Kategori: <span>Vardagsblogg</span>

Publicerad 24 oktober, 2012

Lyckos mig!


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Nu är mitt schema så uppfuckat att jag inte längre har någon koll trots kalendrar och almenackor. Tänk, ett felaktigt datum för ett möte ger en dominoeffekt som gör att allting måste flyttas och jämkas. Så efter jobbet i dag tänkte jag ”jag skiter i’et, det får bli som det blir”.

Och så kommer man då hem och upptäcker kallelse till tandläkaren. ”Neeej!”, är den censurerade versionen av vad jag då tänkte. Självklart har de lyckats pricka ett möte som jag måste närvara vid. Jag måste flytta tandläkartiden. Tidigarelägga det i mitt späckade mötesschema. Hur nu det ska gå? Jo, jag måste tidigarelägga tandläkaren eftersom jag har frisktandvårdsavtal som nu går ut och jag måste göra ny bedömning för att gamla avtalet ska gälla samt att jag ska få teckna ett nytt. Ett senast-datum.

Dessutom vet jag att det är fönsterputs på gång. Ett fast datum, som ännu är okänt och som inte går att ändra.

Allt är en kamp. En yttre kamp om att få ihop tiden.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 23 oktober, 2012

Fördomar

En enorm fysisk ansträngning utsattes jag för i dag. Mer än vad jag egentligen klarar. Sådant får konsekvenser, märkliga konsekvenser. De flesta skulle väl släpa sig hem till sängen och där sova ett halvt dygn, men inte jag. När jag blir riktigt, riktigt uttröttad så kan jag inte slappna av. Än mindre sova. Istället blir hela jag en naken nerv utsatt för beröring. Fysiskt trött, mentalt trött – men spänd som en fiolsträng. Lösningen? Jag tar ledigt i morgon förmiddag. För i kväll går jag bara och väntar på att anspänningen ska släppa och jag kunna lägga mig. Om jag kan sova – hur trött jag än är – vet jag inte. Åtminstone inte när jag kan somna. Och sedan måste jag sova – länge! Därför flexar jag fler timmar än jag har råd med i morgon. Alternativet är att jag trött och utmattad är vaken hela natten för att sedan direkt i morgon bitti åka till jobbet för några timmar för att därefter bli sjukskriven av utmattning.

Ansträningen jag var med om? Jag stod upp i en timme utan möjlighet till att få sitta. Den mest synliga konsekvensen av detta är att jag skelar av trötthet. Nåja. Det jobbiga är att ingen kan förstå. Jag kan möjligen få höra saker som att det inte är så konstigt att jag inte klarar mer än så här, för jag är ju så himla tjock och otränad. Men nej, ingen förstår vad plack kan göra med myelin. Ens om jag försöker förklara. För då är jag bara lat och skyller ifrån mig. Fördomarna är gräsliga.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 22 oktober, 2012

En dag som andra

Det kändes lite dumt när taxichauffören körde in i betongurnor när han försökte forcera en avstängd väg. Och skrapade upp hela sidan av bilen när vi kilades fast mellan två betongklumpar. Och jag fick skulden eftersom jag inte berättat att vägen var avstängd från ena körriktningen (jag visste inte, men misstänkte). Nå, men om vägen är avstängd och där står betongurnor (och vägarbetsstaket som spärrade vägen – också) – borde inte chauffören själv noterat detta och kört rätt väg innan han brakade in i betongen? Arg chaufför, trött Jonas.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 20 oktober, 2012

Schemalagd

Det blev en ny almanacka i dag.

Det har tagit nästan hela dagen att skriva in allt sånt som är viktigt. Förutom alla möten, så har jag varit tvungen att försöka få in mina obligatoriska fridagar också. Det är ett pusslande. Som ändå fortlöpande kan ändras. Anledningen till att jag pusslar beror på att jag måste tänka på vilka konsekvenser som kan uppstå om jag inte tänker efter före. Jag har väldigt svårt för att spontant göra några ändringar, för då blir det en dominoeffekt. Som sagt har jag mina fridagar att ta hänsyn till. Regeln är att jag aldrig får arbeta mer än tre dagar i rad samtidigt som jag har andra bokningar som inte har med jobbet att göra. Ibland är det tufft, mitt upplägg. Jag kan styra mycket, men inte allt.

Jag är fruktansvärt beroende av min almanacka. Precis som med min mobiltelefon, så kan jag inte gå någonstans utan den. Frågan som kanske uppkommer, är varför jag inte använder mobilens kalender? Därför att den är värdelös. Det är svårt att överblicka veckorna och det är krångligt att skriva in text, eller ännu värre – att flytta text mellan dagar. Papper och penna är fortfarande överlägset bäst.

Men jag har faktiskt en backup online. Den bästa elektroniska kalendern har jag oväntat nog funnit i mejlprogrammet vi har på jobbet. Och jag kommer åt den både hemma och i mobilen. Men jag skulle inte klara mig enbart med denna kalender. Syftet jag har med ”mejlkalendern” är att jag kan göra sammanställningar/utskrifter av min veckoplanering att sätta upp på min dörr på jobbet, så man kan se när jag är på plats och vad jag är iväg på. Om det egentligen efterfrågas har jag svårt att tro, men möjligheten finns där. Folk kan se att jag är i tjänst även om jag inte sitter på min plats.

||||| 0 I Like It! |||||

Personligt Teknik Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 19 oktober, 2012

Fixaren

I morgon är det jag som inhandlar en almanacka för 2013. Jag har redan bokat in 27 möten för nästa år, det sista daterat till den 4 december 2013. Naturligtvis känner jag till betydligt fler möten än så, men än så länge är det datumlöst.

På ett sätt känner jag mig som en världsartist av rang. Inbokad årtal framåt, flänger fram och tillbaka, flera ”framträdanden” varje dag. Som nästa vecka. Måndag: Två möten. Tisdag: Tre möten. Onsdag: Två möten. Fredag: Ett möte. Vad jag vet just nu.

När jag säger möten, så menar jag produktiva möten där jag deltar aktivt som åhörare eller som ledare. Jag har ett stort kontaktnät/nätverk och träffar sanslöst mycket människor. Det säger sig självt att det är enormt givande, tillför mig något både arbetsmässigt men också socialt.

Och lika självklart har myntet en baksida. Jag känner mig konstant sliten. I och för sig har jag en titel, men (just nu – det utökas) sju olika roller. Det är tvära kast tankemässigt när jag går från möte till möte och plötsligt ska använda mig av en helt ny (eller annan) kompetens. Man får vara snabbtänkt och engagerad vilket innebär att man aldrig får eller kan slappna av för en sekund. Men den stora nackdelen, om det nu är en nackdel, är att jag nästan aldrig får sitta ner i lugn och ro på mitt rum och känna att jag får något utfört. För när jag inte är på mitt rum så samlas andra arbetsuppgifter på hög och jag är jagad av människor som behöver få tag i mig. Det är alltid kö till mitt rum när jag är på plats. Samtidigt som telefonen ringer konstant och jag drunknar i brev och mejl. Det gör mig smått galen och ibland till och med direkt otrevlig. För jag har inget tålamod i den tidspress som följer mig. Stör mig inte med ovidkommande! Kom inte med struntsaker! Vänd er till rätt person vilket inte behöver vara jag bara för att jag har förmågan att utföra saker som inte längre ingår i min arbetsbeskrivning! Det är svårt att säga nej när personen i fråga jagat mig i några dagar.

Varför tar jag på mig så mycket? Svår och möjligen komplex fråga. Eller om det är svaret som är svårt och komplext. Det jag själv tror, är:

  •  Jag duger inte till någonting – något jag fått höra under mina första 15 år i yrket. Jag vill motbevisa.
  •  För jag kan. Jag är inte rädd. Och jag är absolut inte lat!
  •  Det absolut värsta jag vet är dötid, jag vill ha action non stop när jag jobbar.
  •  Väldigt snabbt blir jag uttråkad, jag kräver väldigt mycket mental sitmulans.
  •  Jag är nyfiken. Det jag inte kan ser jag till att lära mig inom ett par minuter.
  •  Jag är intresserad. Kanske det hör samman med nyfikenheten, men jag är genuint intresserad och läser mycket på min fritid. Facklitteratur, faktaböcker, följa media, läsa kurser på universitetet. Jag vill förkovra mig.
  •  Jag tror på min egen förmåga. Jante finns inte. Och envis är jag!
  •  Förhoppningsvis gör jag nytta.

Men har jag i övrigt något mål? Nej, inte egentligen. För bara några år sedan önskade jag bli chef, men det har jag slagit ur hågen. För som medarbetare kan jag göra så mycket mer utan de begränsningar ett chefskap ger. Men jag hade inte tackat nej till motsvarande lön. Och kanske en mer rättvis titel som motsvarar det jag utför.

Det jag önskar mest just nu, trots det jag skrivit ovan, är en mötesfri vecka. För det känns lite obalanserat just nu.

Ändå  – jag har kul på jobbet.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

4 kommentarer

Publicerad 15 oktober, 2012

Motvind

Det blev i slutändan en ganska jobbig dag. Nej, inte så farlig, men osmidig. Det kändes ganska okej när jag gav mig i väg till jobbet i dag, jag till och med tog ett foto som jag kastade ut på Twitter. Förutom att mitt tweet inte gick i väg. Det såg jag först på jobbet och fick då sända om mitt tweet. Och anledningen till att mitt tweet inte gick i väg, berodde på att jag gick utanför dörren och förlorade kontakten med mitt trådlösa nätverk.

Blev det bättre på jobbet då? Det gick rätt hyfsat fram till dess jag fick ögonflimmer vid lunchtid. Följt av en infernisk huvudvärk. Trots detta avverkade jag ett förmiddagsmöte (migränfri) för att sedan börja röja i mina pappershögar (då hade jag migrän) som legat sedan efter sommarsemestern. Jag hittade en del saker som jag måste ta itu med på stört. Men jag var klen av mitt migränanfall, så jag flexade ut en timme tidigare. Mer orkade jag helt enkelt inte.

Hemkommen sov jag några timmar, vilket gjorde underverk. Men sedan har jag kämpat. Den jäkla datorn har haft några app-krascher med iCloud och PhotoStreamer, vilket krävde en avinstallation följt av en nyinstallation. Tyvärr är detta numera något ständigt återkommande gällande min dator. Officepaketet kraschar också hela tiden, men jag vet inte om jag vill göra någon ominstallation. Trots allt så är inte datorn frisk och ny ska inköpas snarast möjligt. Och med det menar jag i december efter att jag fått lite retroaktiv lön. Kanske jag i den summan också kan kasta in en ny tv då den gamla också lever sitt eget liv.

Lite sur blev jag också på ett mejl gällande mitt antivirus. Det förnyas automatiskt för en summa på 700 kr. Om en månad dras summan från mitt konto. Det som gör mig sur är att jag som sagt ska skrota datorn. Men behöver ett fungerande antivirus under den månad som är mellanskillnaden mellan gammal och ny dator.

Nej, teknik och hälsa – det är väl de två stora problemen jag får kämpa mot dagligen. Och jag som var så glad i morse när jag äntligen skulle få gå till jobbet efter en lååång helg!

Dagens dialog:
Jag: – Jag har migrän. Tyck synd om mig!
Kollega: – Ja, usch. Det är fruktansvärt synd om dig!
Jag: – Sluta! Jag vill inte ha något medlidande!

Jag är av en komplicerad dubbelnatur.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Personligt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 14 oktober, 2012

Pusslandet

Helgerna är för korta. Det var mycket bättre under de tio år som jag arbetade var tredje helg. Då fick jag mycket mer ledighet, åtminstone kändes det så. Jag hade då lediga långhelger om man ser till det som inte var arbetshelg. Och arbetshelgerna var mycket friare än att arbeta vardag. Ingen telefon som störde. Ingen som stod i dörröppningen och krävde min uppmärksamhet. Det känns inte som om jag hinner vila något dessa korta helger. Hur andra hinner med sina helgledigheter förstår jag inte.

Kanske helgerna också känns så korta eftersom mina veckor är så fulla av aktiviteter?

Jag fick en uppmaning i förra veckan som jag försökt hinna med under min lediga helg. Kanske jag borde gjort det hela på arbetstid, men jag hinner och det ganska bråttom. Jag uppmanades att skriva ner min arbetsbeskrivning. Det har varit väldigt svårt. Jag har väldigt många roller och arbetar för så många olika… områden och nivåer. Jag har skrivit rubriker och sedan i punktlistor försökt att övergripande får ner mina ansvarsområden och arbetsuppgifter. Nej, jag är nog inte riktigt klar med min arbetsbeskrivning. Trots att det hitills blivit tre A4-sidor med en punkt för varje rad.

Nu börjar jag också se konsekvenserna av att jag inte hinner allt. Jag prioriterar så hårt nu på jobbet att jag förväntar mig klagomål. Räknar jag grovt har jag i dag sju olika roller vilket innebär kanske 3-4 titlar och motsvarar tre heltidstjänster. Och jag jobbar 75 %. Ekvationen är svårlöst. Hade nu lönen varit motsvarande arbetet, så hade jag nog inte känt så mycket press. Nu känns det mest som om jag blir utnyttjad. Och det är därför jag också nu prioriterar så hårt.

Vad jag ska göra med arbetsbeskrivningen? Ingen aning. Men det är väl bra om en sådan finns. Om inte annat så som kom ihåg för mig själv. Jag kommer inte ihåg allt jag ska göra om jag inte har en checklista att bocka av varje vecka.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 9 oktober, 2012

Som det kan bli

Det känns som om nypremiären av min blogg kommit av sig redan efter ett inlägg. Nej, jag vill inte återgå till vardagsbloggen, men just i dag känns det mest logiskt.

Mitt enorma problem är tidsbristen. Tiden finns inte att sitta vid datorn. Tiden finns heller inte till att planera eller tänka efter innan jag skriver något. Så när jag väl sitter vid datorn så blir det en sådan här ”släng-ut-text-utan-tanke”.

Det är lite roligt på jobbet. Okej, definitionen av rolig är nog något helt annat än det här, men jag sätter på min dörr upp min veckoplanering. Jag tycker att det är en god service för alla de som söker min närvaro och kompetens. För jag har ingen närvaro och de får inte ta del av min kompetens. Jag är aldrig där. På min veckoplanering kan de se vad jag gör och var jag är. De kan också se när jag enligt schema är på mitt rum. Min fysiska närvaro gestaltar jag med vit bakgrund. Min frånvaro med grön bakgrund. Vit bakgrund existerar inte längre. Det är ”roligt”. Man kan aldrig förvänta sig få tag i mig.

Vad detta innebär i praktiken, förutom arga människor som jagar mig, är att jag inte har något luft i systemet. I dag blev det ingen direkt lunch, utan jag åt en fralla samtidigt som jag skrev massmejl som jag var tvungen att skicka. Jag har arslet fullt från det jag öppnar dörren på jobbet, tills jag stänger den. Bildligt. Rast kan jag glömma. Jag far fram och tillbaka. Pendlar mellan olika roller. Självklart tröttar detta ut mig något enormt. Vilket innebär att jag inte orkar med datorlivet på min fritid. För just nu är det bara extra allt. Utom tid.

Ändå har jag inte gett upp hoppet om min blogg. Jag vet vad jag vill med den. Och det är inte sådana här vardagsinlägg.

Avkoppling är sängläge. Men det blir för få timmar av det också.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 1 april, 1999

Ögon (#42)

Jag var i dag hos ögonläkaren igen. Sex gånger på två månader har det blivit. I dag slapp jag betala då jag kommit upp i högkostnadsskyddet, och därmed har fri sjukvård fram till januari nästa år. Som en arbetskollega sa till mig: ”Hoppas du nu blir mycket sjuk i år så du kan nyttja högkostnadskortet”. Jo, tack! Det var väl en snällt sagt? Nu kunde ögonläkaren konstatera att det är synnervsinflammation jag haft (och har). Men nu var det så bra att jag t.o.m. fick köra bil! Tänka sig. Inte har de tidigare sagt att jag inte fick köra bil? I och för sig så kvittar det, eftersom jag inte kört bil på tio år. Färgseendet kommer jag inte att få tillbaka på vänster öga. Jo, jag ser färger, men kan inte skilja på nyanser. Är det någon som tycker jag har för jäkliga färger på kläderna kan jag skylla på färgblindhet.

Om en månad fyller lille far 60 år. Hur ska jag fira det med honom? Han ska inte ha någon fest, och lika bra är väl det då jag är den ende släktingen han har denna sida Östersjön. Nu blir det många sömnlösa nätter den närmaste månaden då jag måste klura ut något fiffigt som han uppskattar. Han vill nog ut och äta någonstans, men den 1 maj är ju ingen höjdare att ta ut någonstans då det är helgdag. Han tycker inte om restauranger, utan föredrar små matställen på bensinmackar och så. Inget jag uppskattar, men det är ju hans födelsedag. Kristianstad är ju nerlusad med kinarestauranger, men det avskyr han. Han vill ha potatis och uppskattar inte att man sätter fram pommes frites när han beställt potatis. Han vill ha kokt potatis. Ack ja, denna stamfader.

Och plötsligt så har man en storhelg framför sig! Jag har knappt hunnit reflektera över det. Just nu är det så roligt att arbeta att inte riktigt gillar att behöva vara ledig fyra dagar. Som tur är slipper jag nog abstinensen då jag ska gå in extra och jobba på söndag. Annars ska jag försöka ha det riktigt skönt, för det lär bli sista gången innan sommarsemestern man är ledig så många dagar i rad. Hoppas solen fortsätter att skina hela helgen.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälsohistoria Lille far Multipel skleros (ms) Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 31 mars, 1999

Fötter (#41)

Jag fick i dag en smärre hjärnblödning när jag såg hur den nye läkaren dikterat sina patientjournaler. De var superkorta. Precis så korta som jag vill ha dem men inte fått någon läkare att anamma. Jag borde ju inte få hjärnblödning eftersom jag ju blev glad, men jag blev lite lätt orolig för att överläkaren skulle beklaga sig. Men det gjorde han inte. Skönt! Jag har det så lagom behagligt på jobbet just nu. Och snart är det påsk och jag kan med gott samvete förtränga arbetet då inget ligger och väntar på mig när jag kommer tillbaks om fyra dagar. Hm, undrar om jag får gå in på söndag och jobba en timme? Alla patienter som kommer och går under de dagarna då jag är ledig ska sköterskorna lämna antecknar om till mig. Men då de inte har någon insikt i mina arbetsuppgifter så brukar de inte engagera sig så där väldigt, utan jag får på min första arbetsdag efter ledighet sitta i timmar och reda ut sådant som annars skulle ta en kvart. Ack ja, du tunga värld.

I dag har jag investerat i ett par nya strumpor. Med Snobben som motiv. Jag kan ju inte påstå att jag känner mig direkt manlig och tuff (men det är väl det jag är?) men jag kunde inte låta bli när jag såg att de fanns i storlek 46-48! Då måste det ju vara meningen att vuxna karlar ska ha Snobben-strumpor! Själv har jag storlek 47 i skor, och blir ofta pikad för mina sandaler på jobbet. På en lång rad ute i omklädningsrummet finns personalens sandaler, de flesta i storlek 36-37.

Och så mina 47:or. Den vanligaste frågan jag får är vart jag ställt årorna. Jag kan ju inte påstå att de är elaka när de säger så, de skrattar ju! Jag är dem till glädje!

Usch, nu kom jag på ett hemskt barndomsminne om fötter. När jag gick i sjätte klass skulle vi rita av konturen av vår ena fot på ett papper. Problemet var att min fot var längre än ett A4-papper. Var och var… Det är de fortfarande. Passerar jag ett skrivbord på jobbet så brukar jag lyckas med att trassla in fötterna och dra med mig skrivbordet någon meter. En fördel är när jag ställer mig på tå, för då blir jag nästan 20 cm längre och då kan ingen se min begynnande flint. Hm, kanske jag alltid skulle gå på tå?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Minne Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda