Kategori: <span>Hälsohistoria</span>

Publicerad 11 mars, 2014

2014:68


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Den där ryggvärken jag känt i ett par veckors tid var jag bara tvungen att upplysa min sjukgymnast om när jag var där i dag. Så nu fick jag en diagnos som jag inte kunde gissa mig till – ryggskott. Fast vänta, heter det inte lumbago på fackspråk? Nåja. Jag visste inte att det var ryggskott eftersom jag är fullt rörlig och inte stel i ryggen. Men tydligen är detta också ett ryggskott vars enda behandling är lite stretchövningar. Och tydligen är de fissurer i kotorna som känns och inte inklämning av kotor. Vet inte om denna information förbättrade något för mig. För jag har fruktansvärda smärtor i ryggen, men som sagt – fullt rörlig.

Årets nya lön är nu satt. Jag är varken nöjd eller missnöjd eftersom det var något förväntat. Jag får samma summa i påslag varje år och det är mer än avtalet säger. Det som ändå gör att jag känner mig lite nöjd, är att jag ligger dryg 6 000 kronor över ingångslön. Flertalet av mina kollegor brukar sluta på 3 000 kronor över ingångslön efter ett helt arbetsliv när det är dags att gå i pension. Lönespridningen är obefintlig, men jag är en kämpe. Jag ger verkligen mer och därtill, vilket är det som lönar sig. Privat har jag skaffat påbyggnadsutbildningar. Jag har tagit på mig större ansvar. Är effektiv och insatt. Sådant som ska löna sig, även om det inte ingår i arbetsbeskrivningen. Att göra ett gott arbete är inte nog för mig. Mitt mål är att vara exceptionell! Lite skrytsamt, men mitt mål. Andra höjer lön genom att byta tjänst och den vägen inte egentligen utveckla sig kvalitetsmässigt. Jag envisas med att stanna kvar på min tjänst och där klättra. Jag har bred och lång erfarenhet ändå. Många som stannar kvar i sin tjänst slutar utveckla sig och förväntar sig erbjudanden om ansvar, men jag tar för mig då jag vet att sådana erbjudanden aldrig kommer. Men skulle jag vara nöjd med lönen på riktigt skulle jag haft ytterligare 4 000 kronor per månad. För att det är rimligt. Och det är därför jag får 800 kronor i påslag varje år trots att det är betydligt högre och mer än vad avtalen säger. Man har förstått min kompetens, men det är synd att lönen ska ”smyghöjas” med hjälp av gemensam lönepott istället för att betala rätt lön från början. Förutom att jag på så sätt förlorar inkomst under många år innan jag är ikapp, så förlorar också kollegorna på det som inte får dela på lika stor pott efter att jag fått mitt. Ja, det är lite märkligt, men det är inte jag (eller jag som facklig) som bestämmer.

Dagen har varit händelserik. För sedan är där allt det där andra som jag inte bloggar om…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 1 mars, 2014

2014:56

När jag är trött och sliten får jag ofta höra att jag ser lidande ut. Och att jag måste säga vad som är problemet och inte bara vara tyst. Det är svårt. Om nu bloggen är en ventil, så säger yppar jag aldrig något om vad jag känner eller tänker. För jag orkar inte. Dessutom gör det bara problemen mer påtagliga om jag måste analysera och sätta ord på det hela. Ibland till och med blir det mer bekymmersamt och uppblåst om jag säger något. Men jag har lovat bättra mig så att även andra förstår att jag har typ ont.

För jag har skitont. Den smärta jag fick för några år sedan och som kanske är ms-relaterad eller möjligen bältrosrelaterad, har återkommit. Det förvärras av stress och för lite vila. Något jag har mycket och litet utav, beroende på vad vi pratar om. Och smärtstillande… finns inte. Det är därför jag ser så lidande ut. Det är som jag stålsätter mig för att klara av det jag är ålagd att göra om dagarna. Men värst är nysningarna. De är frekventa då jag irriteras av dålig miljö med damm och sot samtidigt som jag har ganska uttalad hösnuva (eller vasomotorisk rinit som de säger på läkarspråket). Jag skriker av smärta när jag nyser. Jag skriker väldigt ofta.

Ja, annars har jag väl inte så mycket att säga kring varför jag ser så lidande ut.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälsohistoria Kampen

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 31 januari, 2014

2014:33

Folk häpnar över min arbetskapacitet.  Eller som de säger; ”Vad i helvete håller du på med?”. Det börjar nu bli allmänt känt att jag under ett halvår återgår i min tidigare helgtjänstgöring och de förstår inte hur jag hinner eller orkar. Själv ifrågasätter jag inte det där med vad jag hinner eller orkar – jag bara gör. Men visst, ekvationen är svår att få ihop. Betänk att 100 % för mig är 30 timmar per vecka.

– Helgarbete blir drygt 10 %
– Projektarbete där jag utbildar motsvarar cirka 60 %
– Som studenthandledare har jag ett avtal att följa som säger 10 %
– Systemadministration datasystem 1: 50 %
– Systemadministratör datasystem 2: 50 %
– Statistikkoordinator 20 %
– Fackombud (uppdrag, men på arbetstid) 5 %
– Webbredaktör 5 %
– Kodar 20 %
– Verksamhetsuppföljning 5 %

Summan blir… 235 %. Plus allt det där andra jag håller på med.

Åh, jag glömde… Rutindokumentsansvarig… vi säger 5 % (tar mer tid än så). Ja, min dag är alltid splittrad och kaosartad. Många säger sig inte förstå hur jag kan vara så involverad i allt och kunna allt. Det är väl snarare ett mått på deras begränsningar? Nej, kanske inte. De flesta vill nog ha en huvuduppgift och sedan kanske ytterligare ett specialområde. Men jag gillar att vara överallt och hålla på med allt. Jag blir lätt uttråkad och understimulerad. Sedan har jag en kompetens som jag vill använda mig av och som jag också får betalt för eftersom jag utför. Många sitter med kompetens, utför inget (vill inte) och undrar förvånat varför de inte har bättre betalt med tanke på den kompetens de besitter. Jaja..

Årets första månad är över. Det har varit hemskare än så hemskt som jag trodde det skulle bli. Fördelen är att månad 1 av 4 är avklarad – det går framåt. Det jag nu också måste börja tänka på är 2-3 föreläsningar jag ska hålla (utöver de föreläsningar/utbildningar jag håller i januari-april). Tankemässigt måste jag skifta om lite och förbereda mig mentalt samt sammanställa ett (tre) föreläsningsmaterial. En av föreläsningarna höll jag senast i för fyra år sedan, så materialet finns men bör ses över och justeras. Och den andra föreläsningen får jag uppfinna från grunden även om jag har ett källmaterial att använda mig av. Tredje föreläsningen… Ja, där finns en tredje men i skrivande stund kan jag inte komma på alls vad det kan röra för något.

Frågan är om jag har för mycket att göra. Ja! Det har jag inget emot, förutom det jag tvingats in i nu mellan januari-april som jag är stark motståndare till. Det där jävla projektarbetet som tar 60 % av min tid. Jag är inte ensam kritiker av det. I dag blev jag uppmanad att anmäla hela skiten. Vilket jag inte bör enligt eget tycke. Ibland anser jag att andra kan få dra i den konflikten när nu så många är involverade och införstådda med problemen.

Helg. I dag fick jag lite filmer att titta på, men jag vet inte om jag hinner. Nej, jag ska inte jobba den här helgen men har mycket ändå att göra. Som att sova. Ska vi prata sömnbehov så ligger det just nu på nio timmar per dygn. Jag sover 5-6 timmar. För att jag inte hinner mer. Okej, jag jobbar bara mina 30 timmar per vecka, men där är så mycket mer än arbete som ska hinnas med i vaket tillstånd.

Och sjukgymnasten är chockad. Efter tre år har jag inga symtom. Kanske jag bara inte har tid eller ork att ha ms.

Förresten… Någon som är intresserad av en schlagermassaker i morgon? Svaret på frågan är avgörande. Ska det bli ett år femton?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Hälsohistoria Kampen Personligt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 20 januari, 2014

2014:24

Fatta! Sedan ett par veckor ha jag blivit av med 1) panikångest och 2) yrsel. Det innebär att jag slipper en utav mina mediciner, rollator och krycka! Symtomen kom i april förra året på allvar, och först nu har de förvunnit. Kanske det är tillfälligt och kanske jag förstår varför.

När jag är stressad och jagad av att få ihop arbete och fritid, så kommer panikångest och yrsel. Så är jag mindre stressad och jagad nu då? Nej! Men. Jag hade vilosemester i tre veckor över jul och nyår. Och just nu är jag så stressad och jagad att det istället övergått till trötthet och utmattning. Märkligt, men sant.

Okej, jag använder fortfarande rollator, men inte inomhus. Kryckan som jag före sommaren använde sedan 15 år tillbaka, har jag också kunnat släppa. Målet är att jag ska sätta in kryckan igen när jag går utomhus, men med tanke på snö och halka så känns det mer stabilt med rollator.

I går glömde jag uppmärksamma årsdagen av första ms-sysmtomet. I 15 år har jag haft ms. Och första symtomet var synnervsinflammationen som gjorde mig nästan blind på vänster öga. Det har aldrig blivit bra, men gör mig inget. Så länge nya symtom går i regress.

I dag har jag utbildat. Vi som utbildar är ännu argare i dag än vad vi var i går. Utbildningsmaterialet vi fått är så IN I HELVETES JÄVLA DÅLIGT att det är direkt pinsamt. När vi står och utbildar, står och läser, säger det sedan högt, avbryter oss själva med ”fast vänta, det jag precis sa stämmer inte – glöm det jag precis sa”. Vi har inte hunnit kontrollera materialet utan förutsatte väl någonstans att det skulle vara kontrollerat av de som sammanställt materialet. Men det verkar inte så. De vi utbildar är inte lika upprörda, för de förstår ändå ingenting av det vi föreläser om. De har inte insikten än. Men de lär om ett par månader inse och ifrågasätta det vi i dag utbildat i.

Det bästa med föreläsningarna jag nu ger, är att vi är två som utbildar tillsammans. Och jag har verkligen fått bästa tänkbara kamrat, eftersom vi kompletterar varandra väldigt bra, är kompetenta, på samma våglängd och har kunskaper utöver det vi undervisar i. Andra kollegor som också utbildar är nog mer styrda av att följa det felaktiga materialet. Så de som kommer på min och kamratens föreläsningar är nog de som trots allt får ut mest av utbildningen. Skryt? Nej, insikt och fakta.

En insikt jag kom till i dag, är att jag är en ordningsmänniska. I en värld av kaos vill jag ha ordningen, och det åvilar mig att få ordning på kaoset. Jag upptäcker fel, sådant som inte är rätt, och gör allt för att rätta till felen. Detta gäller inte enbart i tjänsten. Jag är sådan som person. Och så är jag (liberal) humanist. Det här sista måste jag tillägga i och med att det är ett supervalår. Socialistiska värderingar skrämmer skiten ur mig och det är sådana vindar som viner nu. Det och konservatism. Jag gillar inte att styras in i fållor där min rörelsefrihet begränsas. Vattumannen är en fri själ som vill gå sin egen väg och göra rätt för sig och som engagerar sig i sådant som han/hon tycker är viktigt. Jo, jag ha nog bestämda åsikter även om jag aldrig skriver om dem.

I dag var det dag 8 av mina för jävliga fyra månader. Men det är bra också. Guldkornen från min vardag framgår delvis ovan. Så jag är ganska nöjd och förbannad. Det sistnämnda är en bra motivator och drivkraft.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Övertygelse Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 15 januari, 2014

2014:19

Vilodagen jag fick har ägnats åt det ”vanliga”. Vila, vila, vila, nödvändiga telefonsamtal, tandläkarbesök. Och det sistnämnda är avklarat för det här året.

För ett par månader sedan var jag hos tandhygienisten för att ta tandsten (snuskonsekvens). Det var då vi upptäckte ett par saker som nu krävde att jag också träffade en tandläkare.

En lagning mellan framtänderna var trasig – det blev fixat. Ganska skönt, för den gamla lagningen var missfärgad (betoning gammal). Nu har jag helvita tänder igen. Särskilt viktigt när det gäller framtänderna.

För ett år sedan fick jag en rotfyllning. Eller om det var två år sedan. Det var nog visdomstanden de drog förra året. Eftersom dessa tänder satt upptill varandra, så har där blivit… ett… problem. Instabilitet efter att visdomstanden försvann. De två närmaste tänderna där är båda rotfyllda och har nu börjat röra på sig och kontaktytorna försvunnit samt där blivit något fel. Mat fastnar och går inte att få bort med tandtråd, borstning eller annat. Inte ens med pinnsett (som varit min sista utväg). Därför slipade man i dag lite på tandkontaktytan, men vet inte om det hjälper. Märker jag att det inte var tillräckligt så finns bara ett alternativ. De båda rotfyllda tänderna måste tas bort (inte rotfyllningen, emalj/lagning) och byggas upp på nytt. Jippi!

När de ände höll på att slipa i dag, så passade man på att provborra upp den rotfyllda tanden för skojs skull. Typ. Nej, de hade sätt en skugga på röntgen och var rädda att jag hade karies under lagningen. Men det visade sig vara en gammal glömd amalgamrest som låg under plastfyllningen. Så bort både med amalgam och plast, för att lägga på ny plastfyllning. För att det var så skoj.

Jag är så tacksam över att jag har frisktandvård! Typ 150 kr/månad oavsett ingrepp. Jag har sparat tiotusentals kronor på detta, för de gör verkligen stora ingrepp. Anledningen till att de inte höjer min premieavgift beror på att jag inte är skuld till hur mina tänder mår. Jag sköter dem perfekt. Det är gamla tandläkarsynder som kommer till ytan, så att säga. Gamla trasiga och misslyckade lagningar från min barndom som man struntat i att fixa eller ens berätta för mig. Men med frisktandvård så betalar jag för att upprätthålla en standard, och gör jag mitt så måste också tandläkaren göra sitt.

Det enda tråkiga är att jag måste börja med extra salivutsöndrande fluortabletter. Snus är salivutsöndrande. Fluorsköljning två gånger per dag ska räcka. Men jag måste ta sex tabletter också per dag för tändernas skull. Eftersom min emalj håller på att försvinna på grund av mina ms-läkemedel.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Medicinering Multipel skleros (ms)

Kommentarer stängda

Publicerad 11 januari, 2014

2014:15

Som jag skrev på Facebook:

Fjärde gången på tre år, första gången på ett år: Jag gick till Ica utan att ta hjälp av hämndtjänsten. Gick bra. Sjukgymnastiken har hjälpt. Funderar också på att börja med kryckan och släppa rollatorn.

Redan i torsdags noterade jag det. I går chockerade jag mig själv och andra genom att tycka rollatorn vara så överflödig att jag traskade runt på jobbet utan hjälpmedel och utan att stödja mig mot väggarna. Därför vågade jag i dag testa att gå till Ica. Senaste jag gjorde det höll jag på att falla ihop och kunde knappt ta mig hem. Och det gick väldigt bra i dag. Visst, jag blev trött, men inte så farligt. Det viktiga är också att jag tar det lugnt. När jag gick till affären (tidig lördagsmorgon) så sprang jag på hämndtjänsten det första jag gjorde när jag kom ut. Jag fick frågan om jag ville ha sällskap för att vara på den säkra sidan. Jag tackade nej. För jag måste testa det här utan livlina för att se hur mina begränsningar förändrats. Om jag nu slipper snö och is, så kan jag tänka mig att göra om detta lite mer regelbundet. Mitt mål är fortfarande att själv klara mina inköp. Trots allt har det gått tre år och jag borde ju någon gång göra framsteg. År 1 hade jag hälseneinflammationen och kunde inte gå/belasta. År 2 hade jag alltför svår panikångest. År 3 hade jag stresskollapserna och benförlamningen. Så förhoppningsvis har jag nu kommit tillrätta med alla problemen. Och hade jag inte varit så envis hade jag nog hamnat i permobil redan år 1. Det hade varit enklare ur ett frihetsperspektiv och peace of mind,  men förmodligen har det varit mer värdefullt att kämpa i slutändan.

Så vi får väl se. Ett steg i dag, ett jättekliv… någon annan dag…

 

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 7 november, 2013

Frisk i huvet

Magnetkameraundersökningen av hjärna som utfördes 17 september har nu – äntligen – granskats och tolkats. Sammanfattningen är status quo jämfört med för 13½ år sedan. Oförändrade… förändringar och ingen sjukdomsaktivitet. Min tolkning av… tolkningen är att jag har de ms-plack jag har i hjärnan. Vid undersökningstillfället hade jag ingen aktivitet i form av inflammationer och har jag haft det tidigare så har det inte gett bestående skador (nya plack). På ett sätt känns detta lite mystiskt. För uppfattar jag mig själv då som i ett sämre skick än jämfört med år 2000? Varför har jag så mycket smärta? Varför är jag så yr? Och varför har inte sommarens förlamning gett några plack? Det sista kanske kan bero på att jag fick stora doser inflammationshämmande kortison? I vilket fall som helst är det bara att tacka och ta emot och vara tacksam över att jag inte har en sjukdomsprogress.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Multipel skleros (ms) Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 10 oktober, 2013

Utopi

Dagens största nyhet (enligt egen utsago) är att jag nu beställt TiVo* som lär komma inom några dagar. Jag har ju gång på gång blivit lurad och inte fått den inspelningsbara box jag beställt (först fel box, sedan ny box utan inspelning) och krävde därför att få häva mitt nya abonnemang som jag tecknade för mindre än två månader sedan och som är låst i ett. De kollade upp detta åt mig, för man ska inte ha två parallella abonnemang och först sa de att jag inte kunde få TiVo. Men till sist fick jag det godkänt. Och nuvarande felaktiga box behöver inte skickas tillbaka. Hoppas nu bara att det här fungerar.

Annars har dagen varit som den brukar vara och så som den varit den senaste tiden – sjukgymnastik och jobb. Tydligen gjorde jag fel i dag när jag satt på motionscykeln, för vid kontroll efteråt hade jag haft för stort motstånd vilket motsvarar kraftig uppförsbacke. Jo, men jag är ju fysiskt väldigt stark. Och kanske jag av den anledningen inte får fortsätta sjukgymnastik vilket jag tycker är hemskt. För då kommer jag att förlora i funktion. Det är bättre att hålla på kontinuerligt.

Sömnbristen fortsätter även om jag slog rekord i natt med 5-6 timmar. Men jag känner att sömnskulden växer och det har varit en tuff dag fysiskt, även om jag klarat av den. Cellerna skriker av trötthet (sömnbrist, inte p.g.a. sjukgymnastik) och jag har hjärtklappning. Det enda positiva är att bältrosen för stunden lagt sig i dvala igen.

* TiVo = spela in fyra program samtidigt, pausa i direktsändning, känner av och spelar automatiskt in program som utifrån mina tittarvanor visar vad som intresserar mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 4 oktober, 2013

Mycket vardag, lite semester

Två timmar blev tre timmar när jag åter gick in på jobbet under min semester. Jag förvånas över detta att jag alltid har besökare som väntar på mig trots att jag officiellt inte är i tjänst. Att jag är så eftersökt. Att man har så stort behov efter att få tag i just mig. Nej, jag förstår det faktiskt inte.

Sjukgymnastiken jag går på varje vecka har haft ett litet uppehåll på 2½ vecka. Det kändes inte som jag hunnit regrediera på den här tiden, utan körde på i dag som vanligt plus lite till. Men jag märker att jag, främst mentalt, behöver sjukgymnastik 1-2 gånger per vecka för att må bra. När jag känner mig starkt och energisk, och inte som en ms-påverkad patient, så hjälper det också till att mota tillbaka panikångesten.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på detta att jag sägs vara den fysiskt starkaste patienten som gått på sjukgymnastiken. Min reaktion blev spontant ”så nu kastar ni ut mig?”, viket inte verkar vara fallet. Eventuellt så ska jag, om jag får min vilja igenom, få låna gymmet 30 minuter dagligen när där ändå inte är patienter och då jag inte behöver en närvarande sjukgymnast. För mig skulle detta kunna vara en bra start på arbetsdagarna, att först köra lite träning. Vi får se.

Det har gått drygt två veckor sedan jag gjorde min magnetkameraundersökning (säg aldrig magnetröntgen!), och ännu har jag inte hört om något resultat. Med det är jag nöjd. Jag förmodar att jag blir kallade till min läkare senare i höst (datum för årskontroll är redan passerad – men jag förväntar mig inget annat av den usla vården) och då kommer nya behandlingsalternativ att diskuteras. Jag hoppas slippa mina dagliga sprutor. Främst av anledningen att jag inte tror de längre har någon effekt samt att jag får så mycket… inte biverkningar, men oönskade effekter av dem. Samtidigt så är mer potenta läkemedel också en större risk vad gäller farliga – och jag menar farliga – biverkningar. Men det är en riskkalkyl min läkare får stå för.

Ack, jag har typ huvudvärk. Ett är säkert – jag har nackont och är stel i nacken. Jag tror jag gjorde en dum grej på sjukgymnastiken som jag nu får lida ont av. Allt som gör gott gör också ont. Bevisligen.

Tydligen är det fredag i dag. Det är svårt att hålla koll när man har semester och samtidigt flänger och far fram och tillbaka till jobbet. Dessutom har jag jobbat så mycket helg också sedan midsommar att det också förvirrar. Jag kan hålla koll på när jag ska till jobbet, men jag vet aldrig riktigt vilken veckodag det är. Fredag.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 24 september, 2013

Sakers beständighet

Varför jag kallar det för bröstsmärta vet jag inte riktigt, för det är inte i bröstet jag har ont. Dock har smärtan i två dygn bland annat fått mig att sova väldigt dåligt. Jag var tvungen att göra en korridorkonsult med en läkare i dag när jag ändå sprang ihop med honom. Han är inne på mitt spår. Det är en muskel till vänster om bröstet, närmast i armhålan, som ställer till det. Kanske jag bara belastat fel och fått någon typ av sträckning, träningsvärk eller inflammation. Om inte annat så har jag precis på samma ställe världens bältros. Men bältros ger mer en ytligt smärta och inte som nu, en invärtes muskelsmärta. Det enda jag noterat är att antiinflammatoriska och smärtstilla läkemedel absolut inte gör någon som helst skillnad.

Jag har alltid rejäl smärta någonstans i kroppen. Det är kroniskt. När det poppar upp ett nytt smärttillstånd som jag inte haft tidigare, så triggar det också min panikångest och det har varit ett par jobbiga dygn. För jag vet att panikångest är en irrationell känsla som inte har någon verklighetsförankring. Ändå kan jag inte parera denna panikångest eller tänka bort den. Den bara kommer och är där.

Trött. Jag blir så trött av det här med smärta och panikångest. Det tar energi.

Trots ovan har jag i dag försökt ignorera känslorna och lekt lokomotiv på jobbet – eller ångvält. Var fick jag den energin ifrån? Eller förklarar det kvällens sänkta stämningsläge?

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda