Månad: <span>januari 2013</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

En liten insikt jag drabbades av för fem sekunder sedan, är att jag nog är ganska orädd av mig. Där finns ingen spärr som säger ”ska lilla jag verkligen ta plats, klarar jag av detta?”. Har jag starkt självförtroende? Nja, jag tror snarare att det är så att 1) jag är så trött att jag inte orkar ha några spärrar, och 2) inget är så farligt.

Jag pratar alltså om detta att jag i alla möjliga och omöjliga sammanhang håller i möten (som ordförande), skriver protokoll och rutindokument, föreläser, undervidar och utbildar. Det där med erfarenhet eller kunskap som någon sorts förutsättning för allt detta är inget jag bryr mig om. Jag bara gör. Också med insikten att människor i allmänhet vill gott och kan identifiera sig i min roll även om de själva skulle fasa för det jag utsätter mig själv för.

En sak kräver det dock av mig som är lite jobbig – jag måste vara skärpt och snabbtänkt. Som i dag fick jag vid sittande möte höra en nyhet som jag tvingades förhålla mig till och dessutom ensam ha synpunkter om, och där jag representerade, tja jag är osäker, typ 200 kollegor. Säger man inget genomtänkt direkt, så kan man glömma att få en andra chans. Dessutom ska man vara medveten om att allt protokollförs och sedan får man stå till svars för det man sagt i all evighet. Så det gäller att tänka fort som f*n!

Ändå är inte detta något som håller mig vaken om nätterna (det är andra saker som håller mig vaken som är mer fysiologiska). Jag bara gör. Och jag tror jag gör ett gott arbete. Oavsett. Om jag nu inte har ett starkt självförtroende, så finns inte motsatsen heller. Jag är inte velig, tveksam eller ambivalent i det här. Det finns bara en riktning – framåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

I morgon ska jag presentera ett stort arbete som jag gjort. Problemet är att jag ännu inte är klar på långa vägar. Det positiva är ändå att jag har något att visa upp även om det inte är färdigt. Hittills har jag skrivit ihop cirka 40 sidor och vet inte hur mycket det i slutändan blir. Jag började skriva för ett par veckor sedan på allvar. I flera år har jag försökt få tiden – och den mentala strukturen – att påbörja jobbet. Varför inspirationen kom just nu vet jag inte riktigt, kanske år av mognad? Inte min mognad – jobbets mognad i sig. Plus att önskemål framförts till mig om att undervisa i ämnet och där jag inte har den tiden att lägga. Så jag har nu suttit och råskrivet. Vad det är jag skriver för arbete? Det är en lathund, eller typ lärobok. Jag försöker lära ut men har inte tid att föreläsa och då är det bra med en skrift att gå till när man har frågor. Men det blir ändå bara väldigt ytligt. Jag kan inte gå in på detaljkunskap, för då skulle arbetet bli svårläst och obegripligt. I vilket fall som helst ska det bli spännande att möta reaktionerna på det utkast jag har klart. För ingen har vetat om mitt jobb, så det blir en överraskning. Kanske för mig också med tanke på att reaktionerna inte behöver bli positiva. Men framförallt behöver jag nog input. Därför har jag kallat till morgondagens möte.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Aldrig får man vara glad! Eller, jag är ju glad! Trots allt…

I dag vaknade jag med migrän. Ja, jag VAKNADE! Alltså sov jag i natt. Hela åtta timmar. Men någon gång under natten har jag haft migrän och det har suttit i hela (nåja) arbetsdagen. På slutet blev jag lite illamående och då åkte jag hem. Inte för att det hjälpte, men det kändes handikappande att må illa och samtidigt tänka på väsentligheter.

Sömnen är fortfarande som den är. Sporadisk och oförutsägbar. Men annars har det varit ganska bra i dag (förutom ovan). Det värsta är att jag inte hinner någonting på jobbet. Jag har fått post som ligger oöppnad på skrivbordet, för jag hinner inte. Post för årets första två veckor. Årsskiftet på jobbet innebar att hela helvetet brakade lös. Jag håller mig inte ens ovan vattenytan där. Men en sak blev åtminstone klar i dag, så nu blir det väl… inte bättre…

Och hur chaufförerna kör vet jag inte riktigt… Plötsligt var vi inne på Universeums parkering och körde runt, hur nu det gick till. Chauffören frågade mig efteråt varför han var där inne och körda. Ja, säg det? Jag försöker inte analysera chaufförer längre. Men ett tips – sluta följ GPS vars pilar är med fördröjning innan de visar färdriktning rätt. Och tips nr 2: Tänk själv!

Dagens fisk: Kolja. Jag skriver aldrig om arbetslunchen, det är den för tråkig för. Till koljan fick jag okokt potatis och gräddfil med torkad basilika (”god basilikasås” sa de). För 57 kronor. Visst, billig lunch och absolut så inte värt pengarna!

Spännande kväll. Jag har blandat tre sorters värkmedicinering som inte får blandas. Till det kommer helvetesmedicineringen. Tjohoo!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

The SöndagsPizzan is back! Enkelt, fort och äckligt, jag gör min egen söndagspizza  i dag. Det är väl ungefär vad jag orkar göra i dag. Jag har fortfarande problem med sömnen och nu sover jag varannan dag. Men på fel timmar. Hur jag ska klara av kommande arbetsvecka vet jag inte riktigt och vill inte tänka på det. Förhoppningsvis rättar sömnen till sig.

Det verkar vara en solig söndag. Av någon anledning hänger det EU-flaggor i stängerna på torget. Varför gör det det? Enligt min kalender så är det bara 1:e trett.dag Tjugondedag jul Knut 13 söndag januari vecka 2.

Advent ska i dag utplånas i mitt hem, men jag tror jag väntar lite till. Okej, jag tänder inget i mina fönster så jag behöver skämmas inför grannarna, men det är ett helt företag att ta bort bevisen för advent. Det är ingen brådska. Tror jag.

Tja, varför är min söndagspizza äcklig? Jo, jag tycker inte om pizza. Längre. Men min variant för dagen är enkel. Jag gör pizzadeg à la Viktväktarna (mindre mjöl, halva jäsningstiden), slänger på färdig köttfärssås jag har i frysen (tinar köttfärsen i mikron) och med lite tillbehör, in i ugnen. Färdig! Det riktigt äckliga är att värma överbliven pizza med köttfärssås. Eller ens äta den kall. Så jag lär ta ett litet hörn för att sedan slänga resten. Pizza är äckligt!

Motsatsen till äckelpizza är Mmm.. Snus!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Där är så mycket som skulle behöva rensas ut. Och/men jag orkar/vill inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Under flera veckor har jag haft problem med hämndtjänsten. Något har hänt, jag vet inte vad, mer än att personalbrist och ökat antal äldre som beviljas stöd. Någonstans där kommer alla i kläm – både personal och vi ”brukare”. Mitt största problem just nu är att få tider av hämndtjänsten som matchar min fridag per vecka. Okej, de ska bara komma en gång per vecka, cirka 1-2 timmar. Men det är hopplöst…

Jag har en fridag per vecka. Den dagen ska de komma. Men så händer det att min fridag måste flyttas eftersom jag en gång per månad måste gå in på fackligt möte. Det är detta som ställer till det. Eller… Hur ska jag förklara…?

  1. Jag får ett åttaveckorsschema av hämndtjänsten med vilka klockslag de kommer på vår bestämda dag (min fasta fridag).
  2. Då ser jag att jag måste flytta två dagar på detta schema eftersom jag måste jobba.
  3. Jag ringer hämndtjänsten och de flyttar tiderna till min tillfälliga fridag.
  4. När jag får nästa åttaveckorsschema så ligger inte tiderna längre på min fridag, utan motsvarande ändringar av dag har skett efter de tidigare flyttade dagarna. Bara det att det inte är på rätt veckor samt att jag inte i förväg kan säga vilken veckodag som tillfälligt för just den veckan blir min fridag.
  5. Vilket innebär att jag måste ringa och justera 1) så jag får hämndtjänst på den fridag som alltid ligger fast, och 2) flytta fridag för den vecka då jag måste gå in fackligt på jobbet.
  6. Det senaste jag fick höra då jag ringde, var att jag har två (?!) fridagar per vecka (har jag aldrig haft, jag arbetar ju 75 %) och att dessa fridagar är flytande och att jag anpassar arbetsdagar utifrån då hämndtjänsten bokar in mig. HAR JAG ALDRIG GJORT, SAGT ELLER ENS TÄNKT!
  7. Därför har jag nu ändrat överenskommelsen med hämndtjänsten så att jag har ett fast schema med dem som inte inverkar på hur jag tvingas flytta arbetsdagar. Mitt villkor, som de accepterade, var att jag jämn vecka har hämndtjänst bestämd veckodag och ojämn vecka på annan bestämd veckodag. Och att det ENDAST får vara på eftermiddagar! Inga problem! Sa de…
  8. Nya schemat stämmer nu, bortsett från på en punkt… DET ÄR INTE EFTERMIDDAGAR!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag arbetar 30 timmar per vecka och det är fasta arbetstider. Jag är ledig 1½ dag per vecka, alltid samma. Jag måste tyvärr flytta en fridag per månad till annna veckodag den veckan och jag vet ett halvår framåt vilka sex dagar det rör sig om.

De säger sig förstå. De säger sig kunna anpassa det till mitt arbetsschema. De säger att det inte är några problem. De vet hur jag jobbar. De vet när jag flyttar dagar. De vet när jag är hemma.

ÄNDÅ!

Vad kan jag göra?

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Vardagsblogg

Hela det här året har jag haft svårt med sömnen. I natt blev det akut på ett sätt som jag inte finner så trevligt – jag kunde inte somna. Inte förrän 03.30, och sedan var det dags att gå upp kl. 06. Det är för lite. Jag stuvade om lite i arbetsschemat eftersom jag förstod att det kom att bli en kort dag.

Jag får frågan varför jag inte sovit mer. Vad det beror på? Jag vill inte ge min förklaring av min insomnia, utan säger ”det är bara så det blir ibland”. Sanningen är att jag mycket väl vet orsaken men vill förringa mig själv genom att inte hänvisa till ms. Jag vill inte att flytta fokus eller skylla på ms. Vissa tycker då bara att jag skyller ifrån  mig och ljuger. Att jag istället bara inte kommit i säng, att jag suttit vid dator hela natten, sovit för mycket på dagen eller varit fysiskt inaktiv. Nå, men i går var en hektisk och fysisk dag utan dagsömn, samt att jag lägger mig i tid.

Vadå ms? Jo, vi med ms kräver väldigt mycket vila och väldigt mycket sömn. Hur mycket varierar lite över tid. I julhelgen insåg jag att 10 timmar per natt plus 1-2 timmar på dagen, var det som krävdes om jag skulle fungera och orka. Sedan årsskiftet behöver jag fortfarande mycket sömn, men jag kan inte sova hur trött jag än är. Det är också ett ms-symtom – att inte kunna sova. Det är därför så många med ms har både dopningsmedel för att hålla sig vaken, men också sömntabletter för att kunna sova. Jag vägrar sömntabletter och tar nästan aldrig uppiggande läkemedel. Det känns bättre om man kan följa ms-sömncykeln hur den än ter sig. Men det är skitjobbigt (lindrigt uttryckt) att inte kunna sova och sedan dessutom försöka prestera under arbetsdagen. Mitt enda egentliga alternativ är att ta en karensdag för vila, vilket jag också vägrar. Jag är väldigt envis. Jag trixar istället med sena och halva arbetsdagar. Som jag i slutändan får jobba in, men det får bli en dag när energi finns.

Energi. Kom ihåg det där med att en med ms förbrukar dubbelt så mycket energi som den som inte har ms. Det betyder att om en ”frisk” och en med ms tillsammans går en promenad på 20 minuter, så har den med ms förbrukat lika mycket energi som om han/hon gått 40 minuter. Inte konstigt att jag inte har någon energi.

Och jag undrar vad det är med ms i sig som gör att man plötsligt inte kan sova? Dock kunde jag sova en knapp timme efter jobbet men har inga föreställningar om natten som kommer. Det blir bättre när det blir helg, för då behöver inte någon klocka tvinga upp mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt

Kommentarer stängda

Hur många elever har jag handlett? Det är en fråga jag funderat på i något år. Varför?

År 2002 gick jag en universitetsutbildning som gjorde mig till handledare. Efter detta hade jag ett väldigt inflöde av studenter, särskilt som det just då gick parallella utbildningar. Jag tappade väl räkningen, kan man säga. Men efter fyra år tackade jag för mig och slutade vara handledare. Anledningen var att jag inte hann med det och överlämnade därför uppdraget till kollega. Jag kastade alla uppgifter jag hade om handledningen.

Det ångrar jag nu. För sedan 2008 är jag åter tillbaka som handledare. Eller, jag hade min sista student precis före jul. Jag ska nu istället handleda handledare, som i sin tur handleder studenter. Ändå är jag nyfiken. Hur många elever har jag tagit hand om? Nu vet jag det. Jag hade skrivit upp det i min kalender från 2005 som jag precis fann. Det tråkiga är bara att jag endast skrivit uppförnamn, men jag vet vilka år jag hade elverna.

Vad jag kom fram till? Totalt har jag handlett 22 studenter 2002-2005 och 2008-2012. Det blir bara drygt 2 studenter per år, men det är mycket. Varje gång har det inneburit 3-9 veckor med ”praktik”. Och så då allt arbete som det kräver att pedagoiskt undervisa/utbilda, betygsätta, skriva omdömen, fylla i närvarorapport, ordna studiebesök och så vidare.

Varför tog jag på mig handledarrollen? Jo, under alla år har studenter varit ute i arbetslivet, jag har själv varit en sådan samt stött på andra. Det ingår naturligt i arbetslivet att studenter är ute på arbetsplatserna som en del av sin utbildning. Mottagandet kan variera. Många känner sig pådyvlade en elev som de måste lära upp. Många uppskattar också en framtida kollega. Mitt motiv till att bli handledare grundar sig i just detta att det är en framtida kollega. Jag och alla andra har ett ansvar. Men det måste ske under ordnade former. Strukturen måste finnas. Förankring i verksamhet och kollegor måste också finnas. Det många sedan också glömmer är att studenter har med sig ett nytt synsätt, ifrågasätter, vill veta, vilket också utvecklar alla oss ”gamla” i jobbet. Det är win-win när allt är så som tänkt.

Det sorgliga är bara att jag inte ens minns hälften av mina studenter…

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Övertygelse

Kommentarer stängda

Min långhelg varade i 93½ timme (96 timmar = 4 dygn). Men i dag var det slut med ledighet och jag har känt mig som en höna i hönshus där räven sluppit in. Som jag flaxat runt! Så är det när man är jagad. På mitt ynka rum har det varit fullt plus att folk ute i korridoren stått och skrikit över andras huvuden åt mig. Nej, det verkar aldrig vara en god idé att vara ledig, för första dagen i tjänst ser alltid ut så här.

Det gör att jag känner mig pressad. Jag blir sur och vresig. Jag snäser åt folk. Riktigt snäser! Jag funderar lite på att mejla ut ursäkter, men nej. De borde backat när de såg hur trängd jag var. När jag på Twitter beskrev det som att jag kände mig så som Marit Paulsen ser ut, tror jag det flesta förstår. Jag har varit en motvallskärring.

Lyckligtvis så vände det lite mot slutet av arbetsdagen (Facebook vet) och jag fick åter höra något förvånande om mig själv, något positivt.

Ändå känner jag mig som plockepinn där jag släppts ut i en hög. Jag vill vara ihopbuntad. Struktur och arbetsro är något jag önskat mig i… 20 år.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Fixar och trixar. Jag har sparkat igång en gammal blogg som legat i träda sedan 2009.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

Kommentarer stängda