Kategori: <span>Dravel</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Mannens ynkedom – eller min, rättare sagt – är den samma som i går. Migränanfallet bara fortsätter och fortsätter. Jag tror det började i söndags. Det enda jobbiga med migrän är att jag inte orkar tänka. Nej, jag orkar inte så mycket annat heller, men tänka är ju det enda jag gör. Planerar.

Vad jag planerar? Oh, jag ska möblera om på mitt arbetsrum igen. Viktiga tankar. Anledningen till att jag flyttar runt så mycket på rummet, beror på att jag inte är nöjd hur jag än gör. Rummet är helt enkelt för litet och jag får inte längre sitta ensam. Därför blir det aldrig bra med skrivbord, eftersom det jag haft varit för stort för att få plats med ännu en arbetsplats. Det är inte lätt att på 2×4 meter få in två skrivbord, två avlastningsbord, en hurts (som inte går in under skrivbord), två golvhyllor, en garderob (väggfast), hyllor på lameller, en besöksstol, en pall, två kontorsstolar samt mina två rollatorer. Dålig luft också med tanke på att där ska sitta två personer med en skrivare, tre datorer och fem bildskärmar. Så det är ett pusslande. Särskilt som alla uttag endast finns på ena väggen. Ekvationen är inte lätt, men i och med det nybeställda skrivbordet tror jag att det blir bra.

Eller är det bekymren med arbetsrummets layout som ger mig migrän? Tja, vad kom först – hönan eller ägget. Tomaten eller ketchup?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Dumheter

Kommentarer stängda

Nytt skrivbord är beställt till mig på jobbet. Ett enkelt. Litet. Utan tillbehör. Bara 6000 kronor. Öh, skulle inte sjukvården tjäna på att börja handla på Ikea?

Rejäl migrän. På riktigt. Brukar jag i och för sig ha. Men i dag lider jag mer än vanligt. Och jobbat.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Snökaos gjorde att jag blev försenad till jobbet i morse. Andra lyckades inte ta sig dit alls. Stillheten gjorde att jag kunde förbereda inför min nya elev som kommer om drygt två veckor. Där är ganska mycket material som måste skrivas ut i färg och i en viss ordning i den enda gemensamma ”kopiatorskrivaren”. Dessutom författade jag ett välkomstbrev och kunde tänka utan ständiga avbrott. Därför känns det något lugnare inför nästa vecka, jag har i dag hunnit lite även om det bara blev tre arbetstimmar i dag.

Veckan har verkligen varit kaos och ändå inte. Det är lite mycket att hävda det vara kaos, för det är egentligen ingenting. Äh…

  • Måndag: Möte på jobbet, få aktiva arbetstimmar. Stress.
  • Tisdag: Läkarbesök, få aktiva arbetstimmar. Stress.
  • Onsdag: Apoteket för att hämta förbeställd medicin, hämtade de lagade läsglasögonen, hade besök av gubbar som kollade inomhusklimatet. Stress.
  • Torsdag: Hembesök av sjukgymnast, få aktiva arbetstimmar. Stress.
  • Fredag: Försenad till jobbet, bråttom hem till hämndtjänst, få aktiva arbetstimmar. Stress.

Jag menar – på intet sätt har veckan varit exceptionell, men jag fick inte ihop mina arbetstimmar och det stressar mig eftersom jag har så fruktansvärt mycket att göra på jobbet. Stressen kommer alltså dels från detta, men också detta flängande och farande fram och tillbaka för att passa klockslag där jag nu med färdtjänstens samplanering med andra resenärer gör att jag hämtas tidigt för att i timmar åka runt för att hämta/lämna andra innan jag själv når min destination. Ibland försent. Nio resor med färdtjänst/sjukresor. Total restid utan samåkning cirka 1½ timme. Hur mycket jag fått åka runt i veckan? Cirka 3-4 timmar. Vilket betyder att jag förlorat ett par timmar bara genom att sitta passiv i en bil. Men vissa dagar har jag kommit fram för tidigt och där fått sitta och vänta på avtalade besökstider. Ytterligare kanske 2-3 timmar den här veckan. Och det motsvarar också ungefär så mycket minus jag fått på flexen den här veckan. Jag jäktar och stressar utan att få något gjort då det är passiv dötid. Det här sliter på mig. Helgvilan blir just det – vila.

Nästa vecka? Jag är ungefär lika uppbokad då som denna vecka, med skillnaden att jag kan vara kvar på jobbet hela tiden. Jag går till sjukgymnasten på jobbet. Jag har möten på jobbet. Jag kommer att spara tid genom att effektivisera av att vara på jobbet.

Nå, fick jag några men av all rörlighet under gårdagen? Träningsvärk i benen? Nej, men ont har jag, trött är jag. Smärtan är dock i knän och mage (neurogent). Egentligen borde jag väl gå några rundor i helgen, men det får bli kortare sträckor då snön ställer till det för mig. Lössnö som kommer att frysa på och därefter kan jag inte gå – varken med eller utan rollator. Rollator går bara att köra på jämn barmark. Utan rollator kan jag bara gå på jämn barmark. Ni fattar…

Och på nätet har vi fått besked om bloggvännens kamp. Pessima.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Nu blev jag så där förvånad igen! ”Du med din svåra sjukdom”. Vad menar de? Som jag förstår det så är det andras subjektiva uppfattning av ms som jag inte alls känner igen mig i. Jag försöker förklara, men budskapet går inte fram. Nej, det är inte en svår sjukdom. Där finns symtom som kan vara begränsande, men det beror mycket på hur man själv reagerar om det är handikappande. Visst, där är ett reellt handikapp också, men jag känner själv inget just nu. Jag mår bra. Jag fungerar. Sjukdom är inte per automatik att vara sjuk.

Med det sagt. I dag var jag hos farbror psykdoktor igen som kontrollerar alla interaktioner mellan de läkemedel jag ska ha mot just ms och dess ”bieffekter” (panikångest). Jag är än mer förvirrad nu. Farbror doktorn var chockad över att jag tagit så mycket av de läkemedel han förskrivet. Öh, jag följde hans ordination? Jo, men det hade han inte kunnat föreställa sig – att en patient följer ordinationer. Därför ska jag nu backa dosering (igen) men får plötsligt lov att ta ”the big no-no”, det vill säga min knarktablett som är mot hjärntrötthet. Öh, men kontraindikationen då? Äh, han tyckte att jag allt kunde prova och se om något negativt hände. Tack? Och så insåg han att han ordinerat för höga doser av B-vitamin som leder till dumping. Eftersom han inte trodde att jag skulle följa hans ordination så hade han överdoserat i instruktionen. Alltså – va?

Mina läsglasögon är nu lagade och jag kan hämta dem i morgon. De fick byta bågarna helt, de gick inte att laga. Det enda som finns kvar är glasen. På min fråga om det kostade något eller om det gick på garantin, så fick jag svaret ”nä, inget av det – vi bjuder på det här”. Därför undrar jag om det trots allt var fabrikationsfel eftersom de bara låg där och var trasiga i etuiet en dag? Jag lär aldrig få veta. Jag får väl precis som optikern skylla på det osynliga glasögontrollet.

På jobbet? Tja, där hinner man ju inte särskilt mycket. Fick besök av min pensionerade kollega och en annan tidigare pensionerad koll… Vänta, vi är inte samma yrkeskategori. Jag har fått besök på jobbet i dag av två tidigare arbetskamrater som gått i pension. Rätt ska vara rätt! Av något anledning så brukar jag tjata till mig att pensionärerna kommer och hälsar på mig på jobbet. Varför? Jo, då får de en ursäkt att besöka sina gamla arbetskamrater. Och själv tycker jag det är konstigt när människor bara försvinner in i pensionering utan att man får träffa dem igen. Även om man inte umgåtts på fritiden, så har man delat vardag.

Något som bara nämndes i en parentes var att pensionären sett i tidningen om en tidigare arbetskamrat (intervjuartikel). Jo, jag hade också sett det. Någon vi arbetade med för 15 år sedan. Jag kommer ihåg alla jag arbetat med och därför tycker många att det är kul att prata med mig om gamla (lyckligare arbets-)tider. Som jag nämnt tidigare så har jag verkligen valsat runt på jobbets alla arbetsplatser, jobbat med alla, känner alla. Ändå umgås jag inte privat med någon jag arbetar eller har arbetat med. Känner så många, umgås så lite. Jag får tillräckligt på jobbet.

I morgon ska någon människa bryta sig in hemma hos mig för att kontrollera ventilation, vatten, värme och kyla. Det gör de varje år. Jag förstår inte varför. Skulle de uppdaga att något inte står rätt till, så åtgärdas det ändå inte. Värst är väl om allt fungerar perfekt, för då har väl bostadsbolaget motiv till att ge mig extra hyreshöjning. Betalar för slott, bor i koja.

Denna vecka är kaos. Full fritös, medvetslös. Förhoppningsvis inte förrän till helgen. Före dess hinner jag inte tuppa av av utmattning.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Vardagsblogg

Kommentarer stängda

I min begränsade värld så har det varit händelserikt sedan i går kväll.

Min dator lever sitt eget liv, eller om det är som den leker döden-döden. Något fel är där, men jag kan inte identifiera det riktigt. Under sju timmar i går/i natt så reparerade jag datorn. Om den kom fram till något vet jag inte, men det fungerar nästan nu. Åtminstone går det betydligt snabbare att starta den och logga in. För några dagar sedan fick jag återställa till tidigare skick och sedan ominstallera uppgraderingar. Ändå kraschade den titt som tätt med blue screen. Därför hoppas jag det räcker med reparationsförsöket i natt. Men det visade sig att iCloud och iTunes inte gillade reparationerna, utan det var bara att ominstallera det hela. Nätverkskortet har också strulat, ”inte funnits på datorn”, men fungerar om jag startar om datorn. Ack, ja… Jag vill verkligen inte köpa ny dator och börja om med alla överföringar av filer.

I dag fick jag nog. Solen skiner och jag kan fortfarande inte se ut efter Egons framfart. Mina fönster blev under stormen blästrade med både grus och salt (havsvatten). Veckan före jul var fönsterputsare här och det kunde man efter Egon inte gissa sig till. Nu när solen tittade fram så gjorde jag det enda vettiga. Jag tvättade min fönster (7 st av 9, endast utsida). När jag nu försökte dra mig till minnes när jag senast tvättade fönster så… öh… typ 1990. Jag kan bara minnas att jag på ett ställe där jag bott tvättat fönster. På senare år har det varit hämndtjänsten som skickat ut fönsterputsare, och före det så ställde ömma modern upp (som bland annat är lokalvårdare). Men jag kan tvätta fönster själv, jag har bara inte behövt göra det. Och jag är så pass stabil fysiskt att jag nu kan stå och tvätta fönster. Vilket betyder att jag nu kan se ut. Det känns underbart!

Okej, så det här är min sista ledighetsdag. Efter fem dagar är det åter dags för jobbet i morgon där jag nu ligger fyra dagar heltid back i arbetsuppgifterna. Tveksamt om jag ens kan påbörja den högen innan den motsvarar sju dagar heltid. Förutom ett möte i morgon, så har jag fått indikationer på att jag måste göra andra saker. Som att uppdatera intranätet. Det har varit lågprioritet under 1-2 år, men nu är det tydligen akut att jag uppdaterar med ny och korrekt information. Och det tar också tid.

Men ledigheten har varit behövlig och jag kan se ut genom mina fönster. Kanske jag är redo för ny arbetsvecka. Som också inkluderar hämta läsglasögonen, hämta beställda sprutor, läkarbesök och hembesök av sjukgymnast. Nej, jag är aldrig sysslolös. Bara jag slipper köpa ny dator också.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

Kommentarer stängda

En mer eller mindre ofrivilligt lugn dag. Typ ischias vänster ben. Typ, eftersom jag inte riktigt vet vad det är eller var det sitter. Men ont gör det oavsett. Det hindrar mig egentligen inte från något, men att gå runt och halta leder bara till felbelastning och ännu mer smärta. Okej, jag får väl vila lite oftare utan att bli stillasittande.

Det är dags för mig att förbereda nästa student. Nu går det verkligen i ett vad gäller praktikperioder. Yrkeshögskolan försöker nu efter flera års tjat att kompensera personalbrist genom att köra flera parallella utbildningar med flera kursstarter per termin. Ibland kan det nästan bli för mycket av det goda eftersom personalbrist innebär att jag/vi måste hinna ännu mer samtidigt som vi ska utbilda studenter som gör långa praktiker. Student går före jobb, men jobb måste ändå göras. Det är väl bara till att stressa lite till. Om det i slutändan leder till nya kollegor så hade det varit bra, men så är det inte. Lönemässigt har de förhandlingsläge, men (min) arbetsgivare löneförhandlar inte och då kan vi vinka bye-bye till nya kollegor. Som jag lägger ner timmar på. < / gnäll >

Nu tog advent slut kan jag konstatera när jag tittar ut på torget och ser att de tagit ner julbelysningen i dag. Enligt kommunen är det jul mellan mitten av november till slutet av januari. En julbelysning som blåste sönder när Egon passerade. Det har varit deprimerande att se trasig belysning på torget senaste veckorna, även om jag varit glad över att de varit släckta.

Det skedde precis en olycka när jag tog min spruta. Först tappade jag autoinjektorn i golvet och därför blev det som det blev. Sprutan sköts in för hårt och för långt. Blodet skvätte (aldrig hänt tidigare). Jag stoppar vid det och beskriver inte mer.

Jag tror inte jag nämnde i måndags att jag då ”firade” 16 år av ms? Det var länge sedan jag beskrev sjukdomsutvecklingen. Kanske en annan dag?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Hälsohistoria Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Bara så där blir det endast två arbetsdagar den här veckan. En fridag. En byte av dag. En semesterdag. Och en ledig helg. Plötsligt fick jag ledigt fem dagar vilket kan tyckas märkligt eftersom jag alltid vill arbeta. Men nu råkade det bli en vecka där jag inte har några möten eller sjukgymnastik – då passar jag på. Även om det blir skit nästkommande vecka att försöka arbeta ikapp det som blivit liggande. Det är så sällan som jag kan ta semester eller ledigt.

Dessutom har jag senaste veckan bråkat så mycket med all personal att det är lika bra att jag inte provocerar dem genom att vara synlig nu ett tag. Jag har enorma krav på min omgivning och de har svårt att leva upp till det. Därför exploderar jag hela tiden vilket är tröttsamt för oss alla.

Vad ska jag göra med ledigheten då? När klockan ringde i dag 05 så kändes det ganska självklart – jag somnade om en timme då jag behövde det. Alltså behöver jag sova. Det är det bästa innehåll jag kan ge en ledighet. Egentid för vila.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Söndagar är då jag kikar i min välfyllda kalender för att se vad kommande vecka har att erbjuda. Oj, en tom vecka? Hur är det möjligt?! Visst, jag har alltid mycket på jobbet att göra, men ingenting finns inplanerat i form av möten. Bonus är att jag får en extra fridag eftersom jag arbetade extra (byte av dag) den 3 januari. Så där tre veckor senare känns kompensationen som lyx, nästan lite oväntat och bortglömt.

Det är lite lurigt att försöka skåda framtiden om än bara som en kommande vecka i kalenderform. Man kan väl säga att jag har en dynamisk vardag där ingenting är cementerat. Med undantag för mina fridagar. De är låsta även om innehållet kan skifta.

Hade jag nu orkat utnyttja min söndag till mer än fjärrskådning, så skulle jag behöva tvätta mina hemska fönster. Som fönsterputsare tvättade veckan före jul. Stormen (egentligen orkan hos mig) Egon blästrade mina fönster med havssalt och sand. Försöker jag titta ut så leder tankarna till Lützen. Men att behöva flytta på alla krukväxter och ta bort all belysning?! Jag måste först bli motiverad och ordentligt provocerad av den bristande utsikten, och jag är inte där än.

Sopslängarsöndag känns heller inte så lockande. Destruera gamla papper står också på dagordningen, men orka! Däremot så funderar jag på att ta fram symaskinen som jag haft i 10 år utan att någonsin ha använt den. Kanske jag borde läsa instruktionsboken? Vilket är svårt nu när min läsglasögon är kaputt. Jag funderar på att köpa nya gardiner och de är för långa. Jag behöver lägga upp dem någon decimeter och raksömnad på maskin borde jag väl klara? Väl? Eller? Det krångliga lär bli att får undertråd på spole. Gud, vad jag är tekniskt inkompetent! Jag har inte sytt sedan syslöjden i nian (en basker). Är det okej att ringa syslöjdsfröken Helene så här 28 år senare och ställa frågor? Nä, jag hade aldrig vågat. Hon var aggressiv, slog sönder både saxar och pekpinnar på lektionerna.

Dags hänga tvätt…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Den enda gången jag lägger mig och somnar efter jobbet (pratar inte nattsömn här) är när jag arbetar halvdag, vilket jag bara gör en dag varannan vecka. Det är självklart efter hämndtjänst gjort ett besök hos mig. För det är alltid en hemsk dag. På jobbet ska jag hinna utföra åtta timmars arbete på fyra timmar. Hemkommen ska jag sitta och vänta på hämndtjänst, om de nu kommer i tid vilket inte är troligt. Först überstress from hell på jobbet, sedan tvärnit och sitta och vänta på hämndtjänst. Inte konstigt jag därefter fullständigt kollapsar.

Fortfarande kan jag inte sitta och somna, det är helt omöjligt. Därför kan jag aldrig somna i soffan framför teven. Jag måste ligga ner, men inte på soffan, utan i sängen. Därmed är jag en aktiv tv-tittare tills jag inte orkar mer och lägger mig i sängen.

I sängen kan jag inte titta på tv (har ingen tv i sovrummet), men det är enda stället jag kan läsa böcker i. Men jag kan inte somna från en bok, för jag somnar inte om någon lampa är tänd.

Jag förstår fortfarande inte de som kan somna framför teven eller när de läser en bok. För mig totalt främmande! Kanske det är mitt kontrollbehov? Eller hur vanligt är det egentligen att någon bara kan somna så där? Det är mig ett större mysterium än att jag själv inte somnar så lättvindigt. Och det där med att alls sova efter en hel arbetsdag efter jobbet?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

Kommentarer stängda

Lyfter, pressar, sliter, släpar och drar. Jag försökte i dag räkna ut hur mycket vikter jag använder totalt på ett sjukgymnastikpass à en timme. Äh, det blir nog inte mer än 10 ton. I dag var jag lite lat och tog bara i med 6 ton. Ser man ut som Barbapapa och mumintrollets kärleksbarn (rund oformlig klump) så är det svårt att ana att jag är så stark. Eller, det är egentligen inte så mycket, men tillräckligt för att vara ”bäst i klassen” på sjukgympan. Får man vara lite stolt? Över det lilla?

Men jag är missnöjd med att det aldrig tar slut, att jag bara fortsätter med gympan. Det finns ingen anledning för mig att gå där. Jag vill ha tillbaka mina normala (hela) arbetsdagar med en efterföljande fritid. Det är stressigt att hasta mellan allt och dessutom hinna med allt på jobbet. Egentligen hann jag aldrig gå på det där mötet i dag, men kände att jag fick ta mig tid eftersom jag inte varit med på några månader (möte varje månad). Det var bra, för då har jag något att säga till om. Sånt som andra ska fixa och som aldrig blir av, kan jag den här vägen få beslut ”ovan ifrån”. Ibland är det en fördel att kunna hoppa över några led i hierarkin och få det låta som om det verkligen kom ovan ifrån och inte från lilla mig.

Det är därför jag säger att det är bättre att vara medarbetare istället för att vara chef. Jag har friheten att få igenom saker genom att vissa lyssnar på mig. Där är till och med de som är så rädda för att ta egna beslut att de struntar i att alls ta beslut. Eller åtminstone inte förrän de först rådfrågat mig. Det innebär att jag har en förankring i medarbetare och därför har insikt i saker och ting. Hade jag svävat upp några pinnhål till ett chefskap, hade jag förmodligen förlorat förankringen (detaljkunskaper). En chef kan aldrig vara ledare utan detaljkunskaper. Trots alla tusentals chefer jag har över mig, så tror jag att jag är ledare. En chefsledare; jag leder chefer. Med kunskap i organisationens alla vinklar och vrår. Förutsätter jag. Annars vet jag inte varför jag yttrar mig när jag blir tillfrågad. Nå, men det kan också bero på att jag lätt blir arg om man inte gör rätt från början. Jag är ganska dominant också, på ett försynt sätt.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering

Kommentarer stängda