Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Kategori: <span>Dumheter</span>
Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I lördags var det tvättmaskinen som krånglade. I går var det min fars bil som krånglade. I dag var det bussens tur att krångla. Jag var uppe extra tidigt för att komma snabbt till jobbet eftersom det är måndag, och mycket hinner ske på arbetet över helgen. Jag gick på bussen, men den ville inte starta. Jag gick av bussen, och då startade bussen. Då hoppade jag åter på den, och då lade den av igen! Ännu en gång fick jag stiga av, och denna gång fick jag stiga på en annan buss. Jag kom inte tidigare till jobbet! Vad ska man tro? Att jag har dåligt inflytande på tekniken? Sedan fortsatte det i samma stil på jobbet. Skrivmaskinen ville inte fungera, i och för sig ingen nyhet, men i dag vägrade den blankt att skriva något alls. Erfarenheten har lärt mig att numera först snällt smeka den apparatur som inte vill funka, för att sedan drämma till den allt vad jag orkar. Sedan brukar det funka!
Kommentarer stängda
I veckan har man i Annica Tigers dagbok, kunnat läsa om hennes problem med tvättmaskinen. I dag råkade jag också ut för att tvättmaskinen gick sönder. I dag hade jag väldigt bråttom eftersom jag skulle börja jobba innan kl. 10 och innan dess hinna med att tvätta nere i hyreshusets tvättstuga. Det första jag gör är att med handen dra runt trumman i maskinen för att se så inget är kvarglömt från föregående tvättid. Jag tyckte väl att det gick lite trögt med trumman, men allt var okej, så jag slängde in mina kläder. När jag en timme senare kom ner så lät maskinen så konstigt, och tvättprogrammet var dessutom inte klart. Till slut fick jag avbryta tvättmaskinen och öppna luckan. Det var då jag upptäckte det. Ett litet metallock som sitter i trumman hade lossnat och låg i min tvätt. Kläderna var fulla av tvättmedel och alltså varken sköljt eller centrifugerat. Så jag tog ut kläderna för att kasta in dem i den andra tvättmaskinen.
Då kom nästa upptäckt! Genom det lilla hålet i trumman hade en del av min tvätt försvunnit ner. En del av kläderna kunde jag dra upp men de var fulla av hål eftersom de tagit skada.
Förmodligen finns det mer av mina kläder nere i maskinen, men det kommer jag inte åt. Någon åtgärd av maskinen blir det inte förrän på måndag.
Efter att ha fått hjärnblödning av ovanstående händelse fick jag jäkta iväg till arbetet. Jag har ägnat dagen åt logistik, att räkna ut hur man slår ihop tre journalarkiv till ett. Om jag räknat rätt vet jag inte, men jag fick två hyllor över. Bra, men konstigt. Tur att jag slipper vara med när själva flytten blir. Är det tvärtom, två hyllor för lite, så flår de mig levande.
När jag sedan åkte hem med bussen var där en del vietnameser med, då jag bor i ett invandrartätt område. Nu ska ni få veta hur dum jag är. De här vietnameserna är båtflyktingar som kom hit, när var det, på 70-/80-talet någon gång? Då kom många till Åhus som ligger på skånska ostkusten. Visst, jag kan inte ha varit gammal, men jag trodde att dessa båtflyktingar plockats upp ute i Östersjön och förts in till land här. Vad trodde jag? Att Vietnam låg på andra sidan Östersjön?? Den fjärde baltiska staten?? Mitt enda försvar är att jag var i tioårsåldern då. Det hemska är att jag aldrig ifrågasatt min tro förrän nu för något år sedan. Det är väl ingen idé att jag skäms. Det är ju ändå preskriberat. Dessutom ingår väl det också i min karaktär? Annars har jag inte karaktär alls, och det låter ju lite menlöst.
Kommentarer stängda
Full panik i lingonskogen var det i dag på jobbet. Varje fredag verkar det som om alla patienter mirakulöst blir friska och kan gå hem. Lite religiös stämning över det hela. Hela veckan ligger de där och är dåliga, men på fredagen verkar det som om Jesus gick runt och helade eftersom de plötsligt kan resa sig och gå därifrån. Den mer verklighetsnära sanningen är väl att man skriver ut så många man kan eftersom det är mindre personal på helgen och att de inte hinner med så mycket av omvårdnaden. Dessutom finns det patienter som vill hem.
För att återgå till hur jag hade det på jobbet. Jo, många patienter skulle gå till annat boende, d.v.s. sjukhem eller till annan vårdavdelning. Då ska de också ha med sig läkarens sammanfattande journalanteckning över vårdtillfället och den får man alltså försöka skriva i 120 på datorn och göra en snabb utskrift och kopiera upp. Men i dag blev min läkare lite bekymrad. Dr XX hade till sin stora fasa upptäckt att jag skrivet ”patienten ska läggas i respirator om hon börjar hyperventilera” (andas med kraftigt ökade andetag). Han tyckte att det varit bättre om jag skrivet hypoventilera, då det naturligtvis är när patienten andas sämre som respiratorvård ska till. Miss M säger att jag har dyslexi, men jag tror snarare att det beror på slarv. Jag borde själv reagerat på felet i dag. I och för sig kan det vara svårt att på ett kassettband höra skillnad på hyper och hypo. Man får kanske försöka tänka själv lite också? Men vad kan man begära? Det är ju fredag! Det största misstaget jag skrivet i en journal är att ”patienten har under vårdtiden gått ner 25 kilo i vikt”. Vårdtiden var tre dagar och patienten hade gått ner fem kilo. Men vem skulle inte vilja ha gått ner 25 kilo på tre dagar?
Oftast är det läkarna som dikterar fel, men då försöker vi yrkesstolta sekreterare att rätta det. Men du milde så roligt vi har. En gång skulle jag skriva ”patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder[1]”. Syftningsfel, kanske? Här följer några till som andra läkarsekreterare råkat ut för:
Har mycket smärtor i underlivet och speciellt när han använder muskeln till urinröret. Har nyligen träffat en flicka, tror att det kan vara träningsvärk.
Patient som har klagat över smärtor framför allt på kvällen då han gått och lagt sig i analöppningen.
Ingår i spcg-4-studien. Protokollen har försvunnit från mottagningen. Doktor XX har också försvunnit till Helsingborg.
Sedan kan man ju undra hur kompetenta våra läkare är när de kan konstatera följande:
”När döden inträffade blev patienten plötsligt försämrad”. Åh, fan?
[1] Journalgroda som senare publicerades i Dagens medicin.
Kommentarer stängda
I dag var det slasknederbörd på morgonen. Jag har alltid trott att det enda som kunde komma uppifrån är regn, snö, hagel och manna. Slask brukar ju vara övergången mellan snö och vatten, då snön smälter. Men icke. Det ”regnade” slask!
På grund av busstrejken tog jag i dag en annan buss hem från jobbet, som jag visste med säkerhet skulle gå. Men eftersom den kör en annan rutt så fick jag gena över en åker. Så nu har jag dynga upp i knävecken då slaskvädret gjort åkern till någon sorts dyngsjö. Men jag kom åtminstone hem 40 minuter tidigare än planerat. Så säg inte att jag alltid är negativ.
På jobbet skulle jag leka teknisk expertis och försöka fixa en fax och en skrivare. Total failure! Sedan fick vi ringa den riktiga expertisen. Problemet är att de tar 800 kr för att säga typ: – Öh, sätt i sladden i väggkontakten. Men det förtjänar vi som inte har kollat det som brukar vara det mest basala. Mitt bästa tips om någon teknisk utrustning krånglar; Slå av strömmen och slå på den igen. Redan där brukar cirka 95 % av apparaturen leva upp igen. Men sen kan man inte komma ifrån att det som köpts in billigt krånglar oftare och blir i längden dyrt att laga. Allt måste bara fungera! Man kan inte ägna timmar varje dag åt att försöka få igång datorer för att sedan ringa servicekillarna/-tjejerna som inte har tid att komma just denna vecka. Jag tycker mig minnas att det nämndes på nyheterna i går om att vi ägnar en dryg timme per vecka med just detta. Och dyrt blev det också för arbetsgivaren. Reality in a nutshell!
Hur det blev med faxen och skrivaren? Ingen aning. När jag gick hem hade de ännu inte kommit.
Kommentarer stängda
Har busstrejken undgått någon? Här går stadsbussarna, men man vet aldrig när. Busschaufförerna byter fack från dag till dag. Alla vill strejka, och det har de ju rätt till. Man kan inte förneka dem samma rättigheter som alla vi andra har. Jag kan ändå inte hjälpa att jag avskyr strejken. I morse gick bussarna här som vanligt ända tills jag gick ut. Då slutade de.
Första bussen kom inte. Inte heller den andre. Och icke heller den tredje. Den fjärde kom! Har man 47:or i skor så är det väldigt stora fötter att frysa om. Och jag frös! Detta var för åtta timmar sedan, och jag har ännu inte fått upp värmen. Det var lika illa när jag skulle hem. Inte kom där någon buss. Ryktet (märk väl – ryktet) säger att bussarna ska gå en gång i timmen men man kan inte veta när på timmen de kommer. Käckt! På Internet ska man kunna läsa hur bussarna går, men när jag kollade senast handlade det bara om bussarna i Helsingborg. Andra gången var det error. Error beskriver rätt så bra hur bussarna kör.
Jag har återigen ringt Försäkringskassan (se dagboken 990225). Inget har ännu hänt. Ingen sjukpenning i sikte. Fick nu reda på att det tar 6-8 veckor innan första utbetalningen. I dag drabbades de av den ”Stora Insikten” och frågade om jag behövde pengar. Yeah yeah, wow wow, skulle man ju kunna svara på det. Vad tror de? De erbjöd sig (åh?!) att förskottsbetala två veckor! Jag riktigt känner att jag måste ta kepsen i handen och bocka upprepade gånger samtidigt som jag säger ”Tack, tack. Tack ska ni ha”. Det känns som om jag hade varit hos kungen på en audiens och blivit benådad. Men till deras försvar måste jag säga att de inte är lika snorkiga som de var för tio år sedan. Eller så är det jag som lärt mig ödmjukhet, och så som man bemöter andra, blir man ju som bekant bemött tillbaks.
Anledningen till att jag ringde till FK i dag är helt och hållet postens fel. Jag väntar på ett viktigt brev därifrån (FK, alltså). Har man tur så kanske de delar ut posten. Det är ingen tvekan om att de har försändelsen, men frågan är om de blir färdiga till att dela ut den? Jag skulle fått ett brev med posten (kom tänka på att nu förtiden kan inget komma ”som ett brev på posten”) i torsdags och nu är det måndag. Var är brevet? Jag bor två kilometer från FK, men först måste brevet gå turen Kristianstad-Hässleholm-Malmö-Växjö-Kristianstad eller något i den stilen. Men det är som Stefan Carlsson (f.d. regionchef för Region Skåne) sa när sjukvården i Malmö och Lund inte ville samarbeta (då avståndet var för långt, två mil): ”Det är en hel värld emellan dem.” Och det stämmer. Hur nära det än är så kan man ju alltid ta andra hållet runt jorden för att komma till grannen. Ack ja, dessa världsliga bekymmer. Jag får väl snart börja med Losec eller Cipramil.
Kommentarer stängda
Som jag tidigare berättat så är jag halvt sjukskriven från mitten av januari och tillsvidare. Här följer innehållet av mitt sjukintyg som gäller till 990328.
Diagnos/symtom som förorsakar arbetsoförmåga från arbetet.
Det finns starka skäl att misstänka att patienten har en synnervsinflammation på vänster öga med kraftig synnedsättning.
Hur påverkar sjukdomen arbetsförmågan?
Patienten ser knappt med vänsterögat för närvarande. Synfältsbortfallen är mest markerade nertill. Han råkar (ett misstag alltså? /jonas) vara läkarsekreterare och detta försvårar hans yrkesutövning.
Kan patienten trots sin nedsatta funktionsförmåga arbeta med sina vanliga arbetsuppgifter? Och i vilken omfattning?
Ja, 50 %.
Behandlingar/utredningar/föreskrifter.
Vi kommer att följa patienten med upprepade återbesök och om det är nödvändigt så skall man vidga utredningen med en neurologkonsult och neuroröntgen.
Kommentarer stängda
Plötsligt i dag slogs jag av en tanke. Politik måste vara en subklass till New Age. För det måste vara det som är förklaringen till fenomenet politiker. Tänk, dessa små gråa nissar som kommer från hela landet, är folkvalda! Inte var de väl så här stela och tråkiga på hemmaplan innan de kom till storstaden Stockholm? Jag tror att den stora förvandlingen sker någon gång mellan valnatten och invigningen i riksdagen. Vi bor ju i ett land som älskar kurser av alla de slag, så rimligtvis måste det vara en New Age-kurs de deltagit i.
Dag 1: Färganalys. Där får de lära sig att kamouflagefärgerna svart, brunt, grått och mörkblått är väldigt effektivt om man obemärkt behöver smita undan journalister som granskat någon ”affär” politikern varit inblandade i.
Dag 2: Avslappningsövningar. Se bara hur skönt de sitter och sover i riksdagens bänkrader när det är omröstning i någon fråga. Förmodligen har de fått lära sig visualisering av något som verkar avslappnande. Kanske en framtida landshövdingstjänst?
Dag 3: Intergalaktiskt språk. Den rappakalja som används vid bortförklaringar och luddiga svar var inte ämnat att användas mot oss väljare, utan det skulle bara användas som avskräckande åtgärd vid en eventuell invasion från yttre rymden.
Dag 4: Våga visa känslor. Det händer en och annan gång att en politiker vill verka lite mindre känslolös än vanligt. Det är då den färgglada slipsen tas i bruk. Färgen eller mönstret brukar inte stå för någon särskild känsla, men vill politikern själv ha lite roligt så ska han välja en färg som representerar ett oppositionspartis färg. Detta brukar reta det andra partiets partiledare som i en vecka brukar svara surt på alla tilltal med ”Ingen kommentar”.
Dag 5: Kreativitet. Den sista dagen i kursveckan får deltagarna lära sig hur man klipper och klistrar kvitton, handlar privat och betalar räkningar med hjälp av skattepengar, blir berusade på kortast möjliga tid och gör bort sig offentligt och festa på minderårigas olagliga knark- och dansställen. Detta är en taktik som en politiker praktiskt måste genomföra om valsiffrorna skulle börja dala kraftigt. All reklam är ju som bekant bra reklam. Och detta garanterar en löpsedel som säljer.
Tja… Det är ju rena spekulationer och kanske också rent förtal och hets mot folkgrupp, men det skulle förklara väldigt mycket. Eller som agent Mulder säger ”The truth is out there”.
När mina dagar är så här händelselösa brukar mina tankar irra iväg i sådana här banor som jag ovan just redovisat för. Visst är det skrämmande? Insomnia, sömnlöshet. Det är något jag lider av ofta då jag ligger och grubblar. I natt slipper jag åtminstone fundera över politiker. Hm, varför har Kalle Anka inte byxor?
Kommentarer stängda
Kommentarer stängda