Och så blev där plötsligt en arbetsdag under min långledighet! Helt enligt planerna. Jag kan väl sammanfatta dagen med att jag snutit mig igenom den. Och hostat. Ändå har jag varit väldigt pigg och det beror nog på att jag fått sitta själv på jobbet. Är man genomförkyld är det inte kul att behöva umgås med folk.
Är vi mitt i sommaren nu? Varje år, när det är midsommar, så uppkommer samma fråga – är det sommar nu? Känslan infinner sig aldrig och det beror kanske inte så mycket på hur vädret är. Min teori är att man gasar hela året på jobbet tills man går på semester. Det är först då, efter några dagars ledighet, som man börjar notera det där med sommar.
Förr kändes det som att semester hägrade och att man sista veckorna innan ledighet började dra ner både på jobb och verksamhet. När semestern väl kom så var man beredd och tyckte att man hade jobbat flera veckor av sin sommar. För man noterade sommaren innan semestern kom.
Jag har mig själv att skylla. Jag har nu varit ledig 1 av 10 veckor, men 1) jag har gasat och ännu inte bromsat, 2) jag har ingen hel semestervecka utan jobbar 1-3 dagar per vecka under min ”ledighet”. Därför slår bromsen aldrig i och jag känner inte att det är sommar trots att det är nu jag är fri och ledig att göra precis vad jag vill. Men jag vill samtidigt ha det här sommarschemat då jag rent fysiskt mår bättre av tvingas arbeta så jag inte blir passiv och immobiliserad. För jag är lat. Har jag inget tvång på mig så tenderar jag att inte göra någonting som kräver ett par ben.
Det har också visat sig att jag gjort rätt i att inte ta helt fritt i flera veckor från jobbet. Jag är väldigt jagad då IT-avdelningen plötsligt fått för sig att vi ska göra stora förändringar i ett datasystem som enbart jag (hos mig) ansvarar för. Och det ska vara klart när semesterperioden (andras) är över. Alltså får jag jobba väldigt intensivt i min ensamhet i sommar. Men varför dra igång ett sådant här jätteprojekt mitt i sommaren? Tydligen skulle det varit klart för ett par år sedan, vilket ingen upplyst om eller gått ut med. När jag tidigare frågat så har jag bara fått till svar ”inte än”. Nu är det ”än”. Och urakut.
Förkyld dag 2 och redan bättre. Det tacka jag för. Men även om det är bättre så har hostan tillkommit. I natt satt jag upp och ”sov” 3-4 timmar. Märkligt hur jag alltid blir sjuk med något så fort jag är ledig en dag/några dagar?
Kommentarer stängda
Den 7 november 2012. Det var när jag senast var förkyld. Ja, jag klarade mig nästan i två år. Förmodligen är det därför jag varit yr i ett par dagar. I dag fullständigt bara hoppade det halsonda på mig. Någon timme senare har jag blivit snuvig och känner mig febrig (har säkert inte feber – bara känslan). Och morgonen började med att jag fick migrän (igen).
Förkylning är något jag drabbats hårt av i hela mitt liv. Under skolåren var jag konstant förkyld och hemma. Till och med när vi kommer upp till åren som yrkesverksam. Alltid förkyld och fick emellanåt stanna hemma på grund av det. Och så plötsligt…
December 1998 fick jag en fruktansvärd influensa som teoretiskt sett däckade mig. Tyvärr var jag tvungen att arbeta då jag ersatte många jullediga på jobbet. Straffet för det? Början på ms – jag tror att det var detta som triggade igång en latent ms. Jag vilade aldrig. Och jag borde ju lärt mig – några år tidigare arbetade jag också under en (vanlig) förkylning, med följden att jag hamnade på hjärtintensiven då jag fick perikardit (jag fick 0,5 liter vätska mellan hinna och hjärtmuskel) och jag hade en vilopuls på 220 slag per minut.
Fördelen med ms har jag nu erfarit i över 15 år. Jag blir väldigt, väldigt sällan infekterad. Mitt immunförsvar är enormt starkt vilket är ms; alla ms-relaterade besvär beror på att mitt starka immunförsvar attackerar min lekamen (enkelt uttryckt, orkar inte förklara myelin, plack och så vidare).
Nackdelen är alltså när jag väl får en infektion som en förkylning. Jag känner mig inte ”bara” förkyld, utan det förstärker känslan av alla ms-problem – även de som inte är aktuella men som funnits. En risk är också att min grundsjukdom ms förvärras av en infektion. Därför är det alltid lite otäckt att bli förkyld – för jag vet inte om det blir mer än en förkylning av det hela.
Kan jag vila? Nej! Som vanligt ersätter jag sommarledigt folk på jobbet. Jag varken kan eller får vara hemma.
Ja, det är farligt när jag blir förkyld. Ja, det är farligt när jag måste arbeta och är förkyld.
Det är inte ofta man möts av följande på Facebook:
Kommentarer stängda
Eftersom jag har tid – sitter och pillar med html-kodning. Det är något rogivande samtidigt som det kräver ett matematiskt tänk. Finns också de som påstår att man ska hålla igång hjärnan med tankenötter. Ur det perspektivet har jag fullt upp. När jag inte html-pillar så löser jag sudoku på extremnivå.
Tydligen är jag inte ett matematiskt snille. Kunde jag inte räknat ut i förväg att jag inte skulle vinna på Lotto i dag? Jo, det är sommar och då brukar jag spela på Lotto. Varför bara sommartid? Övrig tid hinner jag inte ägna en tanke åt spel.
Kommentarer stängda
Det blev en liten annorlunda sjukgymnastik i dag eftersom det var terminsavslutning. Vi var ute och traskade i terräng, det vill säga en liten miniravin ute i skogen på små smala stigar. Och jag vägrade släppa min rollator, så jag fick köra den över stock och sten. Vilket i sig gick väldigt bra eftersom det är en utomhusrollator med stora hjul (stor diameter). Men det såg nog lite konstigt ut för alla de som var ute i joggingspåret? Och så blev det fika också. Det sjukgymnasten kunde konstatera är att jag har den fysiska styrkan och konditionen (blir inte andfådd). De påstod också att jag plöjde väg med min rollator. Kan det beror på att jag emellanåt sprang uppför backe med rollator? Jag tycker det är lättare att springa uppför en backe än att gå där och dra fötterna efter sig. Nu blir det ett uppehåll i två månader. Undrar om jag kan bibehålla styrka och kondition? Det är yrseln och därmed ostadigheten som är mitt stora problem.
Gud, vad jag var effektiv på jobbet i dag! Kanske för att jag struntade i två möten och istället gick på ett möte nr 3. Därmed hann jag en hel del eget jobb och flera telefonsamtal. Nu får de vänta ett tag på jobbet om de vill få tag i mig. Semester? Nej, inte än. Men inga arbetsdagar på grund av alla de helger jag ska jobba i sommar.
Konsekvensen av dagen är att jag är trött och har fått migrän. Det är alltid något.
Kommentarer stängda
Även om Blogg100 är över för den här gången, så får jag panik över att inte hinna blogga före midnatt varje dag. Men jag har inget att säga och behöver inte följa de hårda bloggkraven från Blogg100. För det gav ju ändå inget när det var skarpt läge, och än mindre nu.
Morgondagen ska tydligen bli händelserik när jag tittar i min kalender. Jag fasar. Det blir nog en sömnlös natt av ångest. Okej, gör inget då jag nu efter 1½ års väntan fått tid till psykolog i nästa vecka. Jag minns knappt vad anledningen är. Stress, va?
Kommentarer stängda
Var fjärde på kontor störs på jobbet, skriver GP (TT).
Jag har eget kontorsrum – det största jämfört med kollegor som också har egna rum. Nej, alla har inte egna rum men vi har heller inte kontorslandskap (än, tack och lov). Från början delade jag rum med annan, men jag stördes för mycket samtidigt som jag har mycket besök som då också stör min kollega. Därför fick jag eget rum för tre år sedan (och flyttade för ett år sedan till ett annat eget och större rum).
Ändå blir jag väldigt störd. Rummet jag fick senast ligger avsides i slutet av en liten korridor så ingen ska behöva springa in om till mig bara för att jag sitter nära och lättillgängligt.
Ja, ändå blir jag enormt störd. All personal – jag menar all personal – letar aktivt upp mig för att ställa frågor som inte berör det jag arbetar med. Problemet är att de vet att jag vet svaren på alla frågorna. Jag får aldrig vara i fred. Inte en minut – inte en hel minut! Inte ens när jag stänger dörren eller sätter upp lapp om ”STÖR EJ” så respekteras det. Och jag kan absolut inte röra mig i lokalerna utan att bli påhoppad. Inte ens om jag går till någon annan enhet i annan byggnad kommer jag undan. Och det där med att ha rast i personalrummet ska vi inte prata om! När jag kliver innanför dörren på morgonen så hinner jag inte ens gå fram till stämpelklockan och flexa in. Ja, till och med när jag slutat för dagen och sitter utomhus och väntar på flärdtjänst, söker man upp mig med tusen arbetsrelaterade frågor. Det är mycket också därför jag aldrig hinner utföra något arbete – jag störs oavbrutet.
Eget rum är en förutsättning för väldigt mycket – men när inte det hjälper? Jag vet inte hur jag ska kunna freda mig. Ibland känns det ganska uppgivet.
Fortfarande kan jag inte få nog av Netflix och de tv-serier som erbjuds. Ständigt upptäcker jag nya små pärlor även om jag vet att de sänts på svensk tv tidigare. Fördelen är att få hela säsonger. Nackdelen är att många serier saknas och att det oftast bara är säsong 1-2 som erbjuds trots att serien har betydligt fler säsonger än så.
Jag gillar inte hur de konventionella tv-kanalerna misshandlar serier. De visar halva säsonger, gör årslånga uppehåll innan fortsättningen visas, ändrar veckodag och klockslag, eller slutar plötsligt bara att visa serien mitt i en pågående säsong. Värst är SVT och TV4.
Fördelen med TiVo är önskelistan. Där Netflix inte visar vissa säsonger, så kan jag välja att spela in detta automatiskt från valfri tv-kanal som visar repriser. De flesta serier visas på någon kanal i världen, och eftersom jag har stort utbud av tv-kanaler, så är sannolikheten stor att jag hittar det jag söker.
Kanske jag inte borde titta så mycket på tv-serier nu när det är sommar. Jag borde istället… öh… göra något annat? Men när man är trött, har ont, har värk (i min värld är ont och värk två olika saker) så är det väldigt avkopplande att titta på några avsnitt på någon tv-serie. Och jag hinner allt det där andra också som inte inkluderar en tv/dator/mobiltelefon. Kan vi ju säga…
Jag förstår väl inte riktigt att om en vecka har vi passerat midsommar. Sommarstaden har ännu inte vaknat till liv med turister, turister, turister. Men som allting annat – snart vänder det.
Kommentarer stängda
I flera veckor har jag velat fram och tillbaka. Lördagar har varit den enda dag i veckan – om jag inte arbetar – som jag haft möjlighet att gå till bokhandeln som jag bor bredvid. Men har jag verkligen behövt något där? När det varit lördag har jag intalat mig själv att ett besök i bokhandeln varit onödig, för att veckans alla andra dagar bannat mig själv för att jag inte gått till bokhandeln. I dag blev det av.
Varför jag bara kan gå till bokhandeln en arbetsfri lördag? Måndag-fredag är jag strängt upptagen de få timmar de har öppet (10-18), så jag har aldrig hunnit/kunnat.
Lite snopen blev jag när jag kom till bokhandeln i dag. Där var stängt. Jag var där kl. 10 och där var lång kö – ingen hade kommit som öppnat i tid. Alltså traskade jag vidare och gick inom Ica en sväng. Nej, jag behövde inget där men fick tiden att gå så att jag sedan kunde gå in i den sent öppnade bokhandeln.
Egentligen var det bara en sak jag var ute efter. En ny kalender. Jag tror det här är min femte för i år. Varför? Jo, mitt schema ändras så mycket och jag kladdar så mycket att det blir oläsligt i min kalender. Bättre börja om på ny kula. Samtidigt så använder jag kalendern jag har med Outlook på jobbet och som är kopplat till mina mobiltelefoner. Så varför papperskalender? Jo, där är mer frihet (kom ihåg – jag kladdar!) och det blir också mer minneskommentarer där än vad jag kan skriva i Outlook (vars kalender är delad så arbetskamrater kan läsa och se alla mina möten och vilka dagar jag inte är i tjänst).
Självklart nöjde jag mig inte med en ny kalender i dag. Det blev också fem nya pennor, pennstift, anteckningsböcker och lite annat. Jag antecknar väldigt mycket! Med papper och penna. Och på dator också, men inget slår papper.
Det värsta är att jag aldrig hittar det jag antecknat – varken på papper eller i dator. I det avseendet är jag oorganiserat kaos.
Kommentarer stängda