Kategori: <span>Dravel</span>

Publicerad 17 november, 2012

Nu ha vi ljus här i vå…. Eh?


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Vardagskampen:

Lysröret över diskhon gick sönder för ett par dagar sedan. Det är i stort enda beslyningen i köket som finns. Där är några hemska lampori taket, men står man och diskar skymmer man ljuset och ser inte vad man håller på med. Särskilt jobbigt med trasigt lysrör är det när man inte är hemma vid dagsljus.

Hur får man tag i ett nytt lysrör nu när lokala Järnia lagt ner? I vilket fall som helst tog jag ner det trasiga lysröret och kom då på att glimtändaren säkert också behöver bytas.

Och så tänkte jag lite till… Har jag inte en armatur i klädkammren där det sitter ett gammalt lysrör och glimtändare i? Jag gick och kikade.

Jo, och ovanpå den armaturen låg ett nytt lysrör i förpackning och några nya glimtändare! Jag tror ömma modern köpte det åt mig när Järnia hade utförsäljning före midsommar. För jag går inte och handlar någonstans med tanke på… panikångest, ork och så vidare… även om det i dag är tusen gånger bättre än i somras eller förra sommaren.

Problemet kom när jag skulle sätta i det nya lysröret. Det gick inte! Jag kämpade i går kväll. Jag kämpade i morse. Jag kämpade i kväll. Där är något som tar emot? Varför går inte stiften in i skårorna? Mörkt ute. Taklampor där man skymmer allt man gör vid vasken. Får in huvudet under köksskåpen där armaturen sitter… försöka se över glasögonkanten.

I kväll såg jag äntligen vad problemet var. Något hade vridit sig i felläge som frigör skåran där stifen ska skjutas in. Kampen fortsatte med att försöka rätta till felet. Det var inte lätt. Det tog tid. Men nu sitter lysröret på plats och varde ljus!

Tyvärr uppstår nästa kamp… Jag mot disken…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 15 november, 2012

Hårt, tufft, matt

Dagarna är långa, stressiga och svämmar över av innehåll. Därför hinner jag aldrig med Twitter dagtid på jobbet (plus att man inte får göra sånt på betald arbetstid, men inte ens på lunchen hinner jag) och läser/hör aldrig några nyheter. Hemkommen tittar jag som hastigast på rubrikerna på text-tv, men orkar inte bry mig. Jag är för trött och sliten.

Ovan märks direkt på mig, att jag är trött och sliten. Bältrosen har blommat upp på fem ställen, på både höger och vänster sida av magen. Det är en ”klådsmärta” som driver mig till vansinne. Dessutom återfått den neurogena/neuralgiska magsmärtan där endast Voltarengel kan lindra litegrann tillfälligt.

Som vanligt finns det bara en sak jag önskar mig – sömn. Dygnets timmar räcker inte till där. Fridagar och helg räcker inte till. Det är en långsemester som skulle hjälpa mig, men jag får vänta tills nästa sommar. Jag hinner bara med strödagar med semester, men det är inte tillräcklig. Jag behöver något sammanhängande.

När jag lägger mig på kvällen, så tänker jag alltid ”hur orkade jag med också denna långa dag”? Men orkade jag egentligen?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Hälsohistoria Kampen Personligt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 13 november, 2012

Semesterlängtan

Nästa vecka verkar allt hända på en gång. Fönsterputs, tandläkare… Sånt som stjäl arbetstid. Dock jag har flex att ta ut, men synd att flex ska gå till nödvändigheter. Tänk, jag skulle vilja vara fri och ledig bara för sakens skull! Semestern om en månad är något jag längtar till, men den är ännu inte beviljad.

I morse försov jag mig igen. Jag sover hårt och stänger av väckarklockan i sömnen. Reservklockan ringer 20 minuter senare. Att jag försover mig är väl också ett tecken på att jag får för lite vila, för lite ledighet. Eller om jag har för mycket att göra om dagarna. Fridag och helg är inte vila, jag är uppbokad även på min fritid. Alltid. Men det är lustigt att jag måste ställa två väckarklockor.

Det ger dåligt samvete att ha så mycket att göra konstant. För jag hinner inte allt jag lovat andra och mig själv. Men lite glad blev jag i dag när jag fick höra att andra vill boka in upplärningsmöten med mig för att få lära sig det jag kan. För det har också gett mig dåligt samvete – att allt blir så sårbart när bara en vet och kan. Jag är inte unik som person, men till funktion. Och sånt kan man dela med sig av och sprida. Inget behöver vara personbundet.

Ah, semester om en månad! Jag kommer inte att ha tagit ut 25 semesterdagar i år, utan får föra över 7 sparade dagar till nästa år. Så nästa år kan jag ta ut 38 semesterdagar. Om jag har tid. Planen är att jag nästa år tar semester en vecka i maj, en vecka i oktober, kanske kring jul/nyår samt sommarsemester 3+3 veckor eller nåt. Och så några strödagar. Den som spar han har… ingen ledighet.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 12 november, 2012

Desperado

I dag uppgavs jag möta människor med en galen och desperat blick. Tja, det där med att jag sitter med stängd dörr på jobbet respekteras inte riktigt. Är man stressad och drunknar i arbete, så är det lätt att möta andra med en blick som får deras inre organ att krulla ihop sig och skrumpna. Men allt ordnade upp sig och jag kunde med lätta fotsteg sluta i tid (kors!) för dagen.

Dagens taxichaufförer skrämde mig.

Nr 1: Körde som en galning och fick tvärnita varje gång han höll på att köra in i en trottoarkant eller gatuskylt.

Nr 2: Körde i 35 km/h där det var 50-/70-väg. Ibland gasade han på upp emot 60 men växlade aldrig upp från treans växel.

Teoretiskt sett tror jag att alla är bättre bilförare än taxichaufförer.

En liten update gällande min kroniska smärta som jag fick 10/6 2011: Den är i princip borta nu. Jag kan dock inte ta bort min helvetesmedicinering (antiepileptika), för då återfår jag smärta om än inte så allvarlig. Och jag har blivit starkare och får inte lika hemska panikångestattacker. Men just nu är balansen lite svår. Dagligen får jag frågan ”du tänker väl inte trilla”? Nej, inte om jag kan undvika det. Jag går mycket mer än vad jag gjort på 1½ år vilket i sig gör mig fysiskt starkare, men också ostadigare (fysisk trötthet som gör att balansen inte riktigt håller mig förankrad i rummet).

Det händer mycket omkring mig. Mycket mer än vad den mikroskopiska inblicken ovan ger.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 8 november, 2012

Klenhet

Manlig ynkedom – jag blev oförskyllt överfallen av ett förkylningsvirus någon gång i går kväll. Men inte ens det saktar ner min framfart, utan jag fick ännu en arbetsuppgift i dag. Två frågor ställs ganska ofta till:

  • Varför har du ingen sekreterare/assistent?
  • Hur får man tag i dig under arbetstid per telefon?

Ja, ibland undrar jag också. Men! En sekreterare kan inte få en sekreterare. Jag har ingen jobbmobil så jag kan aldrig svara eftersom jag aldig sitter på mitt rum (har bärbar telefon, men dålig räckvidd).

Den stora fasan just nu är att jag blir ytterligare förkyld. För då måste jag 1. stanna hemma, och 2. kanske måste avboka tandläkaren. Två hemska saker. Missa jobb och tandläkare går ju inte för sig! A-personligheten i mig får spatt av bara tanken.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 5 november, 2012

Bloggtankar

Det är sällan man ser nätlistor att besvara. Min vana trogen så gör jag om en lista jag besvarade för snart 2 år sedan.

1 – Hur länge har du bloggat? Om någon månad blir det fjorton år.

2- Hur många bloggar återvänder du till regelbundet? Det blir inte så regelbundet numera, snarare sporadiskt. Jag orkar inte, hinner inte, läser mer på Twitter än bloggar eller Facebook. Men jag tror detta går lite i vågor.

3 – Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar? Det är nog enbart dagboksbloggar.

4 – Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Ingen aning. Kanske att jag skriver väldigt begränsat jämfört med hur öppen jag är privat. Och vissa tycker nog att jag är väldigt öppen i bloggen, men då har de inte träffat mig privat.

5 – Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Riktigt privat är jag inte, men jag försöker vara personlig och bjuda så mycket jag förmår av mig själv.

6 – I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du? Jag har tappat många läsare och får i princip aldrig några kommentarer. Därför kan jag inte säga att jag bloggar för bekräftelse. Däremot ger det mig insikter att formulera mig, så ur den aspekten kan man säga att jag bekräftar mig själv.

7 – Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Ja, kanske ett drygt 20-tal andra bloggare har jag träffat genom åren, men enbart bloggare. Numera är det många år sedan jag fick någon kontakt genom detta forum som lett till IRL.

8 – Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Jag tro att man måste kunna försvara sig och det man skriver, för man kan mötas av oförstående och anklagande kommentarer vilket man måste vara beredd på. Att vara offentlig på nätet kan leda till både positiva och negativa reaktioner. Skadligt är det om man inte kan handskas med reaktioner. En risk är att man tolkar in mer negativt än det är.

9 – Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig? Andras förutfattade meningar om en (mig) som person vilket kanske inte stämmer med verkligheten.

10 – Tror du att du fortfaranade bloggar om två år? Kanske. Bloggandet som fenomen verkar vara i avtagande. Nu så bloggade jag innan begreppet eller boomen kom, så jag kommer nog at fortsätta. Frågan är om bloggen i sig kommer att vara mitt fortsatta verktyg eller om jag byter forum. På ett plan känns det som att jag inte har så mycket mer att ge i bloggform, för jag har skrivit om allt någon gång. Det jag märker är att jag skriver annorlunda och reagear mer direkt och kortfattat genom t.ex. Twitter.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Nätlista Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 4 november, 2012

Fyra åren

Ibland är det ganska intressant att läsa gamla blogginlägg. Jag glömmer väldigt fort situationer som varit. Det jag precis upptäckte är att jag december 2008 inte hade något att göra på mitt jobb. Åtminstone skrev jag så då. Varför det var så hade jag inte skrivit, men jag minns när jag läser blogginlägget. Jag fick efter fyra år lämna tillbaka mina arbetsuppgifter till kollega som varit långtidssjukskriven. Mina tidigare arbetsuppgifter kunde jag inte återgå till eftersom min tjänst ersatts av annan person. Eftersom jag blir galen av att inte ha något att göra, så anmälde jag mig att vara till förfogande på arbetsplatsen. Men jag fick inga andra arbetsuppgifter. Jag hade mitt bord, min stol och min arbetstid – men absolut ingenting att göra!

Det gick några månader, sedan tog jag för mig. Jag roffade åt mig nya arbetsuppgifter, vilket låter lite dramatiskt. På ett sätt var det dramatiskt, för jag bestämde mig för att hoppa in på en vakant tjänst som uppstått något år innan när en kollega dog.

Och där satt jag något år. Jag hade väl att göra men det blev enformigt. Jag blir inte bara galen av att inte ha några arbetsuppgifter, jag blir också galen av att utföra ett monotont arbete där jag inte får någon stimulans. Därför har jag under årens lopp sedan tagit på mig mer och mer arbete som ingen annan varit intresserad av eller haft kompetensen till. Sedan ett par år har min tjänst omvandlats till att innehålla enbart de saker jag tagit på mig. Jag har helt enkelt uppfunnit en ny tjänst som inte fanns. Det är lite så jag fungerar. Jag behöver väldigt mycket stimulans. Kanske det handlar om att jag behöver mental stimulans desto mer när jag rent fysiskt inte kan vara så aktiv.

Men jag känner en viss grad av oro. Förutom att jag kanske har för mycket att göra,  så är jag rädd att komma till den punkt där jag känner att jag behöver utvecklas ännu mer. För vad är nästa steg då?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Minne Självinsikt

Kommentarer stängda

Publicerad 30 oktober, 2012

Verbaliteter

Plötsligt hände nåt. Plötsligt har jag blivit väldigt verbal på jobbet. Jag pratar väldigt mycket, om allt möjligt, med vem som helst. Jag är gladare och mer positiv (inte för att jag var negativ innan). Varför? Det enda jag kan se ett direkt samband med, är att jag nu ska upprätthålla… inte en fasad… men just en verbal inställning nu när jag blivit med student. Men så tänkte jag ett steg längre – det kan inte bero på detta! Men ändå en konsekvens av att på heltid vara handledare. Det innebär att jag måste släppa alla mina andra roller hur mycket jag än har att göra, för att helt fullt ägna min tid åt studenten. Det betyder också en (tillfällig) arbetslättnad i antalet saker jag försöker hinner med på en dag. Jag är inte upptagen (vill inte säga ”inte stressad – jag är aldrig stressad på riktigt) av att boka in alla sekunder av min arbetstid för att skapligt hinna med. Allt detta betyder då också att jag får tid, lite ”luft i systemet”, utrymme, whatever, till att kunna vara social på ett friare plan som kanske inte är så stenhårt arbetsrelaterat. Jag blir mer öppen, och verbal.

Och genom detta chockade jag mig själv lite, för denna del av mig själv har jag inte sett på typ 10 år. Nä, där ljög jag nog, men för tio år sedan var det ett ihållande tillstånd hos mig som person. När jag är en del i en gemenskap så blir jag en annan person än när jag jobbar intensivt i ensamhet. Så klart.

Frågan är hur jag ska behålla detta verbala och sociala tillstånd? Jag vill vara den där som lever mer utåt än inåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Personligt Självinsikt

Kommentarer stängda

Publicerad 29 oktober, 2012

Mota Olle i grind

Det kliade lite på höger överarm i kväll. Förskräckt kände jag att där var ett parti som jag inte hade någon känsel på, och att huden kändes väldigt skrovlig. Då insåg jag plötsligt att det var ett plåster som jag kände. Ett plåster som jag fick eftersom jag i dag i all hast fick årets influensavaccin. Jag hade totalt glömt det, för jag hinner inte notera/registrera vad jag är med om under en dag. Och jag som gick här funderade på varför jag kände mig så konstig också. Trött, yr, halvkrasslig. Men det är vaccinets omedelbara bieffekt. Arbetsdagen blev lång, jag mår kymigt av sprutan, har också fått den vanliga biverkningen av antiepileptimedicineringen samt är allmänt trött. Så jag avslutar nu dagen med två Alvedon.

I morgon är det full rulle igen. Jag tror att jag sagt det någon gång tidigare, men det känns lite jobbigt med de kraftiga inbromsningar en helg innebär, och den fruktansvärda acceleration som måndagen och resten av veckan sedan bjuder på. Ibland önskar jag att jag hade haft ett mellanläge.  Allt eller inget verkar vara min nya devis sedan ett par år. Men allt har konsekvenser, men jag blundar. Tuta, kör och blunda är kanske ingen bra kombination.

Förresten – min uppmaning:

Ta årets vaccin mot säsongsinfluensan! Även om du inte är i riskgrupp för att få allvarliga komplikationer av influensa, så kan du smitta någon som inte klarar av influensan! Enda sättet att minimera influensans skadeverkningar är att se till att ta influensavaccinet! Allt annat är direkt oansvarigt! Det är lika viktigt för de i riskgrupp att ta vaccin, som för de som inte är i riskgrupp – allt är dubbelverkande, det är ingen idé att jag försöker håller mig frisk om andra inte bryr sig om sina medmänniskor. Ignorans är arrogans.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Medicinering Övertygelse Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 28 oktober, 2012

Långsöndag

Många verkar uppskatta att vi nu lämnat sommaren bakom oss då vi nu återfick den förlorade timmen från i våras. Själv gick jag upp som vanligt enligt sommartid eftersom jag inte kände att jag kunde ligga där och dra mig och låta en ledig dag gå till spillo. Söndagar är sopslängardag för mig. Och jag har hunnit så mycket mer också trots att det bara är förmiddag (vintertid). Dvd-recordern är programmerad för vecka 44 med tretton måste-se-program. Tvättmaskinen är strax klar för upphängning av tvätt. Och ja, soporna är slängda. En härligt solig dag med minusgrader – precis som jag vill ha det! Så här vill jag ha det året om.

Det bästa hittills är att jag duschat. Jag vågar inte säga när jag gjorde det sist. Låt oss säga att jag har besvär med tidigare hälseneinflammationen och inte kan stå.

Jag vet inte riktigt varför, men höstens alla helger har bara försvunnit i ett töcken. Förmodligen trötthetstöcken med sömn och åter sömn. Skillnaden denna helg är att jag känner mig mentalt vaken och orkar allt utom fysisk ansträngning (okej, bättre än i veckan). Därför håller jag på att gå igenom alla mina dvd-filmer som samlat damm i ett år. Jag köper tv-boxar, ser några avsnitt, köper nya tv-boxar, ser några avsnitt. Därför går jag nu tillbaka och fortsätter titta på sådant jag avbrutit av någon anledning. Plus att jag hittat långfilmer som jag inte tidigare sett. I går såg jag Svinarlängorna vilket var smått ångestframkallande då jag kände igen mig väldigt mycket vad gäller 70-talsskildringarna.

Veckan som kommer känns lite improviserad. Jag har man kalender fulltecknad som vanligt, men den kommer inte att följas eftersom jag får student där jag får göra vissa anpassningar allt eftersom. Men jag får nog gå på de där sex inbokade mötena ändå. De är viktiga.

Jag har som bekant väldigt svårt att få ihop mitt schema vad gäller möten och utföra eget arbete. Alla möten har gått före då jag inte kunnat prioritera bort något. Eftersom jag överansträngde mig förra veckan och blev väldigt dålig, så var jag tvungen att ta ett beslut. Mitt beslut är att införa mötesfria veckor. Hur viktigt ett möte än är, så vägrar jag att lämna mitt rum den specifika veckan. Det är ganska kört för i år, men de veckor som är obokade 2013 gör jag till mötesfria veckor. Det är min enda chans. Detta är inget jag har förankrat någonstans och anser inte att jag ska behöva göra det heller. För det första har jag ett självständigt arbete där jag själv bestämmer hur jag förfogar min arbetade tid. För det andra så har jag också ett ”eget” arbete att utföra, som ingen annan gör, som kräver att jag sitter på mitt rum vid mitt skrivbord. Så hur jag än gör så måste jag välja bort något och just nu känns det bäst att lyssna på vad min kropp säger, och inte så mycket till mitt intellekt som tror att jag måste vara så involverad i allting. Balansgången är svår och jag måste få känna av konsekvenserna (som förra veckan) för att hamna rätt på banan igen.

Ibland blir jag avundsjuk på mig själv. För jag har det trots alla väldigt bra på mitt jobb.

Nu är tvättmaskinen klar. Om några timmar är det lunch; grillade baconsmörgåsar med ananaskeso och ost. Jag har kylskåpsrensning på sådant som är bäst-före i dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Personligt Självinsikt Teveserier Vardagsblogg

Kommentarer stängda