Kategori: <span>Skräp</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Midsommarafton. Faktiskt lite ledsen över att jag inte kan arbeta som planerat, men det var kanske lite väntat. I vilket fall som helst är det okej att jag är sjukskriven ytterligare en dag, men det känns. Jag gillar arbeta midsommarafton. Jag arbetar alltid midsommarafton. Det är min tradition sedan ett och ett halvt decennium.

Så vad är det som hänt? Tja, förutom att jag fortfarande mår skit efter kortison och skov, så har jag lyckats få några timmar med sömn även om jag fortfarande verkar ha lång väg kvar vad gäller det. Det som tillkommit är en konsekvens av att inte ha känsel i nederdelen av kroppen – jag känner inte hur jag ligger eller belastar kroppen. Alltså har jag nu också fått ischias i högerbenet som gör att jag inte kan stödja på det. Benet – och jag – viker sig. Ändå måste jag försöka ignorera detta om det ska ske någon förbättring. Jag måste anstränga mig. Kampen är aldrig över.

Det känns konstigt att vara ”ledig” midsommarafton. Här sitter jag och kan liksom ingenting göra. Men jag ska fortsätta vila. Fortsätta bli bättre. Och jag ska, hur det än känns, faktiskt gå och jobba. Men inte i dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Skräp Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Nu hoppas jag mitt twitterflöde fungerar igen i bloggen. Vad som hände vet jag inte och efter lite felsökning så kom jag inte fram till någonting. Allt hängde sig och inget nytt publicerades under några dagar. Som tur är finns det då alternativa widgets för WordPress.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill med min hemsida eller blogg. Efter dryga 14 år borde jag kanske har kommit ram till något, men nej. Det är bara ett tidsfördriv utan mening eller mål. Just nu är det lite kul med Twitter och Facebook, men det enda som består är bloggen. Jag har inte så stor tilltro till gratistjänsterna Tw och FB. Många liknande tjänster har genom åren gått i graven. Som Succé, men där har jag väl mig själv att skylla. Jag var medmoderator och fick erbjudandet att ta över portalen inkl. Dagbok på Nätet, men tackade nej. För frågan är hur mycket man vill engagera sig. Det är trögt nog att hålla igång bloggen.

Men för stunden fungerar mitt Twitter! Där jag inte yttrat mig på ett dygn, men so what?!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Personligt Skräp Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Min blogg är ingenting värd. Ingen länkar till mig. Ingen kommenterar hos mig. Ingen besöker bloggen. Webbadressen har inget värde. Så ser det ut när jag googlar fram uppgifter om min blogg. Och jag håller med. Samtidigt undrar jag då varför jag envisas blogga? Tja, jag vet inte längre. Hittills i år har jag inte missat att blogga en dag, i tron att det kanske peppar mig själv att prestera, samt att det också drar lite trafik när man visar sig aktiv. Icke! Kanske jag borde lägga om min taktik till att bara blogga när jag känner för det och har något att säga. Gärna kontroversiellt, sånt genererar näthat – eller som jag kallar det för – önskvärd trafik med lite liv och rörelse.

Ack, jag vet inte.

Och är inte detta mystiskt, så säg?

 

En ny twitterföljare som bara har valt att följa fem väldigt viktiga personer (men tack!).

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Fundering Omvärldsbevakning Övertygelse Skräp Teknik Vardagsblogg

Från och med nu och under hela sommaren så ska min innergård byggas om. Det stod så på en lapp i trappuppgången, men ingen mer information än så. Vad är det de ska göra? Förra sommaren lade de om all gatsten (fast annat material) som är precis framför ytterdörrarna. Sommaren före det så asfalterade de om alla gångar. Åren tidigare har de planterat om i rabatterna. Vad mer finns att göra?

Jag oroar mig mest över att inte kunna ta mig in eller ut. Gud nåde om flärdtjänsten inte kan stannar precis utanför dörren! Så ostadig är jag just nu i benen, att jag inte kan gå över en byggarbetsplats och ut till någon angränsande gata.

Annars händer väl inte så mycket… I morgon kommer fönsterputsarna i hällregn. Hade jag inte varit sjukskriven just nu så hade jag inte fått fönsterputs förrän till hösten. Jag är nog ganska upprörd (som vanligt) på hämndtjänsten. Där är väldigt många problem och jag hade ett långt samtal i dag med dem. Det de inte kan förstå – vill inte förstå? – är att jag arbetar 30 timmar per vecka. De kan inte förstå varför jag inte kan vara hemma de tider som de önskar. Nej, jag har ingen Samhall-tjänst där jag åker iväg några timmar per dag för att utföra meningslösa och enklare uppgifter. Jag försörjer mig på att arbeta! Jag har ett riktigt jobb, med riktiga arbetsuppgifter och ansvar. Jag har också riktiga arbetstider där jag inte bara kan säga att jag ska vara hemma en viss dag eller till ett visst klockslag. Nej, det förstår verkligen inte. De jämför med att alla pensionärer är ju hemma? Och andra med handikapp har ju inga jobb? Detta tycker jag är ytterst märkligt som argument. Både pensionärer och handikappade har faktiskt ett liv som inte kretsar kring hämndtjänsten. De kanske har lättare att planera sina dagar, men jag har inte den möjligheten om jag 1) ska kunna jobba 75 % och 2) har ett ansvar att vara på jobbet bestämda dagar/tider.

Däremot så tycker jag att hämndtjänsten skulle kunna pussla betydligt bättre. De har vilka förutsättningar som gäller för mig – det vill säga, de vet exakt vilken dag per vecka jag är ledig och kan vara hemma och ta emot dem. Och om nu pensionärer och handikappade i övrigt aldrig ”klagar” över vilka tider de får sina hämndtjänstsbesök, så kan de väl prioritera in mig på rätt dag i veckan? Nej, istället ska jag ringa, varje vecka, och ifrågasätta de tider jag fått. Och jag får mothugg med att de redan bokat in sig hos andra (som tydligen är hemma dagarna igenom årets alla dagar). Ja? Men det är väl inte mitt fel? Lös det! Ni har förutsättningarna som gäller?

Det senaste är att de vill att jag alltid ska vara hemma torsdagar och kan jag inte det ska jag vara hemma senast vid 15-tiden. Omöjligt, var mitt svar. Och så hade de planerat in besök hos mig midsommarafton.  Aldrig, höll jag på att säga när de plötsligt insåg att de faktiskt inte jobbar midsommarafton (vilket jag gör). Och bokade in mig en arbetsdag. Aldrig! fick jag äntligen säga.

I tretton år. Så länge har jag haft någon form av hämndtjänst eller flärdtjänst. I olika städer. Olika stadsdelar. Olika insatser. Och det har aldrig fungerat! Där verkar vara något ruttet med den kommunala organisationen. De kan inte planera. Logik och logistik fungerar inte. Administrativt är det väldigt enkelt (bör ju jag veta). Ändå får jag ständigt brev med datum som inte matschar veckodag (onsdag 14 maj får jag fönsterputs) och så vidare. Och får jag rätt datum så uteblir de då de i sin egen planering skrivit in ett annat datum. Miss match in absurdum.

Nej, enda lösningen som inte är ett alternativ är att helt säga upp bekantskapen med dem. Och jag tycker det är dyrt att betala 800 kr/månad för 10 minut dammsugning en gång per månad plus inköp som blir fel och som inte rättas.

Privata alternativ? Politiskt beslut i Göteborg säger att inga privata alternativ får finnas i hämndtjänsten. Ja, men det fungerar ju inte?! Med ett privat alternativ hade allt fungerat – garanterat! För annars hade det privata alternativet inte överlevt på arbetsmarknaden.

Nå, men så är det i en stad som politiskt styrts i 20 år av inkompetens och nepotism. Vem som har yttersta ansvaret för problemen? Göran Johanssons dotter… Som säger att allting fungerar perfekt.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Skräp Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Sånt här gillar jag inte! Fick ett mejl:

Mailfiler med fler än 1000 mail i Inkorgen belastar mailservrarna oerhört hårt.
För att öka tillgängligheten till mailen har därför ett antal av de äldsta mail som låg i din inkorg flyttats till en mapp med namnet ”Extra Inkorg”.

Mappen ’Extra inkorg’ kan nås under ”Mappar” i menyn till vänster i mailfönstret.

Detta mail har skickats från en automatisk funktion och du kan därför inte svara på detta mail.
Vid frågor angående detta mail eller problem rörande de flyttade mailen, vänligen kontakta din lokala helpdesk!

//Domino Administration

[Din inkorg innehöll 1039 mail och 494 st av de äldsta mailen har flyttats till mappen ’Extra inkorg’]

Jag tycker de ska ge f*n i mina mejl! Särskilt som jag har 312 Mb utrymme kvar. Det som också gör det lite löjligt är att om jag fyller mina ”inkorgar” till 100 %, så börjar systemet radera de äldsta mejlen. Av den anledningen har jag inte bara den webbaserade e-posten, utan jag (arbetsgivaren) har också fått köpa programvaran så att jag kan lyfta över gamla mejl dit och inte riskera att något raderas eller flyttas per automatik. Vilket blir ännu löjligare när man förstår att ingenting ändå sparas lokalt på en dator, utan på arbetsgivarens webbservrar. Oavsett så sparas alltså mejl på någon server där de tar plats.

Det är inte lätt att hitta bland mejlen jag fått (mellan 2011-2013 so far), men det underlättar verkligen att hålla fast vid saker som mejlats ut. Som bevis och som källhänvisning. Ständigt uppstår frågor om ”vem sa det, när beslutades det” och allt sker mejlledes. Visst, man får lägga tid på att leta, men några alternativ finns inte. Dokument som mejlats ut finns oftast inte att läsa på webben eller i någon pärm.

När jag är tillbaka på jobbet måste jag flytta mejl till min fysiska programvara. Tydligen kan jag bara på webbmejlen ha de två senaste månadernas konversation – allt annat måste jag flytta över på andra webbservrar.

Hela systemet känns tungrott och ologiskt. Och snart ska vi gå över till Outlook – vad händer då med mina gamla mejl och åtkomst?

PS! I webbmejlen har jag sparat mejl från 1/1 2013. Januari till mars måste alltså nu flyttas till historikmejlen i fysisk programvara.

PS 2! Domino? Vad är det för e-postprogram? Jo, det är Lotus. Gamla, omoderna Lotus som har högre säkerhet än Outlook.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Hälso- och sjukvård Skräp Surgubbe Teknik

Kommentarer stängda

Det är nog så att jag måste erkänna att jag mest sitter och håller på med Twitter. På mobilen. Därför tog jag en skärmdump på något jag retweetade och som jag tycker är lite intressant.

 

Inte för att jag kan särskilt mycket finska, men jag behärskar absolut skånska! Och jag arbetar med statistik, tar fram siffror och gör tolkningar och underlag. Betyder det inte att jag ändå är ganska duktig på världens tre svåraste språk? Om man nu säger att jag inte behärskar finska överhuvudtaget, så vill jag till mitt försvar säga att jag åtminstone kan uttala mitt finska efternamn! Även om det är med skånsk brytning…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Skräp Språkligt

Kommentarer stängda

Klär jag bäst i gula tulpaner…

eller i gula påskliljor?

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Personligt Skräp Vardagsblogg

Äh, det blev inte så uppoffrande som jag trodde det skulle bli i dag. Jag menar… alltså… Först vaknade jag med migrän (ögonflimmer), jag började jobba en timme senare än vanligt eftersom jag skulle på ett möte i en annan kommun, sedan åkte jag till mitt jobb vid lunchtid, hade en lugn eftermiddag eftersom ett möte blivit inställt, stannade kvar under kvällen då jag skulle på ett pensionsmöte som facket anordnat, därefter hem.

För det första – min dag blev inte längre än en vanlig arbetsdag. Pensionsinformation tog en timme och jag fick en flärdtjänstbil omgående hem efter det. För det andra – jag har inte haft någon migränhuvudvärk eller känt mig begränsad av migränanfallet i morse. Så det känns riktigt bra!

Dagens enda problem är maten. Frukostmötet innehöll frukost och jag var inte så sugen eftersom jag precis haft migräntjosan. Men tog ändå en smörgås. Tyvärr drog detta möte ut på tiden, så den enda lunch jag kunde ta var en… smörgås… från Pressbyrån. Och så då det fackliga informationsmötet. Vad vi blev bjudna på? Ja, inte smörgåsar. Salta kex (4 st) och smörgås(!)rån (2 st) med lite ost. Nu är det för sent (kl. 18) att äta lagad mat hemma, för då kan jag inte sova i natt. Men det känns så ynkligt. Matdagen.

Jaha. Av arbetsveckan återstår fem timmar som jag tar en annan dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Personligt Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda

När jag i eftermiddags blev väldigt rörd, så var jag tvungen att försöka förstå vad det egentligen var för känslor jag kände. I kväll tror jag mig förstå.

Det var på fikarasten och vi började diskutera kyrkan, tro och så vidare. Någon hade gått ur kyrkan då berättade jag om mitt ofruktsamma försök till att själv också gå ur kyrkan. Om hur jag blev nekad eftersom jag inte 1) lät min ansökan bevittnas med två underskrifter, samt 2) ville uppge mina skäl till att gå ur kyrkan. Ingen kan nekas gå ur kyrkan med dessa ”krav”, men så var det för mig. Det upprörde de jag diskuterade med eftersom majoriteten jag arbetar med har syskon/make/med mera som är präster. Bara där blev jag upprörd (över att jag inte fått gå ur kyrkan trots att jag formellt gjort allt rätt), men värre skulle det bli.

Jag förklarade också varför jag inte vill ha med kyrkan att göra. När jag drog mig till minnes så blev jag, och de andra, än mer upprörda. Som jag skrev 2006 så var droppen när min far dog.

– Han och jag hade diskuterat igenom hur jag skulle gå till väga efter hans död, hur han ville att jag skulle arrangera hans begravning och så vidare. Hans önskemål var 1) gudtjänst i sjukhuskyrkan, 2) bara de närmaste närvarande (jag och hans fosterfamilj), 3) kremering.

– Jag var inte närvarande vid hans dödsbädd, där han var halvt borta av naturliga skäl plus inverkan av höga doser morfin. Tydligen dök präst och församlingsassistent plötsligt upp där.

– Efter han avlidit så terroriserades jag av fanskapet till präst med bihang. De ringde och skrev brev, de hade fått nya direktiv som inte överensstämde med det jag och min far bestämd. Och jag var en dålig son som inte följde min fars sista vilja. Om min far ens var vid medvetande när de stod över honom inför döden, så misstänker jag att han gjorde som vanligt. När han blev irriterad så körde han med det vaga ”aaa” som kan tolkas som ja. Typ ett stönande, som om han viftade bort något som han inte ville engagera sig i.

– De som min far påstods ha sagt, var att han ville vara begravningsgudstjänst i sin församling, alla kända och okända välkomna, samkväm efteråt i församlingshemmet, jordfästning. Så raka motsatsen till vad vi beslutat någon vecka tidigare! Självklart blev jag ambivalent men rådfrågade familj, släkt och vänner, som alla sa att jag skulle följa det jag kände. Och jag kände för att följa min fars sista önskan – den han och jag kommit överens om. Inte det fanskapet till präst med bihang med ledande frågor ställt till honom.

– Och som sagt accepterade inte fanskapet till präst med bihang att jag hade sista ordet i det här. Det var då terrorn började och de höll på i månader efter kremering och minneslund. Jag måste skamset erkänna att jag aldrig varit minneslunden av flera anledningar. Jag vill, men inte haft möjlighet (jag har bara varit hemma en gång på sju år och det är inte lätt att sedan fortsätta att ta sig till kyrkogården som ligger några mil bort i obygden).

Ja, mina arbetskamrater häpnade när de hörde detta. De ville inte tro på mig, för det ansågs vara så ofattbart och emot god sed och respekt. Så varför jag blev känslosam? Jo, förutom att jag åter blev förbannad över hela situationen för sju år sedan, så blev jag sorgsen/ledsen. För på något sätt blev min fars död befläckad, vilket kanske låter märkligt. Men det var väldigt smutsigt det fanskapet till präst med bihang hade för sig. Förutom att jag fick ”begrava” min far och hade ett dödsbo att ta hand om, så skulle jag stå till svars inför människor vars sak det inte var rätt att lägga sig i. Visst, en sak om de erbjuder något jag efterfrågar, annars inte. Jag markerade om och om igen att det de höll på med inte var okej, men de kunde/ville inte acceptera det. Mest av allt tycker jag synd om min far, om han vetat kaoset det ledde till. Särskilt som han inte var troende eller särskilt kyrklig.

Ja, jag blev arg och sorgsen om vartannat i dag.

Både fanskapet till präst samt bihanget har i dag tjänster inom andra församlingar. De borde inte ha några tjänster alls. Och jag borde inte vara med i Svenska kyrkan. Och den inställningen hade jag även sedan tidigare, då ovan – som sagt – bara var det som fick bägaren att rinna över. Dessutom har jag inte satt min fot i kyrkan på sju år. Jag totalvägrar.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Minne Övertygelse Personligt Skräp Vardagsblogg

Efter att ha skickat ett mejl i dag så ville jag ta bort det ur Sända (skickat-korgen). När jag markerade mejlet och klickade på delete så fick jag upp följande varningsruta. Jag vet inte hur jag ska tolka alternativen.

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda