Månad: <span>januari 2014</span>

Skandal! säger alla och blir förbannade. Jo, det handlar fortfarande om de utbildningar jag ska vara med i som föreläsare. Vi är 14 personer som ska ha 7 föreläsningar i morgon parallellt och utspritt. Det utbildningsmaterial via gemensamt ska använda oss av, blev klart lördag kl. 15. Därför var jag inne på jobbet under nästan fem timmar i dag söndag. 300 sidor Powerpoint med anteckningssidor skulle – enligt uppmaning – skrivas ut före måndag kl. 08. Bara att skriva ut detta på dubbelsidigt papper (som vi måste spara på) tog 3½ timme. Hemkommen fick jag fortsätta under kvällen att under tre timmar av min fritid läsa in mig på materialet, komplettera med egna anteckningar samt rätta alla felaktigheter som finns i materialet. Vad får jag för det? Inte betalt åtminstone. Men det har varit och är lika jävligt för alla andra som ska utbilda. Framförhållningen var noll. Och nu måste det bara fungera.

Är jag förberedd? Nej, inte ett dugg. Det blir learning by doing där jag förhoppningsvis funnit de flesta felen, men jag kan omöjligt lära mig hela materialet utantill. Vi kommer att vara tråkiga föreläsare som står och har högläsning. Vilket vi nog hade fått göra ändå eftersom alla ska få höra samma saker oavsett vilken av oss föreläsare de träffar.

Vi är väldigt missnöjda. Ett missnöje vi inte får sprida. Vi ska istället framhålla allt det förträffliga vi har att berätta. Men verkligheten är att vi kommer att bli kritiserade och inte kan försvara oss då vi i grund och botten håller med. Det är för jäkligt! Från början till slut – alltihop. Arbetet skulle tagit ett år men tog drygt tre år. Ändå känns det väldigt slarvigt. Kanske på grund av hur man blivit och blir bemött. Som om jag var personligt ansvarig för allt som inte är bra. Ja, man får väl den rollen som föreläsare där man går andras ärenden. Och detta är jag beordrad att göra. Naturligtvis under protest.

Kanske jag kan sova mig till en roligare sinnesstämning.

Repris av gårdagen. Till och med samma chaufför körde mig till utbildningsdag 2. Och bilen var lika försenad som i går. Och jag mår lika dåligt i dag som i går (värmen i lokalen, vätskebristen, för mycket kaffe). Och lika katastrofalt dåligt upplagt vad gäller information och utbildning. Det finns ingen information. Det finns inget utbildningsmaterial. Kanske det finns sent på fredag eftermiddag, och det ska jag hinna läsa in mig på innan måndag.

Jag har hela tiden sagt att det kommer att bli kaos nu i tre månader. Jo, vissa saker är väldigt uppenbara.

Dessutom vill någon tränga sig in i min bostad enligt fastighetsskötaren. Ett externt företag vill komma och göra en balkonginspektion. Jag har inte tid med sådan skit! Veckans enda avbrott kommer att bli ett trevligt tandläkarbesök. Sjukgymnastiken måste jag nog ställa in, för jag får inte tiden att gå ihop. Och jag misstänker helgjobb eftersom jag ska ha gjort så mycket innan nästa vecka.

Åh, vad jag är missnöjd!

Bättre än förväntat, kan jag väl sammanfatta dagen. Utbildningsdag 1 av 2 avklarad. Det är jag som suttit på skolbänken inför att jag nästa vecka och i sex veckor ska utbilda. Det värsta är att jag inte har någon tid till att läsa in mig på ämnet, få fram material och så vidare. Istället blir det pang bom rakt på att bara börja utbilda i något jag inte har möjlighet att förbereda mig på. Den utbildning jag går nu ger mig faktiskt inget. Den kommer heller inte att ge dem jag ska utbilda något. Allt har skett så snabbt att ett korrekt utbildningsmaterial och struktur för utbildningsupplägget helt saknas. Ändå ska man i två dagar utbilda. Det är skamligt. Jag har en känsla av att jag måste jobba i helgen för att få struktur både på utbildning och i det jag ska förmedla. Och för det vill jag få extra ekonomisk ersättning! Att bara dumpa ett inkomplett och ostrukturerat material på en, är under all kritik.

Som inte detta vore nog. Efter att ha utbildat andra i sex veckor, så ska jag fortsätta utbilda i ytterligare sex veckor men på en fördjupad nivå. Men fortfarande med samma bristfälliga material som används till den ytliga nivån.

Ogenomtänkt. Allt är så ogenomtänkt.

Nu börjar fasan. Jag vet inte när de får se mig på jobbet nästa gång, för jag ska vara annorstädes nu i mer eller mindre 3-4 månader. Jag önskar att jag hade varit positiv och engagerad. Det är det sista jag är. Tvånget att utbilda går emot precis allt. Det är så ogenomtänkt och illa planerat. Samtidigt ska jag bara sluta bry mig då jag får min lön oavsett, bara jag är i tjänst. I det här läget kan ingen förvänta sig att jag gör något extra, är tillmötesgående eller ens trevlig. Från och med nu gör jag allt under protest. Vi får väl se hur länge det dröjer innan jag exploderar eller om jag kan var tyst och foglig. Först ska jag få utbildning innan jag själv börjar utbilda. Jag är väldigt irriterad.

Det roligaste som kommer att hända i veckan är tandläkarbesöket och sjukgymnastiken.