Kategori: <span>Medicinering</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Andningsbesvären är kvar och jag har inte kunnat djupandas på två veckor. Kanske jag borde kolla upp det, men med tanke på att jag till 95 % vet vad det beror på så ser jag ingen nytta. Visst, det kan tyda på hjärtsvikt, lungcancer och så vidare… men tror snarare att jag sätter det i samband med uttrappningen av helvetesmedicinen. För där fanns ett visst skydd mot ångestsyndrom. När jag sänkte dosen återkom panikångesten, stressen och all annan skit, förutom att jag inte fick tillbaka hudsmärtan som var anledningen till medicineringen.

Så jag har börjat höja dosen av helvetesmedicinen igen. Det känns bättre. Men nu ökar också koncentrationen i kroppen och jag får biverkningarna. De som gör mig trött, matt, yr, omtöcknad. Och det är exakt vad jag är ute efter. Det tar udden av stress- och panikkänslor då jag inte orkar bryr mig. Inget kommer upp till ytan lika tydligt. Frågan är bara om detta är tillräckligt för att jag ska återfå normal andning? Om inte; då söker jag vård. En vård som är obefintlig.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Förmodligen upplevs jag som väldigt sjukdomstyngd eftersom jag ständigt tjatar om fysisk smärta. Då kan jag väl lika gärna räkna upp allt jag just nu känner?

  • Migrän, periodvis. Just i dag har jag vaknat med huvudvärk.
  • Bältros, kronisk. Smärtan här beror lite på i vilken fas inflammationen befinner sig i. Jaja, jag vet att bältros är en infektion, men huden är inflammerad när en inte har vätskefyllda blåsor (tänk vattkoppor). När man säger att bältros är fruktansvärd smärtsam, så håller jag inte riktigt med då jag upplever den smärtan som helvetisk klåda. Just nu känner jag av den.
  • Status post hälseneinflammation. Trots att det gått tre år så gör det fortfarande ont, vilket gör att det är svårt att belasta vänster fot. Jag haltar efter att ha gått en stund.
  • Neurogen/neuralgisk hudsmärta, kronisk. Här har det också gått tre år och periodvis så känns det bättre. Just nu – inte så bra. Det som är lite lurigt är att denna hudsmärta konstant sitter på samma ställe (över levern) och att bältrosen (som flyttar sig) ibland sätter sig på samma ställe. Just nu sitter bältrosen över levern. Dubbel smärta på fysiskt samma ställe.
  • Ryggskottet. Det är tröttsamt att i en månad haft ett ryggskott som inte vill ge med sig trots fysisk aktivitet och ett träningsschema. Värsta smärtan av alla ovan nämnda.

Att jag trots allt fungerar är mer märkligt än beundransvärt. Självklart påverkar det humöret, mest genom att jag blir trött, tyst och ser lidande ut. Jag har lovat att på jobbet säga när jag har smärtsammare dagar eftersom de bara ser att det är något, men inte vad. Jag gillar inte att berätta om detta eftersom jag tycker det låter ursäktande. Får jag bara vara i fred och sköta mitt, så kan jag också förtränga smärtan något. Måste jag ventilera och lägga kraft på att upplysa om något som är kroniskt, tvingar det mig också att känna efter för att kunna förklara. Och då känns det värre. Jag försöker blockera smärtan, eller medvetandet om den.

Det tråkiga är bara att jag inte kan få någon medicinsk hjälp med ovan. Smärta är något som vården är dålig att bemöta och behandla. Jag vet inte ens vad som skulle kunna hjälpa. När det gäller läkemedel så är där väldigt lite jag tål. När det gäller dessa typer av smärta så hjälper inte opiater, vilket jag heller inte tål (överkänslighet). Antiinflammatoriskt hjälper inte, och när det gäller gruppen NSAID-preparat (typ Voltaren, Diklofenak) så får jag svåra biverkningar av det. Vanliga paracetamol (Panodil, Alvdedon) hjälper mig endast om jag har feber, men aldrig mot smärta. Antiepileptiska läkemedel kan dämpa hjärnans förnimmelse av smärta, men ger också fruktansvärda biverkningar även om det hjälper, om än marginellt, mot smärta. Sedan finns där inte så mycket mer vad gäller läkemedel. Det som kan erbjudas utöver detta är TNS, sjukgymnastik och psykologsamtal. Vilket känns lite desperat och kanske hjälper vissa.

Nej, det är bara att härda ut…

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Medicinering Personligt Skräp

Kommentarer stängda

Morgonen började lite kaosartat med att jag upptäckte att jag hade slut på en medicin som ingår i mina morgontabletter (känner mig gammal – jag tar läkemedel regelbundet på recept). Helt slut. Och i akut behov av. Vad gör man då? Jo, man jagar rätt på en trevlig doktor man arbetar tillsammans med och tigger ett recept. Andra läkemedel beställde jag recept av från min ordinarie läkare men har ännu inte fått någon reaktion flera veckor senare. Ibland är det en fördel med att ha kontakter när man inte kommer fram den vanliga vägen. Särskilt när något är akut.

Men har jag egentligen några fördelar av att jobba i vården? Nej, inte ett skvatt bortsett från ovan. Och det är inget jag satt i system eftersom jag försöker separera på att vara personal och patient. Det straffar sig väldigt att vara patient om jag pratar för egen del och den neurologiska sjukvården. De vägrar ta hand om sina patienter eftersom de får ekonomisk fördel av att enbart ta nybesök. Av den anledningen kommer nu ett nytt nationellt program för kroniker och krav på att de inte får ignoreras. Jag har ignorerats i mer än i tio år där jag får fel behandling som inte är till fördel för min ms. De vet att de gör fel, men bryr sig inte. Det ligger inte i deras intresse att ta hand om sina patienter eller sköta uppföljning och behandling. Frågan är om det nationella programmet kommer att ha någon effekt? I just mitt specifika fall av personlig erfarenhet så handlar det också om fruktansvärt dålig ledning för verksamheten. Och i det fallet har jag också insyn – inte bara som patient – utan också som facklig. Tur man inte jobbar där. Säger jag och funderar på om yttrandefrihet gäller.

Semester! En dag… Ja, alltså, jag ska nu ta ut en semesterdag bara för att. Luft i systemet. Ryggskott. Behöver mer vila. Har för många semesterdagar.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering

Kommentarer stängda

Det är inte ofta det händer, men i dag tog jag åter (för andra gången i år) rollatorn och rullade till Ica. Min sjukgymnast har nog rätt i att jag orkar och kan efter sommarens förlamning, men jag blir väldigt trött och det väldigt snabbt. När jag blir trött blir jag stressad. När jag blir stressad och samtidigt är utmattad, så blir jag desorienterad. Därför är det inget rofyllt strosande i affären, utan det är något jag försöker klara av så snabbt som möjligt. Men det gick bra och jag fick med mig så mycket som lilla korgen på rollatorn kan ta. Jag borde göra detta oftare.

I morgon ska jag åt andra hållet (i förhållande till var Ica ligger) för att rulla in i godisaffären. Officiellt är det en godisaffär. För mig är det snusbutiken.

På jobbet råder sedan ett par veckor tillbaka ett totalt rökförbud för precis alla. Inga besökare och ingen personal får lov att röka inom tomten. Någon som bryr sig om det? Nej. Rökkurer har funnits men är nu borttagna. Därför röks det nu precis överallt och då askkoppar tagits bort så ligger det fimpar precis överallt. Nästa steg är nog att de ska jaga snusarna. Jag har inte tagit ställning till det än. Tandläkaren vill att jag snusar eftersom mina ms-mediciner ger mig ett dåligt tandstatus där jag tar dubbel dos av både fluortabletter och fluorskölj. Vad snus bidrar med förutom att man inte får hål i tänderna? Jo, allt handlar om saliv som ska skydda emaljen. Snus är inte bara gott. Det är också nyttigt. Om man bortser från risken att nikotin kan leda till hjärtrytmsrubbningar. Annars har jag nytta av nikotin. Det är uppiggande och därför behöver jag inte längre ta mina narkotikaklassade tabletter mot extrem ms-trötthet. Hm. Jag säger nog upp mig från jobbet om jag inte får fortsätta snusa.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälsohistoria Kampen Medicinering Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Fatta! Sedan ett par veckor ha jag blivit av med 1) panikångest och 2) yrsel. Det innebär att jag slipper en utav mina mediciner, rollator och krycka! Symtomen kom i april förra året på allvar, och först nu har de förvunnit. Kanske det är tillfälligt och kanske jag förstår varför.

När jag är stressad och jagad av att få ihop arbete och fritid, så kommer panikångest och yrsel. Så är jag mindre stressad och jagad nu då? Nej! Men. Jag hade vilosemester i tre veckor över jul och nyår. Och just nu är jag så stressad och jagad att det istället övergått till trötthet och utmattning. Märkligt, men sant.

Okej, jag använder fortfarande rollator, men inte inomhus. Kryckan som jag före sommaren använde sedan 15 år tillbaka, har jag också kunnat släppa. Målet är att jag ska sätta in kryckan igen när jag går utomhus, men med tanke på snö och halka så känns det mer stabilt med rollator.

I går glömde jag uppmärksamma årsdagen av första ms-sysmtomet. I 15 år har jag haft ms. Och första symtomet var synnervsinflammationen som gjorde mig nästan blind på vänster öga. Det har aldrig blivit bra, men gör mig inget. Så länge nya symtom går i regress.

I dag har jag utbildat. Vi som utbildar är ännu argare i dag än vad vi var i går. Utbildningsmaterialet vi fått är så IN I HELVETES JÄVLA DÅLIGT att det är direkt pinsamt. När vi står och utbildar, står och läser, säger det sedan högt, avbryter oss själva med ”fast vänta, det jag precis sa stämmer inte – glöm det jag precis sa”. Vi har inte hunnit kontrollera materialet utan förutsatte väl någonstans att det skulle vara kontrollerat av de som sammanställt materialet. Men det verkar inte så. De vi utbildar är inte lika upprörda, för de förstår ändå ingenting av det vi föreläser om. De har inte insikten än. Men de lär om ett par månader inse och ifrågasätta det vi i dag utbildat i.

Det bästa med föreläsningarna jag nu ger, är att vi är två som utbildar tillsammans. Och jag har verkligen fått bästa tänkbara kamrat, eftersom vi kompletterar varandra väldigt bra, är kompetenta, på samma våglängd och har kunskaper utöver det vi undervisar i. Andra kollegor som också utbildar är nog mer styrda av att följa det felaktiga materialet. Så de som kommer på min och kamratens föreläsningar är nog de som trots allt får ut mest av utbildningen. Skryt? Nej, insikt och fakta.

En insikt jag kom till i dag, är att jag är en ordningsmänniska. I en värld av kaos vill jag ha ordningen, och det åvilar mig att få ordning på kaoset. Jag upptäcker fel, sådant som inte är rätt, och gör allt för att rätta till felen. Detta gäller inte enbart i tjänsten. Jag är sådan som person. Och så är jag (liberal) humanist. Det här sista måste jag tillägga i och med att det är ett supervalår. Socialistiska värderingar skrämmer skiten ur mig och det är sådana vindar som viner nu. Det och konservatism. Jag gillar inte att styras in i fållor där min rörelsefrihet begränsas. Vattumannen är en fri själ som vill gå sin egen väg och göra rätt för sig och som engagerar sig i sådant som han/hon tycker är viktigt. Jo, jag ha nog bestämda åsikter även om jag aldrig skriver om dem.

I dag var det dag 8 av mina för jävliga fyra månader. Men det är bra också. Guldkornen från min vardag framgår delvis ovan. Så jag är ganska nöjd och förbannad. Det sistnämnda är en bra motivator och drivkraft.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Övertygelse Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Vilodagen jag fick har ägnats åt det ”vanliga”. Vila, vila, vila, nödvändiga telefonsamtal, tandläkarbesök. Och det sistnämnda är avklarat för det här året.

För ett par månader sedan var jag hos tandhygienisten för att ta tandsten (snuskonsekvens). Det var då vi upptäckte ett par saker som nu krävde att jag också träffade en tandläkare.

En lagning mellan framtänderna var trasig – det blev fixat. Ganska skönt, för den gamla lagningen var missfärgad (betoning gammal). Nu har jag helvita tänder igen. Särskilt viktigt när det gäller framtänderna.

För ett år sedan fick jag en rotfyllning. Eller om det var två år sedan. Det var nog visdomstanden de drog förra året. Eftersom dessa tänder satt upptill varandra, så har där blivit… ett… problem. Instabilitet efter att visdomstanden försvann. De två närmaste tänderna där är båda rotfyllda och har nu börjat röra på sig och kontaktytorna försvunnit samt där blivit något fel. Mat fastnar och går inte att få bort med tandtråd, borstning eller annat. Inte ens med pinnsett (som varit min sista utväg). Därför slipade man i dag lite på tandkontaktytan, men vet inte om det hjälper. Märker jag att det inte var tillräckligt så finns bara ett alternativ. De båda rotfyllda tänderna måste tas bort (inte rotfyllningen, emalj/lagning) och byggas upp på nytt. Jippi!

När de ände höll på att slipa i dag, så passade man på att provborra upp den rotfyllda tanden för skojs skull. Typ. Nej, de hade sätt en skugga på röntgen och var rädda att jag hade karies under lagningen. Men det visade sig vara en gammal glömd amalgamrest som låg under plastfyllningen. Så bort både med amalgam och plast, för att lägga på ny plastfyllning. För att det var så skoj.

Jag är så tacksam över att jag har frisktandvård! Typ 150 kr/månad oavsett ingrepp. Jag har sparat tiotusentals kronor på detta, för de gör verkligen stora ingrepp. Anledningen till att de inte höjer min premieavgift beror på att jag inte är skuld till hur mina tänder mår. Jag sköter dem perfekt. Det är gamla tandläkarsynder som kommer till ytan, så att säga. Gamla trasiga och misslyckade lagningar från min barndom som man struntat i att fixa eller ens berätta för mig. Men med frisktandvård så betalar jag för att upprätthålla en standard, och gör jag mitt så måste också tandläkaren göra sitt.

Det enda tråkiga är att jag måste börja med extra salivutsöndrande fluortabletter. Snus är salivutsöndrande. Fluorsköljning två gånger per dag ska räcka. Men jag måste ta sex tabletter också per dag för tändernas skull. Eftersom min emalj håller på att försvinna på grund av mina ms-läkemedel.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Medicinering Multipel skleros (ms)

Kommentarer stängda

De senaste dygnen har varit svåra vad gäller att få sig lite skönhetssömn. Varje gång jag höll på att somna så fick jag fruktansvärda ofrivilliga ryckningar. Nej, inte sådana där insomningsryckningar, utan på grund av att jag höll på att sluta andas. Jag förstår varför nu. Jag tog för hög dos av ett läkemedel som jag faktiskt blivit varnad för då man kan få andningsuppehåll av dem. Därför tog jag bort detta och nu sover jag. Om än med svårighet ändå eftersom jag inte direkt tröttar ut mig själv under min semester (sista veckan nu).

Därför blev jag irriterad i natt. Klockan 03.10 hördes ljud. Som väckte mig. Mystiska ljud. Åtminstone nattetid när allt hörs så tydligt men ändå oidentifierbart. Jag fick lyssna en del för att lokalisera varifrån det kom. Och vad de höll på med. Jo, under mig har jag butiker. De städade och diskade (tror det var i fiket). Efter en stund körde de iväg. Egentligen inget konstigt, men jag blir så misstänksam efter den gången då crash & grab utfördes i en annan butik under mig. Här är mycket skadegörelse och stölder i butikerna under mig, även om det oftast bara är fulla ungdomsgäng som hänger på den stängda uteserveringen (trädäck). Och därifrån kan man också svinga upp sig på min balkong, om de nu skulle få för sig det. Så jag vaknar av allt som inte är normalt. Att personliga assistenter nattetid ständigt springer i min trapp till grannarna eller att morgontidningen dimper ner på hallgolvet eller att spårvagnar kommer var femte minut utanför mitt sovrumsfönster, reagerar jag inte på. Det väcker mig inte. Men allt det andra…

Varför städar man sitt fik kl. 03.10 och inte dagtid då de ändå har helgstängt? Idioter. Men så är det också ett fik jag bojkottar ändå. De är sliskiga som äger det.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dumheter Medicinering Skräp Surgubbe

Kommentarer stängda

Ja, något stämmer inte riktigt i dag. Förutom att allt bara känns avigt, så blir det också avigt. Jag har glömt ta min dagliga spruta. Jag har glömt ta min helvetesmedicin. Hm, det var nog bara det. Kanske mina tankar bara vandrat lite väl fritt. Det jag funderar på är att gå till Ica bara för att testa. Det är ett helt år sedan jag gjorde ett försök. Teoretiskt skulle det gå alldeles utmärkt eftersom jag går betydligt längre till och från sjukgymnastiken samt att jag där också sliter ut mig. Så affären borde vara en baggis. Men i praktiken är det lite svårare än så. Utomhus är svårt nu när där ligger stenkross överallt mot den uteblivna halkan. Samt att jag inte varit på sjukgymnastik på ett par veckor och därmed borde ha fått en fysisk nedsättning. Så jag är kluven. Ska jag våga, ska jag inte? Samtidigt är jag som mest utvilad nu när jag haft semester så länge. Tankarna upptas  ganska mycket av detta. För jag är så trött på att inte kunna förflytta mig utan att kollapsa. Även om jag inte gjort det sedan i våras. Kollapsat alltså. Fortfarande vet man inte orsaken till det, men förmodligen kombination av stress, lågt blodtryck och ms-yrsel. Men om jag fortfarande befinner mig i det kaninhålet vet jag inte förrän jag försökt. Så kanske.

Men nu ska jag ta en försenad spruta. Om den hunnit få rumstemperatur.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt

Kommentarer stängda

Två timmar blev tre timmar när jag åter gick in på jobbet under min semester. Jag förvånas över detta att jag alltid har besökare som väntar på mig trots att jag officiellt inte är i tjänst. Att jag är så eftersökt. Att man har så stort behov efter att få tag i just mig. Nej, jag förstår det faktiskt inte.

Sjukgymnastiken jag går på varje vecka har haft ett litet uppehåll på 2½ vecka. Det kändes inte som jag hunnit regrediera på den här tiden, utan körde på i dag som vanligt plus lite till. Men jag märker att jag, främst mentalt, behöver sjukgymnastik 1-2 gånger per vecka för att må bra. När jag känner mig starkt och energisk, och inte som en ms-påverkad patient, så hjälper det också till att mota tillbaka panikångesten.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på detta att jag sägs vara den fysiskt starkaste patienten som gått på sjukgymnastiken. Min reaktion blev spontant ”så nu kastar ni ut mig?”, viket inte verkar vara fallet. Eventuellt så ska jag, om jag får min vilja igenom, få låna gymmet 30 minuter dagligen när där ändå inte är patienter och då jag inte behöver en närvarande sjukgymnast. För mig skulle detta kunna vara en bra start på arbetsdagarna, att först köra lite träning. Vi får se.

Det har gått drygt två veckor sedan jag gjorde min magnetkameraundersökning (säg aldrig magnetröntgen!), och ännu har jag inte hört om något resultat. Med det är jag nöjd. Jag förmodar att jag blir kallade till min läkare senare i höst (datum för årskontroll är redan passerad – men jag förväntar mig inget annat av den usla vården) och då kommer nya behandlingsalternativ att diskuteras. Jag hoppas slippa mina dagliga sprutor. Främst av anledningen att jag inte tror de längre har någon effekt samt att jag får så mycket… inte biverkningar, men oönskade effekter av dem. Samtidigt så är mer potenta läkemedel också en större risk vad gäller farliga – och jag menar farliga – biverkningar. Men det är en riskkalkyl min läkare får stå för.

Ack, jag har typ huvudvärk. Ett är säkert – jag har nackont och är stel i nacken. Jag tror jag gjorde en dum grej på sjukgymnastiken som jag nu får lida ont av. Allt som gör gott gör också ont. Bevisligen.

Tydligen är det fredag i dag. Det är svårt att hålla koll när man har semester och samtidigt flänger och far fram och tillbaka till jobbet. Dessutom har jag jobbat så mycket helg också sedan midsommar att det också förvirrar. Jag kan hålla koll på när jag ska till jobbet, men jag vet aldrig riktigt vilken veckodag det är. Fredag.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Kanske jag fått en förebild nu vad gäller mina yrselattacker och ostadighet. Lucille i Arrested Development (se på Netflix) spelad av Liza Minelli. Den äldre glada och behövande damen med kronisk yrsel som plötsligt får ett anfall där hon står och vevar med armarna och håller på att falla framlänges.

På Netflix har jag också sett Drop dead diva där Liza Minelli också gjorde ett gästinhopp i ett avsnitt. Jag kan inte förstå varför hon inte gjort mer tv på senare år? Hon är lysande! Särskilt i Dead drop diva där jag satt och undrade över vem den där magra kvinnan var som liknade Liza. Det dröjde ett par veckor innan insikten slog mig och jag fick det sedan också bekräftat. Anledningen till att jag inte kände igen henne berodde nog mest på att hon pendlat mer i vikt de senaste tio åren än Oprah gjort under hela sin karriär. Senast jag såg en skymt av Liza – någorlunda knutit till nutid – var när hon satt i publiken på Lady Gaga-konserten från 2011/2012. Och då var hon rejält knubbig. Jag har levt lite i villfarelsen att Liza var halvt mentalt väck av alkohol och droger, men det verkar inte så påtagligt och synbart som tabloidtidningarna vill påskina.

Japp, det blev en arbetsdag i dag också. Numera verkar där alltid stå minst tre polisbilar på jobbet varje gång jag jobbar helg. Varför har jag ingen aning om och jag vill inte spekulera. Men det rör sig mycket mystiska människor på konstiga ställen när det är helg. Och vi har haft problem med obehöriga som smyger runt och försöker komma in på jobbet helger.

Nu börjar den jobbigaste veckan av dem alla. Det är senare i veckan jag ska röntgas. Lång resväg. Jobbig undersökning. Vet inte vad den kan visa. Vet inte vad det kommer att leda till för behandling.

Målet är att jag ska få ny ms-behandling. Antingen dropp en gång i månaden som kan ge dödlig hjärnhinneinflammation (känd biverkning) eller dagliga tabletter som kan leda till blindhet, hjärtdöd eller cancer. Jag vet inte om ms egentligen är så mycket värre?

Nix, tv-kanalerna fungerar fortfarande inte…

… och nej, jag röstar inte i kyrkoval. Det är ingen skyldighet. Särskilt inte som jag försökt gå ur kyrkan utan framgång. Kyrkan och alla religiösa samfund är ondska. Därför hör kyrkan inte samman med staten.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Medicinering Multipel skleros (ms) Netflix Omvärldsbevakning Personligt Surgubbe Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda