Kategori: <span>Minne</span>

Publicerad 7 maj, 2014

2014:138


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Nej, där var inget röstkort till EU-valet i brevlådan i dag heller. Utskick 2-7 maj, då förväntar jag mig att få röstkortet senast 7 maj. Eftersom jag inte vet om röstkortet kommer med någon dags försening – eller inte kommer alls – så beställde jag ett nytt röstkort i dag för att vara på den säkra sidan. Jag röstar i alla val – utom kyrkoval och Eurovision Song Contest/Melodifestivalen. Kyrkoval bojkottar jag av princip. Väntar fortfarande på att församlingen ska godkänna min begäran om utträde som jag skickade in 2006.

Vad är viktigast för mig i EU-valet? För mig är där väl inget specifikt annat än att jag inte vill flytta mer beslutsmakt från Sverige till EU. Och att vi ska bygga ut kärnkraften. Så fort jag fått röstkortet ska jag förtidsrösta. Det gör jag på jobbet. Sedan jag flyttade till Göteborg för 14 år sedan har jag alltid förtidsröstat på jobbet. Det är enklast så.

Den hemska maratonveckan på jobbet fortsätter där jag aldrig verkar få en ledig dag – inte ens en ledig helg. Jag är jagad, störd, bevakad, förföljd och så vidare. Inte en lugn sekund. Superstressad, supertrött, superont (ryggskott) och vill bara supersupa mig superredlös.

De många och långa dagarna blir inte bättre av att vägarna till jobbet är avstängda fram till december. Jag säger bara; omvägarna… köerna… tidsåtgången…

Men jag såg Eurovision semifinal 1 i går…. eller i dag… delvis… snabbspolning… Det positiva: De flesta kan sjunga och göra show av sina 3 minuter (utan en viss svenska som inte hade någon scenografi alls). Det negativa: Danskarna verkar inte riktigt behärska kamerateknik eller bildkomponerad grafik. Fortfarande tycker jag Ukraina har den modernaste (i tiden) låten där inget skaver och som inte kommer att åldras fult med tiden. Tick tock…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Byråkrati Dravel Dumheter Fundering Kampen Minne Musik Omvärldsbevakning Personligt Schlagermassaker Självinsikt Surgubbe Tv Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 1 maj, 2014

2014:130

Med förvåning upptäckte jag häromdagen att i dag, den 1 maj, skulle min far fyllt 75 år. Det var knappt att han hann vara ålderspensionär när han gick bort för åtta år sedan. Ja, det har gått mer än åtta år.

Ett problem som jag har och som vid det här laget många känner till, är att jag inte har någon tidsuppfattning. Lika lite som jag kan göra avståndsbedömning (därför jag aldrig korsar vägar eller kör bil), ska kan jag inte avgöra tidmässiga avstånd. Och det här att jag levt så nära min blogg i över 15 år. Och att jag alltid arbetar och då lägger fritid och privatliv som något sekundärt utöver jobb. Ja, det här tillsammans gör att jag lever i ett vakuum där tid inte existerar. I min värld så var det alldeles nyligen jag bloggade om min fars bortgång. Åtta år?

Det var en jobbig period för åtta år sedan. Någonstans skulle jag vara den närvarande sonen och omhänderta… situationen… kring min fars korta sjukdomsförlopp med lever-/lungcancer, akuta operationer, sjukhusvistelser, flytt till särskilt boende, begravning, dödsbo och så vidare. Som enda anhörig 30 mil bort där jag också hade min ms att tackla förutom vardagen med jobb, så kan man väl säga att det var en jobbig period. Mest allt det där runt omkring min far. Själv fann han sig väldigt omgående i vart det barkade hän – jag tror han… gav upp? Eller gav med sig?

Men det jag tänker på en dag som denna – min fars 75-årsdag – är mest detta om vi var klara med varandra. Fick vi sagt det vi ville? Har jag kunnat gå vidare och förlåta (Ja!)? Ändå så brukar jag ibland reagera med (när inte hjärnan är med) att jag måste ringa honom, eller att jag inte får glömma berätta något för honom. Och så insikten om att det inte är möjligt. Känslan av tomhet som då uppstår, samtidigt som det förvånar mig eftersom vi inte hade den bästa av relationer. Men det kommer väl till det där… han var min far.

Ändå är där en fråga jag ständigt ställer mig – vad är det jag ska känna? För just i dag kan jag bara konstatera – han skulle blivit 75.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne Personligt

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 27 april, 2014

2014:125

Det var för 30 år sedan som jag plötsligt förstod att musik kunde vara en konsumtionsvara. Året innan hade jag fått upp ögonen för annan musik än på svenska och musik som låg på topplistor. Jag började lyssna på Poporama (1983) och sedermera Tracks (1984). Rakt över disc fanns också, liksom Radio Luxembourg. Radio var stort. LP-skivor, singla och maxisinglar också. SVT, eller TV1 och TV2, kunde ibland visa program med musikvideor. 1982/1983 hade jag börjat så smått att titta på Casablanca och fastnat för punk och hårdrock. När Bagen kom 1984 var jag klistrad. Det var nog främst Bagen och Tracks som gjorde att jag blev stor konsument av musik.

Nedan är Billboards topplista för 1984. Grönt = musik jag älskade. Gult = musik jag kunde acceptera. Rött = musik – eller låtar – som jag avskydde. Märkligt nog har jag inte ändrat uppfattning så här 30 år senare. För mig är musikåret 1984 fortfarande väldigt centralt och mig nära.  Svart = jag har inget minne av låten.

1 ”When Doves Cry” Prince

2 ”What’s Love Got to Do with It” Tina Turner

3 ”Say Say Say” Paul McCartney and Michael Jackson

4 ”Footloose” Kenny Loggins

5 ”Against All Odds (Take a Look at Me Now)” Phil Collins

6 ”Jump” Van Halen

7 ”Hello” Lionel Richie

8 ”Owner of a Lonely Heart” Yes

9 ”Ghostbusters” Ray Parker, Jr.

10 ”Karma Chameleon” Culture Club

11 ”Missing You” John Waite

12 ”All Night Long (All Night)” Lionel Richie

13 ”Let’s Hear It for the Boy” Deniece Williams

14 ”Dancing in the Dark” Bruce Springsteen

15 ”Girls Just Want To Have Fun” Cyndi Lauper

16 ”The Reflex” Duran Duran

17 ”Time After Time” Cyndi Lauper

18 ”Jump (For My Love)” Pointer Sisters

19 ”Talking in Your Sleep” The Romantics

20 ”Self Control” Laura Branigan

21 ”Let’s Go Crazy” Prince and The Revolution

22 ”Say It Isn’t So” Daryl Hall & John Oates

23 ”Hold Me Now” Thompson Twins

24 ”Joanna” Kool & The Gang

25 ”I Just Called to Say I Love You” Stevie Wonder

26 ”Somebody’s Watching Me” Rockwell

27 ”Break My Stride” Matthew Wilder

28 ”99 Luftballons” Nena

29 ”I Can Dream About You” Dan Hartman

30 ”The Glamorous Life” Sheila E.

31 ”Oh Sherrie” Steve Perry

32 ”Stuck on You” Lionel Richie

33 ”I Guess That’s Why They Call It the Blues” Elton John

34 ”She Bop” Cyndi Lauper

35 ”Borderline” Madonna

36 ”Sunglasses at Night” Corey Hart

37 ”Eyes Without a Face” Billy Idol

38 ”Here Comes the Rain Again” Eurythmics

39 ”Uptown Girl” Billy Joel

40 ”Sister Christian” Night Ranger

41 ”Drive” The Cars

42 ”Twist of Fate” Olivia Newton-John

43 ”Union of the Snake” Duran Duran

44 ”The Heart of Rock & Roll” Huey Lewis and the News

45 ”Hard Habit to Break” Chicago

46 ”The Warrior” Scandal

47 ”If Ever You’re in My Arms Again” Peabo Bryson

48 ”Automatic” Pointer Sisters

49 ”Let the Music Play” Shannon

50 ”To All the Girls I’ve Loved Before” Julio Iglesias and Willie Nelson

51 ”Caribbean Queen” Billy Ocean

52 ”That’s All” Genesis

53 ”Running with the Night” Lionel Richie

54 ”Sad Songs (Say So Much)” Elton John

55 ”I Want a New Drug” Huey Lewis and the News

56 ”Islands in the Stream” Kenny Rogers and Dolly Parton

57 ”Love Is a Battlefield” Pat Benatar

58 ”Infatuation” Rod Stewart

59 ”Almost Paradise” Mike Reno and Ann Wilson

60 ”Legs” ZZ Top

61 ”State of Shock” The Jacksons

62 ”Love Somebody” Rick Springfield

63 ”Miss Me Blind” Culture Club

64 ”If This Is It” Huey Lewis and the News

65 ”You Might Think” The Cars

66 ”Lucky Star” Madonna

67 ”Cover Me” Bruce Springsteen

68 ”Cum on Feel the Noize” Quiet Riot

69 ”Breakdance” Irene Cara

70 ”Adult Education” Daryl Hall & John Oates

71 ”They Don’t Know” Tracey Ullman

72 ”An Innocent Man” Billy Joel

73 ”Cruel Summer” Bananarama

74 ”Dance Hall Days” Wang Chung

75 ”Give It Up” KC & the Sunshine Band

76 ”I’m So Excited” The Pointer Sisters

77 ”I Still Can’t Get Over Loving You” Ray Parker, Jr.

78 ”Thriller” Michael Jackson

79 ”Holiday” Madonna

80 ”Breakin’… There’s No Stopping Us” Ollie & Jerry

81 ”Nobody Told Me” John Lennon

82 ”Church of the Poison Mind” Culture Club

83 ”Think of Laura” Christopher Cross

84 ”Time Will Reveal” DeBarge

85 ”Wrapped Around Your Finger” The Police

86 ”Pink Houses” John Cougar Mellencamp

87 ”Round and Round” Ratt

88 ”Head over Heels” The Go-Go’s

89 ”The Longest Time” Billy Joel

90 ”Tonight” Kool & the Gang

91 ”Got a Hold on Me” Christine McVie

92 ”Dancing in the Sheets” Shalamar

93 ”Undercover of the Night” The Rolling Stones

94 ”On the Dark Side” John Cafferty & The Beaver Brown Band

95 ”New Moon on Monday” Duran Duran

96 ”Major Tom (Coming Home)” Peter Schilling

97 ”Magic” The Cars

98 ”When You Close Your Eyes” Night Ranger

99 ”Rock Me Tonite” Billy Squier

100 ”Yah Mo B There” James Ingram and Michael McDonald

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne Musik

#blogg100

En kommentar

Publicerad 24 mars, 2014

2014:83

Vad höll en egentligen på med för 15 år sedan?

 

Selfies är ett begrepp som numera är ganska känt tack vare Instagram (främst). Men jag körde ganska hårt med selfies när jag hade webbkamera för 15 år sedan.

Jag erkänner! Jag sitter och går igenom allt det jag säkerhetskopierat från min hemsida de senaste 15 åren. Och där är väldigt mycket jag saknar. Främst stämningen som fanns på nätet då. Och den där nyfikenheten man själv hade. Och det där med att sitta och html-koda hemsidor. Just det där sista är något jag saknar. Och kanske, kanske… jag också saknar mina hjärnsläpp.

I dag blir min ’styvfar’ 80 år. Liksom, va? Jo, men tänker jag efter så skulle min far i år blivit 75 år. En märklig tanke. Liksom att min fars fostermor i år skulle blivit 108 år. Bäst jag slutar tänka på ålder. Liksom att jag på bilderna ovan inte ens fyllt 30 och nu är… ett par år äldre. Var det vad som hände med hjärnsläppen? Jag blev gammal?

||||| 0 I Like It! |||||

Dumheter Minne

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 17 mars, 2014

2014:74

Ibland bläddrar jag i mina gamla fotoalbum för att se om jag där kan finna någon ledtråd. Hade jag en lycklig barndom? Det är snarare så att jag ansträngde mig för att ha en lycklig barndom.

 

Och på vilket sätt ansträngde jag mig för att vara lycklig där i min barndom? Jag vet inte riktigt. Jag var lycklig. Utifrån att jag inte visste något annat, inte hade något att jämföra med. Det är först när jag som vuxen försöker analysera som jag också lägger in värderingar som gör att jag ifrågasätter.

Vad bilden ovan har med något att göra? Kanske ingenting. Jag minns inte fototillfället, men jag minns att jag brukade gunga i äppelträdet (som vad jag vet finns kvar så här 40 år senare). Jag har inte mycket att gå på, men tror att jag var 4 år på bilden, kanske 5. Det fanns inte så mycket annat att göra än gunga. Ute på landet, instängd av stängsel för att inte komma ut på den hårt trafikerade landsvägen, inga barn som grannar, ingenting att göra. Jag minns faktiskt ingenting annat som jag kunde göra. Mer än att gunga. Kanske det var tur att jag som sexåring flyttade in i byn och kunde springa ut hur jag ville och umgås med alla kamrater. På lekplatsen där behövde man inte gunga ensam.

||||| 0 I Like It! |||||

Minne

#blogg100

2 kommentarer

Publicerad 15 februari, 2014

2014:43

Och så blev det ännu ett jubileum. Bloggen, eller min dagbok på nätet som jag också säger, fyller i dag 15 år. Just det är så stort att jag inte kan sätta ord på det. Dagboken har betytt så mycket, kanske inte så mycket i dag, men då… 1999-2000 när det fortfarande var nytt och spännande med nätet. När vi med dagböcker blev ett sammansvetsat gäng som lämnade våra datorer därhän emellanåt för att träffas i verkliga livet. De flesta människor jag känner, och jag menar känner, är nätmänniskorna. Vi har utbytt så mycket privata och personliga erfarenheter att man inte kan bli annat än ödmjuk över det förtroende vi delat med varandra genom åren. Okej, så jag känner till fler människor genom släkt, vänner, familj och arbetskamrater. Men med nätvännerna blev det ett annat djup. Kanske våra kontakter i dag är mer sporadiska, men jag tror samhörigheten finns kvar. När man pratar som sociala medier så förstår jag inte riktigt. Det kan aldrig bli så socialt som bloggosfärens sammansvetsade gäng.

Hur har jag firat dessa 15 år då? Inte alls. Det har varit en vanlig dag på jobbet trots att det är lördag. Och så mycket mer än så blir det inte av dagen. Schlagern har jag gett upp, orkar inte titta eller lägga tid på det efter jobbet, samt att jag inte känner ”måste se ändå”.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne

2 kommentarer

Publicerad 14 februari, 2014

2014:42

I dag är det 15 år sedan jag publicerade min hemsida. Den som var så mycket mer än bara en blogg, eller dagbok. Femton år. Det är i det perspektivet jag noterat att tiden gått. Jag har i så många år levt så nära nätet att jag har svårt att förstå att det trots allt gått ett och ett halvt decennium.


Bakgrunden är känd. Trots allt har jag återberättat den så många gånger att jag nu förutsätter att allt är bekant med den. Hösten 1998. HTML-design, kvällskurs på TBV. Januari 1999, synnervsinflammation, långtidssjukskriven (visste inte förrän i maj 1999 att det var ms), i stort sett blind förutom att en upplystbildskärm kunde sysselsätta mig. Uttråkad. Började snickra html vilket resulterade i en hemsida. Som publicerades 14 februari 1999. Femton år.

Varför försvann hemsidan med alla delsidor? Jag är osäker. Det kändes nog enklare att bara ha en blogg som uppdaterades, än att behöva skapa delsidor med olika ämnen. Och i samband med att jag skaffade ett bloggverktyg slutade jag med html. Som jag faktiskt saknar, men har nytta av när jag skapar jobbets intranätsidor i EPiSERVER.

Ack, jag var ung… relativt ung… när jag skapade min hemsida. Jag var bara 28 år. Hur gammal jag är i dag vill jag inte ens försöka räkna ut.

Till något helt annat. Det har varit slitsamt, men nu har jag haft mina tio utbildningstillfällen där jag stått och undervisat på jobbet Det fortsätter i ytterligare tre månader, men i annan form och lite närmre min egen verksamhet. Under januari och februari har jag stått och utbildat annans personal. Nu är det dags att utbilda den egna personalen. På ett sätt bättre. Eller värre. Jag har inte bestämt mig ännu. Det är åtminstone något annat.

Och det är nu jag officiellt också går in i nygammal roll och återupptar ett tidigare arbete som jag inte uträttat på tre år. Naturligtvis utan att man lyfter bort något annat för mig. En extra arbetsuppgift. Ibland känns det som om jag ersätter 20 personer, istället för…. sex personer?

Självklart. Jag är trött och sliten. Nätterna är för korta.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne Personligt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 24 januari, 2014

2014:27

I kväll fick jag höra att där funnits en dödsannons i tidningen i dag. Min lekkamrat från min barndom. Micke var fyra år äldre än jag och vi träffades första gången när jag var 6 år och han *avancerad huvudräkning* 10 år. Det betyder att han i år skulle fyllt 48. Trots att jag inte träffat honom på 35 år så har jag under alla år på omvägar fått höra om honom. Min far och hans mor bodde grannar och pratade med varandra (också de avlidna sedan några år). Men sedan har jag fått rapporter ändå. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att man vetat om att vi umgicks som barn? I vilket fall som helst. Han hade barndiabetes, misskötte sin diabetes, började gå på diverse tunga droger, blev kriminell, fick massor av barn (och barnbarn), lämnade allt det dåliga bakom sig p.g.a. barnen men blev svårt njursjuk då diabetesen inte skötts. Och jag förmodar att det var i sviterna av diabetes och njursvikt som han nu dog efter en längre tids sjukdom.

Jag försöker minnas vad vi gjorde som barn, men minns inte så mycket. Hans virriga och naiva mamma var den jag umgicks mest med. Kanske för att hon var hemma när jag ringde på. Micke visste man aldrig var han höll hus. Det enda riktigt tydliga minnet jag har av Micke är hur han vid vårt första möte lärde mig att där fanns ord som kuk och fitta, och att man alltid skulle skrika de orden högt oavsett sammanhang. Vad det betydde hade jag ingen aning om (förrän jag blev inropad av min far och att jag skulle hålla käften). Ja, jag var också ganska naiv.

Okej, så detta var väntat. Jag har vetat länge hur dålig han var och hur det skulle sluta. Egentligen kände jag honom inte. Hur vi var som barn är inte representativt för hur vi är som vuxna. Jag kände honom aldrig som vuxen. Det som känns tragiskt (förutom drogerna) är hur han tog itu med sitt leverne men för sent. Det jag hört var att han var en älskad och omtyckt pappa, och det är väl det bästa – hans liv fick ett syfte trots allt elände. Men det är sorgligt. Undrar vad det var som gick snett där i början, där i de tidiga tonåren? Trots allt växte vi upp tillsammans. Och ändå levde vi i olika världar.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne

Kommentarer stängda

Publicerad 7 januari, 2014

2014:10

Från min fars dödsbo har jag fått massor av kartonger innehållande fotografier. Ibland tittar jag på dessa, men vet inte vad jag ska göra med det. Det är inte människor jag känner som blivit fotograferade. Ibland ligger där följebrev på finska. Eller tidningsurklipp.

Fortfarande reagerar jag på att jag inte vet vem min far var på 60-talet. Ett blankt årtioende. Ingen verkar veta. Vad höll han på med? Var bodde han? Arbetade han?

Något jag har ännu mer av är negativ. Det lilla jag kan urskilja är att det är bilder jag aldrig sett fotografier på. Där finns nog en skatt i det där. Men förmodligen ännu fler fotografier av människor och platser som jag inte vet något om.

Jag fann också lite journalkopior där det framgår lite vad han höll på med på 60-talet. Men så är där vissa fotografier… Han var 13 år när han gick ut skolan 1952. Vad gjorde han före lumpen? Och vad gjorde han sedan? Det är ganska blankt fram tills jag föddes 1970. Så egentligen är där 20 år som är ett mysterium. Jo, de foton jag fann föreställde honom på… låt oss säga fester. Med kompisar. Och inte en tjej i sikte. Han var ganska kort och busig (milt uttryckt). Vad var det för gäng han umgicks i? På bilderna ser han inte ut att vara er än 15 år, med ölflaskor framför sig och med glans i blick. Jag vet att han började röka som 13-åring. Så när han slutade skolan betedde han sig som något äldre än vad han var. Jo, det han själv berättat… Han trivdes inte hemma (misshandel) och slog ofta följe med romer (zigenarföljen) som reste från marknad till marknad. Vad han gjorde hos dem har jag ingen aning om. Men periodvis arbetade han. Och satt häktad (jag har glömt varför, förmodligen misshandel). Förutom att allt är ett mysterium för mig så är det ett pussel att försöka få det att gå ihop.

I en journalanteckning stod där att han har barn. Frågan är – fler än bara lilla jag?

Jag mår lite dåligt av ovan. För där måste vara något mer. Och något annat.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Minne Privat

Kommentarer stängda

Publicerad 6 januari, 2014

2014:8

Med förskräckelse ser jag hur alla fotografier från gamla album håller på att blekna bort. Där är inte mycket kvar som går att urskilja. Samtidigt – vem är egentligen intresserad av mina gamla album? Jag har fått dem i arv och sedan stannar det. Allt kommer att en dag slängas. En insikt jag knappast hade drygt 35 år sedan.

Bilden är tagen på mormor och morfars bakgård.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne

Kommentarer stängda