Dravel – Sida 28

Publicerad 11 mars, 2013

Självförsvar

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Nu när jag haft en semestervecka och därefter jobbat ett par dagar, så känner jag mig ånyo redo. Ja, ta mig tusan! Jag tror jag tar lite semster till i slutet av veckan! Hur ska jag annars hinna göra av med all semester innan året är slut? Och plötsligt ser framtiden inte så betungande ut. Jag har i dag varit (kliniskt?) deprimerad på grund av det jag skrev i går och det schema jag publicerade. Vill bara dra mig undan. Så då gör jag det.

I dag satt jag och höll i en informell föreläsning för sjuksköterskor om ms. Jag vet inte riktigt, men jag tror inte alla mina arbetskamrater känner till min ms eller vilka begränsningar jag har. Om det sedan är så värdefullt vet jag inte, men jag känner mig åtminstone lite sedd när man ställer frågor kring ms utan att jag varit den som tog upp det till diskussion. Jag berättar gärna, för jag tror jag kunskapsmässigt kan komma med något som inte bara är en medicinsk faktatext. Och kanske de kan förstå mitt aviga sätt då jag har ett behov av att… dra mig undan.

0 I Like It!

Dravel Kampen Minne Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 10 mars, 2013

Tufft

Helgen har gått alltför fort och jag har inte hängt med riktigt. Tyvärr så har melodifestivalen under sex lördagar tagit alltför mycket värdefull tid där jag egentligen borde gjort annat. Som… som… öh… som… Äh!

I dag gick jag ännu en gång till affären, precis som förra helgen, och det är bra träning. Jag får inte bli sängliggande hela helgen även om jag sömnmässigt måste. Mitt mål är fortfarande att inom det snaraste dumpa hämndtjänstens ”hjälp” med inköp. Jag vill handla min egen mat. När jag ser var som finns i affären så äter jag också bättre och mer varierat. Frysrätter och bröd är jag innerligt trött på, men det har i stort varit det enda jag kunnat skicka hämndtjänsten att handla åt mig, eftersom så mycket blir fel när de tror sig kunna läsa en handellista.

Hur det gick med mitt besök i affären i dag? Tja, jag blir lite yr (panikångest) men den är inte ihållande och kommer sig mest utav att jag är trött och blir trött. Men det blir ändå bättre och bättre. Det viktiga är att kämpa. So what om man faller till marken eller svimmar av utmattning!

Ny arbetsvecka. Det är väldigt kämpigt där just nu. Extra arbetsuppgifter har tillkommit och man har missat att lyfta bort gamla uppgifter, och nu tvingas jag gör allt på en och samma gång. Jag har suttit och gjort ett arbetsschema för mars och april. Jag har inte mycket tid till skrivbordsarbete som är min huvuduppgift. Möten och utbildning tar all min tid nu under två månader. I maj kommer jag att ligga tre månader back med många arbetsuppgifter och innan sommarsemestern måste jag vara i fas. Jag funderar allvarligt på att hoppa av.

0 I Like It!

Dravel Kampen Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 6 mars, 2013

Förebild med baktanke?

Peptalk ska mentalt stärka och ge affirmation. Intentionen är god, men jag kan ändå inte låta bli att fundera i om det ändå inte är att paketera floskler med en tjusigare etikett.

Samtidigt tror jag att bästa sättet att höja någons livsmotivation, är att återge ens egna livsvandring och framhålla det positiva i visioner och mål. Ja, detta är också floskler och jag tror det är mer komplext än så här om man vill göra medmänsklig skillnad. Inspirera gör man mer genom handling än sammansatta texter som tenderar att dra fram pekpinnar och moraliserande.

Jag tycker det är svårt att göra skillnad. Trots allt så vill man gärna framhäva jaget och egot och skriva andra människor på näsan. Det ger makt över andra och man framställer sig själv – enbart inför sig själv – i en bättre dager.

0 I Like It!

Dravel Fundering Övertygelse Personligt Självinsikt Surgubbe

Kommentarer stängda

Publicerad 4 mars, 2013

Skapa struktur

Trots semester har jag inte hållit mig ifrån jobbmejlen. Jag måste kolla den. Det ingår i mitt uppdrag eftersom ingen annan har tillgång till min mejl. Det där med offentlig förvaltning…

Det har varit en riktig slappardag. Jag fick Skyfall-dvd:n i brevlådan och har nu sett den. Filmen alltså. Med Bond. James Bond. Den var lite homoerotisk (Bond mer eller mindre erkänner att han lega med män) och lite lam. Där var inget storslaget eller extraordinärt, utan var ganska… grå. Mycket har redan sagts om Skyfall och vad som händer i filmen är känt för många. Ändå ska jag inte avslöja någonting. Mer än att jag hade två på rätt punkter – 1) introduktion av en känd karaktär vi inte sett under Craig-eran, och 2) en karatär byts ut. Betyg? 3½ av 5 sängfösare.

Vad gör jag annars under min exklusiva semester? Tja, jag har hittat gamla papper. Sådant som ska sorteras och som jag inte orkat göra de senaste 25 åren. Här ska det fyllas sopsäckar!

Och jag funderar mycket. Jag släpar runt på väldigt mycket som jag borde lämna bakom mig. Jag behöver lugn och ro för att kunna fundera och lyssna inåt.

0 I Like It!

Dravel Film Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 3 mars, 2013

Veckan som passerat

Mycket verkar vara på gång, men jag är mest vårtrött. Därför har jag nu ledigt (semester) några dagar för någon form av återhämtning. Och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det där ryktet om att någon trånar efter mig, är kär i mig. Det låter så tonårsaktigt och onödigt. Jag har nog själv också förstått att där är något som jag inte är så intresserad av.

Det verkar som om jag nu fått igenom en annan form av lättnad, arbetslättnad. Jag ska nu bli ersatt på 50 % av de 400 % jag ska hinna med på jobbet. Det är bra eftersom jag då kan fokusera på färre saker. Det är svårt att uppnå resultat när man är splittrad och jagad.

Återigen har det börjat diskuteras om att jag ska få ett annat arbetsrum. Också det med syfte fokusering då jag verkligen är jaga. Tidigare i veckan hade jag stängt in mig, men ändå stod plötsligt tre personer på mitt rum samtidigt och krävde svar på frågor som (jag i och för sig har svar på) jag inte har med att göra i den funktion jag har. Jag borde exploderat, som jag gör när jag anser mig störd av ovidkommande, men det gjorde jag inte. Då. För jag hade supermigrän from hell. Däremot exploderade jag dagen innan (i tisdags, men enligt bloggen exploderade jag även i måndags) och det var då det kom upp diskussion igen om att jag verkligen skulle behöva sitta någon annanstans. Inte så mycket för att jag exploderar, utan för anledningarna till att jag exploderar. Det är väldigt arrogant att påstå att jag ska vara tillgänglig för allt och alla.

Slutet av veckan har varit stressigt. Jag har timmar jag måste jobba, men sedan ställer både hämndtjänst och flärdtjänst till det tidmässigt. Jag har verkligen fått pussla för att få det att gå ihop. Lyckligtvis lyckades jag med det, men det var nog det som gjorde att jag inte kunde sova mellan fredag och lördag, började kräkas på morgonkvisten och sedan sovit hela lördagen för att återhämta mig. En kräkning är ett fysiskt trauma som ms inte reagerar positivt på. Så jag är fortfarande ganska påverkad. Vilken tur då att jag har semester!

0 I Like It!

Dravel Kampen Omvärldsbevakning Personligt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 24 februari, 2013

The Road so Far

Mitt arbetsliv är… märkligt.

När jag som 18-årig (1988) gick ut gymnasiet (2-årig Handel/Kontor) fick jag jobb direkt som kontorist i ett privat företag. På den tiden fick man fast anställning direkt, men inofficiellt var det en provanställning först på ett år. Två veckor innan ”provanställningen” var slut, fick man för sig att chefens svärdotter behövde min tjänst, så jag åkte ut. Facket kunde inte fastställa att ett bindande muntligt avtal fanns (?). Detta var 1989 och alla kontorsjobb försvann i princip över en natt. Därför valde jag att gå tillbaka till skolbänken och läste in 3-årigt gymnasium (Humanistisk/Samhällsvetenskap) samt läste vidare till läkarsekreterare (ett år – då).

Jag fick vikariat direkt (1992) och har sedan stannat inom yrket sedan dess. Första åtta åren var jag vikarie non-stop, förutom på slutet då jag fick min efterlängtade anställning tillsvidare. Under dessa år var jag resurssekreterare och fick väldigt bred erfarenhet. Jag gjorde allt, kunde allt, som var inom titelns ramar.

Men så hände något år 2000. Jag tröttnade på mitt (dåvarande) liv och tog språnget att göra något för mig väldigt oväntat. Jag flyttade till Göteborg utan att ha bostad eller jobb, vilket löste sig utan problem. Men jag fick höra hur otacksam jag var, som precis fått en fast anställning. Och att jag snart skulle vara tillbaka.

Nu har jag bott fler år i Göteborg än i Kristianstad. I Göteborg fick jag också jobb direkt. På en tjänst jag därefter stannat kvar på.

Min nuvarande tjänst är… märklig. Jag har under 13 år på min tjänst flyttats runt inom verksamheten och fått ändrade uppdrag. Min uppfattning är att jag täpper till hål som uppstår. Under dessa år har jag läst en del universitetskurser (tre olika inriktningar) som jag sedan fått nytta av i min tjänst. Jag har sökt andra tjänster utan framgång. Just nu får jag till och med höra att jag är överkvalificerad för chefsjobb(?!). Egentligen är jag inte längre sekreterare även om det aldrig skett något titelbyte (eller lönekartläggning, samma lön som alltid). Istället är jag en blandning av handledare, pedagog, utbildare, statistiker, systemadministratör och verksamhetsuppföljare. Får jag ett titelbyte så lär det bli koordinator.

Det riktigt märkliga är att jag också till viss procentsats är ”utlånad” till andra verksamheter att också jobba åt dem. Och jag har sökt tjänster som utökat nuvarande tjänst med arbetsuppgifter och ansvar, men det har inte ändrat min grundanställning.

Jag är förundrad. Jag får inte det att gå ihop. Jag utvecklas, får nya arbetsuppgifter, söker en del tjänster som bara införlivas i min grundtjänst. Det känns inte som om jag har en avgränsad tjänst med tydliga ramar. Det känns mer som om jag har en amöbaanställning med otydliga och flytande gränser där bara jag som person är kärnan.

Två positiva saker med nuvarande tjänst:

Jag känner och hör uppskattning från organisationen.
Jag har väldigt mycket frihet under ansvar och bestämmer själv över min tid och vad jag utför under den tiden.

I dag känner jag inget behov av att söka annan tjänst.

Inspiration till dagens bloggpost: Tofflan.

0 I Like It!

Dravel Fundering Minne Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 21 februari, 2013

Inget men’t

För den olycklige finns inte större smärta än att mitt i sorgen minnas den dag när han var lycklig.
/giambattista marini

I dag är jag bara trött. Dagen har varit lång och nu ska jag vila inför ännu en lång och kämpig dag. Men sedan kommer helgen!

0 I Like It!

Dravel

Kommentarer stängda

Publicerad 20 februari, 2013

Sammanbiten

Förra veckan. Denna vecka. Nästa vecka. Jag känner ett inre motstånd även om jag egentligen aldrig oroar mig inför någonting. Men det är alla dessa möten jag går på. Just nu känns de väldigt meningslösa och innehållslösa. Ändå går jag på dem, för allt annat är arbetsvägran. Det verkar märkligt att alla möten just nu i ett slag blivit så meningslösa, men jag tror det är mig det är fel på. Att jag blir irriterad och frustrerad över tidsåtgången när jag vet att det ligger saker på mitt skrivbord att ta itu med när jag väl finner tiden att vistas på mitt rum. Sedan kan alla möten vara hur viktiga som helst, men jag känner inte att jag just nu kan vara mentalt närvarande trots att jag fysiskt deltar. Jag undrar när den här krampen ska släppa?

Jag har lekt lite med tanken allt helt sonikt skita i vissa arbetsuppgifter eftersom jag ändå inte hinner med allt utan att tumma på kvaliteten. Men det är det där med arbetsvägran. Så jag fortsätter att göra allting halvdant och med vetskap att jag ändå aldrig får utlovad arbetslättnad trots att jag beordras att ta på mig mer och mer uppgifter och ansvar. ”Självklart ska någon annan ta över de uppgifterna från dig” har jag fått höra om och om igen. Men nu är det istället 1) ”du är oumbärglig”, och 2) ”det finns ingen annan”.

Sa jag att jag är frustrerad? Jag känner det särskilt tydligt en ledig dag. Särskilt i dag när jag dessutom haft en envis huvudvärk där varken Treo eller sömn hjälpt. Ibland har jag svårt för att släppa tankar, speciellt om jag inte får yttre stimuli.

0 I Like It!

Dravel Fundering Kampen Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 17 februari, 2013

Andrum

I dag känns det mycket bättre. Jag avskyr verkligen att fylla år, men tacksamt nog har de flesta förstått det vid det här laget. Därför fick jag inga besök, ingen firade mig. Däremot så får jag nog oroa mig lite inför arbetsdagen i morgon. Där firar vi varandra så fort någon fyller år*, oavsett hur mycket man fyller. Tydligen är det en sådan där social grej som jag har så svårt för. Som jag bara accepterar då det blir enklast så. Bara de inte sjunger…

Det är omöjligt att säga när medelåldern inträder. Vissa säger vid 30, 40 eller 45. Oavsett så får jag betrakta mig själv som medelålders. Det enda konstiga med det är att ömma modern också är medelålders. Men så är vi ju nästan jämngamla.

* Jag tror de glömde mig i fredags – fyller man år helg så firas man inför, inte efteråt. Eller så var jag bara ovanligt svår att få tag på i fredags – jag arbetade halvdag som innehöll möte. Men måndagen blir lika svår, jag är alltid på möten.

0 I Like It!

Dravel

Kommentarer stängda

Publicerad 15 februari, 2013