Månad: <span>november 2012</span>

Tolkningsföreträde när man känner sig kränkt i någon form. Jag vet att det är så, men jag tvivlar ändå. I dag fick jag anledning till att i olika situationer känna mig kränkt och det är jag i min fulla rätt. Men frågan är vad som är en verklig kränkning och vad som är en (miss)uppfattad sådan? I slutändan handlar det om hur jag drabbas i förlängningen. Är det något som jag kan åtgärda? Ligger det hos någon annan? Behöver jag ta itu med problemen oavsett om det handlar om mina känslor eller min konkreta vardag?

Dagens kränkning nummer 1 var verklig, även utomstående skulle säkert uppfatta det som om jag blivit kränkt och att jag på något sätt borde markera att det inte var okej.

Dagens andra kränkning handlade mer om att jag blivit förbisedd, vilket kanske är helt i sin ordning. Där handlar det förmodligen mer om att mitt ego fick sig en törn. Och att jag ska ignorera det hela och absolut inte lufta min åsikter då det istället kan komma och bita mig i arslet.

Därför ser jag det som en balansgång då tolkningsföreträde vid kränkning alltid har två sidor. Det är fel att säga att man alltid ska ha tolkningsföreträde om man upplever sig som kränkt. Varför ska den subjektiva känslan gå före den objektiva? Rannsakning kanske ske ske från båda parter som får se sin egen roll i det hela innan någon viftar med det odiskutabla frikortet tolkningsföreträde?

När jag ändå är inne på kränkning. Jag försöker backa när någon drar till med att känna sig kränkt av mig, just på grund av tolkningsföreträdet. Det är ingen idé att försöka förklara sig, finna ursäkter eller på annat sätt försöka föra en dialog. Ett tolkningsföreträde sätter alltid punkt till vidare åtgärd. Men! Det värsta man kan göra är att känna sig kränkt av att uppfattas som kränkande, för då börjar pajkastningen som inte heller den resulterar i något. Däremot kan jag tycka lite saker om detta med tolkningsföreträde som jag uppfattar som väldigt subjektiv och enkelspårig. Tänk efter – var det verkligen en kränkning?

Dagens kränkningar jag inte namnger? Den ena handlar om kommunen, den andra om arbetsgivaren. Kommunen är ett verkligt problem. Men jag är ett större problem än att arbetsgivaren är det. Men jag går inte in i kontext närmare än så här.