Månad: <span>januari 2014</span>

Publicerad 9 januari, 2014

2014:13


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Om jag nu i veckor bara skrivit om att vara ledig, ledig, ledig, så kan jag nu i månader framåt skriva enbart om att jobba, jobba, jobba.

Första arbetsdagen efter drygt tre veckor av ledighet. Hur var det? Tja, förutom att jag bara sovit fyra timmar i natt, så rivstartade jag sjukgymnasten som jag heller inte varit hos på tre veckor. Det gick bra. Inget funktionstapp av inaktivitet. Men bara för att jag är ledig betyder det inte att jag passivt sitter i soffan dagarna i ända. Jag har kanske inte gjort så mycket, men jag har stått en hel del under min ledighet. Att stå stärker mig (nu när jag inte längre verkar tuppa av med tanke på yrsel och så vidare).

Jobbet då så här första arbetsdagen? Självklart, kaos. Jag hann inte in på mitt rum i morse förrän någon trängde sig in och gav mig urakut arbete att utföra. Bara där höll jag på att få hjärtsnörp eftersom jag verkligen inte har utrymme till något utöver det jag har inplanerat. Eftersom jag nu i tre månader ska utbilda, innebär det att mitt ordinarie arbete på 75 % (i praktiken 500 %) ska hinnas på de 25 % som jag totalt kommer att vistas på mitt rum. Fast det var en lögn. De där 25 % innehåller också alla möten jag måste gå på. Då återstår cirka 5 % som jag kommer att sitta vid mitt skrivbord. Att i detta läge utkrävas statistiksammanställningar spontant och brådskande ingår inte i min… världsbild. Men jag gjorde det ändå. Och det tog bara fem minuter, för jag visste hur jag skulle gå tillväga. Jag behövde inte sitta och fundera. Uppdraget var enkelt.

Så fick jag bättre arbetsro efter detta? Nej. 1) Telefon. 2) Mejl. Jag har varit bombarderad. Så trots en hel arbetsdag så har jag inte utfört något eget arbete. Och det har legat på is dessutom under min ledighet. Men jag lyckades sälja en utav mina arbetsuppgifter till kollega som ska utföra dem under åtminstone sex veckor. Arbetsbesparingen för mig blir då cirka 60 timmar. Resten av mina arbetsuppgifter kan delvis ligga vilande under våren.

Sommaren? Det är dags att börja planera för sommarsemester. Jag har 40,5 semesterdagar vilket med kvot 1,25 % blir 32 lediga dagar förutom mina ordinarie fridagar och helger. Ändå vet jag inte riktigt om jag kan ta så lång semester i sommar. Målet är att ta en vecka i april/maj och sedan vänta till augusti/september när jag kommit ifatt mina arbetsuppgifter efter vårens utbildningar. Vad jag vet så händer inget stort på jobbet i höst som gör att jag måste vara där direkt efter ordinarie semesterperiod. Och jobbar jag på sommaren så är där lugnare.

Jag lägger mycket tid på pusslandet – att få tiden att gå ihop. Arbetstid med arbetsuppgifter. Fritid med återhämtning. Men det kan det vara värt om jag på så sätt kan eliminera stressen. I morse var det hemskt. Nu börjar jag få en plan att följa för att minska stress och belastning.

Och sjukgymnastiken fortsätter. Pusslet är svårt.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel

Kommentarer stängda

Publicerad 8 januari, 2014

2014:12

År 2003 hade jag ett citat i bloggen som jag hämtat från en motion, kommunfullmäktige, Göteborg. Efter att i dag delat citatet på Facebook så inser jag att det är ett citat som borde cirkulera lite oftare.

Funktionshindrade är inte människor med särskilda behov, utan människor med alldeles vanliga behov som behöver tillgodoses med särskilda medel.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Publicerad 8 januari, 2014

2014:11

En viss stress börjar nu infinna sig sista dagen av julledighet. Vad är det jag brukar förbereda? Vad ska jag packa väskan med?

Lika länge som jag varit ledig har jag också varit borta från sjukgymnastiken (inte mitt val). Alltså ska jag ha med mig typ träningskläder till jobbet i morgon? Ombyten? Handduk? Men visst har jag duschtvål i omklädningsskåpet? Har jag tvättat allt jag ska ha med mig? Och på mig?! Var är sportväskan? Vattenflaska?

Jag har också bestämt att inte köpa lunch på jobbet då den blivit 1) äcklig och 2) dyr. Istället ska jag ha mat med mig. Men ska det vara tillagad mat eller bara något lättare? Har jag det jag behöver i kylskåpet hemma? Har jag tiden att stå och göra veckolunch? Har jag redan för mycket annat med mig till jobbet (som sportväskan)?

Det viktigaste är att jag har med mig min kalender och läkemedel. Ja, läkemedel. Fast jag har redan en medicingömma på jobbet. Men vad har jag i den? Behöver jag komplettera? Och snus. Jag måste ta med mig snus. Någon gång under året slutar de sälja snus på jobbet då det förbjuds ur ett hälsofrämjande perspektiv.

Jo, där är mycket jag måste tänka på. Efter tre veckor sitter det inte längre i benmärgen vad gäller förberedelser. Jag… måste tänka till…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 7 januari, 2014

2014:10

Från min fars dödsbo har jag fått massor av kartonger innehållande fotografier. Ibland tittar jag på dessa, men vet inte vad jag ska göra med det. Det är inte människor jag känner som blivit fotograferade. Ibland ligger där följebrev på finska. Eller tidningsurklipp.

Fortfarande reagerar jag på att jag inte vet vem min far var på 60-talet. Ett blankt årtioende. Ingen verkar veta. Vad höll han på med? Var bodde han? Arbetade han?

Något jag har ännu mer av är negativ. Det lilla jag kan urskilja är att det är bilder jag aldrig sett fotografier på. Där finns nog en skatt i det där. Men förmodligen ännu fler fotografier av människor och platser som jag inte vet något om.

Jag fann också lite journalkopior där det framgår lite vad han höll på med på 60-talet. Men så är där vissa fotografier… Han var 13 år när han gick ut skolan 1952. Vad gjorde han före lumpen? Och vad gjorde han sedan? Det är ganska blankt fram tills jag föddes 1970. Så egentligen är där 20 år som är ett mysterium. Jo, de foton jag fann föreställde honom på… låt oss säga fester. Med kompisar. Och inte en tjej i sikte. Han var ganska kort och busig (milt uttryckt). Vad var det för gäng han umgicks i? På bilderna ser han inte ut att vara er än 15 år, med ölflaskor framför sig och med glans i blick. Jag vet att han började röka som 13-åring. Så när han slutade skolan betedde han sig som något äldre än vad han var. Jo, det han själv berättat… Han trivdes inte hemma (misshandel) och slog ofta följe med romer (zigenarföljen) som reste från marknad till marknad. Vad han gjorde hos dem har jag ingen aning om. Men periodvis arbetade han. Och satt häktad (jag har glömt varför, förmodligen misshandel). Förutom att allt är ett mysterium för mig så är det ett pussel att försöka få det att gå ihop.

I en journalanteckning stod där att han har barn. Frågan är – fler än bara lilla jag?

Jag mår lite dåligt av ovan. För där måste vara något mer. Och något annat.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Minne Privat

Kommentarer stängda

Publicerad 6 januari, 2014

2014:9

Titten i fotoalbumen fortsätter. Jag fann beviset för att jag inte är den första att raka huvudet. Min far gjorde det 1958 när han gjorde lumpen, men lämnade en del. Han var en tidig punkare med tuppkam?

Jag vet var bilden är tagen. Det är rätt strongt eftersom detta var 12 år innan jag föddes. Hur gammal han är på fotot? 19 år. I dag är jag 25 år äldre än vad han var då. Jaja…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Privat

Kommentarer stängda

Publicerad 6 januari, 2014

2014:8

Med förskräckelse ser jag hur alla fotografier från gamla album håller på att blekna bort. Där är inte mycket kvar som går att urskilja. Samtidigt – vem är egentligen intresserad av mina gamla album? Jag har fått dem i arv och sedan stannar det. Allt kommer att en dag slängas. En insikt jag knappast hade drygt 35 år sedan.

Bilden är tagen på mormor och morfars bakgård.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne

Kommentarer stängda

Publicerad 6 januari, 2014

2014:7

De senaste dygnen har varit svåra vad gäller att få sig lite skönhetssömn. Varje gång jag höll på att somna så fick jag fruktansvärda ofrivilliga ryckningar. Nej, inte sådana där insomningsryckningar, utan på grund av att jag höll på att sluta andas. Jag förstår varför nu. Jag tog för hög dos av ett läkemedel som jag faktiskt blivit varnad för då man kan få andningsuppehåll av dem. Därför tog jag bort detta och nu sover jag. Om än med svårighet ändå eftersom jag inte direkt tröttar ut mig själv under min semester (sista veckan nu).

Därför blev jag irriterad i natt. Klockan 03.10 hördes ljud. Som väckte mig. Mystiska ljud. Åtminstone nattetid när allt hörs så tydligt men ändå oidentifierbart. Jag fick lyssna en del för att lokalisera varifrån det kom. Och vad de höll på med. Jo, under mig har jag butiker. De städade och diskade (tror det var i fiket). Efter en stund körde de iväg. Egentligen inget konstigt, men jag blir så misstänksam efter den gången då crash & grab utfördes i en annan butik under mig. Här är mycket skadegörelse och stölder i butikerna under mig, även om det oftast bara är fulla ungdomsgäng som hänger på den stängda uteserveringen (trädäck). Och därifrån kan man också svinga upp sig på min balkong, om de nu skulle få för sig det. Så jag vaknar av allt som inte är normalt. Att personliga assistenter nattetid ständigt springer i min trapp till grannarna eller att morgontidningen dimper ner på hallgolvet eller att spårvagnar kommer var femte minut utanför mitt sovrumsfönster, reagerar jag inte på. Det väcker mig inte. Men allt det andra…

Varför städar man sitt fik kl. 03.10 och inte dagtid då de ändå har helgstängt? Idioter. Men så är det också ett fik jag bojkottar ändå. De är sliskiga som äger det.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dumheter Medicinering Skräp Surgubbe

Kommentarer stängda

Publicerad 5 januari, 2014

2014:6

Ja, något stämmer inte riktigt i dag. Förutom att allt bara känns avigt, så blir det också avigt. Jag har glömt ta min dagliga spruta. Jag har glömt ta min helvetesmedicin. Hm, det var nog bara det. Kanske mina tankar bara vandrat lite väl fritt. Det jag funderar på är att gå till Ica bara för att testa. Det är ett helt år sedan jag gjorde ett försök. Teoretiskt skulle det gå alldeles utmärkt eftersom jag går betydligt längre till och från sjukgymnastiken samt att jag där också sliter ut mig. Så affären borde vara en baggis. Men i praktiken är det lite svårare än så. Utomhus är svårt nu när där ligger stenkross överallt mot den uteblivna halkan. Samt att jag inte varit på sjukgymnastik på ett par veckor och därmed borde ha fått en fysisk nedsättning. Så jag är kluven. Ska jag våga, ska jag inte? Samtidigt är jag som mest utvilad nu när jag haft semester så länge. Tankarna upptas  ganska mycket av detta. För jag är så trött på att inte kunna förflytta mig utan att kollapsa. Även om jag inte gjort det sedan i våras. Kollapsat alltså. Fortfarande vet man inte orsaken till det, men förmodligen kombination av stress, lågt blodtryck och ms-yrsel. Men om jag fortfarande befinner mig i det kaninhålet vet jag inte förrän jag försökt. Så kanske.

Men nu ska jag ta en försenad spruta. Om den hunnit få rumstemperatur.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 4 januari, 2014

2014:5

Okej, nu har jag testat att raka huvudet med vanlig rakhyvel. Lyckligtvis har jag inte en gropig skalle eller hud med ojämnheter. Därför förblödde jag inte när vassa rakhyveln kom fram. Och eftersom jag har skägg (nästan, växer fortfarande) så kommer hyveln till nytta ändå. Men kommer inte ifrån att hyvel rakar närmre än alla sorters rakapparater som finns. Ännu en fördel med rakhyvel är att man lätt kan fixa till sig samtidigt som man duschar. Och, ja – allt gick bra. Jag är väldigt nöjd med mitt hyvelrakade huvud. Men hur slätt blir det? Jätteslätt. Ungefär som hur mitt arsle var för typ 43 år sedan. Dock ser man att man rakar huvudet – det blir ”hårskugga”. Åtminstone i mitt bakhuvud eftersom jag där är mörkt brunhårig och hårsäckar/pigment ger skuggan även om det är superslätt.

Det här är för mig personligen ganska stort. Jag har i åtminstone 15 år haft önskan att raka huvudet. Det som har hindrat mig är feghet. Jag har varit rädd för omgivningens reaktion (typ fult, skinhead och så vidare). Och så har jag varit rädd att det skulle göra ont eftersom det jag hår jag har kvar är väldigt tjockt – jag ville inte att det skulle slita och dra och sluta med skalp-/blodförlust. Men tar man det lugnt och minskar hårlängden stegvis innan man rakar det sista så går det bra. Och efteråt – använd massor av smörjmedel (salvor) för att hålla huden smidig då det lätt torkar ut.

Vilka reaktioner har jag fått? Jag har nu rakat huvudet sedan 23/12 och har varit både på jobbet och träffat ömma modern (som alltid har synpunkter på allt). Inga reaktioner alls. Och det är inte längre något som skrämmer mig eftersom jag nu tycker att jag har åldern inne att göra precis som jag vill utan att bry mig om omgivningen. Men folk som känner mig tittar en extra gång på mig utan att säga något. Vad de tänker vet jag inte. Eller så är det skägget de reagerar på? Det är ganska kul att se folk fundera utan att våga yttra sig.

Och jag gillar att ha rakat huvud. Växer håret ut lite så gör det inget, det ser inte konstigt ut. Det är när det gått en månad som det ser för jäkligt ut med hårtester och som måste åtgärdas. Att slippa det bekymret är skönt. Bara till att ta med sig rakhyveln in i duschen varannan dag eller så. Men skägget då? Ansning ungefär en gång per vecka.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 3 januari, 2014

2014:4

Hade det inte varit för ms så hade min blogg aldrig existerat. Det är jag ganska övertygad om. Därför kanske det inte är mer än rätt att jag också bloggare en del om ms eftersom de är så förknippade med varandra. Och som av en händelse så slog det mig plötsligt i kväll att jag nu i januari haft ms i femton år. Det är ganska ofattbart. Precis som detta att jag då var 28 år. Och ja, jag har bloggat sedan jag var 28 år vilket blir lite skrämmande när jag tänker att på att jag snart är 44 år. Om jag ser på begreppet tid, så är den lite olika utifrån vilket perspektiv jag har. Ms – lång tid. Blogg – inte så lång tid. Ålder – vad hände?

Så, hur upplever jag ms efter 15 år? Vilka insikter har jag kommit till? Att det svänger. Skovvis betyder just detta att pendeln slår fram och tillbaka. På senare år vill jag nog likna det vid att bli knuffad ut för ett stup där man sedan långsamt får kravla sig upp. För att sedan åter kastas ut över kanten där man får börja om från början. Det är slitsamt. Det blir svårare och svårare att återhämta sig.

Annars är det som tidigare. Jag har samma inställning som jag alltid haft. Det är som det är. Jag gör det bästa av min situation. Det är bara att kämpa och inte ge upp. Jag tillåter mig inte tänka tanken på att bli uppgiven eller passiv.

Jag är stark.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Multipel skleros (ms)

Kommentarer stängda