Månad: <span>april 2013</span>
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Plötsligt ligger jag väldigt mycket minus på flexen. Jag har helt enkelt skolkat för mycket från jobbet. Senast i dag orkade jag helt enkelt inte mer än några timmar mitt på dagen att sitta på jobbet. Migrän med illamående väckte mig, tog lite sovmorgon, hjälpte inte, åkte till jobbet, blev sämre på eftermiddagen, åkte hem. Jag kunde sjukskrivit mig, men det känns som onödig karensdag eftersom jag klarar av att jobba del av dag när jag har migrän.
Därför vet jag inte om jag har så mycket mer att säga i dag. Huvuddunk (bokstavligt, det känns så) och illamående är det enda jag kan fokusera på.
Jo, en sak… Det slog mig i dag att jag ”firar” 20 år med migrän i år. Det var 1993 som jag första gången fick migrän. Åtminstone med aura/skotom/ögonflimmer. Då blev jag vettskrämd då jag plötsligt förlorade synen. Numera vet jag att det är tillfälligt under 20 minuter. Kanske jag haft migrän under min barndom också utan att vet om det, för jag hade ofta huvudvärk där det hette att jag ”väl inte rörde tillräckligt på mig”. Det jag annars saknar numera vid migränanfall, är potenta läkemedel. Min neurolog, tillika migränspecialist, tror inte på behandling. Men nu har jag ny neurolog, så kanske jag kan ta upp frågan på nytt. Annars får jag utpressa någon doktor på jobbet, eller i värsta fall, vända mig till vårdcentralen.
Treo och kaffe brukar dock hjälpa, men inte om jag vaknar av att ha haft själva anfallet under natten när jag sov. Ändå har jag överkonsumerat Treo och kaffe i dag. Varför? Jo, det kallas hopp…
Det sägs att jag har en trevlig telefonröst – kanske är det därför jag så ofta hamnat i en telefonväxel trots att jag inte haft det som min arbetsuppgift. Är man som jag kontorist/sekreterare så faller det ibland på ens lott att vara rösten utåt.
Att jag sedan själv avskyr att ringa är en annan historia. Jag blir alltid så nervös över att 1) ringa olägligt, och 2) prata för länge. Jag har inte förmågan att avsluta ett samtal. Det är alltid den andra parten som får ta initiativet att säga hejdå.
Jag bokar alltid mina flärdtjänstresor via särskild hemsida. Allt för att komma undan att ringa och beställa resor. Förutom att det är illa nog att jag ska behöva ringa, så finns det vissa telefonväxlar jag inte vill hamna i. Som tilll exempel kommunens flärdtjänstväxel. De är otrevliga, snäsiga, otåliga, anklagande. Jag får känslan av att jag inte bara stör dem, utan också av att jag är fruktansvärt dum. Sedan blir det inte bättre av att de påstår sig inte förstå skånska. Jag har inte mycket till skånsk dialekt, den är väldigt snäll. Och med tanke på att skånska är så otroligt vanligt i Göteborg (många har bräk-skånska), så tror jag nog att packet i flärdtjänstväxeln förstår, men vill poängtera att de är märkvärdigt fina med sin egen rotvälska till dialekt (blandad stad – många dialekter och många brytningar).
Men det är så tråkigt att boka resor via nätet. Där är alltid någon ny bugg i systemet som dröjer halvårsvis innan de kan rätta till det. Det senaste är att om man beställer ”hämtas tidigast” och jag skriver in kl. 07.30, så bokas kl. 06.50. Systemet räknar alltså baklänges. Det är inte så att jag kan acceptera föreslagen tid, utan jag måste välja att boka klockslaget jag fått. Bugg nr 2 är att jag nu inte kan avboka en bokad tid utan att första logga ut ur systemet, logga in på nytt och därefter avboka. Och bekräfta avbokningen, för att sedan kunna boka på nytt. Omständligt? Ja! Det är ett väldigt trixande för att få till något så när vettiga hämttider. Tidigare kunde jag boka in 20 resor på samma datum och klockslag, för att tillslut få en tid som jag kunde acceptera, varefter jag kunde avboka de överflödigt 19 bokade resorna. Men de kom väl på detta och ogillade det, för nu finns inte denna möjlighet.
Flärdtjänst är taxi. Det är då konstigt att man inte kan få exakt den hämttid man vill, eftersom taxibilar ständigt är i omlopp. Eller, chaufförerna säger att de bara står stillla och väntar på någon flärdtjänstkörning men får inga. Nej, systemet ger ju klockslag som ingen förstår. Det styrs inte av tillgång till bilar.
Kanske jag istället borde ringa varje gång jag vill ha en bil. De har en ny policy om att när man ringer och säger ”jag vill ha bilen nu”, så skickar de en direkt. För som sagt – tillgång till bilar finns. Det är bara bokningssystemet på nätet som inte fungerar som det ska.
Ibland får man sådan där dum aha-upplevelse. Jag fick en sådan för en minut sedan. Här har jag år efter åt suttit med statistiksammanställningar på jobbet där vi suttit och räknat manuellt. Vi har dubbelkollat, räknat om, gjort manuella diagram. Allt detta görs i Excel. Men… VARFÖR I HELVETE HAR VI INTE GJORT DET SOM PIVOTTABELL?! Det är enkelt och skulle mer än halvera tiden som läggs ner på sammanställningarna. Ibland behöver man nytänk istället för att bara ta över och fortsätta ett arbete så som det alltid gjorts. Okej… Och det tog mig bara sju år att komma på…
Kommentarer stängda
Dagens bästa möttes jag av i trappuppgången när jag kom hem efter jobbet. Ett meddelande på anslagstavlan om att min supergnälliga hyresvärd ska gå i pension. Hoppas han inte lär upp sin efterträdare till att svara på samma sätt i telefon: ”Jaha.. *suck*… Vad är det… *stön* nu då…” Att sedan allt faller sönder är han inte så intresserad av. Typ om fönster faller ut ur sina fattningar, om vattenläckor uppstår med vattenstråle som som träffar innertaket eller om porttelefonen slutar fungera. När jag flyttade in stod det i besiktningsprotokollet att allt var helt och fint. En lägenhet som inte var tömd eller städad. På ett sätt gillar jag inte att han nu belönas med pension, men good riddance!
Under påskhelgen har ömma modern varit på besök. För första gången i år. Det har börjat bli mer sällan nu sedan vi båda fick nya arbetsuppgifter, arbetstider och arbetsscheman. Pusslandet gör det omöjligt att få till stånd ett besök. Inte blev det heller bättre av att man lade ner tåglinjen mellan Göteborg och Hässleholm för något år sedan. Resan som tidigare tog 2 timmar tar numera 5 timmar p.g.a. omvägar och massor av byten. Med bil tar det 3 timmar, men ingen av oss kör bil denna sträcka. Kanske vi träffas någon gång i sommar – tidigast.
Det var en kort sejour jag gjorde på jobbet nu efter påskledigheten. I morgon är jag ledig enligt schema. Ha! I och för sig kan jag behöva det. Natten innebar knappt fyra timmar i sängläge (sömnproblem – ej relaterat till sommartidsomställningen), så jag behöver nog ta det lite lugnt igen. Det fick bli en mjukstart i dag.
Nu när jag nästan lärt mig att slappna av, så inträffar två saker: 1) Ledigheten är över, jag blir åter en skrivbordsslav. 2) Den första-vi-vill-lura-dig-april.
Jag behöver aldrig oroa mig över hur arbetsveckorna blir – jag är fullt medveten om att kaos där är en följeslagare och att min kalender är fulltecknad.
Däremot är det lite värre med alla aprilskämt. Nu är jag alltid kritisk ändå, men jag gillar inte att seriös media försöker skämta till det med märkliga påståenden. Jag är inte road. Det finns inget syfte med en sådan här dag. Man skämtar på någon annans bekostnad, lite som att man skrattar åt de som snubblar i en trappa och bryter nacken efter att man medvetet hällt ut olja i trappen. Det finns ett uppsåt där man bara är ute efter att roa sig själv och där man tror att den med bruten nacke ska skratta med och uppskatta skämtet. Nej. Absolut inte.
Trots att jag varit ledig hela påsken så har jag inte kunnat låta bli att fundera. Jag fick innan ledigheten ett uppdrag – att försöka hitta ett nytt arbetsrum i avskildhet där jag inte störs av alla som inte kan visa respekt för min roll eller för mina arbetsuppgifter. Det är problematiskt, för vi är trångbodda. Kanske det inte ligger på mitt ansvar att finna en lösning, men jag är desperat. När en stängd dörr inte fungerar, när man fysiskt sliter och drar i mig, avbryter mig när jag sitter och håller på med manuell räkning/statistik, så måste jag bara bort.
I grunden handlar problemet om att jag haft så många roller i verksamheten att ingen riktigt kan uppfatta när jag har en ny roll även om jag sitter kvar på samma plats som tidigare. Det har inte hjälpt att förklara min situation, det accepteras inte. Som sagt – respektlöst!
I vilket fall som helst kommer jag att om en månad ha ett nytt arbetsrum. Det är viktigt att ha mål. Och arbetsro.
Blogg Dravel Fundering Kampen Media Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg
Kommentarer stängda
Kommentarer stängda