Kategori: <span>Dravel</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

En halv arbetsdag. Det var vad jag orkade innan jag började känna mig kass i form av frossa, feberkänsla, yrsel och trötthet.

När jag skulle ta 2 Alvedon vid lunch upptäckte jag att det var fel tabletter jag hade med mig. Därför är jag nu väldigt tveksam. Vad var det jag tog i morse? Antingen var det 2 Alvedon eller så överdoserade jag ett helt annat läkemedel. Nu i efterhand kan jag inte se vad jag egentligen tog i morse. Det enda jag vet är att jag hittills i dag tagit 9 tabletter och ska ta ytterligare 4 innan jag lägger mig i kväll. Men två av dessa tabletter kan alltså vara en överdosering med ett läkemedel jag inte får röra eller ta under närmaste tiden efter utdragningen av visdomstanden i går.

Men den märkliga känsla jag känner i dag tror jag ändå beror på att man drog tanden i går. Jag är väldigt svullen i munnen och det är nog lite inflammerat, vilket är naturligt. Bara jag slipper infektion. Nu ska jag bara vila och hoppas på att svullnaden lägger sig och att jag slipper feberkänslan.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

I december fick jag min nya dator i ”julklapp”. Visst, jag är jättenöjd, men… Det känns som om jag glömt något? Något jag glömt installera? Något jag brukade göra framför gamla datorn?

Kanske det bara är det där att jag knappt är inne på Farmville längre. Det tog många timmar i anspråk. Och jag saknar det inte speciellt mycket. Det känns väldigt skönt, men jag känner ju ändå det där att jag nog gjorde något mer framför datorn. Jag har inte installerat MailWasher om det kan ha någon betydelse. Ett bra program där man kan radera fula mejl redan på servern och inte riskera få virus och annan skit via mejl på datorn.

Nej, det känns bara konstigt. Behöver jag egentligen en dator?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering

Kommentarer stängda

Avsnitt Självkännedom. Eller spånande därom. Jag funderar på om inte alla har ett parallellt tänkande. Själv kan jag i timmar sitta till synes passiv och overksam. I själv verket tänker jag, planerar, drar upp riktlinjer. Sedan verkställer jag det. Men jag tänker i många spår samtidigt och försöker att inte göra trassligt garnnystan av det hela. Parallellt tänkande. Det är därför jag bland annat har så många roller på jobbet och klarar av att utföra alla mina uppdrag. Det skulle inte fungera att koncentrera sig på bara en uppgift åt gången, då skulle jag aldrig komma någonstans med någonting. Många verkar inte riktigt klara av det här, men träning ger färdighet. Mitt problem med att tänka i många spår samtidigt, är att jag aldrig riktigt kan släppa tankarna. Inte förrän jag är klar med dem och dessutom praktiskt verkställt dem. Och då släpper jag ofta det så hårt att jag sedan inte kan gå tillbaka och säga hur jag tänkte eller gjorde.

Det var lite lugnt på jobbet i dag och istället för att göra alla ”måsten” så gick jag tillbaka till den där högen med jobb som jag låtit ligga sedan i somras. Det visade sig att jag inte längre hade en aning om vad det var jag skulle göra, så det blev papperskorgen. Cirka 1500 A4 gick i papperskorgen.

Snart är det dags för det där tandläkarbesöket där visdomstanken ska dras. Jag börjar bli nervös. Inte över själva tandläkarbesöket, utan för att jag måste ringa till Moldavien och beställa sjukresa. De är väldigt jobbiga att prata med. Jag vet inte riktigt om de förstår mig, om de gör rätt när de bokar , samt att jag inte riktigt förstår vad de säger. Det är någon slags pseudosvenska där nyanser försvinner i språket och den knastriga telefonledningen. Blir det fel med bokningen så får jag problem med tandläkaren. Missar jag tiden får jag betala eftersom min tandförsäkring inte gäller i det läget. Och det är en onödig kostnad. Om inte jag är skuld till missen.

Helgen var för kort, det kände jag redan i lördags. Veckan är jobbig. Plus att hämndtjänsten åter gjorde bort sig i fredags genom att utebli. ”Nej, vi har inga uppgifter om att vi skulle komma till dig”. ”Men ni har ju själva skickat ut ett schema samt ringde in vikarie till mig”. ”Jaha? Nej, vi vet inget. Ansvarig ringer på måndag”. Ringde någon i dag? Självklart inte. Men så är hämndtjänsten i Göteborg nästan sämst i landet enligt dagens GP. Jo, jag vet. Jag får ju erfara det varje vecka.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Dravel Fundering Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Kommande vecka. Hur ter den sig utifrån mitt kalenderperspektiv? Jag vet faktiskt inte utan att se efter vad jag skrivit in i kalendern. Det enda jag vet är att jag nu kommit fram till den där veckan som jag väntat på sedan i november. Veckan då jag åter ska till tandläkaren för att nu dra ut en visdomstand som inte stört mig trots att den varit utvuxen sedan tjugo år tillbaka. Tandläkaren vill dra det av okänd anledning och mig kvittar det eftersom jag är tandvårdsförsäkrad och inte betalar något mer än de där 150 kr/månad som försäkringen kostar. Det enda som känns olustigt är att visdomstanden sitter så dumt till att tandläkaren lovat mig att slå sönder de två tänder som sitter i vägen för att nå visdomstanden. För mig känns det väldigt ologiskt att behöva slå sönder två hela tänder för att nå en tand som inte stör. Men tandläkare har under några år stört sig på min visdomstand, så för att slippa tjatet så får de väl slå sönder mina friska tänder för att komma åt det som de stör sig på.

Annars är väl veckan som vilken annan vecka som helst. Möten på jobbet. Det är bara slutet av veckan som jag är osäker på. Jag försöker bara hålla koll på tre kommande dagarna i taget. Annars skulle luften gå ur mig när jag ser hur mycket jag måste förbereda inför något som komma ska.

För några veckor sedan såg jag en skämtteckning som gick ut på att om man ska göra så lite som möjligt på jobbet, så ska man gå på möten. Jag känner inte alls igen mig i det. Tvärtom! Inget genererar så mycket arbete som att gå på möten! Förberedelse inför, aktivt deltagande under, utförande och uppföljning efteråt. Det är därför jag inte vill veta för långt i förväg vad jag har inplanerat i min kalender. Och med tanke på hur många möten jag går på (cirka 100 per termin), så är allting också överlappande och parallellt.

En annan skämtteckning jag också sett (i veckan), när vi ändå är inne på det, handlade om att bara den som inte har alla fakta kan ha bestämda åsikter. Det känner jag igen mig i när det kommer till min och andras bloggar/twittrande. Jag framför aldrig åsikter kring sådant som har nyhetsvärde, som så många andra gör. Kanske jag inte har alla fakta, men det gör mig också ödmjuk då jag har insikten om att jag då inte kan ha en bestämd uppfattning eller åsikt i fråga. Andra går på som ångvältar och fördömer hit och dit baserat på nyhetsvinklingar där alla fakta och synsätt inte presenteras. Att ha åsikter grundat på sådant som skrivs i media är för kategoriskt och enkelspårigt. Det är bättre att ifrågasätta sådant man läser och ställa frågan om det är hela sanningen. Att myntet har två sidor vet alla, men det finns fler aspekter än så. Varför låsa in sig i ett åsiktshörn? Och när man väl har alla fakta, så vet man också att man inte behöver ventilera så mycket. Många kräks väldigt mycket på nätet och kommer med pekpinnar. Så tröttsamt! Jag håller mig borta från att ha åsikter på nätet, särskilt kring sådant som 1) inte intresserar mig, och 2) inte tillför något i en diskussion, samt 3) där hela bilden inte finns tillgänglig.

I dag är det söndag och sopslängarsöndag är redan avklarad. Nu ska jag… jobba lite? Nej, jag måste äta frukost innan jag tidmässigt måste kalla den för lunch.

Förresten – jag har hittat en riktigt bra kalender i app-store för iPhone och som kostar 15 kr. Den är värd det. Week Cal (Week Calendar version 5.1.4 (4+), tillverkare UtiliTap).

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

14

Dagens datum. Jag reagerade på dagens datum. I dag är det fjorton år sedan jag fick mitt första ms-symtom. Varför återkommer jag ständigt till just detta datum? Varför är det så viktigt för mig att minnas det? Det är det inte. Jag hade förmodligen glömt det ganska omgående way back in ’99 om det inte också hade varit uppstarten, kanske syftet, till min blogg (eller nätdagbok).

1999-01-19 – första ms-symtomet

1999-02-14 – min hemsida läggs ut på nätet

1999-02-15 – min nätdagbok startar

2011-03-24 – Gazzy no more

Sådant som är nätrelaterat fastnar. I övrigt minns jag aldrig datum.

På tal om datum, jag har så smått börjat titta i min kalender för att se när jag ska lägga in årets semesterdagar. För det börjar kännas tre veckor in på nya året vara dags för semester, men jag ska försöka hålla igen fram till maj. Vilket är löjligt då vi inte har några helgdagar förrän i maj/juni. Kanske en semestervecka i mars? Nej, det har jag inte tid med. Jag har inga obokade arbetsveckor förrän efter midsommar. Eller, jag får se hur jag gör. Oftast är semester något väldigt spontant som jag bara känner ”nej, nu måste jag dra mig undan”. För det är så jag fungerar. När det blir för jobbigt tar jag semester för att dra mig undan och lyssna till min egen andning. Typ.

I år har jag bara 37 semesterdagar, eller efter semesterkvoten; 29,6 dagar. Jag får försöka hushålla.

Men jag funderar lite på sommarsemestern. Det var helt underbart förra sommaren när jag delade upp sommaren i två semesterperioder och samtidigt arbetade en dag per vecka. Jag tror jag ska fortsätta med det. Det betyder att jag blir av med 3 semesterdagar per vecka (en arbetsdag, tre semesterdagar, en fridag, två helgdagar) och då kan vara ledig nästan tio veckor – i teorin. Jag får säkert semester beviljat i tio veckor, men jag skulle inte klara av att vara borta från jobbet så länge. Jag har fortfarande en hög kvar från förra sommarens semesterperiod som jag inte hunnit gå igenom. I praktiken behöver jag arbeta dygnet runt, årets alla dagar, för att ligga i fas plus minus noll. Men någonstans mellan praktik och teori befinner jag mig. Lite semester, lite ledig, försöka uppnå balans mellan arbete och fritid. Inte så lätt, men jag har åtminstone semesterdagar även om jag inte kommer hinna utnyttja dem. Förra året hann jag bara med 7-8 semesterveckor och fick ändå med mig sex gamla semesterdagar till årets 31 nya semesterdagar. Så egentligen borde jag ta semester oftare.

Men visst har alla samma problem som jag? Det är svårt att göra sig av med alla semesterdagar under ett år.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Hälsohistoria Kampen Minne Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Tänk, jag kan äntligen sova! Problemet är att jag inte gör det. Tiden räcker inte till. Oavsett vad jag skrivit de senaste dagarna så är det inte bara på jobbet jag har det trångt i ändalykten. Jag är verkligen aktiv non-stop i stort sett dygnet runt. Nej, jag är inte ute och ”klubbhoppar”. Jag har fullt upp ändå.

När jag väl får en stund där jag kan slå mig ner i soffan, så är det inte tv jag tittar på. Jag startar med dvd och ibland tittar jag på något jag spelat in från tv. Förmodligen följer jag ganska många serier, men jag vet inte vilka dagar eller klockslag de går. Eller på vilka kanaler. På söndagar programmerar jag för hela veckan, men jag lägger inte tv-tablåer på minnet. Och jag spelar in precis allt det jag vill se. Jag bokar inte in tv-kvällar där jag ser något direkt när det sänds. Dels har jag inte tiden. Dels har jag inte orken. Eller ens tålamodet. Jag vill inte bli uppbunden av att passa tider. Särskilt inte som klockan styr mina dagar i övrigt.

Inte ens min nya fina dator (som jag är väldigt nöjd med) hinner jag sitta framför så många minuter per dag. Det blir inte ens en halvtimme per dag. Jag skriver i bloggen. That’s it! Jag följer en del flöden (rss) via datorn, men hinner numera aldrig läsa vad andra skrivit. Senaste dygnet har det kommit in lite drygt 1000 blogginlägg och tidningsartiklar. Klart jag inte hinner! Det blir ju 30 000 inlägg per månad! Och inte ens Framville på Facebook saknar jag. För bara ett halvår sedan satt jag två timmar per dag med Framville, nu är det en kvart två gånger per vecka. Jag är fortfarande facinerad av spelet, men… ni vet… Tidsbrist!

Vad är det egentligen som hänt? Ingenting, vad jag kan förstå. Jag jobbar lika mycket som innan. Jag sover mindre än tidigare. Min fritid ser ut som innan men jag hinner inte så mycket soffa/tv/dator.

Jo, en sak har ju hänt… Min iPhone… Twitter… Där har vi tidstjuven, men mycket tid kan det väl ändå inte ta? Eller? Det måste vara något mer, men jag vet inte vad.  Eller så prioriterar jag bara annorlunda? I sådana fall är det inga medvetna val jag gjort, utan det har bara blivit så.

Tja…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Teknik Tv Vardagsblogg

En liten insikt jag drabbades av för fem sekunder sedan, är att jag nog är ganska orädd av mig. Där finns ingen spärr som säger ”ska lilla jag verkligen ta plats, klarar jag av detta?”. Har jag starkt självförtroende? Nja, jag tror snarare att det är så att 1) jag är så trött att jag inte orkar ha några spärrar, och 2) inget är så farligt.

Jag pratar alltså om detta att jag i alla möjliga och omöjliga sammanhang håller i möten (som ordförande), skriver protokoll och rutindokument, föreläser, undervidar och utbildar. Det där med erfarenhet eller kunskap som någon sorts förutsättning för allt detta är inget jag bryr mig om. Jag bara gör. Också med insikten att människor i allmänhet vill gott och kan identifiera sig i min roll även om de själva skulle fasa för det jag utsätter mig själv för.

En sak kräver det dock av mig som är lite jobbig – jag måste vara skärpt och snabbtänkt. Som i dag fick jag vid sittande möte höra en nyhet som jag tvingades förhålla mig till och dessutom ensam ha synpunkter om, och där jag representerade, tja jag är osäker, typ 200 kollegor. Säger man inget genomtänkt direkt, så kan man glömma att få en andra chans. Dessutom ska man vara medveten om att allt protokollförs och sedan får man stå till svars för det man sagt i all evighet. Så det gäller att tänka fort som f*n!

Ändå är inte detta något som håller mig vaken om nätterna (det är andra saker som håller mig vaken som är mer fysiologiska). Jag bara gör. Och jag tror jag gör ett gott arbete. Oavsett. Om jag nu inte har ett starkt självförtroende, så finns inte motsatsen heller. Jag är inte velig, tveksam eller ambivalent i det här. Det finns bara en riktning – framåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Aldrig får man vara glad! Eller, jag är ju glad! Trots allt…

I dag vaknade jag med migrän. Ja, jag VAKNADE! Alltså sov jag i natt. Hela åtta timmar. Men någon gång under natten har jag haft migrän och det har suttit i hela (nåja) arbetsdagen. På slutet blev jag lite illamående och då åkte jag hem. Inte för att det hjälpte, men det kändes handikappande att må illa och samtidigt tänka på väsentligheter.

Sömnen är fortfarande som den är. Sporadisk och oförutsägbar. Men annars har det varit ganska bra i dag (förutom ovan). Det värsta är att jag inte hinner någonting på jobbet. Jag har fått post som ligger oöppnad på skrivbordet, för jag hinner inte. Post för årets första två veckor. Årsskiftet på jobbet innebar att hela helvetet brakade lös. Jag håller mig inte ens ovan vattenytan där. Men en sak blev åtminstone klar i dag, så nu blir det väl… inte bättre…

Och hur chaufförerna kör vet jag inte riktigt… Plötsligt var vi inne på Universeums parkering och körde runt, hur nu det gick till. Chauffören frågade mig efteråt varför han var där inne och körda. Ja, säg det? Jag försöker inte analysera chaufförer längre. Men ett tips – sluta följ GPS vars pilar är med fördröjning innan de visar färdriktning rätt. Och tips nr 2: Tänk själv!

Dagens fisk: Kolja. Jag skriver aldrig om arbetslunchen, det är den för tråkig för. Till koljan fick jag okokt potatis och gräddfil med torkad basilika (”god basilikasås” sa de). För 57 kronor. Visst, billig lunch och absolut så inte värt pengarna!

Spännande kväll. Jag har blandat tre sorters värkmedicinering som inte får blandas. Till det kommer helvetesmedicineringen. Tjohoo!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

The SöndagsPizzan is back! Enkelt, fort och äckligt, jag gör min egen söndagspizza  i dag. Det är väl ungefär vad jag orkar göra i dag. Jag har fortfarande problem med sömnen och nu sover jag varannan dag. Men på fel timmar. Hur jag ska klara av kommande arbetsvecka vet jag inte riktigt och vill inte tänka på det. Förhoppningsvis rättar sömnen till sig.

Det verkar vara en solig söndag. Av någon anledning hänger det EU-flaggor i stängerna på torget. Varför gör det det? Enligt min kalender så är det bara 1:e trett.dag Tjugondedag jul Knut 13 söndag januari vecka 2.

Advent ska i dag utplånas i mitt hem, men jag tror jag väntar lite till. Okej, jag tänder inget i mina fönster så jag behöver skämmas inför grannarna, men det är ett helt företag att ta bort bevisen för advent. Det är ingen brådska. Tror jag.

Tja, varför är min söndagspizza äcklig? Jo, jag tycker inte om pizza. Längre. Men min variant för dagen är enkel. Jag gör pizzadeg à la Viktväktarna (mindre mjöl, halva jäsningstiden), slänger på färdig köttfärssås jag har i frysen (tinar köttfärsen i mikron) och med lite tillbehör, in i ugnen. Färdig! Det riktigt äckliga är att värma överbliven pizza med köttfärssås. Eller ens äta den kall. Så jag lär ta ett litet hörn för att sedan slänga resten. Pizza är äckligt!

Motsatsen till äckelpizza är Mmm.. Snus!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Där är så mycket som skulle behöva rensas ut. Och/men jag orkar/vill inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda