Månad: <span>februari 2013</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Om ett par veckor är det dags att lämna in om sommarsemester för godkännande. Jag gillade förra årets semester där jag jobbade en dag per vecka och var ledig sex. Får jag min vilja igenom så sker samma sak i år. På så sätt drygar man ut sina semesterdagar (jag har ju bara 37 semesterdagar, men varje ledig dag drar semesterkvot 1,25) och kan vara ledig längre. Jag klarar fysiskt sett inte av att vara ledig för länge då jag blir en soffpotatis där mina funktioner försvinner (tack, ms!).

Så, jag tänker ta sju veckor semester i sommar. Nja, det beror på hur man räknar… Men 22,5 semesterdagar (18 kalenderdagar) offrar jag den här sommaren…

Det kan tyckas vara mycket ledighet jag tar ut, men jag har aldrig några möjligheter annat än på sommaren. Och vad jag ska göra? Ingen aning. Gömma mig från den eventuella värmen (sängläge naken med fläkt).

Hur mycket semester tänker ni ta i sommar?

||||| 0 I Like It! |||||

Privat Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Innan jag gick hem från jobbet i dag var jag tvungen att göra en liten räd i min bokhylla. Där finns böcker jag måste läsa in mig på igen eftersom jag ”återerövrat” arbetsuppgifter där en uppfräschning av kunskap behövs. Men det jag känner är att min litteratur är gammal, det är sådant jag läst på universitet för 5-10 år sedan. Samtidigt vill jag inte själv bekosta litteratur som jag behöver i arbetet, men jag vet inte riktigt vad som är det senaste inom gebiterna.

Och ska jag verkligen på min fritid läsa det här? Tja, när skulle jag annars göra det? På arbetstid?! Ha!

I dag hade jag en plan upplagd för dagen. Jag skulle plugga inför en utbildning jag ska hålla senare i veckan. Samt läsa in mig på en ekonomisk rapport. Gjorde jag det? Hann jag med det? Nej, jag var väldigt eftersökt och fick hjälpa till med diverse andra arbetsuppgifter. Och den där utbildningen senare i veckan… Ingen har ännu anmält sig till den, så varför lägga tid på det? Och den ekonomiska rapporten… Jag hann läsa hälften av materialet.

Vill man veta vad jag tycker om dagsfärska frågor som cirkulerar i media, så bör man absolut följa mig på Twitter; @jontasgbg. Eller så läser man i högerkanten här i min blogg.

||||| 0 I Like It! |||||

Litteratur Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Förmodligen kommer jag aldrig att sluta sakna kissen. Det har snart gått två år sedan jag tvingades ta henne till veterinären en sista gång. Däremot så blir jag glad när jag tänker på henne och alla hennes upptåg. Men det fortfarande inte riktigt kan definiera är hur synsk hon var. Visst, vi kunde läsa av varandra väldigt bra och vi kunde prata med varandra där vårt tonfall beskrev vad vi ville. Men där synskheten…

Oavsett när jag kom hem från jobbet (jag har ju flex och kommer aldrig hem samma tid varje dag), så satt hon och väntade på mig innanför dörren. Ömma modern som emellanåt vistas i mitt hem, kunde gång efter annan förklara att exakt 15 minuter innan jag kom hem, så vaknade kissen för att springa till dörren och sätta sig där. Telepati? För 15 minuter innan jag var hemma så tänkte jag alltid på kissen, att jag var på väg hem till henne.

I vilket fall som helst… Jag är glad att jag skrivit så mycket om kissen i bloggen och kan gå tillbaka och läsa, och minnas det jag glömt. Från 2001:

Jag har en jobbig vecka framför mig. Då är det fint att tänka på min fina kisse.

||||| 0 I Like It! |||||

Minne Personligt

Kommentarer stängda

Jag har en favoritlåt med Louise Hoffsten.

HEALING RAIN

you were both a stranger
and a friend
I can see that now at
our road’s end
I saw you, you saw me
but we saw love differently
and I never was one to pretend

I thought time would change things
and you tried
I know now how much you
had to hide
I used a thousand words
I knew you never heard
what I tried to tell you when I cried

now I’m alone
and only the passing of days
can wash away these tears of pain
and may they flow
’til all the hurt slowly fades
’til all that remains
is a healing rain
’til all that remains
is a healing rain

sometimes love is blind to
who we are
sometimes in a dream we
see too far
I set my sights to high
I tried to touch love’s sky
and when I fell the ground was hard

I watched you go
and only my heart can explain
these tears of pain, my tears of pain
someday I know
something of love will remain
I just hope and pray
for a healing rain
time will show
that only love can remain
I hope and pray
for a healing rain
I hope and pray
for a healing rain

||||| 0 I Like It! |||||

Musik

Kommentarer stängda

Hur har min natt varit? Inledningsvis hemsk! Efter en timmes sömn fick jag sömnparalys. Jag vet att min far drabbades ganska ofta och jag har det också emellanåt. Hur vanligt det är vet jag inte, förmodligan mycket även om det inte är något man pratar om.

Wikipedias sammanfattning är en ganska bra beskrivning, men jag uppfattade inte några sexuella anspelningar, att någon skulle stå vid sängen eller att jag blev bortrövad av utomjordingar. Nej, det var mer klassiskt:

  • Jag var vaken, men min kropp var förlamad.
  • Jag kunde titta, röra på ögonen.
  • Jag kunde höra som vanligt (festglada människor ute, min nattradio som alltid är på).
  • Jag var hela tiden medveten om att det var en sömnparalys, att jag var vaken men inte kunde väcka muskelkontrollen.
  • Min hjärna försökte få kontroll över musklerna. Jag kände hur jag rörde på kroppen – det kändes som om jag gjorde det samtidigt som jag inte rörde en muskel. Märklig upplevelse. Jag kunde heller inte prata.
  • Jag kämpade verkligen för att försöka väcka mig själv (okej, jag var vaken men försökte väcka kroppen/musklerna).
  • Eftersom jag såg kunde jag följa klockan. Det tog cirka tio minuter innan jag äntligen kunde sätta mig upp och skaka av mig obehaget en sömnförlamning innebär.

Om jag nu var medveten och vaken, varför kunde jag inte ”väcka” mig själv? Varför var det så nödvändigt för mig att kunna sätta mig upp? Varför kunde jag inte bara vara nöjd med läget och somna om? Jo, jag behövde vända på mig. Det är smärtsamt att ligga still i en timme (MS thing)

När jag väl lyckats ändra min liggställning så somnade jag om direkt. Efter att först ha läst lite twitteruppdateringar på mobilen.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Personligt

Kommentarer stängda

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att se det, ange ditt lösenord nedan:

||||| 0 I Like It! |||||

Lösenordsskyddat

Kommentarer stängda

Efter jobbet åkte jag hem. Sedan minns jag ingenting förrän jag vaknade i sängen tre timmar senare (har inget minne av att jag lagt mig). Hela veckan har man försökt skicka hem mig från jobbet eftersom jag sett helt fallfärdig ut. I dag lydde jag uppmaningen. Och hela den här veckan har känts hemsk ur perspektivet att jag faktiskt behövt sova mer än det som är normaltid. Jag har haft ett helvete att komma upp på morgnarna. Och jag har slocknat så fort jag lagt mig.

Men nu är det helg. Jag ska fortsätta sova så mycket jag bara kan. Tyvärr så brukar det inte bli så då man även på sin fritid har annat för sig än att sova. Men jag ska försöka tvinga mig kvar i sängen.

Dagens… Varför har jag inte en ”dagens händelse”? I och för sig vet jag inte vad det skulle kunna vara. Det enda konkreta jag gjort i dag var att visa en doktor hur man i PowerPoint använder Wordinställning för att marginaljustera till rak vänster- och högermarginal. Och det är knappats ”dagens händelse” att berätta om. Inte heller det att jag fick koka kaffe inför ett möte. Alltså… Det händer inte särskilt mycket. Mer än att jag är trött. Vilket är Veckans händelse, inte dagens…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Fatta! Jag är klar med hemsidan på jobbet! Ja, en delsida som jag gjort om. Det tog 4o timmar, jag kodade den helt från grunden med html, och skriver man nu ut sidan på papper så blir det 24 A4-sidor.  Jag har gjort korshänvisningar och använt mig av ankare (snabblänkar). Nu blev jag själv nyfiken… Hur många ankare har jag skapat på sidan? Vänta, jag ska bara gå in på intranätet hemifrån…. 189 ankare på en sida! Wow, liksom?

Nu börjar jag förstå varför jag inte skriver så mycket om vad som händer på nätet eller vad som diskuteras i media. Jag orkar/hinner helt enkelt inte läsa in mig på något ämne eller formulera mig till en kristallklar årsikt. Då låter jag det hellre vara och koncentrerar mig på det som ligger mig närmast – jag i min vardag.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Eh?

I dag bubblar det av tankar i hjärnan jag vill skriva om, men får inte ut det. Mental förstoppning. I bloggen förstoppning. På Twitter diarré.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Att konspirera med läkare är en trevlig omväxling till att sitta och enbart koda html. Ja, jag har dag 2 nu suttit och hållt på med den där intranätsidan som jag nu kommit halvvägs med och som just nu är på 14 A4-sidor när jag skriver ut – i liggande format. Och jag håller på med den även hemma, litegrann. För jag saknar vettiga dataprogram på jobbet, vilket är en skandal om man nu är webbredaktör.

Men det är inte bara jag som sitter hemma och jobbar litegrann. När jag är på jobbet ringer både sjuksköterskor och läkare till mig hemifrån då de behöver hjälp i allehanda frågor.

Som min konspirerande läkare. Eller, min och min… H*n är på intet sätt min läkare eller ens arbetskamrat. Ändå har vi ett nära samarbete då vi har förståelse för varandras kompetens och insikter. Jag kan inte säga att jag har samma ”nära” samarbete med andra läkare, även om jag ofta är deras slav. Fast det var dumt skrivet – jag är respekterad och lyssnad på, men jag är inte alltid förstådd. Problemet ligger i att man inte riktigt förstår vad jag kan bistå med. Då blir det komplicerat för dem och då är det lättare att ignorera mig efter att ha pratat lite med mig. Det där sista, att man pratar med mig är också lite kul. För då förstår jag ganska omgående att de inte har kunskaper i allt. Som trots allt ligger i deras ansvar. Nåja.

Konspirerande? Nja. Jo. Jag vet inte. Vi är inne i steg 2 av ett arbete där vi redan fått igenom steg 1 på nationell nivå. Jag behöver en murbräcka för att få igenom min vilja och då behöver jag en doktor till mitt förfogande. Som sagt – läkarprofessionen lyssnar helst bara till sin egen profession. Avfärdar man mig väldigt snabbt, så är det svårare när en kollega till dem säger samma sak som vad jag säger. Här borde jag vara bitter, men jag har inget ego i detta utan jag vill bara uppnå resultat.

Vad har jag mer gjort under dagen? En akut utbildning av en… läkare. Jag har faktiskt något att komma med trots allt. Och i andra sammanhang.

Hade jag några möten i går? Jag minns inte. Det jag vet är att nästa mötesfria dag är den 4 mars. Undrar om jag kan hålla den dagen fredad från möten. För det är nästa gång jag kan sitta vid mitt skrivbord och utföra mina ordinarie arbetsuppgifter. Jag blir trött bara jag tittar i min kalender.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda