Multipel skleros (ms) – Sida 5

Publicerad 1 juli, 2014

Det psykiska #203

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

I dag känner jag mig som en expresident, närmare bestämt Clinton. Fick frågan i dag om jag haft sexuella relationer… Väldigt vad en psykolog kan vara nyfiken? Det är inte bara frågor kring uppväxt och fysiska sjukdomar. Trodde inte Freud var så populär?

Ett första samtal och jag hann inte på en timme inkludera mitt bagage. Bagage? Återigen – inte mitt uttryck! Vi kommer att över tid diskutera stress och panikångest. Det som ringats in redan är att det inte har med ms att göra. Det är snarare en konsekvent av att ha ms i kombination av en fruktansvärd arbetssituation (”fruktansvärd” är min försköning av vad psykologen sa). Jo, det stämmer väl. Det är svårt att beskriva vad som diskuterades, och det är nog heller inget jag bör återge. För även om det är frågeställningar jag måste ta itu med, så är det en inre process som måste till där jag inte kan fläka ut det hela även om jag inte har något att dölja. Och så är det en yttre process – att få rätsida med jobbet.

Det känns lite konstigt att gå till en psykolog vars mottagning är mittemot en porrklubb dit man ser trasiga flickor gå, blandat med gubbslem.

Vilken är min drivkraft? Ilska.

0 I Like It!

Blogg Hälso- och sjukvård Kampen Multipel skleros (ms)

3 kommentarer

Publicerad 30 juni, 2014

Det fysiska #202

Det här är väl min tredje av tio semesterveckor? Det är svårt att hålla koll på det eftersom jag i dag haft min semesterdag nr 2. Alla andra lediga dagar är fridagar eftersom jag jobbar så mycket helg i sommar. Helgarbetet är något jag gör utöver och för att vara snäll. Nu har jag kört två helger på raken, vilket gör att andra får vara semesterlediga sammanhängande. Förmodligen mer värdefullt för dem än för mig. Jag ska ändå inget. Och jag har egna arbetsuppgifter också att hinna med. En konsekvens av att ha uppgifter som ingen annan kan göra när jag inte är på plats. Och därför jobbar jag också en dag per vecka under måndag till fredag. För att jag har så mycket att göra att jag egentligen aldrig kan sammahängande ledighet. Senare i sommar kanske jag kan ta ett par extra semesterdagar och få två veckor helt sammanhängande ledighet. Om det nu går. Och om det behövs. Jag känner ändå att jag är ledig väldigt mycket trots att jag arbetar 1-3 dagar per vecka under hela sommaren.

Jag glömmer nästan också den andra orsaken till att jag inte tar mer sammanhängande semester. Förutom att ingen ersätter mig på jobbet, så valde jag årets upplägg eftersom jag lärt mig den hårda vägen att jag inte kan vara ledig en hel månad. Jag måste vara fysiskt aktiv och det är jag bara om jag arbetar. Har jag ingen struktur i vardagen så blir det många timmar i säng och lika många timmar i soffan framför teven, det vill säga 12 timmar säng och 12 timmar soffa. Arbetar jag så blir det knappt något av varken sömn eller tv. Arbete leder till tidsbrist där jag tvingas vara mer aktiv – även på min fritid.

Något jag tänker en del på är förra sommaren. Tanken var då att jag skulle göra som i år; arbeta en dag per vecka under semestern. Men så blev jag ju förlamad och heltidssjukskriven istället. Och förlamningen släppte ganska snabbt (förlamad cirka april-juli förra året) och efter det har jag haft ett fysiskt helvete. Sjukgymnastiken har gjort att jag i dag är fullt återställd vad gäller styrka och kondition, men jag får passa på mig själv så jag inte regraderar fysiskt. Jag måste vara aktiv, särskilt som sjukgymnastiken gjort sommaruppehåll (inte mitt val).

Och jag kan nu officiellt säga att smärtan jag haft i magen under tre år är borta. Den där neurogena/neuralgiska smärtan som mentalt däckat mig, är borta. Jag har i tre år tagit helvetesmedicinen (antiepileptika) som lindrat smärtan, plus att jag fått komplettera med Voltarengel. Jag borde nu kunna sluta med helvetesmedicinen, men det går inte. Doserna var från början 300 mg per dag, men jag kan inte gå under 75 mg per dag nu när jag försöker sluta. För där finns en bieffekt med helvetesmedicinen. Den är också ångestdämpande och tydligen lider jag svårt av panikångest (fortfarande – till och från, i olika grad). Fast min panikångest har blivit bättre, men tagit sig annat uttryck; superstress från helvetet. Även om jag inte känner mig stressad och tar det lugnt, så är jag mentalt stressad av precis allting. Vilket leder till morgondagens bloggtext vars rubrik jag redan har klar… Det psykiska #203. För i morgon händer det saker. Väntan i 1½ år, men nu äntligen… Stresshantering.

0 I Like It!

Blogg Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms)

Kommentarer stängda

Publicerad 19 juni, 2014

Living on the edge #190

Den 7 november 2012. Det var när jag senast var förkyld. Ja, jag klarade mig nästan i två år. Förmodligen är det därför jag varit yr i ett par dagar. I dag fullständigt bara hoppade det halsonda på mig. Någon timme senare har jag blivit snuvig och känner mig febrig (har säkert inte feber – bara känslan). Och morgonen började med att jag fick migrän (igen).

Förkylning är något jag drabbats hårt av i hela mitt liv. Under skolåren var jag konstant förkyld och hemma. Till och med när vi kommer upp till åren som yrkesverksam. Alltid förkyld och fick emellanåt stanna hemma på grund av det. Och så plötsligt…

December 1998 fick jag en fruktansvärd influensa som teoretiskt sett däckade mig. Tyvärr var jag tvungen att arbeta då jag ersatte många jullediga på jobbet. Straffet för det? Början på ms – jag tror att det var detta som triggade igång en latent ms. Jag vilade aldrig. Och jag borde ju lärt mig – några år tidigare arbetade jag också under en (vanlig) förkylning, med följden att jag hamnade på hjärtintensiven då jag fick perikardit (jag fick 0,5 liter vätska mellan hinna och hjärtmuskel) och jag hade en vilopuls på 220 slag per minut.

Fördelen med ms har jag nu erfarit i över 15 år. Jag blir väldigt, väldigt sällan infekterad. Mitt immunförsvar är enormt starkt vilket är ms; alla ms-relaterade besvär beror på att mitt starka immunförsvar attackerar min lekamen (enkelt uttryckt, orkar inte förklara myelin, plack och så vidare).

Nackdelen är alltså när jag väl får en infektion som en förkylning. Jag känner mig inte ”bara” förkyld, utan det förstärker känslan av alla ms-problem – även de som inte är aktuella men som funnits. En risk är också att min grundsjukdom ms förvärras av en infektion. Därför är det alltid lite otäckt att bli förkyld – för jag vet inte om det blir mer än en förkylning av det hela.

Kan jag vila? Nej! Som vanligt ersätter jag sommarledigt folk på jobbet. Jag varken kan eller får vara hemma.

Ja, det är farligt när jag blir förkyld. Ja, det är farligt när jag måste arbeta och är förkyld.

0 I Like It!

Blogg Hälsohistoria Kampen Minne Multipel skleros (ms) Personligt Självinsikt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 6 juni, 2014

Alltid något #173

Andningsbesvären är kvar och jag har inte kunnat djupandas på två veckor. Kanske jag borde kolla upp det, men med tanke på att jag till 95 % vet vad det beror på så ser jag ingen nytta. Visst, det kan tyda på hjärtsvikt, lungcancer och så vidare… men tror snarare att jag sätter det i samband med uttrappningen av helvetesmedicinen. För där fanns ett visst skydd mot ångestsyndrom. När jag sänkte dosen återkom panikångesten, stressen och all annan skit, förutom att jag inte fick tillbaka hudsmärtan som var anledningen till medicineringen.

Så jag har börjat höja dosen av helvetesmedicinen igen. Det känns bättre. Men nu ökar också koncentrationen i kroppen och jag får biverkningarna. De som gör mig trött, matt, yr, omtöcknad. Och det är exakt vad jag är ute efter. Det tar udden av stress- och panikkänslor då jag inte orkar bryr mig. Inget kommer upp till ytan lika tydligt. Frågan är bara om detta är tillräckligt för att jag ska återfå normal andning? Om inte; då söker jag vård. En vård som är obefintlig.

0 I Like It!

Blogg Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 3 juni, 2014

Gamla frågor #170

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa?
Fem, skulle jag tro. Nej, jag går inte och räknar dem.

Vilken svordom använder du mest?
Jag uttalar aldrig svordomar. Däremot så tänker jag ”kuk” väldigt ofta som en svordom. Skulle jag översätta det till något verbalt så skulle det bli ”ojsan”.

Äger du en iPod?
Ja, den ligger och samlar damm sedan många år tillbaka.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Varierar. Jobbdag: 4.45. Fridag: 7.00.

Hur många resväskor äger du?
En stor på hjul.

Var köper du dina matvaror ifrån?
Ica. Men det mesta jag äter kommer från Pressbyrån (som har helt underbara sallader).

Skulle du hellre ta bilden än att vara med på bilden?
Helst tar jag bild på mig själv så jag kan posera tillräckligt många gånger för att få en bild jag är nöjd med.

Vilken var den senaste filmen du såg?
I dag: Mrs Brown på Netflix. Väldigt bra.

Har någon av dina vänner barn?
Barn?! De har barnbarn! Sånt händer när en själv och alla en känner är +40.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Kläder. Låter ytligt, men eftersom jag inte längre har ont i magen (hudsmärta) så skulle jag behöva uppdatera min garderob.

Har någon någonsin kallat dig lat?
Det skulle ingen våga. Min omgivning skulle slå ner den personen direkt.

Tar du medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej, det vore onödigt eftersom de flesta somnar förr eller senare.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?
Hur gammal är den här listen egentligen?! Jag har inte spelat någon cd-skiva de senaste tio åren.

Föredrar du vanlig mjölk eller chokladmjölk?
Till vad? Mjölk har jag på flingor. I övrigt dricker jag inte något av det frågan ställer.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Mycket möjligt. Jag minns aldrig, för de brukar vara så ointressanta.

Vad åt du till middag?
Rotsaksgratäng med kryddiga korvar.

Använder du huvtröjor?
Vintertid; alltid!

Kan du vissla?
Ja, men enligt skrock så tillkallar man då djävulen, och det vill jag inte.

Har du någonsin deltagit i en demonstration?
Nix. Sånt är fjantigt. Riktigt fjantigt. Oavsett syfte. Väldigt kontraproduktivt och bara för inbördes beundran.

Vem var den senaste som ringde dig?
Hämndtjänsten.

Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?
Ja, och jag tror mig veta att de tycker att jag är en jobbig typ.

Tittade du på tecknat när du var liten?
Nja. Enligt SVT så var det inte tillräckligt kommunistiskt när jag var liten.

Hur stort är ditt närmsta köpcentrum?
Ett kvarter. Nordstan.

Hur många syskon har du?
Inga kända. Tre styvsyskon.

Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen, för vad skulle det vara bra för?

Äger du några band-t-shirts?
Nope! Finns förmodligen inte i min storlek.

När flög du senast?
Sånt gör jag inte.

Hur många stolar står runt ditt köksbord?
Fyra.

Läser du för skojs skull?
Förmodligen.

Pratar du några andra språk?
Än svenska? Tja, där är ju engelskan… och lite franska.

Diskar du din egen disk?
Ja, andras disk skiter jag i!

Har du gråtit offentligt?
Kanske? Inget jag lagt på minnet.

Har du en stationär dator eller en laptop?
En stationär på jobbet. Hemma har jag tre bärbara liksom en på jobbet.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja, det heter att leva i nutid.

Vill du ha några tatueringar eller piercingar?
Det vore ett misstag. Sånt bör man inte ha om man regelbundet måste genomgå magnetresonanskameraundersökningar.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Nej, det blir svårt om två tjejer är på dejt. Kanske en person bjuder när det är dejt, men säg inte att det tillhör ett kön.

Kan du kasta macka?
Nej, jag tror inte det. Kräver inte det typ träning? Och varför skulle jag vilja?

Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej, jag gillar inte reggae eller marijuana.

Vem har du varit med på bio?
Typ 15 år sedan – med vänner.

Vem var din favoritlärare?
De flesta var favoriter. Roligast var franskläraren på komvux (superfjolla i kvinnokläder som sjöng gamla franska schlagers).

Vad har du för väder?
Lite småregnigt, nästan +20.

Skulle du någonsin kunna tänka dig att dejta någon med mycket tatueringar?
Inga problem!

Har du en blogg?
Ja, typ.

Vilket var ditt favoritämne i gymnasiet?
Kontorskunskap? Jag är en superadministratör.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Tankeläsare.

Har du någonsin blivit attraherad av en oattraktiv?
Ja, jag är inte ytlig.

Gillar du din boendesituation?
Jag accepterar den.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Bortåt fem timmar.

Äter du frukost dagligen?
Nej.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Och här lyfter jag på ena ögonbrynet så det får kramp. Det enkla svaret på frågan är ja.

Hamnade du ofta i trubbel för att du pratade under lektionerna?
Nej.

Vilken är din favoritfrukt?
Just nu suktar jag efter jordgubbar.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Nej, jag försöker tänka på det dagliga intaget.

Hur gammal blir du din nästa födelsedag?
45.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Enormt! Men jag förlåter jag själva.

Tror du på liv på andra planeter?
Vet inte om jag måste tro? Jag har inget svar.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Det brukar räcka med att jag öppnar jobbmejlen.

Tror du att gud är en man eller kvinna?
Definiera Gud!

Vad var det senaste du åt?
Det jag skrev ovan om middag.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller det motsatta?
Det handlar mer om person än om kön. De jag inte kommer överens med är de som har fördomar om mig.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Ingen vet. ”Det lät fint” är enda förklaringen jag fått.

Gillar du senap?
Ja, bara det inte är Slotts.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Hellre med än utan.

Sover du på sida, mage eller rygg?
Sida sedan tre år tillbaka. Funderar på att börja på mage igen. Gick inte under de år jag hade hudsmärtan.

Har du någonsin köpt något från eBay?
Nix.

Tycker du om att krama folk?
Inte spontant, nej.

Skulle du säga att du är trendig?
Jag är tidlös.

Äger du en digitalkamera?
Ja, två som jag aldrig använder.

Om någon som du inte var intresserad av bjöd dig på en dejt, hur skulle du reagera?
Testa mig!

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars?
Nej, usch!

Stör det dig om någon säger att de ska ringa, men inte gör det?
Nej, jag har inga förväntningar. Själv är jag väldigt dålig på att ringa tillbaka. Det händer liksom aldrig.

Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta?
Jag minns ingenting.

Tycker du att du är attraktiv?
Inte med min övervikt. Utan övervikt tror jag att jag är rätt alldaglig.

Vad är du allergisk mot?
Officiellt ingenting. Inofficiellt… gräs/pollen.

Får du dåligt samvete efter att du ätit kött?
Nej, men jag äter extremt lite och sällan kött.

Vad skulle dina barn heta?
Ingen aning.

Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
Orka! Nej, det står inte så – jag orkar inte rycka till mig en bok.

Vad har du på dig?
Kläder, glasögon och fårskinnstofflor. Mitt i sommaren?! Ja, jag ser lika dåligt året om.

Vad var den senaste musik du lyssnade på?
Mr. Probz just nu i lurarna.

0 I Like It!

Blogg Dravel Dumheter Multipel skleros (ms) Musik Nätlista Netflix Personligt Självinsikt Skräp Tv

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 25 maj, 2014

Otillgänglig (160)

På tisdag är det internationella ms-dagen. Årets tema är tillgänglighet och då syftar man inte i första hand på tillträde till avträde (typ). Det man riktar in sig på är mer den sociala gemenskapen (handlar inte om sociala medier) där ett utanförskap (känner vi igen från politiken) gör att man kan uteslutas enbart på grund av att man har ms.

Är tillgänglighet ett problem för mig? Hm, ja…

För att börja med fysisk tillgänglighet vad gäller hus och lokaler. Det är en evig kamp, men även utemiljöer är hopplösa. I Sverige slår vi oss gärna för bröstet och säger att vi är bra på detta med tillgänglighet. Dessutom tror jag visst Göteborg är högst rankad i den kategorin. Men! Min vardag och min verklighet säger något helt annat. Ute är det asfalt som är bäst. Alla ojämnheter med plattor, brunnslock, kullersten, trottoarkanter och så vidare, är snubbelfällor som jag inte alla gånger övervinner (faller). Offentliga lokaler är också dåliga på att ha ingång i markplan. Ramp brukar också saknas. Och automatiska dörröppnare en ovanlighet. Har man väl lyckats ta sig in i en byggnad, är där åter trösklar och stängda dörrar. Hissar brukar finnas, men då kanske man måste gå ut utomhus för att gå in en annan ingång och sedan gå omvägar mellan olika huskroppar för att komma dit man ska. Och vissa hissar går bara till helplan, inte till halvplan. När jobbet bokar konferenslokal, antingen internt eller externt, så brukar det heta att det är handikappanpassat. Ja, där brukar finnas en handikapptoalett. Som används som förråd och avstjälpningsplats.

Jag har ändå ett relativt lätt handikapp, jag kan röra mig utan hjälpmedel men har falltendens (och faller ibland). Men sådant som ovan brukar få igång mig verbalt. Jag blir vansinnig. Värst är det när arbetsgivaren glömmer kolla tillgänglighet och sedan försöker släta över det med ”äh, du fixar det säkert ändå”. Varför ska jag ”behöva” fixa? Varför ska jag vara anpassningsbar? Jag tolkar kantigt att man har för avsikt att exkludera mig eftersom alla ändå känner mig och mina behov efter så här många år.

Tillgängligheten på det sociala planet? Ja, rent fysiskt måste det också fungera. Men det största problemet rent socialt är att orka. Ms-tröttheten är inte att leka med. Dels orka ut fysiskt, men också mentalt orka med samtal och umgås. Det är något jag inte klarar av alls. Umgås. Det är en plåga att försöka orka, att anstränga sig, bara genomlida trötthet… och tinnitus. Och dessutom försöka ta sig hem, vilket är den tredje kampen som ingår i att vara social.

I tre år har jag haft helvetesmedicinen (antiepileptika, mot neurogen smärta). Jag håller åter på att försöka trappa ut medicinen för att kunna återgå till att kunna ta mina knarktabletter (antinarkolepsi) för att orka mer både fysiskt och mentalt. Jag har inte kunnat ta både och. Men genom att åter skifta tillbaka till det gamla, så kanske jag hade orkat mer.

För att sammanfatta – ms är begränsande. Men det är också vårt samhälle. Sjukdom kan jag inte göra så mycket åt. Men det där andra kanske andra kan fixa åt en…

0 I Like It!

Blogg Kampen Multipel skleros (ms) Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 20 januari, 2014

2014:24

Fatta! Sedan ett par veckor ha jag blivit av med 1) panikångest och 2) yrsel. Det innebär att jag slipper en utav mina mediciner, rollator och krycka! Symtomen kom i april förra året på allvar, och först nu har de förvunnit. Kanske det är tillfälligt och kanske jag förstår varför.

När jag är stressad och jagad av att få ihop arbete och fritid, så kommer panikångest och yrsel. Så är jag mindre stressad och jagad nu då? Nej! Men. Jag hade vilosemester i tre veckor över jul och nyår. Och just nu är jag så stressad och jagad att det istället övergått till trötthet och utmattning. Märkligt, men sant.

Okej, jag använder fortfarande rollator, men inte inomhus. Kryckan som jag före sommaren använde sedan 15 år tillbaka, har jag också kunnat släppa. Målet är att jag ska sätta in kryckan igen när jag går utomhus, men med tanke på snö och halka så känns det mer stabilt med rollator.

I går glömde jag uppmärksamma årsdagen av första ms-sysmtomet. I 15 år har jag haft ms. Och första symtomet var synnervsinflammationen som gjorde mig nästan blind på vänster öga. Det har aldrig blivit bra, men gör mig inget. Så länge nya symtom går i regress.

I dag har jag utbildat. Vi som utbildar är ännu argare i dag än vad vi var i går. Utbildningsmaterialet vi fått är så IN I HELVETES JÄVLA DÅLIGT att det är direkt pinsamt. När vi står och utbildar, står och läser, säger det sedan högt, avbryter oss själva med ”fast vänta, det jag precis sa stämmer inte – glöm det jag precis sa”. Vi har inte hunnit kontrollera materialet utan förutsatte väl någonstans att det skulle vara kontrollerat av de som sammanställt materialet. Men det verkar inte så. De vi utbildar är inte lika upprörda, för de förstår ändå ingenting av det vi föreläser om. De har inte insikten än. Men de lär om ett par månader inse och ifrågasätta det vi i dag utbildat i.

Det bästa med föreläsningarna jag nu ger, är att vi är två som utbildar tillsammans. Och jag har verkligen fått bästa tänkbara kamrat, eftersom vi kompletterar varandra väldigt bra, är kompetenta, på samma våglängd och har kunskaper utöver det vi undervisar i. Andra kollegor som också utbildar är nog mer styrda av att följa det felaktiga materialet. Så de som kommer på min och kamratens föreläsningar är nog de som trots allt får ut mest av utbildningen. Skryt? Nej, insikt och fakta.

En insikt jag kom till i dag, är att jag är en ordningsmänniska. I en värld av kaos vill jag ha ordningen, och det åvilar mig att få ordning på kaoset. Jag upptäcker fel, sådant som inte är rätt, och gör allt för att rätta till felen. Detta gäller inte enbart i tjänsten. Jag är sådan som person. Och så är jag (liberal) humanist. Det här sista måste jag tillägga i och med att det är ett supervalår. Socialistiska värderingar skrämmer skiten ur mig och det är sådana vindar som viner nu. Det och konservatism. Jag gillar inte att styras in i fållor där min rörelsefrihet begränsas. Vattumannen är en fri själ som vill gå sin egen väg och göra rätt för sig och som engagerar sig i sådant som han/hon tycker är viktigt. Jo, jag ha nog bestämda åsikter även om jag aldrig skriver om dem.

I dag var det dag 8 av mina för jävliga fyra månader. Men det är bra också. Guldkornen från min vardag framgår delvis ovan. Så jag är ganska nöjd och förbannad. Det sistnämnda är en bra motivator och drivkraft.

0 I Like It!

Dravel Fundering Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Övertygelse Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 15 januari, 2014

2014:19

Vilodagen jag fick har ägnats åt det ”vanliga”. Vila, vila, vila, nödvändiga telefonsamtal, tandläkarbesök. Och det sistnämnda är avklarat för det här året.

För ett par månader sedan var jag hos tandhygienisten för att ta tandsten (snuskonsekvens). Det var då vi upptäckte ett par saker som nu krävde att jag också träffade en tandläkare.

En lagning mellan framtänderna var trasig – det blev fixat. Ganska skönt, för den gamla lagningen var missfärgad (betoning gammal). Nu har jag helvita tänder igen. Särskilt viktigt när det gäller framtänderna.

För ett år sedan fick jag en rotfyllning. Eller om det var två år sedan. Det var nog visdomstanden de drog förra året. Eftersom dessa tänder satt upptill varandra, så har där blivit… ett… problem. Instabilitet efter att visdomstanden försvann. De två närmaste tänderna där är båda rotfyllda och har nu börjat röra på sig och kontaktytorna försvunnit samt där blivit något fel. Mat fastnar och går inte att få bort med tandtråd, borstning eller annat. Inte ens med pinnsett (som varit min sista utväg). Därför slipade man i dag lite på tandkontaktytan, men vet inte om det hjälper. Märker jag att det inte var tillräckligt så finns bara ett alternativ. De båda rotfyllda tänderna måste tas bort (inte rotfyllningen, emalj/lagning) och byggas upp på nytt. Jippi!

När de ände höll på att slipa i dag, så passade man på att provborra upp den rotfyllda tanden för skojs skull. Typ. Nej, de hade sätt en skugga på röntgen och var rädda att jag hade karies under lagningen. Men det visade sig vara en gammal glömd amalgamrest som låg under plastfyllningen. Så bort både med amalgam och plast, för att lägga på ny plastfyllning. För att det var så skoj.

Jag är så tacksam över att jag har frisktandvård! Typ 150 kr/månad oavsett ingrepp. Jag har sparat tiotusentals kronor på detta, för de gör verkligen stora ingrepp. Anledningen till att de inte höjer min premieavgift beror på att jag inte är skuld till hur mina tänder mår. Jag sköter dem perfekt. Det är gamla tandläkarsynder som kommer till ytan, så att säga. Gamla trasiga och misslyckade lagningar från min barndom som man struntat i att fixa eller ens berätta för mig. Men med frisktandvård så betalar jag för att upprätthålla en standard, och gör jag mitt så måste också tandläkaren göra sitt.

Det enda tråkiga är att jag måste börja med extra salivutsöndrande fluortabletter. Snus är salivutsöndrande. Fluorsköljning två gånger per dag ska räcka. Men jag måste ta sex tabletter också per dag för tändernas skull. Eftersom min emalj håller på att försvinna på grund av mina ms-läkemedel.

0 I Like It!

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Medicinering Multipel skleros (ms)

Kommentarer stängda

Publicerad 11 januari, 2014

2014:15

Som jag skrev på Facebook:

Fjärde gången på tre år, första gången på ett år: Jag gick till Ica utan att ta hjälp av hämndtjänsten. Gick bra. Sjukgymnastiken har hjälpt. Funderar också på att börja med kryckan och släppa rollatorn.

Redan i torsdags noterade jag det. I går chockerade jag mig själv och andra genom att tycka rollatorn vara så överflödig att jag traskade runt på jobbet utan hjälpmedel och utan att stödja mig mot väggarna. Därför vågade jag i dag testa att gå till Ica. Senaste jag gjorde det höll jag på att falla ihop och kunde knappt ta mig hem. Och det gick väldigt bra i dag. Visst, jag blev trött, men inte så farligt. Det viktiga är också att jag tar det lugnt. När jag gick till affären (tidig lördagsmorgon) så sprang jag på hämndtjänsten det första jag gjorde när jag kom ut. Jag fick frågan om jag ville ha sällskap för att vara på den säkra sidan. Jag tackade nej. För jag måste testa det här utan livlina för att se hur mina begränsningar förändrats. Om jag nu slipper snö och is, så kan jag tänka mig att göra om detta lite mer regelbundet. Mitt mål är fortfarande att själv klara mina inköp. Trots allt har det gått tre år och jag borde ju någon gång göra framsteg. År 1 hade jag hälseneinflammationen och kunde inte gå/belasta. År 2 hade jag alltför svår panikångest. År 3 hade jag stresskollapserna och benförlamningen. Så förhoppningsvis har jag nu kommit tillrätta med alla problemen. Och hade jag inte varit så envis hade jag nog hamnat i permobil redan år 1. Det hade varit enklare ur ett frihetsperspektiv och peace of mind, men förmodligen har det varit mer värdefullt att kämpa i slutändan.

Så vi får väl se. Ett steg i dag, ett jättekliv… någon annan dag…

0 I Like It!

Blogg Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 5 januari, 2014

2014:6

Ja, något stämmer inte riktigt i dag. Förutom att allt bara känns avigt, så blir det också avigt. Jag har glömt ta min dagliga spruta. Jag har glömt ta min helvetesmedicin. Hm, det var nog bara det. Kanske mina tankar bara vandrat lite väl fritt. Det jag funderar på är att gå till Ica bara för att testa. Det är ett helt år sedan jag gjorde ett försök. Teoretiskt skulle det gå alldeles utmärkt eftersom jag går betydligt längre till och från sjukgymnastiken samt att jag där också sliter ut mig. Så affären borde vara en baggis. Men i praktiken är det lite svårare än så. Utomhus är svårt nu när där ligger stenkross överallt mot den uteblivna halkan. Samt att jag inte varit på sjukgymnastik på ett par veckor och därmed borde ha fått en fysisk nedsättning. Så jag är kluven. Ska jag våga, ska jag inte? Samtidigt är jag som mest utvilad nu när jag haft semester så länge. Tankarna upptas ganska mycket av detta. För jag är så trött på att inte kunna förflytta mig utan att kollapsa. Även om jag inte gjort det sedan i våras. Kollapsat alltså. Fortfarande vet man inte orsaken till det, men förmodligen kombination av stress, lågt blodtryck och ms-yrsel. Men om jag fortfarande befinner mig i det kaninhålet vet jag inte förrän jag försökt. Så kanske.

Men nu ska jag ta en försenad spruta. Om den hunnit få rumstemperatur.

0 I Like It!

Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt

Kommentarer stängda

Kategori: <span>Multipel skleros (ms)</span>