Kategori: <span>Kampen</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Visst, det kan tyckas vara omotiverad av mig, men jag är lycklig. Jag är alltid lycklig. Det är mitt default-läge. Självklart har jag också ångest, oro och så vidare i min vardag. Det största inslaget har jag nog av frustration. Men lycklig.

Vad gör mig lycklig? Jag har fått höra följande av andra:

  •  Det är brist på självinsikt – jag är och ska vara olycklig!
  •  Egentligen är lyckan en depression.
  •  Förmodligen rör det sig om hjärnskador till följd av plaque/plack som uppstått på grund av ms.

Vilka säger detta? Kreti och pleti. De som inte kan acceptera att jag är lycklig. Det är nämligen väldigt provocerande. För vem kan ärligt säga att de i grund och botten är lyckliga?

Självinsikt är viktigt för mig. Därför har jag försökt tolka min lycka, men det är svårdefinierat.

Under hela min uppväxt och under mina första år i vuxenlivet, hade jag många och tunga ok. Jag var osäker. Jag var utsatt och ansatt. Allt var en kamp. Jag drabbades också av diverse sjukdomar och olyckor som gjorde allt så mycket värre. Allt, eller åtminstone det mesta, var ett helvete.

Vändningen kom faktiskt sig av att jag fick min ms-diagnos för snart fjorton år sedan. Symtomen var hemska och det dröjde innan jag fick en diagnos. När jag väl fick min diagnos, så släppte allt. Jag kunde ta den diagnosen. För jag visste vad det innebar. Därmed kunde jag också släppa alla ok jag släpat runt på. Dels för att jag insåg att jag drogs ner av dålig energi om jag tog åt mig av alla problem. Dels så hamnade mycket i ett perspektiv vilket också gjorde det lättare att släppa mycket som egentligen var utan betydelse. Ungefär samtidigt med min ms-diagnos (ett år senare) genomgick jag en livskris som   jag kom ut   ur mycket stark och självsäker. Väldigt lite kan rubba mig i dag.

Jo, jag kan komma ur balans och känna mig övergiven i vissa situationer. Främst tänker jag på förra årets kamp med sjukdom där jag inte kunde (eller kan) nå sjukvården alls. Då kände jag mig utlämnad. Men det gör mig inte deprimerad, jag blir istället förbannad och envis. Och paradoxalt nog så finner jag lycka även i det. Kampen. Skadeglädjen i att ge igen gör mig lycklig.

Vidare blir jag lycklig av rutiner i vardagen. Och av väldigt små saker. Att utföra och slutföra saker ger mig mycket. Vädret och årstiden (just nu) gör mig lycklig. Gazzy (åh, darling) gjorde mig lycklig, vilket i dag ersatts av mina 13 skator ute på gården. Delaktighet gör mig lycklig. Social samvaro gör mig lycklig. Att få finnas i ett sammanhang. Sömn, tv, dator, mobiltelefon, arbete – ja, allt gör mig lycklig.

Som sagt – det här kan vara provocerande. Den enskilda orsak som jag kan se, som lett fram till lycka, är förmågan att kunna släppa taget om sådant som inte tillför något i mitt liv. Och istället värdesätta de små sakerna. Allt annat med frustration och annat negativt, som ändå förekommer i min vardag, är det sekundära. Grundkänslan kan ingen ta ifrån mig. Livet är och har alltid varit gott! Lycka!

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Övertygelse Personligt Självinsikt

Nu har jag fått domen. I dag var jag på ögonmottagningen och träffade doktorn. Jag har nu haft synnervsinflammation på vänster öga i drygt två månader, och jag får nu två veckor på mig att bli ytterligare lite bättre. Annars är det remiss till neurolog nästa som gäller. Jag fick också beskedet att min syn aldrig kommer att bli helt återställd och jag kommer heller inte att återfå färgseendet helt. Jag blev varken ledsen eller upprörd. Detta har jag ju förstått själv också och hade inte förväntat mig något annat besked. Sedan har jag ju också insett att jag kommit till den ålder då skavankerna gör mig intressant. För vad mer pratar man om med människor än vädret? Jo, sjukdomar. Jag hade förmodligen blivit upprörd om jag fått veta att mina symtom inte skulle försvinna, om jag hade ont. Men det har jag inte. Visst, det känns lite ”störigt” men jag har vant mig på dessa månader. Och det har ju faktiskt blivit bättre. Jag höll på att säga att det är tur man åtminstone har hälsan, men det är väl det jag inte riktigt har.

Varför i herrans namn känner jag mig så glad i kväll? Kan det bero på att bowlingen är inställd på onsdag? Nej, det gjorde mig lätt nedstämd. Jag upptäckte istället att mina andra arbetskamrater, på avdelningen, ska ut och bowla. Så jag kan hänga med dem istället.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Tja, det var som jag trodde. Raka vägen hem till lilla mor och hennes sköna soffa. Där har jag legat hela dagen och läst en bok (och nickat till emellanåt). Jag har med andra ord haft en skön söndag och är nu redo för en ny arbetsvecka. Något som bekymrar mig lite är att jag har så mycket övertid. Jag jobbar över mellan 1-1½ timme varje dag och har nu cirka 55-60 timmars övertid på komp och flex. Flex låter bra, men när finns det tillfälle att ta ut den? Jag kan knappast komma och begära ledigt nu när jag precis börjat jobba heltid efter min sjukskrivning. Och det är något också som oroar mig; att bli sjukskriven på nytt då jag själv avbrutit den. I morgon ska jag ju till ögonläkaren igen. Håll tummarna för mig! Dessutom ska vi eventuellt nästa lördag, och lördagen därpå, gå in och jobba extra. De pengarna skulle sitta fint nu när jag förlorat så mycket på att gå hemma. Men orkar jag? Jag får se hur jag klarar veckan.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Dravel Kampen Ömma modern Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Gäsp! Hm? Är det dags att gå upp nu? Oj, klockan är ju 19:11. Jag har nog sovit större delen av det senaste dygnet. Det har varit en jobbig arbetsvecka då jag inte jobbat heltid på två månader. Jag är helt utmattad, ovan som jag är. På måndag är det dags att gå till ögondoktorn igen. Undrar om han blir upprörd då jag avbrutit min sjukskrivning tre veckor i förväg och inte är bra än. Men det är bättre nu med ögat tror jag. Det är svårt att veta om jag bara vant mig vid att inte se ordentligt eller om jag verkligen blivit bättre. Nu tror jag att man kan fastslå diagnosen, och att det verkligen rör sig om en synnervsinflammation. Jag är inte så pigg på att få höra ”Hm, förbryllande” varje gång jag kommer till doktorn.

I morgon ska jag till lilla mor och äta söndagsmiddag. Men jag vet hur det blir. Så fort jag kommer dit somnar jag på hennes soffa och vaknar inte förrän till kvällen. Med andra ord borde jag vara utvilad på måndag. Än är jag inte utvilad och behöver sova lite till. Tyvärr har jag nu huvudvärk efter att ha sovit för mycket. Ack, du tunga värd (värld), som värdinnan sa.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Glad men trött. Så kan jag sammanfatta min första åttatimmarsdag på jobbet sedan jag blev halvt sjukskriven för två månader sedan. Det känns otroligt tillfredsställande att åter få domdera över sina arbetsuppgifter utan att dela dem med någon annan. Men jag kunde ju ha klarat mig utan huvudvärken i dag. Nej, min syn har inte blivit bra, men jag står inte ut av att gå hemma halvtid. Nu blir det värre med att försöka uppdatera dagboken varje dag. Innan gjorde jag det dagligen mellan kl 12.00 och 15.00. Nu blir det inte förrän mellan kl 19.00 och 22.00. Okej, det tar bara två minuter att lägga ut det på Internet, men jag måste ju låta mig inspireras också och sedan skriva ner alla… öh, klokheterna.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Puh! Jag är klar med årsredovisningen för ekonomin 1998 (se gårdagen). Det tog bara två timmar, och du milde så glad jag blev när jag såg att det stämde. Men ruelsen börjar komma krypande då jag lär bli tvungen att förklara varför vi gått med ett underskott på 1 391:85 kr. Jag har inga problem att förklara varför, men jag vill inte bli ifrågasatt på årsmötet om två veckor.

Fast det är klart, då kanske de låter bli att välja om mig till kassör på ytterligare två år om de inte nöjer sig med min förklaring.

Usch. I natt satt jag uppe igen och ICQ-chattade. Denna gång med Miss E (sjuksköterska på mitt arbete). Visst, det var roligt, men jag blir snart utblottad av Internet-räkningen. Jag har varit lite orolig för mina skämt om män som jag har på min hemsida. De har ju inte precis varit anständiga, men hon hade tydligen väldigt roligt åt dem. Så då gör jag väl något rätt.

Anledningen till att jag lade ut historier om män, var då jag redan hade skämt om blondiner och tyckte att jag borde väga upp det hela i jämställdhetens namn. Ska man vara kvinnoförnedrande, så får man vara mansförnedrande också! Och jag gör det med glimten i ögat.

Något som känns väldigt olustigt är detta med pedofilhärvan. Denna gång tänker jag på alla de oskyldiga män som arbetar inom t.ex. barnomsorgen. Just nu tittar alla snett på dem och slänger ur sig spydiga kommentarer rakt upp i ansiktet på dem. Jag ska snart lägga ut en sida här om jämställdhet inom yrkeslivet ur ett manligt perspektiv där männen är underrepresenterade. Bland annat har detta varit (och är) ett stort problem på t.ex. daghem. Först skriker man sig fördärvad och vill ha in män där då det behövs manliga förebilder för barnen. Sedan skriker man i högan sky (med rätta) när någon man förgriper sig på ett barn på dagiset. Men man är urskiljningslösa, och alla män ses som potentiella pedofiler och homosexuella eftersom de valt något ”så konstigt” som att arbeta inom ett typiskt kvinnoyrke. Hur tror de att någon man vill välja ett sådant yrke? I morgon skulle man samla männen inom barnomsorgen och eventuellt starta en krisgrupp för dem. Det kan jag förstå. Det har blivit lite av modern häxjakt på män som arbetar med barn. I dag kunde man också läsa om en svensk familj på besök i USA där mannen blivit arresterad efter att ha pussat sin 10-åriga dotter på kinden samtidigt som hon suttit i pyjamas på hans knä. Man tror att det är kulturkrock, för mannen är förtvivlad då han bara gosade med sin dotter, utan några som helst sexuella anspelningar. Fortsätter det så här så borde alla pappor och män förflyttas till något land där inga kvinnor finns, för de ska ta hand om barnen. För pappor verkar ju vara enbart av skada *fnys* för barnen. Jag tror man ser spöken överallt nu.

Det är inte populärt att vara man i dag när det skrivs så mycket om pedofiler. Se problemen där de är! Vi är inte alla pedofiler. Inte ens flertalet av oss! Jag tror t.o.m. att det är färre än ett fåtal – även om det är för många bara det. Jag blir bara ledsen. Alla oskyldiga barn som utsatts för övergrepp, och för alla män som oskyldigt anklagas för något dylikt.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Fundering Kampen Media Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Rättvisa

Kommentarer stängda

Har busstrejken undgått någon? Här går stadsbussarna, men man vet aldrig när. Busschaufförerna byter fack från dag till dag. Alla vill strejka, och det har de ju rätt till. Man kan inte förneka dem samma rättigheter som alla vi andra har. Jag kan ändå inte hjälpa att jag avskyr strejken. I morse gick bussarna här som vanligt ända tills jag gick ut. Då slutade de.

Första bussen kom inte. Inte heller den andre. Och icke heller den tredje. Den fjärde kom! Har man 47:or i skor så är det väldigt stora fötter att frysa om. Och jag frös! Detta var för åtta timmar sedan, och jag har ännu inte fått upp värmen. Det var lika illa när jag skulle hem. Inte kom där någon buss. Ryktet (märk väl – ryktet) säger att bussarna ska gå en gång i timmen men man kan inte veta när på timmen de kommer. Käckt! På Internet ska man kunna läsa hur bussarna går, men när jag kollade senast handlade det bara om bussarna i Helsingborg. Andra gången var det error. Error beskriver rätt så bra hur bussarna kör.

Jag har återigen ringt Försäkringskassan (se dagboken 990225). Inget har ännu hänt. Ingen sjukpenning i sikte. Fick nu reda på att det tar 6-8 veckor innan första utbetalningen. I dag drabbades de av den ”Stora Insikten” och frågade om jag behövde pengar. Yeah yeah, wow wow, skulle man ju kunna svara på det. Vad tror de? De erbjöd sig (åh?!) att förskottsbetala två veckor! Jag riktigt känner att jag måste ta kepsen i handen och bocka upprepade gånger samtidigt som jag säger ”Tack, tack. Tack ska ni ha”. Det känns som om jag hade varit hos kungen på en audiens och blivit benådad. Men till deras försvar måste jag säga att de inte är lika snorkiga som de var för tio år sedan. Eller så är det jag som lärt mig ödmjukhet, och så som man bemöter andra, blir man ju som bekant bemött tillbaks.

Anledningen till att jag ringde till FK i dag är helt och hållet postens fel. Jag väntar på ett viktigt brev därifrån (FK, alltså). Har man tur så kanske de delar ut posten. Det är ingen tvekan om att de har försändelsen, men frågan är om de blir färdiga till att dela ut den? Jag skulle fått ett brev med posten (kom tänka på att nu förtiden kan inget komma ”som ett brev på posten”) i torsdags och nu är det måndag. Var är brevet? Jag bor två kilometer från FK, men först måste brevet gå turen Kristianstad-Hässleholm-Malmö-Växjö-Kristianstad eller något i den stilen. Men det är som Stefan Carlsson (f.d. regionchef för Region Skåne) sa när sjukvården i Malmö och Lund inte ville samarbeta (då avståndet var för långt, två mil): ”Det är en hel värld emellan dem.” Och det stämmer. Hur nära det än är så kan man ju alltid ta andra hållet runt jorden för att komma till grannen. Ack ja, dessa världsliga bekymmer. Jag får väl snart börja med Losec eller Cipramil.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Byråkrati Dumheter Kampen Omvärldsbevakning Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda