Månad: <span>december 2008</span>

Nej, ingen vinterkräksjuka. Det var en rejäl nedre luftvägsinfektion som mötte mig i morse där jag tror att jag snart hostar upp lungorna. Ännu en dag där jag halkade minus på flexen. När jag började känna mig febrig efter lunch åkte jag hem från jobbet.

Min hiss här hemma är så tröttsam. Först kunde jag inte få upp hissdörren under 2-3 veckor. I fredags lagades hissen. Sedan i går står den stilla och är avstängd. Hissen står mellan två våningsplan. Jag kan inte förstå varför det är så svårt att åtgärda hissen och varför där är så lång väntan på åtgärd. De flesta i min trappuppgång sitter i rullstol, går med rollatorer, kryckor, o.s.v. Själv kan jag hjälpligt ta mig upp och ner för trapporna men det är svårt om jag bär på något.

Gazzy vill inte vara nära mig. Skrällhostan skrämmer henne.

Efter att ha flexat ut från jobbet ovanligt tidigt både i går och i dag, så är jag smått orolig. För nu borde jag ligga timmar minus som ska arbetas ikapp. Någon gång. Väldigt snart.

I går åkte jag hem tidigt eftersom där inte var något vettigt för mig att göra. Dessutom hade jag löftet ringande i öronen om att ”lördag har du desto mer att göra, åk hem och ta det lugnt för en gångs skull”. Redan här balanserade jag på plus minus noll i flexväg.

Så hur var det i dag då? Absolut. Ingenting. Att. Göra. Jo, jag tog itu med mina egna arbetsuppgifter som jag annars inte skulle utföra förrän i nästa vecka, eftersom jag hyrts ut att hjälpa ”de hårt belastade” men nu alltså sysslolösa *others*.

Men något hände vid 11-tiden. Konstig klump i halsen. Skotom för ögonen. Pang-bom-komatöst-trött. Raka vägen hem till säng med katt. Där jag nu sovit 3½ timme. Jag känner mig inte dålig, men något akut flög över mig som gjorde att kroppen plötsligt skrek efter sömn.

Jag är lätt misstänksam över detta mitt udda beteende för dagen. Kan det vara så att jag smittades av vinterkräksjukan i går? I så fall insjuknar jag i morgon. Tjohoo! För även om jag inte just nu känner mig dåligt så skulle det kunna vara så att jag fått någon infektion i kroppen. Och jag kan inte tänka mig något annat än vinterkräksjukan om jag ser till min omgivning.

Minus på flexen. Det känns hårt.

Om det var allvarligt menat, det kan jag inte svara på. Men i dag fick jag erbjudande om att ta över en tjänst i Uppsala eftersom nuvarande person snart ska gå i pension (om några år – lång upplärningsprocess). Åtminstone fick jag frågan om jag kan tänka mig att bli rekommenderad i nya anställningsprocessen. Tja, kanske? Ge mig något mer konkret att ta ställning till så kanske jag tackar ja. Hur jag känner? Jag tror inte att jag skulle vara rätt person på rätt plats. Just nu känns det tryggare med det jag har. Men sånt kan ändras. Väldigt snabbt.

Antingen har jag en god allmänbildning, eller så är jag väldigt gammal. Men nog vet väl de flesta vem Ottesen-Jensen var? Diskussionen uppstod i går och jag fick klart för mig att yngre generationer inte vet vem det var eller vilken betydelse hon haft för Sverige. Känner man igen namnet kanske minnet triggas om jag säger sexualupplysning och RFSU?

Lika bra att erkänna. Jag är gammal. Jag tillhör inte den obildade yngre generationen. Så det är väl en kombination. Jag är både gammal och allmänbildad. *suck*

Ett år senare har jag åter börjat tveka. Ska jag radera bloggen? Ska jag ändra utseende (uppdatering behövs ändå då ny version kommit)? Något måste jag göra, men jag kan inte bestämma mig för vad.

Slöseri med tid. Det tänker jag nästan varje dagligen. Exempelvis om jag beskriver dagen. Jag har haft en utbildningsdag. Naturligtvis var jag först. Flärdtjänstens förtjänst. Jag var på plats en halvtimme före alla andra. Så tog dagen slut och jag fick stanna kvar medan alla andra kunde gå hem. I ytterligare en timme fick jag ofrivilligt sitta och invänta bilen. En och en halv timme av dagen har varit slöseri; en tid som jag inte kunnat göra så mycket annat än att vänta. Turligt nog så kunde jag sitta inne och vänta. Så jag slet upp min anteckningsbok ur väskan och skrev ner stolpar på saker jag ska göra nästa gång jag är i tjänst. Också ett sätt att fördriva tid, som är fritid. För vad kan jag egentligen göra?

Hur många timmar per år ägnar jag egentligen åt att vänta på en bil? En skillnad jämfört med andra som inte är i behov av flärdtjänst, är att de förmodligen får starta hemifrån tidigare för att komma fram med allmänna kommunikationsmedel. Men under deras transport får de sitta och kan ha en bok med sig, eller nåt. Oftast får jag stå ute i kyla, regn och blåst där jag ska balansera på kryckan och försöka hålla mig upprätt.

Jag är trött på detta. Väldigt trött. Dagarna blir långa och till stor del innehållslösa. Särskilt om sedan inte bilen dyker upp på avtalad tid, utan man ska ringa och efterlysa vilket resulterar i ännu längre väntan.

Det därför jag gått emot FK under alla år. De vill att jag jobbar få timmar men fler dagar per vecka. Varför skulle jag det? Då skulle det också bli fler dagar av lång meningslös väntan.

Nåja. En positiv sak med den här dagen var lunchen. Grillad lax. Fisk är underbart!

Tv-tidningen för julveckan är ute. Jag har lusläst den och som vanligt finns där ingenting att slå ihjäl tiden med efter en arbetsdag. Och det är värre än så. Under juldagarna kommer TV3 inte att visa Våra bästa år. TV3 har saboterat min jul.

För någon vecka sedan gjorde de ännu en kanonöversättning. Eller om det var TV6 (nåja, de är ju samma företag). I’ll help you blev Jag hör dig… I sammanhanget väldigt märkligt.

Nu tänker jag inte läsa min jobbmejl förrän på fredag. I dag gjorde jag misstaget att öppna mejlen på min fridag hemma. Det resulterade i att jag fick göra ett snabbutryckning till jobbet under några timmar i dag. Men det är rätt lagom att bara gästspela 1½ timme.

Det är just med ovan anledning jag läser jobbmejlen hemifrån. Jag jobbar inte heltid och jag har ett schema. Det innebär att jag inte är närvarande kontorstid när alla andra jobbar. Så då får det bli så här – jag bevakar hemifrån, rycker ut akut, gör en insats, hem igen, tar ut en fridag vid första bästa tillfälle. Det fungerar för mig, och det är väl huvudsaken. Och jag hann med kissegos under förmiddagen, så hon blev inte lidande.

Dödens väntrum – den korrekta beskrivningen av min arbetsdag. För jag föreställer mig att det är en lång väntan. Frågan är bara på vad. I mitt fall – för dagen – något att göra. Det var verkligen en sådan där dag som jag förutspått; inget att göra. Jag gick verkligen runt och letade arbeten hos andra, men det var lika tomt där. Så äntligen under eftermiddagen, ett möte. Som skulle vara ett par timmar och som brukar innehålla häftiga diskussioner. Vad hände? En timme, väldigt avslaget, inget att diskutera. Så jag fick gå tillbaka till jobbet och fortsätta lyfta på pärmar och papper för att försöka finna något att göra. Men jag fann inget att göra.

Om dagen var seg, så tror jag inte att veckans övriga dagar blir det. I morgon är jag ledig, sedan ska jag på utbildning, därefter ska jag få sova ytterligare en dag, och sedan hoppas jag det är full rulle på jobbet igen.

Jag gick igenom vårens inbokade möten. Hittills har jag bara fått ihop 15 möten (som jag känner till, fler tillkommer garanterat).

I dag beställde jag bil för julafton. Jag ska ju jobba då. Som vanligt. För nionde året på rad fick jag slåss med flärdtjänsten då ingen verkar arbeta mer än jag av alla resenärer. Jag kan inte boka bil för morgonen julafton och vara säker på att jag är framme i tid. Trots att de hämtar mig en timme innan – vilket i praktiken innebär att de skulle kunna köra fram och tillbaka mellan mitt hem och jobbet fyra gånger. Jag har fått en hemkörningstid (hemkört??) som jag heller inte kan vara säker på. De kan ringa en timme innan arbetsdagen är slut och säga att de hämtar mig då – annars får jag vara utan bil. De styr och ställer verkligen över mina arbetstider – också övrig tid på året, men särskilt jul och nyår. För det är viktigare att köra gamla dementa tanter på julen som inte har någon tidsuppfattning än prioritera dem som åker till och från sitt arbete.

Jag förstår nog inte riktigt att det är jul nästa vecka. Min ”ledighet” (fridagar) infaller först juldagen. Hm. Måste komma ihåg att lagra upp med snus inför alla julstängningarna. Självklart stänger snusboden. De hade ju stängt hela sommaren utan att meddela om det. Hoppas bara de har öppet hela denna vecka.

Helgen har gått i sömnens tecken. Veckan som kommer är av typen varannan-dag-arbete. Nu skulle egentligen en tuff period kommit med tanke på att det är slutet på året och jag ska slutföra och sammanställa statistik, men hastigt och lustigt samt väldigt akut fick jag ta det material jag hade och göra jobbet i torsdags och fredags. Det innebär att jag (i princip) sitter sysslolös på jobbet. Därför ska jag i slutet av nästa vecka gå tillbaka till arbetsuppgifter som inte legat på mitt bord på nästan fyra år. Skriva journaler, hur nu det ska gå. Så mycket har ändrats sedan sist. Samtidigt är det kul med variationen, att få göra något annat. Men frågan är vad jag ska göra efter årsskiftet. Mitt uppdrag tar slut och jag har inget annat som är mig tilldelat. Äh, jag kommer säkert på något. De senaste åtta åren på nuvarande arbetsplats har inneburit att jag fått uppfinna mitt eget jobb om och om igen.

På onsdag ska jag på konferens. På en båt. Som man i går kunde se i filmen ”Göta kanal” (från 1981). Fast då låg den där Operan ligger i dag. Det är kul att se hur Göteborg såg ut innan jag flyttade hit.