Månad: <span>maj 2013</span>

Publicerad 3 maj, 2013

Fortsatt hälsostatus


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Placeboeffekt? I morse var det ett helvete att göra sig klar inför arbetsdagen. Det tog tre timmar att duscha fem minuter, eftersom jag behövde vila både före och efter. Ändå satt jag på en duschpall (som jag använde när jag hade hälseneinflammationen för två år sedan) för att spara mig. Spara? Energi? Nej, lite fysisk ansträngning som att stå gör att jag spänner mig, får panikångest och blir yr.

Det var lika jobbigt i dag på arbetet som den senaste veckan. Trots att jag sitter still på mitt rum. Dock tog jag och gick till bankomaten ett par hundra bort. Där fick jag sätta mig på en bänk för att åter inte få panikångest av trötthet (eller vad det nu är). Sedan gick jag tillbaka till jobbet och sjukskrev mig omgående.

Och det är här jag undrar om placeboeffekten kommer in. När jag sedan satt och väntade på bil kändes allt ganska bra. Lugnt och fint, kontroll över mina känsloyttringar. Och så åkte jag hem, gick också väldigt bra. Kom in hemma och fick för mig att vattna alla +25 krukväxterna. Helt okej. Jag är lite darrig, yr och har huvudvärk (spänningsdito?), men det känns ändå som en enorm lättnad att tagit beslutet att vara sjukskriven och gå på akuttid till vårdcentr… närhälsan på måndag.

Detta är ett bevis. När jag känner att ”nu släpper jag jobbet” för att gå in i en sjukskrivning, så lättar allt som under lång tid stressat mig. Överbelastningen.

Jag har också i dag suttit och räknat på vilka arbetsuppgifter jag kan sälja till någon annan, och vad jag kan behålla och i vilken omfattning. Jag kommer inte ner på rätt nivå, men jag kan ändå halvera dagens börda.

Men frågan är vad doktorn säger? Vila? Återuppta terapi mot panikångest? Annan medicinering (som är förbjuden närmaste fem veckorna p.g.a. antiepileptika)? Utredning av något slag? Skit samma! Just nu känner jag mig lugn. Placeboeffekten gör underverk.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 2 maj, 2013

Närhälsan tiger still

Det är väldigt besvärligt just nu, vilket nog framgått den senaste veckan. Därför tog jag mig i kragen och ringde vårdcent… f’låt, jag menar närhälsan (don’t ask) för att få råd eller tid. Jag blev avbruten mitt i en mening med ”du får ringa på en akuttid den dagen du vill komma”. Det gör mig något konfunderad. Är mitt ärende akut eftersom jag rekommenderas en akuttid? Är det inte akut eftersom jag ska göra bokningen den dag jag vill komma? Och varför fick jag inte komma i dag? Okej, det sistnämnda beror på att man måste ringa exakt 07.00.00.00.00.00 för att få en liten chans att få komma samma dag. Annars får man testa nästkommande dag igen. Jag förstår inte varför jag är listan på en vårdcent… närhälsa, om de inte kan ta emot mig? Trots allt får de ersättning utifrån listning, så utan mig hade de kanske inte funnits. Nåja.

Min nya teori är långvarig stress, men alla symtom stämmer inte riktigt in på det. Därför måste det utredas. Yrseln kan också bero på järnbristanemi. Eller något annat. Typ hjärtarytmi på grund av överkonsumtion av niktotin (snus är gott!).

Nej, i morgon kan jag inte ringa vårdnärcentralhälsan, för det är min chans till att lära upp min efterträdare. Jag håller på att hyvla ner min tjänst till att motsvara de 75 % som jag (nästan) får betalt för.

Vågar jag säga högt att jag drömmer om en sjukskrivning? Men jag känner att det vore ett steg i rätt riktning.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen

Kommentarer stängda

Publicerad 1 maj, 2013

1 maj

Ett bevis för att tiden går fort, är att det i dag är 25 år sedan mormor dog hos oss när jag fortfarande bodde hemma. Det har alltid känts så nära i tiden. Men ett kvarts sekel?!

I dag skulle min far fyllt 74 år, också något som känns märkligt. Jag har så svårt att visualisera honom som 74-åring trots att det bara är sju år sedan han dog. Fast… sju år?! Tiden går verkligen fort!

För ett par dagar sedan fick jag höra ”Han är väldigt ung, bara ett par år äldre än du”. Alltså, jag är 43 och räknar mig inte till ung. Någon som är äldre än jag är då heller inte speciellt ung. Alltså, jag har jämnåriga som är mormor/morfar/farmor/farfar. Och i 25 år har jag tilltalats som farbror av skolbarn.

Det där med tid och ålder är inte att lita på. Jag tror nog lite på tesen att tiden inte är linjär, utan att allting existerar samtidigt i ett enda ögonblick. Varför skulle annars minnet fortfarande kunna ta en tillbaka i det vi kallar för tid? Nej, jag menar nog inget… Kan inte stärka några teorier, vet inte vad jag menar.

I morgon är det dags för arbete igen efter en semesterdag och en fridag (som råkade vara en helgdag). Det oroar mig lite, för jag är verkligen inte kry. Jag behöver mycket mer vila än så här. Samtidigt måste jag pressa mig själv så långt det går och verkligen försöka övervinna mina begränsningar. Jag tror att min begränsning just nu är ett skov. Jag har fått kuddkänsla i fötterna (känns som att gå på en luftmadrass). Och att nystagmus (ögonskakningarna) ingår i skovet. Och att detta ger yrsel. Som triggar panikångest. Och kanske det är därför jag också är så matt och trött? Eller – jag vet verkligen inte. Jag borde söka vård men vet hur meningslöst det är att komma i kontakt med sjukvården.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda