Månad: <span>januari 2015</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Humör: Trött känsloläge, det vill säga jag bara är och inte ens i en känsla.

Gjort: Sovit hela dagen, bygger upp sömnkontot som varit tömt i några veckor.

Planer: Ska raka huvudet i kväll.

Ser på: Om jag inte sover, är ute på nätet eller så… TiVo-inspelningar! Precis börjat titta på det jag spelade in i november.

Lyssnar på: Efter den här dagen med borrmaskiner så vill jag ha de tyst.

Läser: Orkar inte anstränga ögonen med sådant just nu.

Dricker: Tack! Kom på att jag inte druckit kaffe i dag, så det är hög tid.

Äter: Funderar lite på att ta en salamimacka till kaffet.

Sämsta: Jag borde ta semester. Hann inte i jul/nyår och lär inte hinna nu förrän i sommar. Kan inte vara ledig mer än en arbetsvecka då jag inte har ersättare vid ledighet.

Bästa: Kaffet drar… i tanken. Annars är det te som ska dra, men det vill jag inte ha.

Barn: De ska förvaras inlåsta utom hör- och synhåll från mig. Jag har svår allergi mot barn.

Väder: För en vecka sedan var det fortfarande mörkt kl. 09, men nu är det ganska ljust kl. 08. Och då blev det mörkt kl. 15.30, men är ganska ljust kl. 16. Det enda problem jag har med mörker är att jag ser dåligt om jag går ut. Annars är det några plusgrader, lite småregnigt emellanåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Kommentarer stängda

Lyfter, pressar, sliter, släpar och drar. Jag försökte i dag räkna ut hur mycket vikter jag använder totalt på ett sjukgymnastikpass à en timme. Äh, det blir nog inte mer än 10 ton. I dag var jag lite lat och tog bara i med 6 ton. Ser man ut som Barbapapa och mumintrollets kärleksbarn (rund oformlig klump) så är det svårt att ana att jag är så stark. Eller, det är egentligen inte så mycket, men tillräckligt för att vara ”bäst i klassen” på sjukgympan. Får man vara lite stolt? Över det lilla?

Men jag är missnöjd med att det aldrig tar slut, att jag bara fortsätter med gympan. Det finns ingen anledning för mig att gå där. Jag vill ha tillbaka mina normala (hela) arbetsdagar med en efterföljande fritid. Det är stressigt att hasta mellan allt och dessutom hinna med allt på jobbet. Egentligen hann jag aldrig gå på det där mötet i dag, men kände att jag fick ta mig tid eftersom jag inte varit med på några månader (möte varje månad). Det var bra, för då har jag något att säga till om. Sånt som andra ska fixa och som aldrig blir av, kan jag den här vägen få beslut ”ovan ifrån”. Ibland är det en fördel att kunna hoppa över några led i hierarkin och få det låta som om det verkligen kom ovan ifrån och inte från lilla mig.

Det är därför jag säger att det är bättre att vara medarbetare istället för att vara chef. Jag har friheten att få igenom saker genom att vissa lyssnar på mig. Där är till och med de som är så rädda för att ta egna beslut att de struntar i att alls ta beslut. Eller åtminstone inte förrän de först rådfrågat mig. Det innebär att jag har en förankring i medarbetare och därför har insikt i saker och ting. Hade jag svävat upp några pinnhål till ett chefskap, hade jag förmodligen förlorat förankringen (detaljkunskaper). En chef kan aldrig vara ledare utan detaljkunskaper. Trots alla tusentals chefer jag har över mig, så tror jag att jag är ledare. En chefsledare; jag leder chefer. Med kunskap i organisationens alla vinklar och vrår. Förutsätter jag. Annars vet jag inte varför jag yttrar mig när jag blir tillfrågad. Nå, men det kan också bero på att jag lätt blir arg om man inte gör rätt från början. Jag är ganska dominant också, på ett försynt sätt.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering

Kommentarer stängda

Flärdtjänsten är vad den är. Ungefär som med tidningsutdelningen; lite hipp som happ.

Jag uppskattar verkligen inte samåkning, det var bättre när jag hade ensamåkning. För några veckor sedan befann jag mig i stadsdelen bredvid mig och skulle hem. Karta nedan:

  • Svart A = Där jag blev hämtad.
  • Svart B = Hemma!
  • Svart C = Skulle först hämta en resenär till.

 

I dag på morgonen när jag skulle hemifrån och till jobbet, så skulle ännu en hämtas upp. Innanför bom. Och hämtas i bostad. Som skulle lämnas också innan jag skulle få komma till jobbet. Och som skulle följas in till daglig verksamhet och lämnas över till personal. Sånt tar tid!

  • Röd A = Där jag hämtades hemma.
  • Röd B = Mitt arbete!
  • Röd C = Där gammal farbror hämtades.
  • Röd D = Där gammal farbror lämnades.

 

Samma visa när jag skulle hem. Det satt en gammal tant i bilen när jag hämtades på jobbet, och hon skulle hem före mig. Chauffören frågade mig om jag hade en aning om varför han inte fick lämna mig först eftersom vi passerade min bostad – men nej, jag vet inte. Flärdtjänsten hade väl en tanke?

  • Grön A = Där jag hämtades på jobbet.
  • Grön B = Där jag bor och skulle lämnas.
  • Grön C = Tantens bostad. Vi fick köra i en båge och över där jag bor.

 

Det som är jobbigast är att ingen får sitta bakom mig då jag behöver tillbakafört framsäte där jag sitter fram. Ändå envisas chaufförerna med att placera resenärer bakom mig. Inte blev det bättre i dag av att jag har migrän dag 3. Får ännu mer huvudvärk och dessutom illamående över att sitta dubbelvikt. Avstånden är kanske inte så långa, men där är trafik också. Dagens två resor tog totalt två timmar. Med ensamåkning 10-20 minuter per tur.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Hälsohistoria Kampen

Kommentarer stängda

Morgontidningen kommer inte varje morgon trots att prenumerationen gäller för sju dagar i veckan. Den så kallade kompensationen för detta är att prenumerationen förlängs gratis med ytterligare en dag för varje utebliven tidning. Det är löjeväckande eftersom jag har en tillsvidareprenumeration och autogiro. Det är först när jag säger upp prenumerationen som jag får ytterligare X antal tidningar gratis (om GP verkligen har koll?). Efter 15 år kanske det är dags att säga upp morgontidningen?

Men det är inte bara tidningsutdelningen som är ett problem. Tidningsbärarna har nämligen fått ytterligare ett uppdrag via kommunen; utdelning av post. Alla kommuninvånare får numera post från kommunen via tidningsbärarna. Det fungerar fruktansvärt dåligt. Förmodligen försvinner post då jag brukar få lite olika grannars post. De som flyttat är välkomna tillbaka att leta efter sin post på golvet i trapphuset, för tidningsbärarna vet inget om eftersändning eller retur avsändare.

Med tanke på hur lite postutdelning det är nu för tiden, så är det märkligt att man ska få posten utdelad av brevbärare Posten, Bring Citymail samt Västsvensk Tidningsdistribution.

Morgontidningen skulle varit här senast för en timme sedan. Dags att göra en reklamation. Frågan är om jag ska ange tidningen som sen eller utebliven? Har det någon betydelse?

||||| 0 I Like It! |||||

Dumheter Omvärldsbevakning

Egon var nog mer problematiska för mina grannar än för mig. Stormen (orkanen, var uppe i 34 m/s) drog ner ett hustak som landade på en parkerad bil. Ja, det var väl ungefär det. Och en vägportal som föll ner på en bil som körde på motorvägen. Mitt närområde. Översämningarna drabbade mer centrum längs kanalerna och älven. Så jag kan inte säga att jag personligen drabbades av någonting, även om det var nära i dag då jag var ute. Någon storm var det inte (jo, i byarna), men en jag blev nästan träffad av en tom sopsäck som kom flygande.

Ny arbetsvecka. Tjohoo! (Jag ignorerar paniken över att åter ha för mycket att göra).

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

Kommentarer stängda

I går kväll när jag precis lagt mig slogs jag av en tanke och var tvungen att slänga ut tanken på Facebook för att inte åter glömma den. Självklart hade jag glömt den. Tack, FB!

Jag har faktiskt aldrig tänkt tanken tidigare, aldrig reflekterat.

Efter grundskola har jag gått administrationsutbildningar i 7,5 år.

I mitt yrke har de flesta gått en, endast en, utbildning för att bli sekreterare. En utbildning som en gång var på sex veckor (60-talet), ett läsår på min tid (tidigt 90-tal) och i dag är på två år (Yrkeshögskola). Kanske jag räknar lite märkligt när jag säger 7,5 år, för jag inkluderar även andra utbildningar som ett led i att bli ”supersekreterare” (andras omdömen).

När jag gick på gymnasiet valde jag 2-årigt med Handel och kontor. Japp, jag är kontorist i botten och då är inte steget långt borta som sekreterare. Med utbildningen fick jag ADB, maskinskrivning, ekonomi och – något väldigt ovanligt; matematik. Jag valde att läsa matte ett extra år för att det skulle motsvara tvåårigt gymnasium. (Nattetid, senast förra veckan, drömde jag att jag var tillbaka för att läsa in treårig matte vilket jag aldrig blivit färdig att göra – en återkommande dröm).

Efter utbildningen till kontorist så arbetade jag som sådan under ett år.

Därefter började jag på komvux och lästa humanistisk inriktning, gymnasienivå, motsvarande treårigt gymnasium. Där fick jag med mig samhällskunskap, språk (engelska och franska) och väldigt mycket naturvetenskap (fysik+biologi+kemi) som egentligen inte ingick i utbildningen. Etapp 2+3 motsvarade treårig utbildning, men jag läste också etapp 4. Något jag har nytta av som sekreterare inom sjukvård.

Nästa steg var att gå den officiella sekreterarutbildningen på ett år. Medicinsk engelska, journalskrivning, ADB (igen), kommunikation, sjukvårdsekonomi, medicinsk terminologi (latin/grekiska), anatomi och sjukdomslära.

Därefter ut i arbetslivet som sekreterare som jag nu arbetat som i… Nu måste jag räkna… 23 år?! Och under dessa arbetsår har jag gått ytterligare tre utbildningar på universitetsnivå.

Vårdpedagogik och handledare inom sjukvård. Organisationslära och pedagogik var huvudämnen. Handledare har jag nu varit på olika nivåer i 15 år. Jag gör lite mer än vad som ingår i uppdraget, jag undervisar och utbildar också.

Nästa utbildning var patientklassificering och vårddokumentation. Juridik och statistik var två av tre ämnen jag läste. Och så detta med kodning enligt Världshälsoorganisationens internationella regelverk som i sig är statistik men i Sverige också väldigt mycket ekonomisk ersättningsbas för hälso- och sjukvård. Självklart arbetar jag med detta också, förmodligen min tyngdpunkt inom yrket. Tanken är att jag ska hjälpa min arbetsplats, men det ringer mycket från hela landet där man har frågor till mig hur de ska göra, hur de ska tänka och varför. Jo, regelverket är väldigt svårt och omständligt.

Och så för några år sedan. Hälso- och sjukvårdsadministration. Organisationslära, juridik, politik och så vidare. Rätt och slätt en chefsutbildning med sikte på administrationsfrågorna. Någon chef är jag inte, men jag förstår hela min organisation, både vårt och mitt syfte, genom erfarenhet under lång tid och genom utbildning.

Totalt sett så blir detta 7½ år. Allt är administration på ett eller annat sätt. Jag har verkligen nytta av allting i jobbet. Eftersom jag har sådan bredd genom utbildning och erfarenhet, så är det kanske inte konstigt att jag ständigt känner mig jagad på jobbet. Det sitter dagligen någon chef i min besöksstol som behöver hjälp med helhetssyn eller annat. Telefonen ringer ständigt om precis vad som helst. Ekonomer kontaktar mig. Statistiker kontaktar mig. Kollegor över hela landet kontaktar mig. Mejlen ska vi inte ens gå in på. Det är väldigt sällan jag får sitta ifred och arbeta med mina egna arbetsuppgifter. Jag har alltid sett alla kontakter som ett störningsmoment som inte har med mitt jobb att göra, men börjar inse att det också är mitt arbete – att bistå där jag kan genom kunskap. Det svåra är att sätta gränser, eftersom jag även får samtal hem till mig privat på fritiden som rör jobbfrågor.

Varför har det blivit 7½ år med administrationsutbildningar (eller delvis)? Nyfikenhet. Jag vill veta mitt sammanhang. Jag vill förstå. Många kanske inte bryr sig, men jag vill verkligen veta. Har man som jag ingen erfarenhet av sjukvård, och plötsligt befinner sig mitt i den, så vill man förstå hierarki, ekonomer, politikers och läkarprofessionens roller. Dessutom vill man förstå det som produceras (behandling av sjukdomar och vad sjukdomar innebär). Den svenska sjukvården har mycket i bagaget historiskt sett (sedan 1700-talet) och är ändå i ständig förändring. Sjukvård är föränderlig vad gäller patientgrupper, sjukdomar, behandlingar, ekonomi och lagar. Inte blev det lättare av att jag halvvägs i yrket bytte arbetsgivare och då fick nya förutsättningar att ta reda på.

Och det är min nyfikenhet som gör att jag också tycker att det fortfarande är roligt efter 23 år i yrket. Jag är inte mätt på förändringar, utan gillar detta att spelreglerna ständigt förändras. Kanske det också gett mig en säkerhet i och med all utbildning och erfarenhet. Min roll förändras också ständigt, men i botten är jag den där kontoristen som vill att allt ska bli rätt och riktigt. För att det ska bli det måste jag följa med i vad som händer omkring mig. Det ger mig verkligen något. Jag önskar att fler hade engagemanget. Kombinationen av att vara sekreterare och inom sjukvård, är oändlig. Det är spännande. Det händer något hela tiden. Själv satsade jag 7½ år på ett utbildningskapital. Det är inget jag ångrar på något sätt. Tvärtom.

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Hälso- och sjukvård Minne Självinsikt

Kommentarer stängda

Vadå storm? Det var ju orkanbyar! Åtminstone när det var dags att bege sig hemåt efter jobbet. Hela dagen har jag sett hur det stormat lite från och till utanför mitt fönster. Det var först när jag fick för mig att gå ut som stormen nådde orkanstyrka, blixtarna blixtrade, regnet regnade och haglet haglade. Halsduken flaxade iväg, blixtarna bländade mig, haglet misshandlade flinten och regnet gjorde mig dyngsur. Då kommer flärdtjänsten! Som den gudomliga uppenbarelse nu detta kan liknas vid, så slutade det att blåsa, blixtra, regna och hagla. Allt jag behövde göra var att sätta mig i bilen. Det var nästan så att solen ville titta fram, duvorna kuttra och rådjuren lekfullt skutta över motorhuven. Allt i ett stort jävla gudomligt hån.

Ovan har inget med dagen i dag att göra. Ovan stycke skrev jag för tio år sedan, närmare bestämt den 8 januari 2005 när Gudrun skövlade. Men nu är det Egon för dagen som gäller. Dagen började med snötäckt mark (kommit i natt), övergick i spöregn, solen blinkade till innan den föll ner bakom horisonten och med mörkret kom orkanen. Orkan?! Enligt min väderapp så är det mellan 14-17 m/s, men det är stormbyarna som märks (upp till 34 m/s om en timme kl. 22). Och jag har kunnat hålla mig inomhus hela dagen, ingen arbetshelg/-dag som för tio år sedan.

Anledningen till att jag inte stuckit ut huvudet i dag beror på att jag har ont i det. I natt fick jag sitta uppe då jag inte visste om jag hade vinterkräksjuka, influensa, magkatarr, var hungrig eller vad. Nej, inga symtom på något annat än att jag bara hade en väldigt dålig känsla av någonting (typ illamående men ändå inte). Förmodligen någon början på influensa men som hejdades och istället gett ett enda symtom – huvudvärk from hell. Men det är ganska skönt att inte vara tvungen att göra något annat än vila nu när det är helg.

Förresten – en liten uppdatering vad gäller min nya medicinering som nu pågått i en månad. Tabletterna mot torgskräck (jag har aldrig haft torgskräck) har ingen som helst effekt, men heller ingen biverkan – känner absolut ingenting av dem. B-vitaminerna, som i första hand ska ges alkoholister (jag är helnykterist), mår jag faktiskt dåligt av men uthärdar även om jag inte vet varför jag blev pådyvlad den medicineringen. Som vanligt vill jag sätta ut all medicinering helt och hållet då jag avskyr – hatar – allt vad tabletter heter. Men läkare vet väl vad de gör – de är kompetenta och kan inte ifrågasättas. Amen.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Medicinering Minne

Kommentarer stängda

Sex år senare. Då valde jag namnet Bert-Jonas, ju får det bli Jonas.

Regler:
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug!

Om personen som gjorde innan dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar på alla frågor förutom den första! Lycka till!

01. Vad heter du? Jonas
02. Ett ord på fyra bokstäver: Jakt
03. Flicknamn: Josefine
04. Pojknamn: Jens
05. Yrke: Journalskrivare
06. Färg: Jadegrönt
07. Klädesplagg: Joggingbyxor
08. Mat: Janssons frestelse (två ord, ett begrepp)
09. Sak i badrummet: Jordfelsbrytare
10. Plats/stad: Jörlanda
11. En orsak att vara sen: Järnbrist
12. Något man skriker: Jihadist!
13. Film: Jätten
14. Något man dricker: Jack Rose (två ord, ett begrepp)
15. Band: Journey
16. Djur: Järv
17. Gatunamn: Jöns Svenssons väg (Åhus)
18. Bil: Jeep?
19. Sång: Je suis malade (Lara Fabian), ”jag är sjuk” betyder det…
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Jeopardy

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Kommentarer stängda

Tre veckor senare och jag var i dag tillbaka på sjukgymnastiken och körde mitt grymma pass (aj). Efter det är jag ganska slut, men då är det bara att hoppa in i duschen för att sedan gå direkt till jobbet för att vila med lite arbete. Men det blev ingen vila. Det visade sig att just i dag skulle det bli storstäd och att jag fick släpa ut allting från mitt rum. Alla lösa pinaler skulle ut, annars städar de inte. Den här gången fick jag också koppla lös datorer och flytta på möbler eftersom jag ska få nytt skrivbord (egentligen i går). Efter sjukgymnastiken var inte detta något min lekamen suktade efter, om vi säger så.

En kvart senare kunde jag släpa in allting igen. De… hade städat?! Golvet var torkat. Men absolut ingenting var avdammat – inte ens mina tomma skrivbord. Tjockt med damm i fönster och på lister. Damm, damm, damm. Städteamet var som bortstädade, återfanns ingenstans. Så det var bara att själv börja damma (och skita ner golven) innan jag åter fick släpa in min pinaler och koppla ihop datorerna. Är det okej om jag känner en viss fysisk smärta nu?

Men den mentala smärtan är värre. Hur jag än gör så kan jag aldrig någonsin få städat på mitt rum. Slarviga hämndtjänsten städar hemma hos mig, men på jobbet är det än värre. Städerskan få bara komma varannan vecka för att tömma papperskorgen. Hon är förbjuden att damma. Därför beställer vi storstäd en gång per år, men om inte heller de städar – vem ska då göra det? Jag?! Som inte ens städar hemma då någon annan får betalt för att göra det! Precis som på jobbet, vi avlönar personal vars uppgift är att städa men som inte gör det! Oftast hittar jag dem i mitt omklädningsrum i källaren där de sitter och mobilsurfar dagarna i ända och ifrågasätter om jag verkligen måste byta om i mitt omklädningsrum då de tycker att jag stör dem!

Sjukhusstädning är verkligen under all kritik. I damm samlas virus för bland annat vinterkräksjuka samt bakterier, multiresistenta mot antibiotika. På ett sjukhus. Där det inte städas.

Men ingen har något att säga till om. Vi har försökt betala extra för att få en minimumstädning, men det har ingen betydelse. Vi får det inte ändå. Och avtal förlängs och vi får inte ens omförhandla när det är dags att förlänga avtalen.

Skitigt hemma, skitigt på jobbet. Vi betalar bra och de får bra lön. För tjänster som inte existerar. Lokalvårdare är ett arrogant släkte som bara sitter på arslet. Något annat har jag aldrig sett.

||||| 0 I Like It! |||||

Övertygelse Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Två ilskna inlägg på två dagar. Beroende på vem man frågar så är jag antingen fruktansvärt snäll eller också fruktansvärt arg. Nja, jag har temperament och det påstås vara ett finskt arv. Jag tror nu inte att man ärver temperament utifrån folkslag. Men det hela grundar sig på min känsla för rätt och fel. Vissa saker eldar mitt temperament men bara i ett sammanhang. Jobbet. Anledningen till att jag där kan känna mig så kränkt å mina eller andras vägnar, beror naturligtvis på att jag går in i en seriös yrkesroll när jag är i tjänst och förväntar mig att alla andra också ska sköta sig professionellt. De sviker mig titt som tätt och jag blir fly förbannad och vänder upp och ner på allt och alla (bildligt). Kanske jag engagerar mig för mycket och tar åt mig för mycket. Ändå har jag gränser, frågan är hur mycket det ska få lov att påverka mig och hur mycket mitt temperament ska få fritt spelrum. Dock har jag framfört att man får räkna med mitt temperament så länge jag man inte respekterar det som är rätt och riktigt. Jag vägrar släta över eller be om ursäkt. Sanningar ska fram.

Samma engagemang och temperament känner jag inte för andra händelser, vilket gjort att jag också fått höra att jag saknar empati. Nå, men det är bara min närmiljö jag kan påverka. Inte världshändelser eller att dela något på Facebook för att stödja någon sak. Som detta med tiggare. Jag känner bara en sak där – förakt. Inte mot människorna eller deras situation av fattigdom, utan för detta att det faktiskt är organiserat, vilket i mina ögon är en kriminell handling, en form av människohandel. Jag stöder inte gärna kriminella organisationer genom att skänka pengar. Förmodar att jag redan gör det genom fondplaceringar för pension.

På tal om pension. I dag är det 7 344 dagar kvar tills jag går i pension. Då behöver jag inte låta temperamentet ta överhand då jag inte har något jobb att engagera mig i. Istället får jag börja tigga för uppehållet. Oorganiserat.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Övertygelse Personligt

Kommentarer stängda