tretton år när jag kunde stava till mitt eget efternamn. Innan dess fick jag gå ut i trapphuset och titta vad det stod på dörren. Ska sanningen fram så var jag tjugo år när jag tog även min fars efternamn. Innan hade jag bara lilla mors efternamn.

Som avslutning på kursdagen fick vi höra denna lilla historia, som säkert många redan hört. Men den är träffsäker. Ugglorna i trädet.

Det här är berättelsen om fyra människor kallade ALLA, NÅGON, VEM SOM HELST och INGEN. Det fanns ett viktigt jobb som skulle göras, och ALLA var säkra på att NÅGON skulle göra det. NÅGON blev arg för det, därför att det var ALLAS jobb. ALLA tyckte att VEM SOM HELST kunde göra det, men INGEN insåg att ALLA inte skulle göra det. Det slutade med att ALLA klandrade NÅGON, när INGEN gjorde vad VEM SOM HELST kunde ha gjort.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Kurs Tänkvärt Utbildning Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 6 mars, 1999

Honduras (#18)

Trött. Så trött… Har bara sovit fyra timmar i natt. Jag måste sluta upp med att sitta uppe och ICQ- chatta till halv två på natten. Den här helgen är det så mycket jag bara måste hinna med! Den 18 mars är det årsmöte för LSF:s lokalavdelning Kristianstad/Hässleholm. Jag sitter som kassör och ska redovisa ekonomin. Jag är urdålig på ekonomi men har ändå ställt upp för ytterligare två år som kassör. Det är inget betungande att vara kassör. Det finns inte så mycket pengar att hålla reda på. Men sammanställningen måste ju ändå göras, för jag ska ju läsa upp den och, förhoppningsvis, få den godkänd på årsmötet.

Helgen är så kort. Jag ska ju försöka göra något annat också än bara sitta här och skriva framför datorn. Men det är så många jag måste mejla. Jag klagar inte, för det är roligt att både få och skicka mejl. Varje vecka skriver jag till Miss G i Honduras. Hon har verkligen fått känna på hur det är med orkaner och översvämningar. Jag har aldrig träffat Miss G, utan det hela började med att hennes mor, som är en arbetskollega till mig, behövde ha någon mejlkontakt[1] i Sverige för information. Det är dyrt att ringa, så Miss G skulle mejla mig när hon kom fram till Honduras sommaren 1998. Sedan skulle jag meddela hennes mor att allt var okej. Veckan senare hade vi fixat så Miss G kunde mejla sin morsa direkt utan mig som mellanled. Men vi har ändå hållit kontakten och om två år kan vi äntligen träffas[2]. Vi har lärt känna varandra ganska väl, men det är ändå nervöst att få stå öga mot öga. Vi är ju ändå främlingar. Jag tror visst vi redan bestämt att vi ska gå och ta en öl så fort hon kommer hem.

[1] Låter märkligt i dag. Datorer och mejl var det fortfarande inte många som hade 1998.

[2] Det dröjde cirka fem år. Hon sprang på mig utanför mitt arbete i Göteborg. Av en händelse så hade vi båda valt att flytta till Göteborg.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Personligt Privat Teknik Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 5 mars, 1999

Journalgrodor (#17)

Full panik i lingonskogen var det i dag på jobbet. Varje fredag verkar det som om alla patienter mirakulöst blir friska och kan gå hem. Lite religiös stämning över det hela. Hela veckan ligger de där och är dåliga, men på fredagen verkar det som om Jesus gick runt och helade eftersom de plötsligt kan resa sig och gå därifrån. Den mer verklighetsnära sanningen är väl att man skriver ut så många man kan eftersom det är mindre personal på helgen och att de inte hinner med så mycket av omvårdnaden. Dessutom finns det patienter som vill hem.

För att återgå till hur jag hade det på jobbet. Jo, många patienter skulle gå till annat boende, d.v.s. sjukhem eller till annan vårdavdelning. Då ska de också ha med sig läkarens sammanfattande journalanteckning över vårdtillfället och den får man alltså försöka skriva i 120 på datorn och göra en snabb utskrift och kopiera upp. Men i dag blev min läkare lite bekymrad. Dr XX hade till sin stora fasa upptäckt att jag skrivet ”patienten ska läggas i respirator om hon börjar hyperventilera” (andas med kraftigt ökade andetag). Han tyckte att det varit bättre om jag skrivet hypoventilera, då det naturligtvis är när patienten andas sämre som respiratorvård ska till. Miss M säger att jag har dyslexi, men jag tror snarare att det beror på slarv. Jag borde själv reagerat på felet i dag. I och för sig kan det vara svårt att på ett kassettband höra skillnad på hyper och hypo. Man får kanske försöka tänka själv lite också? Men vad kan man begära? Det är ju fredag! Det största misstaget jag skrivet i en journal är att ”patienten har under vårdtiden gått ner 25 kilo i vikt”. Vårdtiden var tre dagar och patienten hade gått ner fem kilo. Men vem skulle inte vilja ha gått ner 25 kilo på tre dagar?

Oftast är det läkarna som dikterar fel, men då försöker vi yrkesstolta sekreterare att rätta det. Men du milde så roligt vi har. En gång skulle jag skriva ”patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder[1]”. Syftningsfel, kanske? Här följer några till som andra läkarsekreterare råkat ut för:

Har mycket smärtor i underlivet och speciellt när han använder muskeln till urinröret. Har nyligen träffat en flicka, tror att det kan vara träningsvärk.

Patient som har klagat över smärtor framför allt på kvällen då han gått och lagt sig i analöppningen.

Ingår i spcg-4-studien. Protokollen har försvunnit från mottagningen. Doktor XX har också försvunnit till Helsingborg.

Sedan kan man ju undra hur kompetenta våra läkare är när de kan konstatera följande:

”När döden inträffade blev patienten plötsligt försämrad”. Åh, fan?

[1] Journalgroda som senare publicerades i Dagens medicin.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Bearded Blogg Dumheter Hälso- och sjukvård Språkligt Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 3 mars, 1999

Teknikens under (#15)

I dag var det slasknederbörd på morgonen. Jag har alltid trott att det enda som kunde komma uppifrån är regn, snö, hagel och manna. Slask brukar ju vara övergången mellan snö och vatten, då snön smälter. Men icke. Det ”regnade” slask!

På grund av busstrejken tog jag i dag en annan buss hem från jobbet, som jag visste med säkerhet skulle gå. Men eftersom den kör en annan rutt så fick jag gena över en åker. Så nu har jag dynga upp i knävecken då slaskvädret gjort åkern till någon sorts dyngsjö. Men jag kom åtminstone hem 40 minuter tidigare än planerat. Så säg inte att jag alltid är negativ.

På jobbet skulle jag leka teknisk expertis och försöka fixa en fax och en skrivare. Total failure! Sedan fick vi ringa den riktiga expertisen. Problemet är att de tar 800 kr för att säga typ: – Öh, sätt i sladden i väggkontakten. Men det förtjänar vi som inte har kollat det som brukar vara det mest basala. Mitt bästa tips om någon teknisk utrustning krånglar; Slå av strömmen och slå på den igen. Redan där brukar cirka 95 % av apparaturen leva upp igen. Men sen kan man inte komma ifrån att det som köpts in billigt krånglar oftare och blir i längden dyrt att laga. Allt måste bara fungera! Man kan inte ägna timmar varje dag åt att försöka få igång datorer för att sedan ringa servicekillarna/-tjejerna som inte har tid att komma just denna vecka. Jag tycker mig minnas att det nämndes på nyheterna i går om att vi ägnar en dryg timme per vecka med just detta. Och dyrt blev det också för arbetsgivaren. Reality in a nutshell!

Hur det blev med faxen och skrivaren? Ingen aning. När jag gick hem hade de ännu inte kommit.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Dumheter Teknik Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda