Dag: <span>18 mars 2013</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Snart är jag för gammal för att få studielån, och lika bra är väl det eftersom man måste betala tillbaka vartenda öre innan man går i pension. Den studieskuld jag har tog jag när andra regler gällde, vilket innebär att min skuld avskrivs vid pension. Men jag har betalat klart om åtta år vid 51 års ålder, så här avskrivs inget!

Varför tänker jag på studielån? Jo, jag leker med tanken om att omskola mig. Nej, det är inte aktuellt, men nu är jag så pass gammal att jag borde veta vad jag vill bli när jag blir stor? Nix! Jag har fortfarande ingen aning. Jag halkade in på nuvarande yrkesbana i avvaktan på att komma på vad jag skulle studera till. Och på den banan har jag nu befunnit mig i 21 år.

Där är så mycket jag ville bli… som aldrig blev… och som jag inte längre är intresserad av.

  • Racerförare (jag har knappt kört bil alls, senast för 20 år sedan)
  • Nunna (de såg coola ut, insåg inte att jag var av fel kön)
  • Präst (de jobbade ju bara på söndagar)
  • Kirurg (skära i inälvor är kul!)
  • Frisör (kreativt)
  • Målare/tecknare (kreativt)
  • Lärare i svenska, franska, historia, religion, teckning, musik
  • Butiksbiträde
  • Personalvetare/-strateg (kom in på utbildningen men 1) fick ms och 2) flyttade till Göteborg)
  • Sjuksköterska (kom in på utbildningen)
  • Arbetsterapeut (kom in på utbildningen)
  • Biomedicinsk analytiker (kom in på utbildningen)
  • Farmaceut (jag kan mycket om läkemedel)
  • Bibliotekarie (varit sommarvikarie utan utbildning)
  • Postkassör (tack och lov blev det inte så – de existerar ju inte längre!)

Sedan minns jag inte mer. Men hade inte ms och Göteborg kommit i vägen så hade jag vid det här laget varit personalsekreterare. När jag fick ms fick jag behålla min plats i ett år, men då flyttade jag fräckt nog. När jag kom till Göteborg räckte plötsligt inte betygen och jag fick en nytändning i jobbet som var annorlunda jämfört med samma jobb i Kristianstad. Dock jag har ändå fortsatt att utbilda mig, men inte till något annat yrke.

Om jag skulle välja på nytt baserat på ovan tidigare jobbdrömmar? Vad ligger mig närmast? Förmodligen fortfarande som personal… förlåt, numera säger man HR-strateg! Kanske. Jag möte många HR-människor dagligen och de verkar ha så… tråkiga jobb?! Ja, då har jag inget att välja mellan i listan ovan. Hade jag haft betygen så hade jag faktiskt blivit läkare, men istället är jag resursperson (kan man välja att se det som) inom vården som fortfarande efter 21 år fascinerar mig. Min yrkesroll har utvecklats något enormt och går inte längre att känna igen jämfört med 1992. Jag är själv ”skuld” till mycket av det – att jag har mitt sjukvårdsintresse och nyfikenhet, samtidigt som jag gärna tar till mig sådant som är nytt. Jag kan inte säga att jag stagnerat.

Ändå. Jag skulle aldrig i dag välja att utbilda mig till vårdadministratör, eller medicinsk sekreterare. Varför kan jag inte förklara. Men helt klart skulle jag nog välja något vårdrelaterat ändå, oklart vad.

Nej, jag har inte fantasi nog att komma på något annat att bli än det jag är. Jag är nog trots allt på rätt plats. Det tog bara drygt 20 år att inse.

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Hälso- och sjukvård Minne Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Förmodligen är detta värsta arbetsveckan i mannaminne (nej, jag minns inte särskilt lång tillbaka i tiden)! Åtminstone är jag så fullbokad man bara kan bli vad gäller möten som avlöser varandra utan att jag hinner hämta andan (eller sitta ner på mitt rum). Eller – jag kommer att bo väldigt mycket i en taxibil som ska köra mig mellan olika möten, så kanske jag där kan hämta andan. Förresten nej, jag kommer att tappa andan stup i kvarten med tanke på hur taxi kör.

Annars vet jag inte hur jag har det. Jag kan inte sluta fokusera på mitt späckade schema den här veckan. Förmodligen är det inte så farligt, för när jag är på möten så sitter jag ju. Men det är många möten. Och jag måste alltid prata. 1) Antingen för att jag är tvingad (som i dag då jag var ordförande). 2) Jag kan aldrig sitta passiv utan att lägga mig i.

Men det är lite jobbigt att prata just nu. Jag snubblar på orden, stakar mig, vänder på orden, finner inte orden. En liten ms-förhårdnad i hjärnan ställer till det för mig. Men stoppar mig inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda