Månad: <span>juni 2017</span>

Känner mig lite gnällig, men jag blir aldrig nöjd vad gäller fördelningen av arbete och lediga dagar. Jag mår bäst av att få arbeta samtidigt som jag behöver vila. Men det här… En semesterdag per vecka är för mycket. Senaste veckorna har jag arbetat två dagar per vecka och varit ledig resten, vilket är riktigt dåligt. Nästa vecka har jag också anledning till att klaga, för då arbetar jag 4½ dag. Det är för mycket.

Jag håller inte med Försäkringskassan. Jag har 25 % förtidspension. Enligt FK ska jag arbeta fem dagar per vecka à 6 timmar. Nej, det bara totalvägrar jag. Jag behöver en vilodag efter att ha arbetat två dagar. Jag förstår inte hur FK kan vara så rigida då det är medicinska behovet som lett till förtidspension. Så hur kan jag då klaga på att jag arbetar för mycket/för lite? Jo, det är en ojämn fördelning från vecka till vecka på grund av att jag är schemalagd. Ändå är det schemalagd jag vill vara, med helgarbete. I teorin ger det bästa fördelningen över en vecka, men i praktiken går det inte lösa fullt ut.

Det absolut värsta är när jag har sammanhängande semester. Det är för mycket ledighet, men samtidigt har jag alltid många semesterdagar som måste tas ut under semestermånaderna. Så. Jämka lagstiftning, FK-beslut, medicinska behov och arbetsgivarens förutsättningar, är inte lätt.

Dag fyra med migrän. Och jag har inget som hjälper mot det. Jag är inte typen som lägger mig i ett mörkt, svalt rum, för det fungerar inte heller. Istället försöker jag vara igång i den mån jag kan. För min del blir det dessutom värre om jag ligger. Men så här på fjärde dagen är jag ganska trött på smärtan.

I maj beställde jag en t-shirt som skulle levereras från USA. Nu, 5-6 veckor senare, fick jag en avi från PostNord. När jag tittar närmare på avin så är det en påminnelse och med straffavgift 180 kr, samt att jag har tre dagar på mig att hämta försändelsen. Kan man bli annat än förbannad på PostNord? Jag vet inte vad de håller på med.

Ganska uttråkad av att tvingas gå hemma en hel midsommarhelg. Egentligen trivas jag bra med vilodagar, men det känns väldigt påtvingat när det är tyst och stängt överallt. Ingen action. Ingen aktivitet. Jag hade hellre jobbat, men det fick jag inte eftersom min schemalagda arbetstid inte var förlagd till den här helgen. Men i morgon så!

Det blir min fjärde vecka på nya arbetsrummet, men jag har inte varit där så mycket. Jag får frågan om jag trivs, men jag förstår inte frågan riktigt. Det är ett arbetsrum. Jag bryr mig inte om vart det ligger, bara jag har tillgång till det jag behöver för att kunna utföra mitt arbete. Fördelen är att rummet är dubbelt så stort jämfört med förra, och… Jag höll på säga att det är lugnare, men det vet jag inte riktigt. På förra stället jag satt var jag störd hela tiden av folk som sprang in till mig i tid och otid utan att knacka och som ställde frågor till mig som jag inte borde få då de vänt sig till fel person. Men jag satt så lätt till. Bara att fråga vad som helst när som helst, och de förstod aldrig när jag sa till dem att vända sig till någon annan och inte störa mig med ovidkommande hela tiden.

Hur är det nu då? Jag får fortfarande besök, antingen spontanbesök eller planerade besök, men det är inte lika frekvent och det är mer motiverade personliga besök där man vill just mig något. Det enda som förvånar mig lite är att man börjat ringa mig mycket mer. Okej, jag sitter off till, men det är kollegor som aldrig kommit till mig innan eller ringt mig tidigare. Annars är det som sagt lite lugnare arbetsmiljö, men jag kan inte säga att jag uppskattar att mitt personalrum ockuperas som konferensrum. Visst, det är inte ofta jag är i personalrummet, men att inte under en hel dag får tillgång till det är lite irriterande. Jag måste i förväg kontrollera om personalrummet är bokat, för då måste jag försöka rädda mat ur kylen, lite bestick och en tallrik, men kaffe kommer jag inte åt. Då får jag traska iväg och köpa det på Pressbyrån. Och toaletten är inte särskilt kul att dela med 30 personer som har en konferensdag. Svin.

Nu är det sommar, så det är än mer lugnare på min stängda avdelning. Hela våningsplanet är nu tomt och förhoppningsvis inga fler möten i mitt personalrum. Det känns lite konstigt att ha ett helt våningsplan för sig själv. Skulle gissa på att det är cirka 1000 kvm stort. Nä, det räcker nog inte. Även om allt är låst så är det obehagligt (inte riktigt otäckt) då jag inte har uppsikt över hela våningsplanet och inte vet vilka som ändå rör sig där och hur de kommit in.

Det viktiga är ändå att jag har ett arbetsrum där jag kan utföra arbete.  Och jag har som sagt väldigt mycket att göra nu när jag själv är på deltidssemester men ersätter två andra som gått på semester. Så stör mig inte när jag jobbar.

Swoosh och så var det en ny vecka. Arbetshelgen var lite extrem, så här mycket har jag inte haft att göra på flera år. Det brukar vara ganska lugnt helg, så jag hinner med mina ordinarie arbetsuppgifter. Inte den här gången. Ändå försökte jag pressa in lite egentid för att få till den där föreläsningen jag lite oväntat ska ge på onsdag. 17 PowerPoint-bilder. Jag vet inte om jag blev färdig, så jag får väl sitta på min fritid också med detta.

När jag föreläser. Jag försöker inte bara vara pedagogisk och tålmodig. Nå, det där med tålamod tryter emellanåt och jag kan bli väldigt arg och vass när jag föreläser om någon framstår som mindre intelligent (typ IQ <25). Och där är alltid någon… Pedagogisk? Jag försöker skala ned allting till basic och ta tid på mig att måla upp en bakgrund till allt. Jag levererar inte bara fakta. Kontext är viktigt. För mig kanske den är självklar, men inte för åhörare som alla har olika preferenser. Det svåra är att paketera allt. Det ska vara väsentligt, informativt, heltäckande men inte svämma över. Värst är att hålla en tidram. Jag försöker alltid i förväg förhandla tid, men så enkelt är det inte. Onsdagens föreläsning – jag vet inte hur lång tid jag får på mig då det inte bara är jag som ska prata under detta entimmesmöte. Jag brukar begära 40 minuter som minimum, helst 60 minuter. I praktiken får jag kanske 8 minuter. Då skiter det sig rejält. Då struntar jag i att vara pedagogisk och kör kalla fakta utan att besvara frågor. Och då blir alla upprörda, vilket brukar betyda att jag ett halvår senare får ge min föreläsning utan att andra punkter finns på dagordningen. Jag är kritisk till detta upplägg, men det är en kompetensfråga för de som planerar utan att ta hänsyn till verkligheten.

Jo, det var det jag skulle säga. Jag har bara skrivit min PowerPoint en gång utan omskrivningar. Innan onsdag bör jag ha skrivit om den 3-4 gånger för att verkligen få till en nedbantad version. Den version jag gjort är ett utkast som fungerar, men den är inte optimal.Vissa kommer inte förstå. Syftet är att alla ska förstå.