Kategori: <span>Kampen</span>

Publicerad 2 juli, 2013

Förändring


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Detta har varit en väldigt bra dag rent fysiskt. Vilket kan låta märkligt eftersom jag i dag:

  • haft migrän
  • varit fruktansvärt yr
  • ostadig i benen

Men migrän kan jag handskas med. Yrseln har inte varit den där panikångestutlösta yrseln som gör att jag känner mig svimfärdig. Istället har det varit ”vanlig” yrsel, vilket i mitt fall betyder trött och överansträngd. Inget otäckt. Inget jobbigt. När det gäller ostadigheten i benen så känns det också bättre vad gäller känseln. Ostadigheten har kommit sig av att jag varit väldigt aktiv, gått och stått mycket. En konsekvens av migrän – jag är då väldigt fysiskt aktiv.

Just nu funderar jag mycket kring om ork och styrka är på väg tillbaka. För jag har planer på att möblera om. Flytta massor av tunga saker. Ja, det är nog migränet som talar här också. Jag får väldigt mycket energi av att ha migrän även om jag är spyfärdig med världens huvudvärk.

Jag har för mycket saker. Jag vill göra mig av med saker, gärna kasta eller skänka, eventuellt sälja. Trots allt så har jag begränsat med utrymme och det har varit svårt ända sedan jag flyttade för sju år sedan från en trea till en tvåa. Problemet är att jag behöver hjälp, och hjälp är något jag inte kan få. Framför allt vill jag göra mig av med möbler som står i klädkammaren. Och tusentals serietidningar och böcker. Mitt nuvarande datorbord vill jag också kassera. Sedan har jag massor med kläder som kan skänkas/kastas. Liksom gamla prydnadssaker. Jag hade gärna kastat det som finns på balkongen, men jag är osäker på vad det är för något. Men det hade varit trevligare med ett litet kafébord där istället. Men det finns annat, mer, som jag vill ha men inte har plats med – mer utrymme, t.ex. byråer, skåp och så vidare.

Ack, ja. Bäst jag lugnar mig. Så jag inte får för mig att själv börja slita och dra i saker som jag sedan blir stående med utdraget på alla fria ytor. Men hade jag bara varit lite friskare…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Kampen Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 1 juli, 2013

Rollar på

Eftersom jag nu är sjukskriven så var jag tvungen att åka till jobbet i dag. För att kunna avboka ett möte, ställa om telefonen och lite annat. Men jag har åtminstone gjort det som var absolut nödvändigt – i nästa vecka får jag rollator. Och det kände jag i dag också; Att jag behöver rollator för att kunna hålla balansen. En krycka hjälper inget alls i det här läget. Jag längtar efter rollator. Då behöver man rollator.

Och jag AVSKYR när rollator stavas rullator. En missuppfattning som uppstod i början på 90-talet och som sedan blivit ”godkänt” i språkkretsar. Jag accepterar inte att en felstavning blir vedertagen. Om inte annat så hör man det på uttalet hur det ska stavas.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Språkligt Surgubbe

Kommentarer stängda

Publicerad 29 juni, 2013

Ärligt

Så mycket ångest. Jag trodde inte det var möjligt? Och jag förstår inte. Jag är inte deprimerad. Ändå åker jag dit hela tiden på ångestattacker, som möjligen är panikångest. Jag vet inte säkert.

Det började med en ganska jobbig episod i morse när jag var ute med sopor. Det är inte långt, inte jobbigt, men… Halvvägs tillbaks höll jag på att tuppa av. Och har sedan varit sängliggande hela dagen. För symtomen jag får är (svårförklarade) någon form av tryck i huvudet, yrsel och hetta (flush) i ansiktet. Vad som egentligen leder till detta? Min tolkning är att jag nästan börjar hyperventilera (av panikångest) när jag 1) inte känner hur jag går då jag inte har känsel i underkroppen och 2) inte kan fästa mina skakiga ögon på något utomhus. Det är då jag håller på att falla ihop.

Under kvällen har jag suttit snällt och stilla framför teven och då känt tilltagande ångest – inte panikångest – och jag vet inte varför. Jag är stressad av situationer. Och situationen. Min semester som inleddes i torsdags avbokas till förmån av sjukskrivning. Där intyget inte stämmer. Där jag också vet att FK betalar ut felaktigt då jag tror jag råkat ange att jag arbetar mindre än vad jag gör. Och jag måste, måste, måste (tvingad) att påbörja sjukgymnastik trots att jag tror mer på behandling mot min panikångest/ångest. Dessutom är det nog dags för mig att återigen skaffa rollator då det blir för ostadigt med krycka ute i fria rymden (utomhus, öppna ytor där jag inte har väggar/stöd när jag är ostadig). Det där sista vet jag att många tolkar som torgskräck, men det är panikångesten.

Varför har jag panikångest? Den har kommit smygande under många år. Jag är väldigt aktiv, jobbar hårt (mer än läkare och FK vill), stressar och pressar mig själv, har svårt med balans och styrka, har en rädsla att falla och så vidare. Även om jag drar ner på takten så försvinner inte panikångestens intensitet som byggts upp under så lång tid.

Nu när jag blivit sjukskriven så är jag än mer stressad. För nu måste jag fixa en massa. Ändra mitt schema, avboka möten, boka in tider i primärvården, ringa FK och justera min inkomst, kontakta doktorn som skrivit fel på läkarintyget. Inget tar så mycket energi som att vara sjukskriven och ändra sin vardag. Det stressar mig. Och leder till än mer ångest och panikångest. Och så ska jag äntligen efter 13 år genomgå magnetkamera. Men måste skynda mig till en förundersökning som jag själv får ombesörja.

Min neurogena/neuralgiska magsmärta har återkommit. Förmodligen som en konsekvens av röran ovan.

Jag vill helst. Va’ själv.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Privat Självinsikt Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 26 juni, 2013

Mitt i veckan

Sover bättre. Vilar mer. Mindre kännbart skov. Skönt att allt inte är status quo eller enbart försämring. Jag pendlar fortfarande mellan sjukskrivning, arbete, fridagar och semester. Väldigt mycket ledig med andra ord. Och börjar bli uttråkad. Det är enformigt med dator och tv. Jag orkar inte för tillfället lyssna på ännu en ljudbok. Tänk om jag hade orkat ta mig ut. Men väder, skov och markläggningsarbetet utanför dörren tillåter inte det. Nåja. Jag har det bra. Har snus och mat så jag klarar mig. Och jag måste verkligen lära mig det där med att vila (sängläge) så att jag blir ännu lite bättre. För då kommer allt att gå så mycket lättare. Snabbare.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Multipel skleros (ms)

Kommentarer stängda

Publicerad 22 juni, 2013

Sämre status

Värre än vad jag trodde. Nej, jag har verkligen inte förbättrats ett dugg efter veckans högdos kortisonbehandling. Måttstocken är att arbeta – det är då jag känner hur min kropp reagerar. Går man hemma så känner man efter lite mer, men förskönar också (”äh, det är nog inte så farligt”). Det är en och en halv vecka sedan jag var på akuten (då jag också arbetade den dagen) och kan i dag jämföra hur det är när jag åter är i arbete (ja, jag har jobbat midsommardagen). Skovet har progredierat. Egentligen kan jag inte gå alls då balansen är borta liksom känseln från naveln och nedåt. Att det går, är genom att jag försöker (kan väl inte annat) gå väldigt långsamt. Gångsträckan som tidigare var cirka 100 meter är just nu cirka 3-4 meter innan falltendensen kommer. Men vad kan och ska jag göra åt detta? Ingenting. Jag har inga svar. Antingen blir jag bättre eller sämre, och utifrån det får jag väl ta ställning.

På jobbet kunde jag inte göra så mycket i dag. Den fysiska orken är som bortblåst, jag är stel och har ont. Allt har gått väldigt långsamt och jag har inte kunnat skynda på. Men jag dammtorkade åtminstone mitt skrivbord (sittande) i dag. Våra lokalvårdare inom sjukvården gör naturligtvis ingenting som vanligt, mer än tömmer överfulla papperskorgar varannan vecka. Och mina krukväxter som jag under våren varit så stolt över på jobbet, ska förpassas till sophögen. Löss. Varför ens bry sig om krukväxterna i semestertider?

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 21 juni, 2013

Er äckliga midsommar…

Midsommarafton. Faktiskt lite ledsen över att jag inte kan arbeta som planerat, men det var kanske lite väntat. I vilket fall som helst är det okej att jag är sjukskriven ytterligare en dag, men det känns. Jag gillar arbeta midsommarafton. Jag arbetar alltid midsommarafton. Det är min tradition sedan ett och ett halvt decennium.

Så vad är det som hänt? Tja, förutom att jag fortfarande mår skit efter kortison och skov, så har jag lyckats få några timmar med sömn även om jag fortfarande verkar ha lång väg kvar vad gäller det. Det som tillkommit är en konsekvens av att inte ha känsel i nederdelen av kroppen – jag känner inte hur jag ligger eller belastar kroppen. Alltså har jag nu också fått ischias i högerbenet som gör att jag inte kan stödja på det. Benet – och jag – viker sig. Ändå måste jag försöka ignorera detta om det ska ske någon förbättring. Jag måste anstränga mig. Kampen är aldrig över.

Det känns konstigt att vara ”ledig” midsommarafton. Här sitter jag och kan liksom ingenting göra. Men jag ska fortsätta vila. Fortsätta bli bättre. Och jag ska, hur det än känns, faktiskt gå och jobba. Men inte i dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Skräp Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 19 juni, 2013

Inget vidare

Jo, nu märker jag en förbättring efter att ha fått kortisondropp under tre dagar. Inte helt återställd och vet inte om jag blir det heller – det är för tidigt att säga eftersom kortison har en långtidseffekt där kanske mina inflammationer i centrala nervsystemet helt ger vika. Eller bara som nu, partiellt.

Men det har i dag varit en riktigt jävlig dag. Jag mår skit. Riktigt skit. På grund av kortison. Trots att jag lyckats skrapa ihop 3 timmar nattsömn och 3½ timme förmiddagssömn, så är jag fruktansvärt trött. Så där riktigt så att man mår illa, känner sig febrig, tror man ska få hjärtinfarkt p.g.a. hjärtklappning. Men mer sömn än så här får jag inte ihop för tillfället och hoppas på en lång skön natt med helande sömn. Kortison förskjuter sömncykeln med drygt ett halv dygn och det bästa hade varit om man fått dropp nattetid. Då hade dygnet stämt efteråt. Nu måste jag försöka rätt till sömncykeln snabbt som tusan för att klara av vardagarna, och framför allt, kommande arbetshelg. Och jag måste får bli utvilad.

Så här i semestertider har jag nu börjat titta på hösten. Som vanligt har jag arslet fullt, men det kompliceras också av att jag inte kan behålla mina fridagar enligt schema. Sju veckor måste stuvas om. Som jag vet i dag. Mina fridagar är heliga, men ibland får de ge vika åt något viktigare. Men jag måste fortfarande få in fridagarna så som min urgamla rehabliteringsutredning bestämde; aldrig arbeta mer än max tre dagar på rad, helst inte mer än två, absolut aldrig fyra dagar i rad. Hur jag löser det? Halvdagar. Hacka upp, flytta runt, hoppas på det bästa.

Jag känner också en annan väldigt påtaglig press inför hösten. Trots att jag släppt en arbetsuppgift (verifierat och godkänt), så vet jag att man kommer att gå hårt åt mig att återuppta just det arbetet. Trots att jag fått ersättare. Trots att jag fortfarande ska hinna med 400 % på 75 %. Den pressen har ingen positiv inverkan på mig.

Trött och sliten. Av många anledningar. Nästa vecka är sommarens enda hela lediga vecka. Räcker den?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 18 juni, 2013

Olust

En lång vecka är över. Nej, jag menar inte måndag och tisdag den här veckan. Jag menar veckan tisdag till tisdag – tisdag i förra veckan tills i dag. Det var förra tisdagen jag var på akuten (lär aldrig glömma det förhatliga EKG:t som var felkopplat). I fredags, i går och i dag har jag fått mitt kortisondropp. Så nu händer inte så mycket mer. Vad jag vet. Nu ska jag istället varva semester, sjukskrivning och arbete lite pö om pö. Eller, det var ju bara i dag jag var sjukskriven. Eftersom jag förutsatte att jag inte skulle sova natten som var. Men det har jag gjort. Det säger dock inget om kommande natt.

Och jag vet inte hur jag mår. Med något. Allt känns så konstigt fysiologiskt och jag vet inte vad som är skov, läkemedel, annat. Något är annorlunda och det känns mest bara obehagligt. Dessutom tror jag min panikångest triggats igång igen. Kanske min allergimedicin inte fungerar riktigt när jag blir överaktiv av kortison?? Nej, jag vet inte. Bättre att tänka på något annat. Som denna fina bild som dök upp i går i mitt twitterflöde…

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 17 juni, 2013

Behandlingsdag 2

Så har jag då blivit sjukskriven igen. Typ. När jag under eftermiddagen gick för att få mitt andra kortisondropp, så sjukskrev jag mig. För resten av dagen och för morgondagen. Av två anledningar: 1) Jag mår inte bra timmarna efter dropp, lite diffust men jag kan säga svimningskänsla. 2) I natt kommer jag inte att sova, kanske jag slumrar till i morgon förmiddag innan det är dags att få tredje och sista kortisonbehandlingen. Därefter är det vila som gäller. Försöka få ihop lite sömn. Låta kortisonet verka i kroppen. Innan det är dags att åter ge järnet på jobbet.

Jag får lite mixade budskap i samband med mitt kortison. I fredags fick jag höra att jag var tvungen att sjukskriva mig, inte fick arbeta, för att få någon som helst effekt av kortison.

I dag fick jag höra att jag bara behöver sjukskriva mig om jag p.g.a. ms (inte kortison) inte klarade av att arbeta. Och att jag kunde sjukskriva mig om jag behövde sova (p.g.a. kortison). Behandlingen påverkas inte negativt av att jag arbetar.

Men jag är försiktig med att ta några beslut som sträcker sig längre än till morgondagen. I morgon sover jag samt får nytt kortison. Bryter jag min sjukskrivning därefter? Jag vet inte. Det hänger på vilka symtom jag får av kortison. Det var nästan tveksamt i dag om jag skulle få något, eftersom jag fått lite obehagliga biverkningar (som vanligt – jag tål tusan i det inga mediciner!).

Helvetesmedicinen (antiepileptika) fortsätter jag att ta. Har kämpat som en galning för att få loss nya recept då alternativet var att jag i dag skulle avbryta behandlingen i dag utan nedtrappning eller uttrappning. I kombination av allt annat… nä…

Undrar om detta är inbillning… kortison… efter varje dropp har jag blivit ljuskänslig, fått tillfälligt bättre syn, ser färger klarare… Kan det vara så? En bieffekt?

Och metallsmaken är tillbaka i munnen… Men det brukar försvinna efter 12 timmar… Lagom tills jag kan somna…

Nej, jag känner mig inte speedad som utlovat. Trött, matt, men fysiologiskt omöjligt att sova. Funderar lite på att ringa Sjukvårdsupplysningen och fråga om jag får lov att ta en ”falsk sömntablett” (allergimedicin som man blir sömnig/dåsig av och som nästan räknas som en insomningstablett). Själv mixtrar jag inte med tanke på alla de olika läkemedel jag just nu tar. Jag vill ha ordination.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 15 juni, 2013

Det goda med det onda

Okej, det har blivit mycket ms nu i bloggen. Det lär fortsätta några dagar till och under tiden tar jag paus från 30-dagarsutmaningen. Varför det blir så mycket ms-relaterat? För att jag har något att skriva om. Och då detta är ett bra stöd för mitt minne att kunna gå tillbaka till. Det händer väldigt mycket.

Men i dag blir det en uppdatering om effekten av första dagens kortisonbehandling, vad det lett till så här långt.

Negativt:

  • Sömnbrist – jag kan inte säga att jag blivit speedad, men sovit har jag knappt gjort (trots trötthet). Om jag räknar rätt så kan jag inte sova under 16 timmar efter en behandling, det är omöjligt. Därför har jag i stort varit vaken hela natten.
  • Magkatarr och halsbränna – trots att jag dubblerat skyddet med omeprazol så bryter det igenom.
  • Metallsmaken i munnen – väldigt bittert.

 

Positivt:

  • Sömn – jag har efter nattens sömnbrist kunnat sova 2½ timme och det är guld värt.
  • Metallsmaken – försvann successivt under natten.
  • Skovet – jag är fortfarande domnad i kroppen, men mycket mindre. Jag har fortfarande ingen känsel i kroppen, men känseln har börjat kommat tillbaka. Jag kan gå normalt igen utan falltendens. Behöver inte röra mig så långsamt för att finna balans eftersom känseln kommit tillbaka tillräckligt mycket i fötterna.

 

Det går åt rätt håll nu, och jag har två behandlingstillfällen kvar. Skovet är inte längre ett problem (tror jag), men är rädd för att bli tvungen att sjukskriva mig p.g.a. behandlingens bieffekter. Hur det än är så kommer allt olägligt – skov, jobb och sjukskrivning i kombination ställer till väldiga problem i vardagen. För mig och för andra.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda