Månad: <span>juni 2013</span>

Publicerad 18 juni, 2013

Vårdgaranti


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Detta måste vara dagens bästa nyhet:

 

Skälig och rimlig väntan i sjukvården är något som bestäms av läkarprofession utifrån patientens hälsotillstånd. Vissa kontroller måste göras omgående, andra måste ske med periodiska intervall. Sjukvården har begränsade resurser, men helt adekvat sett ur ett BNP-perspektiv. Problemen är mer komplexa än att enbart handla om pengar. Förutom att vård också kräver väldigt mycket administration, kunskap, teknik, lokaler och så vidare, så har vi också kollektivet patientgruppen. 1) Patienter av i dag kräver betydligt mer. 2) Vi kan behandla mer. Frågan är om vi ska behandla mer med tanke på kostnaderna. Det måste ställas i paritet med nytta. Kan vi bota? Förbättrar det patientens livskvalitet? Det är därför vi ger evidensbaserad vård och där vi också räknar in QALY.

Allt ovan gör naturligtvis vården svårstyrd. Fyra grupper ställs mot varandra: Professionen (läkare är vårdens enda profession – faktiskt), ekonomer, politiker och patienter. En konsekvens är också att vården är styrd av lagar, avtal, föreskrifter och så vidare. Hur prioriterar man rätt? Hur uppfyller man Hälso- och sjukvårdslagen? Och Patientdatalagen? För att sätta ytterligare press så ifördes det som nämns i artikeln ovan. Patienter kom inte in i vården, de blev inte insläppta då där redan var fullt, nya patienter kom inte till i tid ens med remiss. Av den anledningen kom vårdgarantin som gäller för nybesök och för behandlingar. En morot var också ekonomiskt tillskott i efterhand när man visat att man uppfyllt vårdgarantin. Gott så. Det har hjälpt. Märkligt nog utan några insatser från vårdens sida annat handlingskraft…

…men! Konsekvensen. Existerande patienter. Jag har sett hur planerade återbesök skjuts upp på obestämd tid eftersom man enbart prioriterar nybesök. Intentionerna var aldrig sådana när vårdgarantin infördes. Vården har missbrukat systemet för att premiera nybesök och samtidigt struntat i sina gamla sjuka patienter som behöver återbesök. Jag kan ta mig själv som exempel. Mitt sjukdomstillstånd kräver att jag ska träffa läkare på återbesök var fjärde månad. I praktiken? Vartannat år om jag har tur. Om något skulle inträffa (om jag själv kan uppfatta en förändring), hänvisas jag till att ringa. Det går inte att ringa. 1) Telefoner stängs av för att man håller på med nybesökspatienter. 2) Man hänvisas till att belasta akutmottagningarna. 3) Eller vända sig till primärvård som inte har några specialistläkare om man har en svårare kronisk sjukdom.

Jag tycker förslaget i artikeln är det bästa jag hört sedan vårdgarantin infördes. Frågan är bara vilka konsekvenser som kommer att uppstå i och med det? Som sagt – resurserna är begränsade.

Och det Läkarförbundet säger… Det är skitsnack. Det är bara ett historisk käbbel eftersom många vill ha något att säga om vården.

SVT-Text

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Media Omvärldsbevakning Övertygelse

Kommentarer stängda

Publicerad 17 juni, 2013

Tänka sig

En liten fundering som jag har så här en måndagskväll, är om jag tro kan vakna och komma upp till kl. 11.00 i morgon. Där har jag min deadline för att hinna kasta mig in i duschen innan det är dags för tredje kortisondroppet. Det jag känner är att jag precis som i fredags inte kommer att få någon nattsömn. Men jag ska försöka. Om inte annat så lyssnar jag ju nu på en ny Coben-bok som kan förkorta pinan av att inte kunna sova.

Jag försökte precis ställa in autosvaret på min jobbmejl. Det verkar inte fungera. Eller så måste någon ”inifrån” testa för att få mitt trevliga autosvar. Om att jag nu inte är tillbaka i tjänst igen förrän 13 augusti. Typ. Det är inte riktigt sant, för jag ska arbeta en dag per vecka samt tre helger. Om hälsan infinner sig.

Något som dock tiger still är nätet. Fast ändå inte. Förutom att jag nu inte kan sova i natt, så brukar jag ha sena sängvanor. Det är då man märker hur folk troppar av hordvis eftersom andra verkar ha intakta sömncykler och ett behov av vila för att kunna prestera nästkommande dag. Men det är bara ”svenskarna” detta gäller. Istället tar det fart rejält efter midnatt vad gäller kamrater och tweets på andra sidan Atlanten. På något sätt är det trösterikt. Här kanske allt blir stilla runt omkring mig, men ute på nätet börjar andra sina dagar på andra platser i världen. Och ja – jag är ganska fascinerad (fortfarande) över nätets universella realtid där högt blandas med lågt. Folk är ganska vanliga, oavsett var de befinner sig eller vilka de är.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Musik Personligt

Kommentarer stängda

Publicerad 17 juni, 2013

Behandlingsdag 2

Så har jag då blivit sjukskriven igen. Typ. När jag under eftermiddagen gick för att få mitt andra kortisondropp, så sjukskrev jag mig. För resten av dagen och för morgondagen. Av två anledningar: 1) Jag mår inte bra timmarna efter dropp, lite diffust men jag kan säga svimningskänsla. 2) I natt kommer jag inte att sova, kanske jag slumrar till i morgon förmiddag innan det är dags att få tredje och sista kortisonbehandlingen. Därefter är det vila som gäller. Försöka få ihop lite sömn. Låta kortisonet verka i kroppen. Innan det är dags att åter ge järnet på jobbet.

Jag får lite mixade budskap i samband med mitt kortison. I fredags fick jag höra att jag var tvungen att sjukskriva mig, inte fick arbeta, för att få någon som helst effekt av kortison.

I dag fick jag höra att jag bara behöver sjukskriva mig om jag p.g.a. ms (inte kortison) inte klarade av att arbeta. Och att jag kunde sjukskriva mig om jag behövde sova (p.g.a. kortison). Behandlingen påverkas inte negativt av att jag arbetar.

Men jag är försiktig med att ta några beslut som sträcker sig längre än till morgondagen. I morgon sover jag samt får nytt kortison. Bryter jag min sjukskrivning därefter? Jag vet inte. Det hänger på vilka symtom jag får av kortison. Det var nästan tveksamt i dag om jag skulle få något, eftersom jag fått lite obehagliga biverkningar (som vanligt – jag tål tusan i det inga mediciner!).

Helvetesmedicinen (antiepileptika) fortsätter jag att ta. Har kämpat som en galning för att få loss nya recept då alternativet var att jag i dag skulle avbryta behandlingen i dag utan nedtrappning eller uttrappning. I kombination av allt annat… nä…

Undrar om detta är inbillning… kortison… efter varje dropp har jag blivit ljuskänslig, fått tillfälligt bättre syn, ser färger klarare… Kan det vara så? En bieffekt?

Och metallsmaken är tillbaka i munnen… Men det brukar försvinna efter 12 timmar… Lagom tills jag kan somna…

Nej, jag känner mig inte speedad som utlovat. Trött, matt, men fysiologiskt omöjligt att sova. Funderar lite på att ringa Sjukvårdsupplysningen och fråga om jag får lov att ta en ”falsk sömntablett” (allergimedicin som man blir sömnig/dåsig av och som nästan räknas som en insomningstablett). Själv mixtrar jag inte med tanke på alla de olika läkemedel jag just nu tar. Jag vill ha ordination.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 16 juni, 2013

Teknik och flöden

Nu hoppas jag mitt twitterflöde fungerar igen i bloggen. Vad som hände vet jag inte och efter lite felsökning så kom jag inte fram till någonting. Allt hängde sig och inget nytt publicerades under några dagar. Som tur är finns det då alternativa widgets för WordPress.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill med min hemsida eller blogg. Efter dryga 14 år borde jag kanske har kommit ram till något, men nej. Det är bara ett tidsfördriv utan mening eller mål. Just nu är det lite kul med Twitter och Facebook, men det enda som består är bloggen. Jag har inte så stor tilltro till gratistjänsterna Tw och FB. Många liknande tjänster har genom åren gått i graven. Som Succé, men där har jag väl mig själv att skylla. Jag var medmoderator och fick erbjudandet att ta över portalen inkl. Dagbok på Nätet, men tackade nej. För frågan är hur mycket man vill engagera sig. Det är trögt nog att hålla igång bloggen.

Men för stunden fungerar mitt Twitter! Där jag inte yttrat mig på ett dygn, men so what?!

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Personligt Skräp Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 15 juni, 2013

Det goda med det onda

Okej, det har blivit mycket ms nu i bloggen. Det lär fortsätta några dagar till och under tiden tar jag paus från 30-dagarsutmaningen. Varför det blir så mycket ms-relaterat? För att jag har något att skriva om. Och då detta är ett bra stöd för mitt minne att kunna gå tillbaka till. Det händer väldigt mycket.

Men i dag blir det en uppdatering om effekten av första dagens kortisonbehandling, vad det lett till så här långt.

Negativt:

  • Sömnbrist – jag kan inte säga att jag blivit speedad, men sovit har jag knappt gjort (trots trötthet). Om jag räknar rätt så kan jag inte sova under 16 timmar efter en behandling, det är omöjligt. Därför har jag i stort varit vaken hela natten.
  • Magkatarr och halsbränna – trots att jag dubblerat skyddet med omeprazol så bryter det igenom.
  • Metallsmaken i munnen – väldigt bittert.

 

Positivt:

  • Sömn – jag har efter nattens sömnbrist kunnat sova 2½ timme och det är guld värt.
  • Metallsmaken – försvann successivt under natten.
  • Skovet – jag är fortfarande domnad i kroppen, men mycket mindre. Jag har fortfarande ingen känsel i kroppen, men känseln har börjat kommat tillbaka. Jag kan gå normalt igen utan falltendens. Behöver inte röra mig så långsamt för att finna balans eftersom känseln kommit tillbaka tillräckligt mycket i fötterna.

 

Det går åt rätt håll nu, och jag har två behandlingstillfällen kvar. Skovet är inte längre ett problem (tror jag), men är rädd för att bli tvungen att sjukskriva mig p.g.a. behandlingens bieffekter. Hur det än är så kommer allt olägligt – skov, jobb och sjukskrivning i kombination ställer till väldiga problem i vardagen. För mig och för andra.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 14 juni, 2013

Behandling

Nej, jag vill inte döpa inlägget till ”Hjärtinfarkt, del 3”. Men i praktiken…

I dag var det dags för kortison. Allt var okej inför detta, trodde jag. Men! Någon ville att jag skulle ta EKG nr 3 för den här veckan. Att jag hade med mig kopior på ett korrekt och aktuellt EKG godtogs inte. Nänä. Självklart var EKG nr 3 också normalt, för elektroderna satt på rätt avledningar. Så då var det bara att tuta och köra.

Men det där felaktiga EKG:t verkar förfölja mig för alltid. Ingen verkar intresserad av att makulera det felaktiga EKG:t eller skriva en journalanteckning om det hela. Så varje gång min journal öppnas så är där någon som hänger upp sig på ”EKG visar tidigare hjärtinfarkt”. Och jag måste hela tiden ta om och förklara. Och så blir jag ifrågasatt hur jag kan veta EKG-tolkningarna (de är läkare och sköterskor – jag är simpel sekreterare; skillnaden är att läkare och sköterskor litar på en automatisk och maskinell grovtolkning av EKG, medan jag förlitar mig på mina kontakter med hjärtspecialister som kan tolka EKG genom erfarenhet).

Det gick bra att få kortison. I droppform tog det en timme. Eller bra och bra… Först blev där ett blodbad när jag fick kanyl, eftersom där var något fel på skyddshylsan. Så innan slangen till dropp kunde kopplas in så hade jag ur armvecket en blodfontän som sölade ner mig, sängkläder (låg i säng just då), golv och så vidare. Tur jag inte är känslig.

Den biverkningar jag noterat så här långt, är metallsmak i munnen. Därför vill jag småäta hela tiden för att inte bli galen eller illamående av smaken.

När jag var färdig för dagen och kunde återgå till jobbet (de hatade att jag inte var sjukskriven, ”för du kommer att må jättedåligt”*), så råkade jag springa på akutdoktorn från i tisdags (han var privatklädd) och jag högg honom direkt:

– Du, EKG:t var ju felkopplat!

– Oh, jag ber om ursäkt! Hoppas du inte tog åt dig för mycket (nåt sånt sa han).

– Nädå! Ingen fara! (*ähum*).

– Så du valde kortison ändå?

– Ja, jag tyckte det var lika bra.

Och så tog vi ett ömsint farväl (d.v.s. han sprang vidare).

När jag kom hem från jobbet så låg där en kallelse från vårdcentralen närhälsan. På grund av att jag är så jä*la hjärtsjuk så får jag en tid för snabb uppföljning och utredning. Om 2½ månad. Som jag naturligtvis ska ringa och inhibera. Men visst är det anmärkningsvärt? Hade jag nu som ”bara patient” trott på det felkopplade EKG:t, så hade jag fått gå och oro mig hela sommaren. Och sedan vänta på ytterligare utredning med ultraljud (om sex månader) för att sedan få slutsvaret ”hjärtfrisk” om kanske nio månader!

Det enda som grämer mig är att jag inte kan få bort det där felaktiga EKG:t ur alla handlingar…

* Jättedåligt = eventuellt inte kunna sova och känna sig speedad

Bonus:

 
Bildlänk: Om någon vill ha en ny skrivbordsbakgrund

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 13 juni, 2013

Hjärtinfarkt, 2

I dag fick jag ett skriftligt tack för att jag lämnat synpunkter/klagomål angående den felaktiga EKG-kopplingen. Ingen ursäkt eller så. Men att mina synpunkter skickas vidare i organisationen så att alla får ta del av det och kanske kan kvalitetssäkra sina rutiner.

Nu har jag fått kopior av mina EKG så ni själva kan jämföra. Ett där elektroderna satt fel, ett där allt är rätt och dessutom ser bra ut.

 

Men problemen har fortsatt även i dag. Nu så står det faktiskt i min journal att jag är hjärtsjuk, och då är jag hjärtsjuk! För ingen har rättat i journalen och ingen kan tolka nya det nya EKG:t. Som de dessutom inte kan finna. Trots att det är överfört till central plats via trådlöst nätverk. Därför har jag via jobbet fixat fram papperskopior som jag får ta med mig. För i morgon ska jag få kortisondropp.

En annan sak som jag fick veta i tisdags på akuten… Mina första sprutor som jag tog en varannan dag och fick hemska biverkningar a, höll jag på med i fyra år (1999-2003). Därefter gick jag över till andra sprutor som tas varje dag och utan biverkningar. De har jag nu hållit på med i exakt tio år (2003-2013). Men jag ska genomgå ny skallröntgen för att byta till annan behandling som inte är sprutor. För de verkar inte ha så stor effekt eftersom jag ständigt får nya och svåra skov.

Har skovet förändrats sedan jag var på akuten i tisdags? Både ja och nej. Det är egentligen oförändrat, men jag har börjat få stickningar i fingrarna. Det innebär att armarna också håller på att bli förlamade. Jag måste bryta skovet. Med kortison.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 12 juni, 2013

30-dagarsutmaningen, dag 5

Dag 5: Ditt favoritcitat

För några år sedan läste jag på högskolan och det ingick att läsa en del ekonomilitteratur. Det var där jag fann det citat som kommit bli mitt favoritcitat.

Ungefär samtidigt som italienaren Paciolo beskrev principerna för dubbel bokföring (1494) uppfann teologerna skärselden.

De som vet vad dubbel bokföring är förstår detta citat. Tyvärr minns jag inte vem som sa ovan, men jag tror att det var litteraturbokens författare, vem det nu var. Jag minns inte ens vilken bok det stod i.

Dubbel bokföring? Om jag säger T-konton med debet och kredit? Olika kontonummer för varje T-konto. En plussida och en minussida. Summor ska anges dubbelt, en gång på minussida och en gång på plussida. Kanske det är mer ett helvete än en skärseld.

30-dagarsutmaningen

||||| 0 I Like It! |||||

Litteratur Minne Nätlista

Kommentarer stängda

Publicerad 11 juni, 2013

30-dagarsutmaningen, dag 4

Dag 4: Din favoritbok

Jag har läst många bra böcker genom åren. Tyvärr har jag läst desto fler skitböcker genom åren. Det svåra är också att definiera vad som är en bra bok och vad som gör det till en favoritbok. Dessutom är det inte nödvändigt så att favoritboken har några kvaliteter som egentligen gör den bra. Välskrivna böcker kan vara tråkiga. Och fula böcker kan vara riktigt… intressanta. Fula för mig är när grammatiken är fel, eller om där är mycket stavfel eller rent av felöversättningar av utländsk litteratur. Ja, det här är komplext.

Spontant kommer jag faktiskt inte på någon bok som kan sägas vara en favorit. De senaste veckorna har jag hört fem ljudböcker med Harlan Coben, och han är bra. Men inte rakt igenom. Hans böcker kan vara lite ojämna och språket är inte något litterärt under. Det jag attraherats av där handlar istället om den gemensamma grund som alla hans fristående böcker har. Man kanske kan beskriva böckerna som någon sorts deckare, men med lite konspirationer och mörka hemligheter från det förflutna. Det som gör böckerna så fängslande handlar om att alla dessa fristående böcker med nya huvudpersoner i varje bok, är att de utspelar sig på geografiskt samma plats. Det betyder att bipersonerna ofta är de samma i flera olika böcker. Till exempel är det samma åklagarmyndighet, advokater, detektivbyråer med mera som återkommer. Så parallellt med huvudpersonerna så får man ta del av bipersoner över flera böcker. En gång har jag varit med om att en huvudperson sedan blivit en biperson i en annan bok. Intressant. Lite dubbelbottnat. Lite bonus.

Men favoritbok? I mitt första blogginlägg (dagbok på nätet, då!) 1999-02-15 nämnde jag det som nog ändå är absoluta favoritboken. Diana Gabaldons Främlingen (bok 1 av flera i en serie, tror sista boken kommer ut nästa år i USA). Detta är en bok jag kan läsa om och om igen. Först och främst är det en kärlekshistoria mellan Claire och Jamie, Den ena född på 1900-talet, den andra på 1700-talet. Titeln syftar nog mest på att Claire som föddes på 1900-talet förflyttades till 1700-talet. En historisk kulturchock, kan man säga. Men det är inte kärlekshistorian eller tidsresandet som fängslar mig. Det är det gedigna arbetet av research som Gabaldon lagt ner. Och det är dessutom väldigt välskrivet. Men mest av allt gillar jag perspektivet som Claire (som är berättarrösten) ger oss 1900-talsmänniskor av hur det är att uppleva 1700-talet som en utomstående som måste anpassa sig till krig, svält, intriger, tortyr och makt. Och hur hon som läkekvinna (sjuksköterska)  bemöts med skepsis och rädsla.

Kanske det är dags att läsa om Främlingen och alla efterföljande böcker? Det är ett hästjobb. Det är tegelstenar. Men en upplevelse.

30-dagarsutmaningen

||||| 0 I Like It! |||||

Litteratur Nätlista

Kommentarer stängda

Publicerad 11 juni, 2013

Hjärtinfarkt

I dag fick jag en hjärtinfarkt och låg på akuten i 5 timmar innan jag fick gå vidare… Typ. Min dag:

Efter att ha kollat på läkarschemat, så ansåg jag bästa tiden att gå till akutmottagningen vara kl. 09. Mycket riktigt. Inga patienter i väntrummet, direkt in för bedömning och prioritering av sjuksköterska (som i vanlig ordning skällde på mig eftersom neurologen hänvisar alla sina patienter till akuten). När jag förklarade att jag höll på att bli förlamad… så körde de mig på brits (!) in till undersökningsrum. Jag undrade varför jag inte fick gå. ”Nej, du är berättigad till att bli rullad” eftersom jag sagt att jag höll på att bli förlamad.

Jag klev in på akuten 09.05 och doktorn stod hos mig 09.30. Som sagt – jag har koll på när det är lugnt på akuten. Ett utförligt neurologiskt status utfördes. Och vi kom fram till… tvetydigheter. Bakjour fick kontaktas två gånger. För jag har symtom på förlamning men ändå inte. Jag uppfyller kriterierna för kortisondropp men det var inget som förespråkades. Jag får helt enkelt själv avgöra och då blir jag genast ambivalent. Och läkarna var ambivalenta. Det vi kom fram till är att jag får preliminär akuttid för kortisondropp inom de närmaste dagarna och behöver då inte gå via akuten igen. Man gjorde alla förberedelser i dag som om jag skulle få kortisondropp. Om ingen vändning av symtom sker inom ett par dagar så kommer jag att ta kortisondroppet för att bryta skovet. Varför gå med ett skov om jag kan bryta det? Varför avvaktar jag? Jo, där är ett problem med så här höga kortisondoser. Det kan utlösa en diabetes. Men ärligt så tror jag att jag tar kortison fredag-lördag-söndag. Om jag inte mirakulöst tillfrisknar på stört.

Eftersom man nu ändå förutsätter att jag kommer att få kortisondropp inom ett par dagar, så tog man alltså nödvändiga prover inför detta. Blodprover och EKG. Då hade läkaren redan försvunnit och skulle återkomma när provsvar förelåg. Han skulle återvända inom en timme men det dröjde 2½ timme (andra akutpatienter). Proverna såg bra ut. Men…

– Du hade en EKG-förändring. Har du bröstsmärta?

– Öh, nä?

– Har du haft bröstsmärta?

– Eh, nej?

 – Jag har pratat med kollegor som bedömt EKG då jag är lite osäker. Men du har alltså en EKG-förändring som måste följas upp. Har du några gamla EKG att jämföra med, för jag hittade inga.

– Ja, ni tog ett för några år sedan, men det är inte trådlöst överfört till datorn utan det måste vara skannat. (Doktorn springer iväg för att kontrollera och finner det, där var inga förändringar).

– Jag skriver en remiss till din vårdcentral så får de följa upp detta, det är säker inget, men de får nog gå vidare och beställa ett ultraljud.

– Vänta nu… Vad visade EKG? ST… eller…?

– Nej, T-invertering och förlängd R-våg. (Doktorn visste vad jag jobbade som och vad jag kan och förstår).

– Okej…

Och så fick jag gå. Tillbaka till jobbet. Jag var väldigt förvirrad över EKG-svaret och dök direkt på en läkare jag jobbar ihop med. Han tog fram mitt EKG från akuten och sa direkt ”det är felkopplat”. Och så fick jag ta ett nytt EKG på jobbet. Helt invändningsfritt! Jag är inte hjärtsjuk. När jag fick se mitt felaktiga EKG stod där en automatisk tolkning att jag hade en framväggsinfarkt.

Detta är väldigt anmärkningsvärt. Hade jag inte varit den jag är, så hade jag i månader fått gå och förutsätta att jag är hjärtsjuk. Det skulle ta månader av utredning innan de skulle upptäcka att jag är hjärtfrisk. Så frågan är… Om det inte hade varit jag? Om det varit en annan patient som inte är lika initierad i sjukvården? Det skulle knäcka den personen totalt. Som hade skickats runt för olika undersökningar, säkert fått läkemedelsbehandling som om denne hade haft hjärtinfarkt.

Jag skrev ett klagomål till neurologen efter detta. Det är inte deras fel, utan det är 1) sköterska på akutmottagningen som inte kan koppla ett EKG rätt, och 2) konsultläkare som ska kunna EKG. Min doktor som var oerfaren förlitade sig på dessa. Och det kunde få förödande konsekvenser för patienten (om det inte hade varit jag).

Dessutom kommer jag att nämna det till högsta ledningen eftersom jag emellanåt arbetar med dem. Jag är van vid att bli mer eller mindre kränkt, men jag tänker på patientsäkerheten för andra.

Hur fasansfullt detta än är, så har jag efteråt skrattat gott åt ovan med arbetskamraterna. Samtidigt som vi känner en viss inre smärta. Som inte är infarkt.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda