Kategori: <span>Kampen</span>

Publicerad 11 januari, 2013

Dehumaniserad 2


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Under flera veckor har jag haft problem med hämndtjänsten. Något har hänt, jag vet inte vad, mer än att personalbrist och ökat antal äldre som beviljas stöd. Någonstans där kommer alla i kläm – både personal och vi ”brukare”. Mitt största problem just nu är att få tider av hämndtjänsten som matchar min fridag per vecka. Okej, de ska bara komma en gång per vecka, cirka 1-2 timmar. Men det är hopplöst…

Jag har en fridag per vecka. Den dagen ska de komma. Men så händer det att min fridag måste flyttas eftersom jag en gång per månad måste gå in på fackligt möte. Det är detta som ställer till det. Eller… Hur ska jag förklara…?

  1. Jag får ett åttaveckorsschema av hämndtjänsten med vilka klockslag de kommer på vår bestämda dag (min fasta fridag).
  2. Då ser jag att jag måste flytta två dagar på detta schema eftersom jag måste jobba.
  3. Jag ringer hämndtjänsten och de flyttar tiderna till min tillfälliga fridag.
  4. När jag får nästa åttaveckorsschema så ligger inte tiderna längre på min fridag, utan motsvarande ändringar av dag har skett efter de tidigare flyttade dagarna. Bara det att det inte är på rätt veckor samt att jag inte i förväg kan säga vilken veckodag som tillfälligt för just den veckan blir min fridag.
  5. Vilket innebär att jag måste ringa och justera 1) så jag får hämndtjänst på den fridag som alltid ligger fast, och 2) flytta fridag för den vecka då jag måste gå in fackligt på jobbet.
  6. Det senaste jag fick höra då jag ringde, var att jag har två (?!) fridagar per vecka (har jag aldrig haft, jag arbetar ju 75 %) och att dessa fridagar är flytande och att jag anpassar arbetsdagar utifrån då hämndtjänsten bokar in mig. HAR JAG ALDRIG GJORT, SAGT ELLER ENS TÄNKT!
  7. Därför har jag nu ändrat överenskommelsen med hämndtjänsten så att jag har ett fast schema med dem som inte inverkar på hur jag tvingas flytta arbetsdagar. Mitt villkor, som de accepterade, var att jag jämn vecka har hämndtjänst bestämd veckodag och ojämn vecka på annan bestämd veckodag. Och att det ENDAST får vara på eftermiddagar! Inga problem! Sa de…
  8. Nya schemat stämmer nu, bortsett från på en punkt… DET ÄR INTE EFTERMIDDAGAR!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag arbetar 30 timmar per vecka och det är fasta arbetstider. Jag är ledig 1½ dag per vecka, alltid samma. Jag måste tyvärr flytta en fridag per månad till annna veckodag den veckan och jag vet ett halvår framåt vilka sex dagar det rör sig om.

De säger sig förstå. De säger sig kunna anpassa det till mitt arbetsschema. De säger att det inte är några problem. De vet hur jag jobbar. De vet när jag flyttar dagar. De vet när jag är hemma.

ÄNDÅ!

Vad kan jag göra?

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 10 januari, 2013

För lite av det goda

Hela det här året har jag haft svårt med sömnen. I natt blev det akut på ett sätt som jag inte finner så trevligt – jag kunde inte somna. Inte förrän 03.30, och sedan var det dags att gå upp kl. 06. Det är för lite. Jag stuvade om lite i arbetsschemat eftersom jag förstod att det kom att bli en kort dag.

Jag får frågan varför jag inte sovit mer. Vad det beror på? Jag vill inte ge min förklaring av min insomnia, utan säger ”det är bara så det blir ibland”. Sanningen är att jag mycket väl vet orsaken men vill förringa mig själv genom att inte hänvisa till ms. Jag vill inte att flytta fokus eller skylla på ms. Vissa tycker då bara att jag skyller ifrån  mig och ljuger. Att jag istället bara inte kommit i säng, att jag suttit vid dator hela natten, sovit för mycket på dagen eller varit fysiskt inaktiv. Nå, men i går var en hektisk och fysisk dag utan dagsömn, samt att jag lägger mig i tid.

Vadå ms? Jo, vi med ms kräver väldigt mycket vila och väldigt mycket sömn. Hur mycket varierar lite över tid. I julhelgen insåg jag att 10 timmar per natt plus 1-2 timmar på dagen, var det som krävdes om jag skulle fungera och orka. Sedan årsskiftet behöver jag fortfarande mycket sömn, men jag kan inte sova hur trött jag än är. Det är också ett ms-symtom – att inte kunna sova. Det är därför så många med ms har både dopningsmedel för att hålla sig vaken, men också sömntabletter för att kunna sova. Jag vägrar sömntabletter och tar nästan aldrig uppiggande läkemedel. Det känns bättre om man kan följa ms-sömncykeln hur den än ter sig. Men det är skitjobbigt (lindrigt uttryckt) att inte kunna sova och sedan dessutom försöka prestera under arbetsdagen. Mitt enda egentliga alternativ är att ta en karensdag för vila, vilket jag också vägrar. Jag är väldigt envis. Jag trixar istället med sena och halva arbetsdagar. Som jag i slutändan får jobba in, men det får bli en dag när energi finns.

Energi. Kom ihåg det där med att en med ms förbrukar dubbelt så mycket energi som den som inte har ms. Det betyder att om en ”frisk” och en med ms tillsammans går en promenad på 20 minuter, så har den med ms förbrukat lika mycket energi som om han/hon gått 40 minuter. Inte konstigt att jag inte har någon energi.

Och jag undrar vad det är med ms i sig som gör att man plötsligt inte kan sova? Dock kunde jag sova en knapp timme efter jobbet men har inga föreställningar om natten som kommer. Det blir bättre när det blir helg, för då behöver inte någon klocka tvinga upp mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 2 januari, 2013

Dehumaniserad

Nästan dagligen blir jag förnedrad, och jag betalar för det. Mycket! För 1300 kr/månad ska jag få hjälp i vardagen med sådant jag inte klarar av p.g.a. sjukdom. Jag försöker begränsa skadeverkningarna genom att bara ha färdtjänst (till och från jobbet) och hemtjänst (städ och inköp). Mitt mål har alltid varit att klara mig själv, och periodvis gör jag det vilket sänker omkostnaderna rejält.

Men det är förnedrande. Jag behandlas som mindre begåvad. Jag idioitförklaras främst av hämndtjänsten som anser att jag ska vara hemma när de kan komma oavsett vad vi tidigare avtalat. Ovanpå det har de inte så god standard, d.v.s. de är ganska inkompetenta och jag kan inte förstå hur själva kan leva i en vardag.

Samma sak med flärdtjänsten. Största problemet är lata chaufförer som dessutom är analfabeter (på riktigt). De uteblir från körningar med hänvisningen att jag aldrig var på avtalad plats eller i tid. Vilket är lögn. Dessutom brukar de köra till fel adresser då de inte ens kan lägga in rätt adress i GPS. Sedan vägrar de en massa och följer inte det avtal jag har med kommunen.

Gemensamt för förnedringen är att att både hemtjänst och färdtjänst konstant (KONSTANT!) ifrågasätter om jag verkligen är förvärvsarbetare. I första hand tror de att jag alltid går hemma och har hel förtidpension. När jag säger att jag arbetar, så tror de i andra hand att det är någon form av terapiarbete med fria ”arbetstider”. Flärdtjänsten brukar inte vilja boka arbetsresor till mig då det är till sjukvårdsinrättning. De brukar hänvisa till sjukresor och att jag bara försöker komma undan det högre självkostnadespriset som gäller sjukresor. Hämndtjänsten kommer inte avtalade dagar ”då du ju alltig går hemma”.

De har fördomar och det är förnedrande. De vet inte varför jag beviljat hjälp av kommunen, bara att de ska utföra något som kommunen sagt åt dem. Men de ifrågasätter mig. Jag måste förklara ständigt och jämt. Jag säger inget om min sjukdom, för de förstår ändå inte. Däremot brukar jag få förklara att jag arbetar 75 % och att jag inte bara kan kasta om dagar, lämna jobbet eller vara tillgänglig på deras villkor. Det är de som ska vara tillgängliga på mina villkor och utföra sitt uppdrag utan knot och till 100 %. Vilket inte sker.

Chaufförer och hämndtjänstpersonal håller på att få hjärnblödning när jag förklarar mitt arbete, hur stort ansvar jag har, vad jag utför och att jag är en arbetskraft att räkna med. De får inte ekvationen att gå ihop. Om jag arbetar – varför belastar jag då kommunen som får stå för hjälpinsatser? De förstår inte det där med att man kan ha en sjukdom som ger vissa begränsningar. För dem är det antingen eller. Och deras okunskap är något jag ständigt tvingas bemöta och det är förnedrande. Kanske det är dags för Gbgs kommun att utbilda sin personal? Jag vet att kommunen erbjuder HBTQ-utbildning för att bemöta männsiskor korrekt… Men varför inte först lära ut hur man bemöte människor korrekt alls? Sluta förnedra mig… Jag har aldrig valt den situation jag befinner mig i.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Vardagsblogg

5 kommentarer

Publicerad 31 december, 2012

2012-12-31

Årets sista dag. För mig räcker det att konstatera det. Det är inget jag behöver skriva om.

December kanske man skulle summera? Jag har försökt att de sista dagarna skriva lite mer privat, men det är trögt. Jag har fortfarande ett inre motstånd och det är därför här varit så många repriser på nätlistor.

Det har inte hänt så mycket i december mer än att jag ömsom jobbat och ömsom varit ledig. Ömma modern har varit på besök och sedan återvänt hem. Jag har haft en del ledighet och det beror på att jag arbetar storhelg. Egentligen har jag inte tid att arbeta för andra helger så här, men jag ville vara snäll. Så andra får ledigt eftersom det verkar som om storhelg är något andra värdesätter.

Jag är redan inne i januari vad gäller jobbet. Det är mycket som ska göras klart vid ett årsskifte, men där är också det där andra… Det okända… Där jag nu ska påbörja nya arbetsuppgifter. Det viktiga är att jag lär mig släppa det jag arbetat med till dags dato, för jag har inte tid att göra ännu mer utan avlastning. Problemet är väl att jag inte byter arbetsplats, rum, titel eller annat. Då är det svårt att markera och visa att man inte längre utför samma arbete som tidigare. Men nog om jobbet…

Datorn är nu användarvänlig, det vill säga att jag nu installerat det jag behöver på nya datorn. Den är lite mindre storleksmässigt, och det är så jag vill ha det. Och jag gillar nya datorn.

Jag har inte skrivit något om ms eller så på väldigt länge. Samtidigt som jag under hela året blivit bättre och bättre, så har det parallellt tillstött lite problem senaste veckorna. Det gick väldigt bra att trappa ner på helvetesmedicineringen utan att jag återfick smärtan. Vilket är märkligt eftersom jag sedan ett par dagar har väldigt ont igen och fått börja ta ”vanliga” tabletter också. Och jag har fortfarande helevetesmedicineringen, men inte i så hög dos. Biverkningarna har nästan försvunnit helt av helvetesmedicineringen, men… Jag har också fått förnyade problem med att jag har svårt att hålla balansen när jag går och står. Jag är nära att falla flera gånger per dag. Så om detta är ett skov eller pseudoskov, vet jag inte. Jag har blivit bättre och sämre samtidigt. Min tolkning är att jag inte klarar av att vara ledig mer än 1-2 dagar åt gången. Sedan behöver jag den fysiska aktivitet som arbetet ger mig.

Januari till november? Nej, jag har inte för avsikt att göra någon sammanfattning av året bara för att innevarande år tar slut om några timmar. Mest för att jag inte har något att säga. Det händer aldrig något som är utanför ramen, eller min vardag. Jag behöver min vardag hur den än ser ut eller uppfattas.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Medicinering Minne Multipel skleros (ms) Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 14 december, 2012

Tips från coachen

På åtta år kan jag ändra inställning. Förutsättningar förändras. En gammal fredagsfyra; tema Karriär (vecka 49, 2004).

1. Är du nöjd med din karriär?

2004: Jag har ett yrke, men jag har knappast gjort karriär inom det. Nej, jag är inte nöjd med hur min arbetssituation ser ut. Och det är inte en karriär jag är ute efter.

2012: Både ja och nej. Jag är väldigt nöjd med att jag utvecklats i yrket, men jag vill inte säga karriär. Det jag är mindre nöjd med är omfattningen av arbetsuppgifter som jag har, då de inte är realistiska om man förväntar sig ett gott arbete av mig. Det får bli mitt nästa projekt – att renodla det jag ska prestera. Något som förvånat mig senaste tiden är att jag inte har några ambitioner om att få en chefsposition. För jag har mer frihet på en underodnad position. Lönemässigt är det ingen större skillnad. Jag lever på min kompetens.

2. Är det överhuvudtaget viktigt att satsa på sin karriär?

2004: Utveckling är viktigt. Själv känner jag att jag utvecklas i arbetet utan att göra karriär.

Karriär klingar lite dåligt i mina öron. Jag tänker mig då att man går över lik, inte bryr sig om jobbet i sig utan man är ute efter rejäla lönelyft och gärna befattningar med förmåner och underordnade. Ser man på karriär på det  viset tycker jag att det är platt och absolut inte viktigt.

2012: Egentligen har jag inte ändrat åsikt. På ett sätt har jag gjort ”karriär”, och det är genom att kunna mycket om mycket. Jag har blivit uppmärksammats i organisationen i stort och jag kan utnyttja min kompetens överallt. Och det är viktigt att utvecklas. Jag har gjort det genom nyfikenhet och utbildning. Jag ger konstruktiv kritik men också lösningar. Jag vågar säga vad jag tycker och jag har förmågan att konkret att utföra också. Genom detta har jag stort kontaktnät. Förutom att jag utvecklats genom utbildning, så utvecklas jag också av interaktioner med andra. Då det ger mig mycket så får jag säga att det är viktigt att satsa i yrkeslivet (inte karriären) för att inte stagnera eller bli uttråkad. För min personliga del har detta varit viktigt – stimulans i arbetslivet med tanke på att vi lägger så mycket tid på arbetet och vi ska orka tills pensionering när nu det blir. Å andra sidan finns det de som kopplar bort hjärna och känsloliv när de arbetar och då inte har något behov av utveckling. För mig räcker det inte.

3. Finns det något sätt att kombinera karriär och fritid utan problem?

2004: Självklart. Man gör prioriteringar och sätter gränser. Säger man annat har man verkligen inget liv, åtminstone inte något som har innehåll.

2012: Här har jag inte ändrat uppfattning alls. Många tror att jag inte kan släppa jobbet när jag är ledig, eftersom jag ibland skriver om mitt yrkesliv här i bloggen. På jobbet tror man att jag utför mycket oavlönet hemifrån när jag är ledig, men det är fel. Jag läser min jobbmejl, det är allt. Däremot har jag ett annat problem, och det är min ms. Eftersom jobbet är krävande både fysiskt och mentalt, så prioriterar jag att på min fritid lyssna till min ms som sedan ett par år säger åt mig att vila, vila, vila. Så någon fritid annat än vila har jag inte. Det svåra för mig är att kombinera tre, inte två, ingredienser: Arbetsliv (inte karriär), fysisk/social fritid och återhämtning/vila.

4. Har du något karriärtips?

2004: Ja. Nepotism fungerar i alla lägen. Då behöver man inte ens vara kompetent.

2012: Jag var cynisk, sarkastisk och ironisk för åtta år sedan i mitt svar. Ska vi prata karrärtips vill jag istället kalla det för utveckling i arbetsliv. Egentligen har jag redan sagt vad jag tycker, nämligen att man ska kompetensutveckla sig själv. Det är steg 1. Steg 2 är att visa framfötterna, ta för sig, prestera, vara envis och hävda sig själv. Och med det menar jag inte att man ska ha stort ego eller ignorera vad andra tycker och tänker. Genom kunskap och förmåga gäller det att hitta sin nisch där man känner att man kommer till sin rätt. Själv har jag valt att kämpa från en position till en annan på samma arbetsplats. Men man ska inte vara rädd att söka sig dit där man känner att man får utvecklas. Förmodligen är det lättare så. Varför jag så krampartat hållit mig fast till samma arbetsplats under så många år, beror förmodligen på den där envisheten jag känner. Och att jag såg en utvecklingsmöjlighet på arbetsplatsen, att där saknades en kompetens jag kunde bistå med. Det fanns ett hål att fylla som ingen mer än jag var medveten om. Och nu har jag fått med mig alla på tåget. Eller som någon på jobbet sa till mig för ett par år sedan:

Jag var inte medveten om att du kunde så mycket…

Nej, men får själv visa och bevisa vad man kan. För sig själv och andra. Det är så man gör karriär… Inget kommer gratis utan ansträngning.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Kampen Multipel skleros (ms) Nätlista Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt

Kommentarer stängda

Publicerad 10 december, 2012

Nobelt

För första gången på 345 dagar har jag gjort det som ingår i min officiella titel att göra. Jag har skrivit. Det tog en timme, sedan var jag uppe i min gamla hastighet. Man blir lite ringrostig när man inte skriver oftare, särskilt när det är ett nytt datasystem man ska skriva i. Men det gick. Och jag ska förhoppningsvis fortsätta med det i morgon. Vi får se.

I morgon får jag lov att ringa flärdtjänsten för att boka arbetsresorna i jul/nyår. Det kan bli intressant. Jag är efter 11 år ganska van vid att bli utskälld och ifrågasatt när jag ringer. Ingen åker ju flärdtjänst till sina jobb när det är storhelg. Kanske jag avser sjukresor men vill slippa betala den dyrare avgiften. Förmodligen finns det inga lediga bilar kl. 6.30 då alla pensionärer ska hem till sina släktingar för att fira jul. Garanterat kommer min bil avbokas då de måste prioritera pensionärar som aldrig åker flärdtjänst annars, och arbete är ju inget giltigt skäl att åka flärdtjänst storhelg. Innan man ringer får man stålsätta sig och ha svar på tal. För man blir ganska trakasserad av telefonisterna när man ringer flärdtjänst. Det värsta är att de brukar säga att bilarna får lov att vara mer än en timme försenade innan man får lov att ringa och efterlysa dem. My ass!

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Kampen Omvärldsbevakning Surgubbe Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 5 december, 2012

Kaoset i snökaos

Vem har fått mest problem med snön? Stockholm eller Göteborg? Pest eller kolera? Nej, det går inte att jämföra, då olika problem uppstår oavsett hur mycket eller hur lite snö som kommit. Nu kan jag bara prata för egen del, om hur det är i Göteborg.

Först på tredje dygnet av snöfall nonstop, så fann man fram plogbilarna i morse. Men jag har inte varit ute i trafiken i dag, så jag vet inte hur det varit. Måndag och tisdag har jag dock en del erfarenhet av. Måndagen har jag redan glömt och tisdagen skrev jag (väl?) om i går.

Det är helt sanslöst att jag i går fick stå och vänta på min taxibil/flärdtjänsten i en hel timme. Trots allt har det inte kommit mer än 15-20 cm. Ändå ställer det till problem, och det handlar inte bara om bristen på plogförsedda bilar.

  1. Framkomligheten i Göteborg är just nu obefintlig, och det innan ens snön kom. Finns det tre körfält så får bara ett användas av bilister, då körfält 2 är till för vägarbets personal och maskiner. Körfält 3 är uppgrävt då där ska bli bussfil. Är där två körfält, är ett för bilister, det andra grävs upp för att bli bussfil. Är där bara ett körfält så får man köra sicksack med mötande bilar, då körfältet ska breddas för att få plats med bussfil. Allt på grund av trängselskatten som ska införas vid årsskiftet.
  2. Göteborg har många backar, eller snarare sluttningar. Bussar står bara och slirar, kommer inte uppför sluttningarna. Bussarna ställer sig då på snedden över alla körfält och blockerar all trafik. Spårvagnarna kan inte köra på grund av isbildning i rälsen med långa spårvagnsköer som resultat, och blockar då ibland korsande vägar för bilister.
  3. När snön kom vågade få åka kollektivt, för den fungerar inte i Göteborg. Alltså tog folk bilen. På oplogade gator och ½-1 körfält, skulle alltså nu alla – bilar och bussar slira runt i snön med slitna sommardäck. Kan det bli annat än kaos?

Jag tror inte på trängselskatt. Jag tror inte att kollektivtrafiken får så värst många fler resenärer. För där är alltid någonting som strular med kollektivtrafiken. Skillnaden kommer att vara att samma antal bilar nu ska samsas i färre körfält samtidigt som där glest kommer att gå tomma bussar i de nya bussfilerna.

Största problemet ser jag med färdtjänsten. Som jag tidigare vid flera tillfällen (om och om och om igen) påtalat här i min blogg, så är färdtjänst enligt lag jämställt med kollektivtrafik. Men i Göteborg har man bestämt att färdtjänst inte får köra i bussfiler, för då plötsligt är inte färdtjänst kollektivtrafik. Med tanke på den ökade trängseln i vanliga bilfiler, så kommer det i praktiken innebära mindre tillgängliga färdtjänstbilar och längre restider. Färdtjänsten slipper inte undan trängselskatt, eller rättare sagt – taxichaufförerna som kör färdtjänst äger sina bilar och får själva betala trängselskatt. Värst är det för de åkare som äger mer än en bil. Det blir svindyrt för dem och kommunen betalar utefter hur många resenärer de kör. Men de kommer att köra färre eftersom de inte hinner med så många då de mesta av tiden kommer att stå i bilköer eftersom bussfilerna ska vara fredade.

Så detta att jag fick vänta en timme längre än avtalad tid med färdtjänsten, tror jag kommer att bli min vardag. Snön har bara gett en hint om det kaos som kommer att uppstå vid trängselskatt. Eller – snön gjorde nog ingen större skillnad. Annat än att det tog chauffören i går en timme att köra ett par kilometer genom stan – på öppen fyr-filsled där man inte gör bussfil.

Det är med oro jag tänker på morgondagens resa till jobbet. Hur många timmar för sent ska jag komma i morgon? Behöver jag stå ute i snöstorm i en timme och vänta på bil? Hur mycket mer klarar mina ben av att stå? Att man har färdtjänst beror uteslutande på sjukdom/handikapp. Och då vill man bara att bilarna ska fungera som tänkt.

Kommer det mer snö än så här, så bryr jag mig inte. Jag tror inte det kan bli värre vad gäller trafiken. Nästa steg är nämligen att alla gator stängs av och att inga bilar får vistas ute. På ett sätt är det bättre, för då behöver man inte kämpa med att försöka ta sig någonstans – då är det sjukskrivning som gäller. Det enda som skulle kunna bli bekymmersamt i snökaos, är om strömmen går en längre tid. Har jag mat som jag kan äta utan att jag behöver el för att tillaga/värma? Har jag laddat mina batterier i mobil och dator så jag inte blir totalt avskuren från omvärlden (nej, det har jag inte)? Har jag ljus och varma täcken (ja, det har jag)? Är jag redo för allt som vädermässigt kan drabba min tillvaro? Nej, det är nog inte snön i sig som jag behöver oroa mig för. Det jag ska oroa mig för (för att förbereda mig) är hur jag fysiskt mår. Risken är dessutom värre beträffande att vattennivån stiger i älven, och det är Vänerns fel. Drunkning verkar vara värre än snön.

Ändå är det märkligt hur mycket stryk infrastrukturen alltid tar varje vinter när det kommer snö. Kommer det mycket snö på en gång, förstår jag att det kan vara svårt att mota den. Och i andra fall är det väl så att vi (främst kommun) köper tjänster där andra ska utföra arbetet med snöröjning och så vidare. Och lägsta anbudet vann, så vi kan glömma det där med service. Vi är snåla och får det vi betalat för, men inte mer än så. Och faktiskt – med det är jag nöjd. För skattemedel ska räcka till mycket och det är löjligt att budgetera i förväg för något som vi inte vet om det inträffar – som snökaos. Vissa vintrar snöar det inte alls.

Oavsett vad man har för definition av snökaos, så vet jag att det kan vara värre än hur det är i dag. Jag minns 70-talet i Skåne (egenupplevt) när det kom metervis med snö där snödjupen på sina håll var lika djupt som hus var höga. Och hur ingen kunde ta sig till eller från sina arbeten. Och hur bandvagnar fick köra runt på Österlen. Men jag bodde inte i Göteborg den vintern på 90-talet då trafiken stod stilla och folk bara kunde ta sig fram i snön genom att köra skidor.

Så än så länge finns det egentligen inget att klaga på – bara att gnälla på. Snön kan vi inget göra åt – den kommer oavsett vad vi tycker. Och självklart ställer det till problem, men allt brukar ordna sig ändå. Men det är besvärligt och det är gnälligt. Värst av alla är jag på att gnälla. I’m a man – hear me whine!

Om jag ska säga något mer om dagen…

  1. Äntligen fick jag tag i stearinljus! Min adventsljusstake har varit tom på ljus. Jag har letat och jagat ljus, men fick i dag tag i fyra små stearinljus. Dessa fyra ljus kostade 60 kr. Skandal!
  2. Äntligen fick jag mina filmer som kommit till fel postombud två gånger innan de i dag kom rätt! Så jag har i kväll hunnit med 3 avsnitt United States of Tara och filmen The Others.
||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Minne Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Surgubbe Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 4 december, 2012

Utsatt läge

Bredvid mig på ett möte satte sig en genomförkyld kollega. Innan han/hon/den/det (tänk om man hade haft ett bra ord som ersatte) satte sig, sa jag ”du sätter dig inte här om du är smittsam då jag absolut inte får bli sjuk om du är infekterad”. Kollegan skrattade rått, slog sig ner bredvid mig och satt sedan och hostade mig i ansiktet i tre timmar! Jag tycker det är så oförskämt att jag inte finner ord. Eftersom jag behövde sitta där jag satt, så kunde jag inte flytta på mig trots många lediga platser.

Och det här med flärdtjänsten. Jag skulle hämtas 7.55, bilen kom 8.55. Självklart ringde jag och efterlyste den, men fick beskedet att det var trafikkaos. Det är märkligt eftersom jag tog mig till jobbet samma restid som det brukar ta. Det fanns ingen trafik. Men att stå och vänta mer än en timme och inte ens få en ursäkt (man ska acceptera läget hur det än är), är lite… Ja, jag vet inte. Att jag kommer för sent till jobbet skiter jag i, men det istället det där att jag sjukdomsmässigt försämras av att stå… Det tar ingen ansvar för.

Jag vill inte bli sjuk (infektion). Jag är redan fysiskt förstörd av bilhelvetet i kommunen.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Surgubbe

Kommentarer stängda

Publicerad 3 december, 2012

Första riktiga snön

Tack alla skattebetalare som ger mig läkemedel motsvarande 120000 kronor per år! Tack, tack! Och tack alla politiker som gett mig ett högkostnadsskydd! Tack, tack!

I dag är jag helt förstörd i kroppen. Det är svårt att gå på isiga och snöiga gator med dålig syn, dålig balans och sommarskor. Sedan hjälpte det väl inte att jag stått och gått mycket under den utbildning jag höll på med i några timmar i dag. Allt sammantaget blev en överansträngning för mina ben, eller för nervimpulserna eller vad det är som gör att jag få svaghet i benen (inte musklerna åtminstone – jag har urstarka muskler i benen).

I ett dygn har det nu snöat i Göteborg, men inte kommit mer än max ett par centimeter. Trafikkaoset förstår jag och det har inte så mycket med snön i sig att göra. Folk vågar inte lita på kollektivtrafiken, så de tar bilen. I en stad som tagit bort 2 av 3 körfiler p.g.a. trängselskatten som införs vid årsskiftet. Klart det blir kaos! Och folk kör som om det var torr sommarväg med slitna sommardäck, d.v.s. ”undan eller väck – för här kommer jag”. Och, ja…

Kylan just nu som legat på minussida i några dagar, är helt underbar! Värk försvinner. Domningar försvinner. Jag rör på mig lättare (när jag inte spänner mig av att kämpa med balansen). Ja, livet känns då underbart!

Fick frågan i dag vad jag gjort, för man kände inte igen mig riktigt. Något hade förändrats, men man kunde inte sätta fingret på vad… Öh, jag rakade skalle och ansikte i går? Har jag sett så ovårdad ut? Och har man glömt hur jag såg ut för sex veckor sedan?

Utbildningen jag gav i dag gick bra. Divine intervention kom till mig som vanligt. Som en skänk från ovan.

Men stressen börjar nu bli obehaglig. Samtidigt som jag bestämt mig för att ta lite extra semester trots att det är det sista jag borde göra ur ett arbetsperspektiv. Men jag behöver SEMESTER! Om ett par veckor…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 30 november, 2012

Temperament

Den egenhet som jag har men inte alltid låtsas om, är att jag egentligen är väldigt arg. Det finns alltid någonting som upprör mig. Händelser, situationer. Däremot är jag nästan aldrig arg på specifika personer. Fast det är klart… Just nu är jag ganska arg på två personer som jag tycker gått över gränsen. Men om jag säger så här – jag är inte lättirriterad då det mesta rinner av mig som ”ointressant”.

Hur ska jag förklara?

  • Om person 1 är oförkänt dum mot person 2 som inte kan försvara sig, då går jag i gång. Då blir jag skitförbannad (arg) och går in i försvarsställning där ajg skyddar person 2 och säger vad jag tänker (jag är en elak jävel) om person 1.
  • Är jag person 2 som utsatt för någon dumhet blir jag också arg och markerar mycket tydligt genom att säga vad jag tycker och tänker. Jo, jag har en finskt temperament.
  • Om jag istället uppfattar något som gnäll och ovidkommande så rinner det av mig direkt. Jag engagerar mig inte känslomässigt i sådant som gör andra vansinniga om jag anser det vara betydelselöst och ointressant. Vilket brukar trigga ännu värre just eftersom jag inte bryr mig och inte hakar på den andres upprördhet. Det är då jag brukar säga att jag inte bryr mig och då brukar det ta fyr i helsike. För då riktas ilskan plötsligt mot mig som är okamratlig, vilket brukar leda till föregående punkt – jag blir förbannad på att jag plötsligt blir syndabock och markerar igenom verbalt. Och med detta är jag ganska nöjd, för det bästa jag vet är när andra då undviker mig, vägrar prata med mig, inte ens hälsar. För då kan jag sluta bry mig och jag tar inte åt mig känslomässigt. Det går inte att straffa mig med tystnad, för det är inget straff utan mer en vinst.

Man vill inte göra mig förbannad. Det är inte lätt att få mig förbannad. Det jag lärt mig är att välja mina strider. Vad som är värt att känslomässigt gå in i. För mig handlar det om välbefinnande och hushålla på resurser (energi).

Med detta sagt så finns det saker, inte personer, utan händelser som jag nästan dagligen får smärre hjärnblödningar av. Som detta med mitt ”stora brev” som kom till fel postombud i onsdags.

  • I lördags beställde jag filmer.
  • I onsdags fick jag sms om att brev med filmer var för stort för att levereras hem till mig, så jag kunde hämta ut det hos postombudet. Fel postombud.
  • Jag ringde direkt till Posten som såg att de sorterat min försändelse fel, men jag skulle redan på onsdagen kunna hämta ut mina filmer hos mitt postombud.
  • I dag fredag åker jag till mitt postombud som inte fått mina filmer.
  • Jag går in på posten.se och söker på kollinummer. Då ser jag att mina filmer i onsdags flyttades från felaktiga postombudet för ny sorering till mitt postombud. I dag har filmer kommit fram. Inte till mitt postombud, utan återigen hamnat hos det felaktiga postombudet!

Inkompetens är nog det som gör mig mest vansinnig. Oavsett vilka som står för inkompetensen. Men märkligt nog är det företag och myndigheter som ska strula där jag ska behöva lägga tid och energi på att försöka rätta till deras misstag – och ändå blir det fel på fel på fel! Den här ”vansinnigheten” jag känner är alltså inte riktad mot person, utan mot arbetssätt, rutiner, misstag, oförmåga att rätta till fel och så vidare. Jag kräver väldigt mycket.

Men den här dagen… Jag har fått bita mig i tungan ett flertal tillfällen i dag. Den här fredagen har vairt ett epicentrum av misstag.

Vilken roll har jag själv i det hela? Tyvärr (?) känner jag ingen skuld i situationer som uppstått utan min iblandning, men där jag dragits in och nästan blivit ett offer. Men jag känner mig inte som ett offer av omständigheter. Jag blir bara förbannad. På inkompetens.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda