Kategori: <span>Kampen</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Under hela veckan har jag kunnat gå i jeans. Äntligen! Smärtan på huden/i magen är så gott som borta och provoceras inte längre fram av beröring. Förhoppningsvis är två år av joggingbyxor nu över och jag kan se ut som en normal människa och inte som white trash.

Men jag märker också en annan skillnad. När man ständigt har joggingbyxor på sig i alla sammanhang, så förändrar det ens fysiska hållning. Det är nog något undermedvetet. Jag noterade nu när jag fick på mig riktiga byxor att jag då sträckte på mig, blev mer rakryggad och rörde mig ledigare. Från hösäck till viril och spänstig! Typ.

Två år utan riktiga byxor på… Jag gräver i gömmorna efter fler par byxor. De har verkligen hamnat längst bak i garderoberna. Eftersom jag pendlar så mycket i vikt över tid, så har jag mycket att passa ut och tvätta. Kanske det är dags köpa nya byxor också? Nå, men just nu är jag bara så glad över att kunna ha byxor på mig, så jag skiter i om de är omoderna.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Det är nio veckor sedan jag såg snö på marken. I tre veckor har jag gått i sommarjacka. I måndags slutade jag ha handskar och gubbkeps då kyliga morgnar är ett minne blott. Solen har lyst i veckor, men det har kommit någon regnskur som snabbt dragit förbi. Ändå klagar folk fortfarande på att de fryser och att våren uteblivit. Förmodligen har folk bara inte höjt blicken och noterat att vintern försvann i och med sportlovet. Vi har till och med passerat påsklovet. Det är vår!

I måndags hade jag jeans på mig en hel dag för första gången sedan… öh… sommaren 2010 eller var det 2011? Det gick bra. Kanske, kanske har helvetessmärtan släppt och jag kan åter tillvänja mig ordentliga byxor och slippa skämmas i alla officiella sammanhang där jag tidigare dykt upp i joggingbyxor. Ingen har sagt något om det, ingen har kallat mig för trasch även om de säkert trott att jag varit för fet för att ha något annat på mig. Men det är väl som att de förutsätter att jag är full när jag vinglar. Och jag säger inget, jag tar eventuella kommentarer utan att bemöta dem. För jag orkar inte förklara ms. Trots allt är multipel skleros bara ett samlingsnamn och inte en egen definierad sjukdom. Och att förklara symtom, deras uppkomst och verkan är inget jag orkar lägga energi på. Jag försöker inte dölja något men orkar inte förklara mig i tid och otid. Det fanns en tid då jag gjorde det, men nu bryr jag mig inte.

Om tio veckor börjar min sommarsemester. Det betyder att det är nio veckor till midsommar. Och sedan vänder vi mot mörkare tider och höst. Tjohoo!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Surgubbe

Kommentarer stängda

Oh, det måste jag skriva om! tänker jag ibland och glömmer genast bort det. Okej, jag skriver relativt regelbundet kring hur jag mår vad gäller ms och de symtom jag har, men vissa saker nämner jag inte. De mindre påtagliga men ändå närvarande besvären.

Jag håller fortfarande på med helvetesmedicinen (antiepiletiskt läkemedel som ska ta bort smärta) och upplever fortfarande biverkningar två år senare. Främst är det den där ”aspackad”-känslan som kommer över mig morgon och kväll. Då är det verkligen svårt att stå på benen. Men det gör också något med min tinnitus (som inte är ms-relaterad men som ändå finns där). Styrkenivån i min tinnitus kan variera beroende på hur trött jag är och hur mycket oljud jag har omkring mig. Men den påverkas också av helvetesmedicinen. Frekvensen åker trombon. I vanliga fall har jag samma frekvens på min tinnitus även om styrkan kan variera. Märkligt. Bara märkligt.

Synen är också något jag haft problem med, och jag har tidigare sagt att jag har sju olika synskador. Närsynt, brytningsfel, färgblind, ögonskakningar, dubbelseende, dimseende och så vidare. Något som kom för ett par månader sedan är att jag första timmen efter sömn bara kan titta med ett öga. Det andra måste jag ha stängt. Varför? Jo, mina olika ögonskador är inte likartade på båda mina ögon. När jag sover slappnar jag av och ögonen går in i ett defaultläge. När jag vaknar kan jag inte fokusera blicken, utan dubbelseendet finns där. Sedan tar det ungefär en timme innan jag tvingat till mig kontrollen. Detta är en ms-grej. Jag måste aktivt tänka på att fokusera blicken, annars tittar ögonen åt olika håll och jag får dubbelseende.

Detta är de små sakerna som ständigt är med mig. Kul, va?

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Kanske jag enligt min blogg lever ett fattigt liv, men det stämmer inte. Det händer konstant saker som jag är med om och som jag gärna hade delat med mig av, men som av olika skäl är omöjligt. Det kliar i fingrarna och jag får bita mig i tungan. Det är ganska eländigt, men självklart kan man inte kasta ut vad som helst på nätet. Sånt som en gång publicerats kan aldrig göras ogjort. Det är sunt att vara försiktig. Även om man kan stå för det man säger, så kan det få konsekvenser man inte kan förutse. Läste jag inte ett citat i dag någonstans?

En av nackdelarna med vin är att det får människor att förväxla ord med tanke.

Därför håller jag mig nykter… Då behåller jag kontrollen…

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Kampen Privat Självinsikt

Kommentarer stängda

  • Min deklaration har ännu inte kommit. Jag är i väldigt stort behov av att kunna uppvisa min deklaration.
  • Filmerna jag beställt och som skulle kommit senast i onsdags och direkt i brevlådan enligt avtal, har efter en vecka äntrligen landat. På postutlämningen.
  • Hämndtjänsten har plötsligt ändrat mitt avtal och nu ska jag få ”hjälp” av samma grupp som ”hjälpte” mig när jag bodde i annan stadsdel för sju år sedan. Den där gruppen som kom fulla hem till mig, var analfabeter som skulle läsa min inköpslista och som hade en förvärvad hjärnskada som gjorde att han inte visste någonting om att handla då han själv inte var i ett sådant skick att han brukade handla ens åt sig själv.
  • Eftersom min arbetsplats är stor och utspridd över flera kommuner, så måste jag ta tjänstetaxi mellan jobben vissa dagar. Flärdtjänsten går inte att använda från jobb till jobb, utan bara från jobb till hemmet eller från hemmet till jobbet. Nu har man ändrat detta och jag får ringa till Moldaviden för att boka en taxi. Om jag får ta taxi. Eventuellt har min arbetsplats inte ansökt om denna typ av bokning, och då kan jag inte åka mellan jobb och jobb.

Det jag blir mest sur över är… allt ovan. Det skapar friktion i min vardag och jag måste lägga ner tid och energi för att försöka upprätthålla någon form av dräglig tillvaro. Luften gick nu ur mig. Jag vill bara ge upp.

En positiv sak i dag… Jag var i godisaffären för att köpa en stock snus (ja, godis som godis) och fick då på köpet, för att jag är sådan trevlig kund (?), en påse gratis handgjorda praliner. Min favoritsort. Romkulor med kokos/choklad.

Snus och romkulor… Mmm… Det gör skillnad.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen

Det var rejäl migrän jag hade i går. Så rejäl att den också i dag blev lite betungande. Men inte värre än att jag kunde jobba hela dagen.

Mitt arbetsschema har i dag stuvats om rejält inför kommande veckor, och det känns lite oroväckande då jag inte känner att jag har koll på alla ändringar. Men ändringarna innehåller också lättnader och jag behöver inte i helgen sitta och försöka plugga in en föreläsning. Därför sprang jag nu åter in i den där helgväggen där jag inte har några planer och inte vet vad jag ska göra. Göra har jag alltid, men får jag inte tid på mig att planera i förväg så kan jag inte improvisera eller prioritera det jag ska göra på så här kort varsel. Helgen är ju här nu!

Kanska jag bara ska ta det lugnt efter det svåra migränanfallet som är det värsta på flera år? Men hur ska jag kunna ta det lugnt när jag inte fått de där filmerna jag beställde förra helgen? De skulle varit hos mig senast i onsdags, men har ännu inte synts till. Nåja. Kanske jag ska testa att sova och kalla det för vila?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Hälsohistoria Kampen Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Plötsligt ligger jag väldigt mycket minus på flexen. Jag har helt enkelt skolkat för mycket från jobbet. Senast i dag orkade jag helt enkelt inte mer än några timmar mitt på dagen att sitta på jobbet. Migrän med illamående väckte mig, tog lite sovmorgon, hjälpte inte, åkte till jobbet, blev sämre på eftermiddagen, åkte hem. Jag kunde sjukskrivit mig, men det känns som onödig karensdag eftersom jag klarar av att jobba del av dag när jag har migrän.

Därför vet jag inte om jag har så mycket mer att säga i dag. Huvuddunk (bokstavligt, det känns så) och illamående är det enda jag kan fokusera på.

Jo, en sak… Det slog mig i dag att jag ”firar” 20 år med migrän i år. Det var 1993 som jag första gången fick migrän. Åtminstone med aura/skotom/ögonflimmer. Då blev jag vettskrämd då jag plötsligt förlorade synen. Numera vet jag att det är tillfälligt under 20 minuter. Kanske jag haft migrän under min barndom också utan att vet om det, för jag hade ofta huvudvärk där det hette att jag ”väl inte rörde tillräckligt på mig”. Det jag annars saknar numera vid migränanfall, är potenta läkemedel. Min neurolog, tillika migränspecialist, tror inte på behandling. Men nu har jag ny neurolog, så kanske jag kan ta upp frågan på nytt. Annars får jag utpressa någon doktor på jobbet, eller i värsta fall, vända mig till vårdcentralen.

Treo och kaffe brukar dock hjälpa, men inte om jag vaknar av att ha haft själva anfallet under natten när jag sov. Ändå har jag överkonsumerat Treo och kaffe i dag. Varför? Jo, det kallas hopp…

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Det sägs att jag har en trevlig telefonröst – kanske är det därför jag så ofta hamnat i en telefonväxel trots att jag inte haft det som min arbetsuppgift. Är man som jag kontorist/sekreterare så faller det ibland på ens lott att vara rösten utåt.

Att jag sedan själv avskyr att ringa är en annan historia. Jag blir alltid så nervös över att 1) ringa olägligt, och 2) prata för länge. Jag har inte förmågan att avsluta ett samtal. Det är alltid den andra parten som får ta initiativet att säga hejdå.

Jag bokar alltid mina flärdtjänstresor via särskild hemsida. Allt för att komma undan att ringa och beställa resor. Förutom att det är illa nog att jag ska behöva ringa, så finns det vissa telefonväxlar jag inte vill hamna i. Som tilll exempel kommunens flärdtjänstväxel. De är otrevliga, snäsiga, otåliga, anklagande. Jag får känslan av att jag inte bara stör dem, utan också av att jag är fruktansvärt dum. Sedan blir det inte bättre av att de påstår sig inte förstå skånska. Jag har inte mycket till skånsk dialekt, den är väldigt snäll. Och med tanke på att skånska är så otroligt vanligt i Göteborg (många har bräk-skånska), så tror jag nog att packet i flärdtjänstväxeln förstår, men vill poängtera att de är märkvärdigt fina med sin egen rotvälska till dialekt (blandad stad – många dialekter och många brytningar).

Men det är så tråkigt att boka resor via nätet. Där är alltid någon ny bugg i systemet som dröjer halvårsvis innan de kan rätta till det. Det senaste är att om man beställer ”hämtas tidigast” och jag skriver in kl. 07.30, så bokas kl. 06.50. Systemet räknar alltså baklänges. Det är inte så att jag kan acceptera föreslagen tid, utan jag måste välja att boka klockslaget jag fått. Bugg nr 2 är att jag nu inte kan avboka en bokad tid utan att första logga ut ur systemet, logga in på nytt och därefter avboka. Och bekräfta avbokningen, för att sedan kunna boka på nytt. Omständligt? Ja! Det är ett väldigt trixande för att få till något så när vettiga hämttider. Tidigare kunde jag boka in 20 resor på samma datum och klockslag, för att tillslut få en tid som jag kunde acceptera, varefter jag kunde avboka de överflödigt 19 bokade resorna. Men de kom väl på detta och ogillade det, för nu finns inte denna möjlighet.

Flärdtjänst är taxi. Det är då konstigt att man inte kan få exakt den hämttid man vill, eftersom taxibilar ständigt är i omlopp. Eller, chaufförerna säger att de bara står stillla och väntar på någon flärdtjänstkörning men får inga. Nej, systemet ger ju klockslag som ingen förstår. Det styrs inte av tillgång till bilar.

Kanske jag istället borde ringa varje gång jag vill ha en bil. De har en ny policy om att när man ringer och säger ”jag vill ha bilen nu”, så skickar de en direkt. För som sagt – tillgång till bilar finns. Det är bara bokningssystemet på nätet som inte fungerar som det ska.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Kampen Omvärldsbevakning Surgubbe Vardagsblogg

Nu när jag nästan lärt mig att slappna av, så inträffar två saker: 1) Ledigheten är över, jag blir åter en skrivbordsslav. 2) Den första-vi-vill-lura-dig-april.

Jag behöver aldrig oroa mig över hur arbetsveckorna blir – jag är fullt medveten om att kaos där är en följeslagare och att min kalender är fulltecknad.

Däremot är det lite värre med alla aprilskämt. Nu är jag alltid kritisk ändå, men jag gillar inte att seriös media försöker skämta till det med märkliga påståenden. Jag är inte road. Det finns inget syfte med en sådan här dag. Man skämtar på någon annans bekostnad, lite som att man skrattar åt de som snubblar i en trappa och bryter nacken efter att man medvetet hällt ut olja i trappen. Det finns ett uppsåt där man bara är ute efter att roa sig själv och där man tror att den med bruten nacke ska skratta med och uppskatta skämtet. Nej. Absolut inte.

Trots att jag varit ledig hela påsken så har jag inte kunnat låta bli att fundera. Jag fick innan ledigheten ett uppdrag – att försöka hitta ett nytt arbetsrum i avskildhet där jag inte störs av alla som inte kan visa respekt för min roll eller för mina arbetsuppgifter. Det är problematiskt, för vi är trångbodda. Kanske det inte ligger på mitt ansvar att finna en lösning, men jag är desperat. När en stängd dörr inte fungerar, när man fysiskt sliter och drar i mig, avbryter mig när jag sitter och håller på med manuell räkning/statistik, så måste jag bara bort.

I grunden handlar problemet om att jag haft så många roller i verksamheten att ingen riktigt kan uppfatta när jag har en ny roll även om jag sitter kvar på samma plats som tidigare. Det har inte hjälpt att förklara min situation, det accepteras inte. Som sagt – respektlöst!

I vilket fall som helst kommer jag att om en månad ha ett nytt arbetsrum. Det är viktigt att ha mål. Och arbetsro.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Fundering Kampen Media Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

I dag blev jag så där förbannad igen, som bara en halvfinne med snapphaneblod i ådrorna kan bli. Naturligtvis handlar det om min arbetssituation. Jag är stressad. Jag är pressad. Jag sitter på enhet som jag inte arbetar för, eftersom det är enda fysiska arbetsplatsen som finns att uppbringa (lokalbrist). Då uppskattar jag inte att bli störd av ovidkommande. Jag har helt enkelt inte tid. Hade jag haft ett lugnt arbete och tillhört den enhet där jag sitter, så kanske det hade kunnat uppfattas som omväxling. Men jag har inte tid med omväxling.

Vad som hände när jag fick ett litet utbrott? Jo, jag hade varit på ett sent eftermiddagsmöte, hade bråttom tillbaka till jobbet för att avsluta och fixa några akuta saker. Då passerar jag några ”arbetskamrater” som behöver hjälp med ett datasystem som jag inte har med att göra. Jag förklarade att jag inte hann, jag stod i ytterkläderna och var lastad med saker. Trött var jag, eftersom jag gått ute och haft känningar av panikångest och ostadighet i benen, samt har hopplös magsmärta i dag. Då draaaaar de mig i jackan och håller mig fast vid datorn eftersom jag måste hjälpa dem! Jag finner detta oacceptabelt och mer därtill. Och de fortsätter att rycka och dra i mig trots att jag står stilla vilket inte inverkar positivt på min balans.

En gång hade kanske varit okej, men nu sker detta dagligen och jag blir mer och mer förbannad. Jag förklarar och säger hur det ligger till, att de får vända sig till någon av sin egen personal, men då bara fnissar de (vet inte om de spelar dumma, eller om de verkligen är det – det lutar åt det sistnämnda).

Dagen har varit svårt ändå. Jag har en annan ”arbetskamrat” som hänvisar alls sina samtal till mig på felaktiga grunder. Och de som då ringer mig blir sura på mig eftersom jag inte hjälper dem. Samtidigt klagar många på att de inte får tag i mig per telefon. Nå, men jag har ingen allmän telefonservice! Jag har ett eget arbete att sköta.

När jag räknade på hur många arbetstimmar jag behöver göra per vecka, så kom jag upp i 64 timmar per vecka. Då räknar jag i underkant. Och jag får bara jobba 30 timmar per vecka. Därför blir jag också så förbannad när jag störs av andras dumhet.

Min lösning på problemet handlar inte så mycket om att dra ner på arbetsbördan. Det handlar om att få arbete ostört. Därför fortsätter jag önska nytt rum på annan enhet. Att det råder lokalbrist skiter jag i.

Är jag gnällig? Tja, det är åtminstone inte obefogat.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Omvärldsbevakning Personligt Surgubbe Vardagsblogg