Kategori: <span>Övertygelse</span>

Publicerad 7 juni, 2014

F-ordet #175


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Tekniken går framåt och det är egentligen ingenting man ifrågasätter. Vardagen förändras i det tysta. Nätet och mobiltelefoner samt strömmande musik- och tv-tjänster. I dag en självklarhet som faktiskt inte funnits så länge.

Däremot så undrar jag väldigt mycket över en tekniskt omodern sak som inte verkar ha utvecklats. Faxen. På jobbet är den fortfarande en nödvändighet och det är för mig totalt obegripligt. Som detta att jag kanske måste faxa en journalhandling till en annan vårdgivare. Först måste jag skriva ut denna journaltext på papper. Sedan lägga den i faxen (okej, det är en ”modern” fax, det vill säga en kopiator med multifunktion) och sända. Lite slöseri med papper eftersom jag måste kasta det jag faxat och mottagaren får ett faxpapper som ska skannas och därefter kastas.

Jag tänker – mobiltelefoner har vi trådlöst kopplat ihop med skrivare, cloud och så vidare. Särskilt Ipone och Apple har en bra dela-funktion. Varför kan vi inte elektronsikt dela data på ett enklare sätt än att behöva faxa? Det smärtar tekniknörden i mig så fort jag måste använda en fax.

Okej, det finns andra tekniska lösningar inom vården med tanke på sekretess, men begränsningen i dag handlar om alla har så många olika datasystem som inte är kompatibla med varandra. Därför lever faxen kvar. Den tekniskt mest farliga varianten av att råka sprida sekretess till obehöriga. Sanslöst.

Någon dag måste jag komma ihåg att skriva om det jag verkligen avskyr. Patientjournaler tillgängliga på nätet för patienter. Journalen ägs av vårdgivaren. Journalen är ett arbetsdokument. Hade patienter förstått det hade de kanske också kunnat handskas med det förtroende de ges när de får behörighet att läsa sina journaler.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Omvärldsbevakning Övertygelse Teknik

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 16 maj, 2014

Valhänt (149)

I eftermiddags gick jag och röstade i EU-valet. Det är väldigt käckt att den möjligheten finns på jobbet. Jag var väl förberedd, hade med mig röstkort och egna valsedlar. Det förvånade röstförrättarna att jag hade allting med mig. Jag fick dock påtala att jag saknade röstkuvert, om de ville vara så vänliga. Snabbt och lätt. Det har sina fördelar att vara sekreterare ut i fingerspetsarna. Och att jag var ensam röstande och kunde välja mellan tre sysslolösa röstförrättare. Jag trodde där skulle vara kö, men tydligen var det klokt att välja en fredagseftermiddag.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 17 april, 2014

2014:111

My take on tiggare…

Jag har ingen aning! Frågan är väldigt komplex och det är oftast därför jag aldrig framför en ståndpunkt i något ämne alls – för jag tycker att där finns för många bottnar och jag sitter inte med all information och kan därför inte argumentera på ett akademiskt sätt. Att skriva en massa i affektion tillför inget mer än att det kan spegla en allmän opinion. Det jag kan sakna när jag vill ta del av mer information, för att komma fram till en väl avvägd ståndpunkt, är att någon sådan ofärgad information inte finns. Den information som finns att få är väldigt politiskt vinklad och utelämnar sådant som inte hör hemma i ens egna syften.

Med detta sagt så kommer vi till ett inlägg jag gjorde på Facebook och som kan uppfattas som både rasistiskt och icke politiskt korrekt.

Förstår inte hur jag ska kunna skilja på tiggande påskkärringar och tiggande EU-medborgare. De klär sig likadant med hucklen och har sina huvuden i höjd med mitt skrev.

Syftet med mitt inlägg är det gamla vanliga. Jag avskyr helg! Jag firar inte jul, nyår, midsommar, och absolut inte påsk! Ännu mer ogillar jag att barn går runt och tigger godis. Bara så där ogillar jag det rent generellt utan någon direkt anledning.

Och min parallell till tiggare i övrigt är en beskrivning av det märkliga samhälle vi fått där fattiga EU-medborgare tar sig hit med enda syftet att sitta på trottoarerna. Jag hör saker som att de är oorganiserade och att det inte är en kriminell handling eftersom just detta tiggeri är en passiv form där vi väljer att skänka pengar till människor som inte verbalt tigger.

Så långt har jag kommit i mitt ställningstagande att jag vet att detta är lögn. De är inte passiva. De skriker och drar i kläderna på förbipasserande, samt tar mynten för att lägga på parkeringsautomaten så de inte får parkeringsböter för sina bilar. Självklart finns där också de passiva. Och de är fattiga.  Det är synd om dem.

Men boomen av tiggare… Ett problem har uppstått. Det måste lösas. Frågan är hur? Av vem? När? Det är inte människovärdigt som det är i dag. Jag vägrar skänka pengar. Det är ett inhemskt problem för deras länder att lösa, men så länge de får hjälp här så lär ingenting hända. Komplexiteten. Jag har inga svar. Det enda jag kan beskriva är hur det ser ut.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Övertygelse Personligt Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 12 april, 2014

2014:105

Av olika anledningar har jag börjat fundera på psykosocial arbetsmiljö. Dels är det snart dags för en sådan dito rond på jobbet, och dels har frågan börjat diskuteras i ett forum på Facebook.

 

Det är svårt som ämne. Egentligen är det ett slaskuttryck att säga psykosocial då det inkluderar precis vad som helst – även det fysiska, faktiskt. För det handlar inte enbart om samspel mellan personer, utan också hur man uppfattar allt som sker i ens arbetsmiljö. Och uppfattning inom begreppet psykosocial är väldigt, väldigt subjektiv. Det är också därför det är så svårt att som fackligt förtroendevald peka på något konkret. Jag kan bara stötta andras subjektiva uppfattningar. Om de har någon uppfattning alls. Den allmänna tolkningen av det psykosociala är att det just skulle handla enbart om samspelet mellan arbetskamrater, och ingen vill uppfattas som om de kritiserar någon annan eller få ljuset på sig själv som gnällig. Därför är det också väldigt svårt att ha arbetsmiljörond då personal vid sådana här tillfällen blir tysta. För att bli konstruktiva och verkligen få upp något till ytan, så måste jag som facklig komma med exempel på vad som kan menas med psykosocial arbetsmiljö.

Ett tips att framföra är det som inte är fysisk arbetsmiljö. Som arbetsbelastning. Den behöver inte vara fysisk. Har en eller flera väldigt mycket att göra, där tiden inte räcker till och där man känner sig pressad konstant, så är det en psykosocial stressituation. Och fångar man inte upp detta så kan det bli ett fysiskt problem i form av smärta (spänningar i muskler, huvudvärk, sömnsvårigheter och så vidare). Så allt hänger ihop. Man ska inte stirra sig blind på begreppet psykosocial eller att fysisk skulle vara en motpol.

I en öppen diskussion går det att lyfta fram det mesta som uppfattas som ett arbetsmiljöproblem. Även om arbetsgivare och fack brukar särskilja på den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, så ska man inte låsa sig vid att det är antingen eller. Allt som uppfattas som ett problem ska upp till ytan. Även när det inte är ”rond”. Det jag kan tycka vara beklagligt är när man gör inriktning på t.ex. psykosocial arbetsmiljö och skickar ut frågeformulär med kryssfrågor. Positionerna blir väldigt låsta om man utgår från att man enbart ska diskutera utifrån ett frågeformulär och dess svar. Som ett underlag – okej, men man måste också våga prata om sådant som ingen kan ställa frågor om via ett formulär. Och där kommer jag in som skyddsombud. Det är detta jag ska bevaka. Annars kan allt uppfattas som perfekt gällande arbetsmiljö och om ett problem inte blir känt så går det heller inte att lösa.

Jag har valt att acceptera vara fortsatt förtroendevald som både ombud och skyddsombud. Varför? Det är lite att leda flocken inifrån. Ett sätt att närma sig arbetsgivaren. Också arbetsgivaren är våra arbetskamrater och det är inte ”vi och de”. Jag vill upplysa och driva framåt. I min värld; ett gott samarbete mellan både arbetsgivare och arbetstagare, gör att vi kan fokusera på att göra ett gott arbete för våra kunder (eller i mitt fall, patienter). Som facklig lägger jag mig inte i kunder/patienter, men i slutändan är det de som blir drabbade om det inte finns en sund arbetsplats.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 12 mars, 2014

2014:69

Det är ganska skönt att göra ingenting, bara vara ledig efter en arbetshelg och ryggskott. I och för sig hindrar det mig inte från att läsa jobbmejlen eller svara på mejl. Tjänstemobilen har jag hemma men vägrar svara om det ringer i den. Inte för att jag hör det, då jag stänger av ljudet hemma.

Jag upplever mig själv som väldigt hård, kall, byråkratisk, fördömande och härskande. Åtminstone i två situationer, och jag gillar det absolut inte. Jag är väldigt kategorisk och självsäker när jag svarar på jobbmejl eller om jag är med på något jobbmöte. Jag vet inte varför jag blir sådan. Jag är medveten om det. Och jag kan inget göra åt det. Ibland testar jag med ödmjukhet, men då ses jag som inkompetent och velig. Kanske det är därför jag fortsätter att vara en bitch. Åtminstone tror jag att många upplever mig som sådan om de inte känner mig eller träffat mig. För de flesta vet att jag lever i en arbetsbubbla där jag inte tänker i termen medmänsklighet (ser inte andras behov eller önskningar när jag träder in i yrkesrollen), att jag är så fokuserad och koncentrerad att jag kan upplevas som off. Och de som känner mig vet att jag bara vill vara hjälpsam och försöka förmedla kunskap. Kunskap är hårdvara. Och väldigt kall. Men fyller en funktion. Så jag som förmedlare… är väldigt rak och regelstyrd.

Kanske det är därför arbetsgivaren uppsattar när jag befinner mig i min fackliga roll? Och i yrkesrollen? För jag levererar det jag utlovat, samt blir inte känslosam. Jag kan skilja på jobb-jaget och mitt privata jag. Och det är också därför jag kan upplevas som så asocial på jobbet eftersom jag aldrig pratar privatliv eller fikar med arbetskamraterna. Jag kan göra det, och jag gör det (ibland), men jag är där för att leverera jobba. Jag har inte tid eller ork att involvera känsloyttringar i jobbet. Det får andra stå för. Som när jag får dem att gråta. Fast det ser jag som något humoristiskt. Jag är en bitch!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Övertygelse Personligt Självinsikt Surgubbe

#blogg100

2 kommentarer

Publicerad 11 mars, 2014

2014:68

Den där ryggvärken jag känt i ett par veckors tid var jag bara tvungen att upplysa min sjukgymnast om när jag var där i dag. Så nu fick jag en diagnos som jag inte kunde gissa mig till – ryggskott. Fast vänta, heter det inte lumbago på fackspråk? Nåja. Jag visste inte att det var ryggskott eftersom jag är fullt rörlig och inte stel i ryggen. Men tydligen är detta också ett ryggskott vars enda behandling är lite stretchövningar. Och tydligen är de fissurer i kotorna som känns och inte inklämning av kotor. Vet inte om denna information förbättrade något för mig. För jag har fruktansvärda smärtor i ryggen, men som sagt – fullt rörlig.

Årets nya lön är nu satt. Jag är varken nöjd eller missnöjd eftersom det var något förväntat. Jag får samma summa i påslag varje år och det är mer än avtalet säger. Det som ändå gör att jag känner mig lite nöjd, är att jag ligger dryg 6 000 kronor över ingångslön. Flertalet av mina kollegor brukar sluta på 3 000 kronor över ingångslön efter ett helt arbetsliv när det är dags att gå i pension. Lönespridningen är obefintlig, men jag är en kämpe. Jag ger verkligen mer och därtill, vilket är det som lönar sig. Privat har jag skaffat påbyggnadsutbildningar. Jag har tagit på mig större ansvar. Är effektiv och insatt. Sådant som ska löna sig, även om det inte ingår i arbetsbeskrivningen. Att göra ett gott arbete är inte nog för mig. Mitt mål är att vara exceptionell! Lite skrytsamt, men mitt mål. Andra höjer lön genom att byta tjänst och den vägen inte egentligen utveckla sig kvalitetsmässigt. Jag envisas med att stanna kvar på min tjänst och där klättra. Jag har bred och lång erfarenhet ändå. Många som stannar kvar i sin tjänst slutar utveckla sig och förväntar sig erbjudanden om ansvar, men jag tar för mig då jag vet att sådana erbjudanden aldrig kommer. Men skulle jag vara nöjd med lönen på riktigt skulle jag haft ytterligare 4 000 kronor per månad. För att det är rimligt. Och det är därför jag får 800 kronor i påslag varje år trots att det är betydligt högre och mer än vad avtalen säger. Man har förstått min kompetens, men det är synd att lönen ska ”smyghöjas” med hjälp av gemensam lönepott istället för att betala rätt lön från början. Förutom att jag på så sätt förlorar inkomst under många år innan jag är ikapp, så förlorar också kollegorna på det som inte får dela på lika stor pott efter att jag fått mitt. Ja, det är lite märkligt, men det är inte jag (eller jag som facklig) som bestämmer.

Dagen har varit händelserik. För sedan är där allt det där andra som jag inte bloggar om…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Vardagsblogg

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 3 mars, 2014

2014:58

Jo, faktiskt. Även om det också är 15 år sedan jag flyttade ifrån Skåne, så läser jag min gamla lokalbladska Kristianstadsbladet emellanåt. På nätet. Det handlar inte så mycket om att ta del av vad som händer i de gamla hemtrakterna, som att det handlar om att jag online vill kunna läsa en tidning värd namnet. Okej, jag vet att deras pappersdito är ett skämt, men på nätet bland det bästa som finns. Jag har morgontidning i papperformat och då i form av GP. De finns också på nätet, men är totalt värdelösa med nyheter där och har sitt eget skämt i form av eGP. En app som är fruktansvärt dåligt utformad.

Ja, alltså. Kristianstadsbladet. De skrev om något som geografiskt inträffade väldigt nära mig. Det borde varit med som en lokalnyhet i GP, men nej. Jag läste artikeln om Homosexuell man misshandlad. Två tankar.

1. Jag förstår inte hatbrott. Särskilt inte när de hatar kärlek. Varför utagerar man i form av våld? Jag menar, det är ett långt steg från tanke till handling även om jag inte heller gillar om de har hatfulla tankar. Det är så självdestruktivt. Och destruktivt. Jag vill inte förstå, för det är de som ska lära sig förstå att olikhet är något bra.

2. Det är lite rörande att det anordnats manifestation i lilla Kinna för det här paret. Att det var stor uppslutning, men också att man inte är tysta när något fel och olagligt begåtts. I den här delen av landet är hatbrotten ökända även om man inte hör så mycket om det numera. Skillnaden är att man inte längre tiger still som förr, utan man gör något åt det. Konstigt skulle det väl annars vara om vi inte sa något. Vi har ju så mycket synpunkter på Uganda och Ryssland i den här frågan. Självklart måste vi visa samma solidaritet när det sker inom vårt lands gränser. Men det är ändå stort när små samhällen går man ur huse för att hålla manifestation för de som utsatts för hatbrott. Särskilt när man vet att det fortfarande är lite tabubelagt kring homosexualitet i mindre samhällen. Men människan börjar kanske bli upplyst. Det finns hopp.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Kampen Omvärldsbevakning Övertygelse

#blogg100

Kommentarer stängda

Publicerad 26 februari, 2014

2014:53

Egentligen är det fel att säga att valrörelsen satt igång bara för att vissa grupperingar börjat med hatattacker mot nuvarande regering. Det är just det jag tycker är så konstigt. De argumenterar inte för sin sak. Och de svarar inte på frågor. För min del påminner det om dålig uppfostran även om det är på sandlådenivå.

Nej, man behöver inte köpa något partis vision om hur samhället ska se ut. Istället för att peka finger borde man istället lyfta fram det man vill genomföra, men också vara storsint nog att erkänna det motståndarna gjort och som är bra istället för att slingra sig generat.

Jag blir bara illa berörd. Samtidigt blir jag upprörd över att så många hakar på hatkampanjerna och piskar upp något sorts drev. Att man inte ser. Av att man bara förblindas av hatet. Jag känner inte igen det här från tidigare valrörelser. Det kan inte bero på att man skulle varit missgynnad eller ha ett dåligt liv. Däremot så känner jag igen det från nätet och kvinnohatsdebatten. Utan bakomliggande substans eller orsak så känner man sig kränkt och börjar som konsekvens kränka, hota och hata ett gemensamt mål som ska representera ens egna tillkortakommanden. Vissa verkar inte klara av individualism och frihet i vårt moderna samhälle. De missbrukar den.

Och av samma anledning så känner jag mig illa berörd när jag som facklig pådyvlas partipolitik oavsett kulör. Det finns ingen överhet som är ett hot. Bete er inte som barnungar!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Övertygelse Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 9 februari, 2014

2014:38 (anti-schlagermassaker)

Nej, man ska inte sparka på den som ligger ner. Därför ska jag heller inte skriva någon schlagermassaker. Åtminstone inte efter delfinal 2 från Linköping. Den var än mer genomusel denna vecka jämfört med förra. Hade jag suttit i publiken hade jag redan under det första bidraget rest mig upp och rullat ut.

Jag tror inte anledningen till min olust över schlagern beror på mig. Som tv-produktion bör de tänka om och förnya sig. Låtskrivarna borde också kräva lite mer av sina artister. Min inställning är att det egentligen inte finns några dåliga låtar, bara hur de framförs och av vem. Okej, låttexter stör mig också.

Vad vill jag se istället? Två delfinaler med tio låtar i varje (20 bidrag mot dagens 32). Fem från varje delfinal går till final. Folket röstar fram de tio låtar som går till final. Enbart en jury väljer ut en vinnare från finalen. Det kan åtminstone inte bli sämre än i dag. Och det skulle vara ganska skönt att halvera antalet tv-sändningar då sex schlagerveckor är lite väl… ansträngt.

Och slopa programledare. Ha bara en speakerröst.

Nästa vecka är det delfinal i Göteborg. Jag undrar om jag kommer att märka något. Det är ytterst tveksamt om jag har möjlighet, eller ens vill, se schlagereländet. Kommande vecka blir årets värsta på det personliga planet.

||||| 0 I Like It! |||||

Övertygelse Schlagermassaker Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 20 januari, 2014

2014:24

Fatta! Sedan ett par veckor ha jag blivit av med 1) panikångest och 2) yrsel. Det innebär att jag slipper en utav mina mediciner, rollator och krycka! Symtomen kom i april förra året på allvar, och först nu har de förvunnit. Kanske det är tillfälligt och kanske jag förstår varför.

När jag är stressad och jagad av att få ihop arbete och fritid, så kommer panikångest och yrsel. Så är jag mindre stressad och jagad nu då? Nej! Men. Jag hade vilosemester i tre veckor över jul och nyår. Och just nu är jag så stressad och jagad att det istället övergått till trötthet och utmattning. Märkligt, men sant.

Okej, jag använder fortfarande rollator, men inte inomhus. Kryckan som jag före sommaren använde sedan 15 år tillbaka, har jag också kunnat släppa. Målet är att jag ska sätta in kryckan igen när jag går utomhus, men med tanke på snö och halka så känns det mer stabilt med rollator.

I går glömde jag uppmärksamma årsdagen av första ms-sysmtomet. I 15 år har jag haft ms. Och första symtomet var synnervsinflammationen som gjorde mig nästan blind på vänster öga. Det har aldrig blivit bra, men gör mig inget. Så länge nya symtom går i regress.

I dag har jag utbildat. Vi som utbildar är ännu argare i dag än vad vi var i går. Utbildningsmaterialet vi fått är så IN I HELVETES JÄVLA DÅLIGT att det är direkt pinsamt. När vi står och utbildar, står och läser, säger det sedan högt, avbryter oss själva med ”fast vänta, det jag precis sa stämmer inte – glöm det jag precis sa”. Vi har inte hunnit kontrollera materialet utan förutsatte väl någonstans att det skulle vara kontrollerat av de som sammanställt materialet. Men det verkar inte så. De vi utbildar är inte lika upprörda, för de förstår ändå ingenting av det vi föreläser om. De har inte insikten än. Men de lär om ett par månader inse och ifrågasätta det vi i dag utbildat i.

Det bästa med föreläsningarna jag nu ger, är att vi är två som utbildar tillsammans. Och jag har verkligen fått bästa tänkbara kamrat, eftersom vi kompletterar varandra väldigt bra, är kompetenta, på samma våglängd och har kunskaper utöver det vi undervisar i. Andra kollegor som också utbildar är nog mer styrda av att följa det felaktiga materialet. Så de som kommer på min och kamratens föreläsningar är nog de som trots allt får ut mest av utbildningen. Skryt? Nej, insikt och fakta.

En insikt jag kom till i dag, är att jag är en ordningsmänniska. I en värld av kaos vill jag ha ordningen, och det åvilar mig att få ordning på kaoset. Jag upptäcker fel, sådant som inte är rätt, och gör allt för att rätta till felen. Detta gäller inte enbart i tjänsten. Jag är sådan som person. Och så är jag (liberal) humanist. Det här sista måste jag tillägga i och med att det är ett supervalår. Socialistiska värderingar skrämmer skiten ur mig och det är sådana vindar som viner nu. Det och konservatism. Jag gillar inte att styras in i fållor där min rörelsefrihet begränsas. Vattumannen är en fri själ som vill gå sin egen väg och göra rätt för sig och som engagerar sig i sådant som han/hon tycker är viktigt. Jo, jag ha nog bestämda åsikter även om jag aldrig skriver om dem.

I dag var det dag 8 av mina för jävliga fyra månader. Men det är bra också. Guldkornen från min vardag framgår delvis ovan. Så jag är ganska nöjd och förbannad. Det sistnämnda är en bra motivator och drivkraft.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Övertygelse Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda