Kategori: <span>Skräp</span>

Publicerad 3 maj, 2014

2014:133


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Det är tur att Netflix finns! Jag förutom de där dumheterna med att de låter licenser löpa ut och de tar bort tv-serier man håller på att titta på. Jag är väldigt upprörd över att de tagit bort Doctor Who säsong 1-5. Visst, de har säsong 6-7 tillgängligt, men de är ologiska om man inte sett säsong 5.

Nå, men äntligen! På tv visar de inte vissa serier trots att de är enormt populära i andra länder. Jag har i flera år gått och väntat. Inte trodde jag att Netflix skulle hinna först? Teen Wolf!

 

Ännu en kärlekskrank tonårsserie innehållande övernaturliga inslag? Tja. Om ingen nu märkt det så finns det väldigt lite bra ”vuxendramatik” typ Breaking Bad. Istället satsar man på att producera serier för ungdomar och det är där kvaliteten nu återfinns. Vissa serier är fortfarande lite halvtaskiga trots att de vänder sig till ungdomar, som till exempel Vampire Diaries. Däremot har man lyckats med spinoffen The Originals som också har vampyrtema. Tack, Kanal 11!

Nå, Teen Wolf. Vill man se varulvar ska man också se de övriga två serier jag precis nämnde. Teen Wolf är… Jag vet inte riktigt. Jag har hört så mycket, läst så mycket och nu bara sett ett avsnitt. Jag gillar’et! Det blir maratontittning nu av tre säsonger. Just nu finns inget annat på min måste se-lista.

Och vad annat kan jag göra än att titta på tv? Ryggskottet är tillbaka. Tredje omgången på två månader.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dumheter Netflix Omvärldsbevakning Skräp Surgubbe Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 2 april, 2014

2014:94

Förmodligen upplevs jag som väldigt sjukdomstyngd eftersom jag ständigt tjatar om fysisk smärta. Då kan jag väl lika gärna räkna upp allt jag just nu känner?

  • Migrän, periodvis. Just i dag har jag vaknat med huvudvärk.
  • Bältros, kronisk. Smärtan här beror lite på i vilken fas inflammationen befinner sig i. Jaja, jag vet att bältros är en infektion, men huden är inflammerad när en inte har vätskefyllda blåsor (tänk vattkoppor). När man säger att bältros är fruktansvärd smärtsam, så håller jag inte riktigt med då jag upplever den smärtan som helvetisk klåda. Just nu känner jag av den.
  • Status post hälseneinflammation. Trots att det gått tre år så gör det fortfarande ont, vilket gör att det är svårt att belasta vänster fot. Jag haltar efter att ha gått en stund.
  • Neurogen/neuralgisk hudsmärta, kronisk. Här har det också gått tre år och periodvis så känns det bättre. Just nu – inte så bra. Det som är lite lurigt är att denna hudsmärta konstant sitter på samma ställe (över levern) och att bältrosen (som flyttar sig) ibland sätter sig på samma ställe. Just nu sitter bältrosen över levern. Dubbel smärta på fysiskt samma ställe.
  • Ryggskottet. Det är tröttsamt att i en månad haft ett ryggskott som inte vill ge med sig trots fysisk aktivitet och ett träningsschema. Värsta smärtan av alla ovan nämnda.

Att jag trots allt fungerar är mer märkligt än beundransvärt. Självklart påverkar det humöret, mest genom att jag blir trött, tyst och ser lidande ut. Jag har lovat att på jobbet säga när jag har smärtsammare dagar eftersom de bara ser att det är något, men inte vad. Jag gillar inte att berätta om detta eftersom jag tycker det låter ursäktande. Får jag bara vara i fred och sköta mitt, så kan jag också förtränga smärtan något. Måste jag ventilera och lägga kraft på att upplysa om något som är kroniskt, tvingar det mig också att känna efter för att kunna förklara. Och då känns det värre. Jag försöker blockera smärtan, eller medvetandet om den.

Det tråkiga är bara att jag inte kan få någon medicinsk hjälp med ovan. Smärta är något som vården är dålig att bemöta och behandla. Jag vet inte ens vad som skulle kunna hjälpa. När det gäller läkemedel så är där väldigt lite jag tål. När det gäller dessa typer av smärta så hjälper inte opiater, vilket jag heller inte tål (överkänslighet). Antiinflammatoriskt hjälper inte, och när det gäller gruppen NSAID-preparat (typ Voltaren, Diklofenak) så får jag svåra biverkningar av det. Vanliga paracetamol (Panodil, Alvdedon) hjälper mig endast om jag har feber, men aldrig mot smärta. Antiepileptiska läkemedel kan dämpa hjärnans förnimmelse av smärta, men ger också fruktansvärda biverkningar även om det hjälper, om än marginellt, mot smärta. Sedan finns där inte så mycket mer vad gäller läkemedel. Det som kan erbjudas utöver detta är TNS, sjukgymnastik och psykologsamtal. Vilket känns lite desperat och kanske hjälper vissa.

Nej, det är bara att härda ut…

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Medicinering Personligt Skräp

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 19 mars, 2014

2014:77

Det är dags att åter börja utbilda. Om jag nu ens haft något uppehåll från det. När det gått några dagar så känns det som om jag inte minns upplägget för mina föreläsningar eller vad det är jag ska prata om. Borde jag läsa in mig på materialet? Nej! För jag vet att när jag väl står där med åhörare, så kommer det automatiskt. Någonstans i bakhuvudet finns det lagrat och är väldigt lätt att ta fram i ett skarpt läge.

Men där är ändå en skillnad den här gången. Jag måste omformulera mig när jag nästa gång ska undervisa. Vara lite långsammare, förklara mer ingående och samtidigt förenklat. Det irriterar mig något. Jag är inte så tålmodig. Det är precis som när jag går – jag måste gå fort, nästan halvspringa (med eller utan rollator). Jag kan inte gå långsamt. Jag kan heller inte prata långsamt. Problemet är att några då får svårt att hänga med. Sådant som jag tycker är självklart och väldigt enkelt, uppfattas av andra som väldigt obegripligt och svårt. Som att hålla jämna steg med mig.

Jag har ett ”problem” med min tjänstemobil. Okej, också jag kan ha svårt att förstå. Outlook är kopplat till min mobil. De som jag aldrig skickat eller fått mejl från läggs till som telefonkontakter, men utan telefonnummer/mejladress. Men mobilen skickar mig små meddelanden om att den fiskat upp personer från Eniro.se och lagt till i min kontaktlista. Personer jag aldrig haft med att göra, men vars namn jag känner igen från jobbet. Det är lite jobbigt med dessa kontakter eftersom det kommer sluta med att jag har alla 17000 anställda inlagda i min kontaktlista. Jag gillar inte att apparna pratar med varandra och utför åtgärder jag inte kan stoppa. Värst är att Facebook vill lägga in alla vänner och bekanta i jobbets sändlistor och vice versa. Det kan bara sluta med en katastrof.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Skräp Spooky Teknik Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 17 januari, 2014

2014:21

Vilodagar är bortkastade om jag inte får vila. Dagen har varit bortkastad. Jag har mest suttit och väntat, redo för… action.

1. Hämndtjänsten var försenad, vilket inte är någon nyhet. Men ändå. Jag är väldigt styrd av klockan. Får jag en tid, till exempel klockan 13.00, så är det vad som gäller och ingenting annat. För någon vecka sedan blev det 14.40. I dag 13.20. Tidigare gånger har de också ringt och varit arga när jag suttit på jobbet. Då var de några timmar för tidiga. Jag accepterar inte ungefärliga tider då jag lägger mycket energi och tid på att få ihop alla bitar i mitt schema. Allt är minutiöst uträknat, och då får inga avvikelser förekomma.

2. I tisdags kväll fick jag ett meddelande från hyresvärlden om balkongbesiktning i dag mellan kl. 12-16. Hatar tidsramar! Jag vill ha ett exakt klockslag eller att de kommer någon gång med tidspannet 30 minuter. Men fyra timmar! Och detta att meddelandet kom så tätt in på utförandedag! Tror de att alla kan släppa allt för att vara hemma en hel fredagseftermiddag? Nu råkade jag vara hemma på grund hämndtjänsten. Så när kom besiktningsmannen? Inte före kl. 12. Inte mellan 12-16. Han kom 16.02. Dödssynd!

3. På måndag ska jag utbilda. Det material som andra ska sammanställa och som är obligatoriskt att använda sig av i undervisningssyfte var inte klart när jag gick ”utbildning av utbildare” tidigare i veckan. De sa att det skulle vara klart sent torsdag eftermiddag. Ingen trodde på det löftet. Fredag efter lunch snarare. Men jag var förutseende. Det är därför jag tog ledigt i dag och istället får gå in i helgen för att förbereda mig, läsa igenom materialet och så vidare. Jag och en kollega. För jag har hela tiden trott väldigt sent fredag kväll – om vi hade tur. Nu har jag facit. Materialet blev klart kl. 16.01 (när jag fick ett mejl om det). När allt gått hem. Efter arbetsdagens slut. Och hur det blev? Inte som utlovat. Halvfärdigt, men tidsbristen gör att det inte blir bättre än så här.

I helgen får jag en vilodag. Och där finns inga klockslag som styr mig. Inget kan uppröra mig. Tror jag. Men där kommer ju alltid en ny vecka…

||||| 0 I Like It! |||||

Omvärldsbevakning Självinsikt Skräp Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 16 januari, 2014

2014:20

I ett. Det går i ett. Precis som jag förutspådde så är det nu kaos på jobbet och det var tur jag hade så lång jul- och nyårsledighet. Allt handlar om jobbet. Allt handlar om att hinna med. Och allt handlar också att försöka sova den lilla tid jag är ledig.

Där finns klagomål på mig. Att jag aldrig jobbar. Folk tror inte att jag jobbar eftersom jag nästan aldrig är på mitt rum. Jag är inte ens i byggnaden när jag är i tjänst, vilket medför att folk då automatiskt tror att jag inte jobbar. De förstår inte riktigt det där att jag faktiskt är uppbokad med andra uppdrag annorstädes. Så, ja. De klagar. Högt och lågt. När jag väl är på mitt rum och finns tillgänglig per telefon, så får jag istället höra att där alltid är upptaget, att man inte når mig. Jo, men det blir ju så – alla ringer när telefonen väl är påslagen.

Varför kan man inte ringa mig om jag inte är på mitt rum? Jag har väl bärbar telefon? Jo, men jag vill inte bli störd när jag står och föreläser. Det ser så illa ut att som föreläsare/utbildare plötsligt avbryta på grund av att telefonen ringer. Men vissa samtal är viktigare än andra. Så vissa personer har fått mitt hemliga mobilnummer. Men då svarar jag bara på typ en rast, eller så.

I dag stal jag en dator. Åtminstone misstänker jag att det räknas som stöld. Vi får inte ta hem jobbets datorer, och vi får inte ta med privata datorer till jobbet. Det är en säkerhetsåtgärd. Men på jobbets bärbara dator finns inga patientuppgifter som kan komma i orätt händer. Det som kan diskuteras är vilka försäkringar som gäller om datorn hemma hos mig blir skadad eller stjäls. I vilket fall som helst har jag varit tvungen att ta hem datorn eftersom jag behöver den i utbildningssyfte där utbildningarna ligger utanför min arbetsplats rent geografiskt. Men på jobbet vet det att jag gjort så här och syftet med det.

Inför nästa veckas utbildningsinsats har många ringt mig i förtvivlan. Vi är 30 stycken som ska utbildada parallellt (verkligen en stor insats) där vi och några till ska utbilda 16000 anställda inom ett par månaders tid. Kaos. Nej, utbildningsmaterialet är fortfarande inte klart och lär inte bli det förrän sent fredag. Men nästa vecka… Då ska jag ha läst in mig på hela materialet som är på 300 powerpointbilder och som ska gås igenom under åtta timmar. För att sedan återupprepa det med andra deltagare nästa dag och så vidare. Och där är så mycket fel. Allvarliga fel. Även om jag också är drabbad, så får jag trösta och peppa andra. Och jag felanmäler på löpande band och försöker samordna att lyfta felen högre upp i organisationen.

Man kan väl säga att jag just nu är världens mest jagade man. Alla vill ha något av mig. Själv har jag ingen att vända mig till att dryfta hela problematiken. Men min inställning är att jag jobbar mina timmar och får betalt för det. Innehållsmässigt? Inte mitt ansvar.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Dumheter Kampen Skräp Surgubbe Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 6 januari, 2014

2014:7

De senaste dygnen har varit svåra vad gäller att få sig lite skönhetssömn. Varje gång jag höll på att somna så fick jag fruktansvärda ofrivilliga ryckningar. Nej, inte sådana där insomningsryckningar, utan på grund av att jag höll på att sluta andas. Jag förstår varför nu. Jag tog för hög dos av ett läkemedel som jag faktiskt blivit varnad för då man kan få andningsuppehåll av dem. Därför tog jag bort detta och nu sover jag. Om än med svårighet ändå eftersom jag inte direkt tröttar ut mig själv under min semester (sista veckan nu).

Därför blev jag irriterad i natt. Klockan 03.10 hördes ljud. Som väckte mig. Mystiska ljud. Åtminstone nattetid när allt hörs så tydligt men ändå oidentifierbart. Jag fick lyssna en del för att lokalisera varifrån det kom. Och vad de höll på med. Jo, under mig har jag butiker. De städade och diskade (tror det var i fiket). Efter en stund körde de iväg. Egentligen inget konstigt, men jag blir så misstänksam efter den gången då crash & grab utfördes i en annan butik under mig. Här är mycket skadegörelse och stölder i butikerna under mig, även om det oftast bara är fulla ungdomsgäng som hänger på den stängda uteserveringen (trädäck). Och därifrån kan man också svinga upp sig på min balkong, om de nu skulle få för sig det. Så jag vaknar av allt som inte är normalt. Att personliga assistenter nattetid ständigt springer i min trapp till grannarna eller att morgontidningen dimper ner på hallgolvet eller att spårvagnar kommer var femte minut utanför mitt sovrumsfönster, reagerar jag inte på. Det väcker mig inte. Men allt det andra…

Varför städar man sitt fik kl. 03.10 och inte dagtid då de ändå har helgstängt? Idioter. Men så är det också ett fik jag bojkottar ändå. De är sliskiga som äger det.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dumheter Medicinering Skräp Surgubbe

Kommentarer stängda

Publicerad 10 november, 2013

TrIVialO

Där verkar vara fortsatta barnsjukdomar för TiVo. I dag när jag raderade ett program som jag sett, så frös/hängde sig hela TiVo-apparaten. Svart bild. Hände ingenting. I min enfald trodde jag att det var så lätt som att bara dra ut kontakten och sätta i den igen. Jojo…

  • Nyinstallation skedde. Det tog ungefär 20 minuter.
  • Alla, jag menar alla, program som jag tidigare sett och raderat, eller bara raderat, återskapades. Och blandades sig med de program jag spelat in men ännu inte sett. Jag fick manuellt radera 286 program. Därefter fick jag radera samma 286 program en gång till manuellt och permanent. Det tog två timmar. Hade jag inte raderat även permanent så hade alla raderade program återkommit vid ett strömtavbrott. Bevisligen.
  • De program jag hade tänkt spela in hade raderats. Men efter tre timmar så återkom min programmering, förutom för en dag. Som jag manuellt åter fick lägga in för inspelning.
  • Allt det jag spelat in tidigare och inte sett, låg kvar. Man kunde ju börja undra eftersom så mycket annat som låg på ”hårddisken” på TiVo:n var borta.

Ja, och där gick tre timmar enbart för teknikens under. Och i går tog det två timmar att uppgradera mobilen från iOS6 till iOS7. Teknik är inte tidsbesparande. Det är en myt.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Skräp Surgubbe Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 27 oktober, 2013

TiVo so far…

TiVo-logiken är svår att förstå sig på. Tanken är att apparaten själv ska spela in tv-program som den uppfattar att jag är intresserad av. Den ska märka av vad jag tittar på och vad jag gillar och ogillar. Jag har flitigt använt mig av fjärrkontrollens tumme upp och tumme ner, för att TiVo ska ha något konkret att gå på.

Och ändå…! I veckodagarna spelade den inte in någonting. I går spelade den in 16 barnprogram. Under natten spelade den in 5 långfilmer och ytterligare några barnprogram. Det är väldigt ologiskt när jag 1) inte tittar ser på långfilmer, och 2) aldrig ser barnprogram.

Däremot spelar den inte in sådant som jag är intresserad av; science fiction, fantasy, skräck, kriminalserier, vetenskap, medicin och så vidare.

Det jag börjar undra över är om det beror på att det är en väldigt omodern TiVo-apparat man får levererat till sig. Och att programmerarna inte riktigt fått ihop den bakomliggande logiken. Det jag noterade i dag är att tv-tablåerna inte matchar datum. Vill du spela in något på ett bestämt klockslag måndag och väljer 28/10 samt exakt klockslag, så spelar den in det som visas på tisdag 29/10 på det givna klockslaget.

TiVo kom till Sverige officiellt i september, jag har varit abonnent sedan två veckor och det är fortfarande oktober. Förmodligen är där en del barnsjukdomar som man får leva med i ett par år. Kanske längre. Jag har inga illusioner. Men jag är ändå glad över att vi tagit ett steg framåt i tv-tekniken, även om den inte längre är tidsenlig. TiVo var stort på 90-talet, men vi fick vänta i femton år.

||||| 0 I Like It! |||||

Omvärldsbevakning Övertygelse Skräp Teknik Tv

2 kommentarer

Publicerad 23 oktober, 2013

Att vänta är elände

Riktigt drygt med flärdtjänsten i dag. För dagen hade jag planerat in möte på annan adress, en adress som jag tidigare använt mig av och som jag vet andra också åker från/till. Men i dag helt icke existerande enligt flärdtjänstchaufförerna.

På morgonen var vi halvvägs till Jönköping innan chauffören själv kom på att han körde åt fel håll. Jag hade nästan tänkt påtala det. Men sedan fick jag ändå visa vägen och trots att jag sa ”här – stanna” så körde han förbi adressen och fick backa.

Värre var det hem. Så här ser mina beställningar ut enligt bokningssystemet (de två sista bokningarna gjorda av flärdtjänsten).

 

Kl. 15.55 – jag går ut en kvart före hämtning.

Kl. 16.10 – ingen bil.

Kl. 16.20 – jag ringer flärdtjänst som upplyser om att chauffören sagt att adressen inte existerar men att han ändå kört runt och letat efter mig, men att jag inte varit på den gatan alls. Även om jag ringde kl. 16.20 så kom jag inte fram till flärdtjänsten då jag möttes av ”många ringer just nu, var god ring en annan gång” (endast fyra kan stå i telefonkö i storstaden Göteborgs flärdtjänst). Så jag kom inte fram på telefon förrän 16.40 och fick då ny bil beställd.

Kl. 16.55 – ingen bil.

Kl. 17.10 – jag ringer åter flärdtjänsten och möts av ”många ringer just nu…”. När klockan var 17.25 kom jag fram och flärdtjänsten var upprörda över att bil 2 inte heller hämtat mig. Bil tre beställdes.

Kl. 17.30 – ingen bil.

Kl. 17.45 – chauffören ringer och undrar varför jag inte står ute så han ser mig. ”Men jag står ju ute! Var är du?”. Jo, han snurrade runt på baksidan av huset uppe på berget, men lyckades ta sig ner och hitta mig.

Kl. 17.50 – bilen når mig!

Kl. 18.00 – hemma!

Jag bor alltså tio minuters bilväg bort och från det jag gick ut för att vänta på bil, tills jag äntligen kom hem, tog det alltså 2 timmar och 5 minuter!

I går fick jag 100 kronor i presentcheck som kompensation för att de tidigare varit 20 minuter försenade. Vad kan jag förvänta mig den här gången?

Och enligt hitta.se så finns min adress visst!

 

Och ännu ett bevis:

 

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Omvärldsbevakning Personligt Skräp Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 17 oktober, 2013

Försvarslös

När dagen är slut och jag summerar hur mycket flärdtjänst jag åkt, blir jag rädd. För det är så himla tråkigt. Att lägga så mycket tid på att förflytta sig och genom Sveriges hemskaste stad vad gäller framkomlighet för bilar. Överallt är det bussfiler eller uppgrävda gator. Plus att de jävliga cyklisterna som inte kan trafikregler och som gör precis som de vill. Jo, även om det är hopplöst att åka bil här, så är det tråkigt. Och nödvändigt.

Det känns inte som jag utfört något arbete på månader och det stämmer. Jag är överallt i tjänsten utom på mitt arbetsrum. I dag var jag i grannkommunen på ett avslutningsmöte där projektet är över efter 3½ år. Sedan tillbaka till min ordinarie arbetsplats för ett möte (egentligen upplärning). Visst, här får jag variation till skillnad mot de enformiga resorna i stadstrafik. Men jag saknar att få sitta ner vid mitt skrivbord.

Ja, min arbetsstol var försvunnen i dag. Utan förvarning hade företaget hämtat sin lånestol jag haft och nu måste jag få tag i ny lånestol av annan modell. För jag tänker inte beställa samma variant som jag lånat. Det tråkiga är att jag i 2-3 år försökt få en ny stol då min ordinarie är trasig. Men det är den stol jag får leva med eftersom det är så svårt att få tag i en vettig lånestol. Jag misstänker att alla arbetsstolar är anpassade till korta kurviga kvinnor som svankar mycket. Jag känns inte som en målgrupp.

Utan att säga för mycket – det har varit en mycket obehaglig dag av anklagelser. Ett direkt påhopp där jag lämnades som ett levande frågetecken och utan vittnen. Hos mig har det skapat en negativ stress och jag är rädd att det kommer att (primärt) ge mig nya ms-symtom.

Min TiVo sköter sig, gör det den ska – spelar in för glatta livet. Och kanske jag till helgen hinner se resultatet av alla inspelningar.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Privat Skräp Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda