Kategori: <span>Medicinering</span>

Publicerad 25 augusti, 2013

Nu och sen


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

I en hel månad har jag nu jobbat efter (den tänkta semestern) sjukskrivningsperioden. Nu börjar jobbet ta ut sin rätt. Så fort jag är ledig måste jag bara sova. Och sova. Däremellan vila och ta en och annan tupplur. Men det gör inget att jag bara alternerar mellan arbete och sömn. För jag märker också hur jag långsamt blir bättre och bättre, orkar mer, gör mer, anstränger mig mer. Det är nog kombinationen av sjukgymnastik och arbete eftersom båda delarna tränar upp ork och balans. I dag upptäckte jag också att jag glömt ta en tablett som jag inte måste ta, men som jag tidigare känt att jag behövt. Och så är det det där med höst… Det är svalare ute och min lekamen tackar vädret.

Kommande vecka är ännu en stressvecka. Det som stressar är att jag måste få ihop mina arbetstimmar, men jag flexar mer än vad jag har tid för. Jag måste flexa. När jag arbetar har jag veckans alla timmar uppbokade men måste stå till förfogande dagtid måndag till fredag om jag vill få hemtjänst och sjukgymnastik. Sånt får man inte, och ska inte, göra på arbetstid. Men hela veckorna är arbetstid! Jag blir stressad av pusslandet samt att försöka dirigera flärdtjänsten till att passa alla mina tider. Det går sådär.

Vad händer på jobbet i veckan? Minst sex möten, men jag avbokar frankt tre av dem. Jag har inte tid. Och där är så mycket som jag lovat göra och som jag har svårt att hinna med – men jag måste. Flytten av mitt arbetsrum sker också i veckan, men där är jag lite tveksam. Kommer jag att ha ett skrivbord? Hur mycket måste jag jaga? Hur ska jag orka flytta golvhyllorna och alla pärmar? Får jag någon hjälp (nej)? Men jag koncentrerar mig för en dag i taget. Oh, och så måste jag installera mig i omklädningsrummet.

Söndag. Precis som veckans alla andra dagar så tvättar jag. Det är jätteskönt med egen tvättmaskin, men måste alla tvättprogram ta så lång tid? Jag tvättade något lätt i förra veckan, det skulle ta två timmar men tog 3½ timme. Bara det där att ett program ska ta två timmar är lite väl magstarkt. Nej, jag använder inte eco-programmet, för det lägger på ytterligare en timme. I det lilla så är nog detta jag irriterar mig mest på just nu. Eller, det har irriterat mig i de tio år jag haft egen tvättmaskin (inne på min andra).

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Byråkrati Dravel Kampen Medicinering Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 22 augusti, 2013

Utvecklande

På Twitter har jag sammanfattat dagen bäst. Men naturligtvis kan jag skriva mer utförligt än så.

Smärtan har idag nästan däckat mig. Neurogena magsmärtan. Som nästan hade gett med sig. Ingen medicinering har hjälpt idag.

Jag misstänker att sjukgymnastiken har frestat på och gjort att smärtan återkommit med full styrka. Trots allt så har jag inte varit försiktig och kanske jag inte ska behöva vara det heller. Smärtan är kronisk även om den nästan var borta. Kroniskt betyder inte ”för evigt”, bara att det är något som varar väldigt, väldigt länge. Jag får försöka komma ihåg att inte göra rörelser som ”misshandlar” de nervtrådar som sitter till höger i magen.

Vårdcentralen ringde. ”Du har hjärtbesvär”. Nej! Det var ett felkopplat EKG i maj! När ska de fatta?

De hade hittat min avbokade remiss men inte dokumenterat anledningen till varför jag inte ville följa upp min hjärtinfarkt. Nå, jag fick ännu en gång förklara att akutens klantarslen i maj kopplade EKG:t fel men att jag direkt fattade misstanke och tog om ett nytt EKG som har helt normalt. Jag vet inte hur länge det här ska förfölja mig. Jag har anmält händelsen utan reaktion och det felaktiga EKG:t finns så vackert inskannat i min journal för evigt.

Ska på magnetkamera. 12 mil bort. Så är det att bo i Gbg.

Tyvärr måste jag något förläget erkänna att min kroppshydda i kombination av panikångest gör att jag inte kommer in i någon magnetkamera i regionen. Förutom en i hela regionen som då ligger 12 mil bort och där de bara utför undersökningar en gång per månad. Jag lär få vänta på kallelse. Först och främst måste jag vänta på att röntgenremissen skrivs. Undersökningen där de ”röntgar” (magnetkamera, eller magnetresonans som det heter, är ingen vanligt ”röntgen röntgen” även om strålningen i en MR är väsentligt högre än vanlig röntgen) huvud och rygg för att se vilken annan behandling jag kan få för min ms.

Rumsflytten på jobbet närmar sig. Idag upptäckte de att jag inte får något skrivbord. Men de hittade ett. Om en vecka flyttar jag 2 meter.

Det börjar hända saker nu, det är rena kaoset. Först måste fyra personer flytta innan jag kan få mitt nya rum (katten på råttan, råttan på repet och allt det där – en dominoeffekt). Diskussionerna var en annan i måndags, men nu är det torsdag och nya bud gäller. För min del trodde jag att bord ordnats, men det visade sig att vi plötsligt saknar ett skrivbord – till mig! Men vi lyckades hitta ett som kanske blir ett bättre alternativ än det vi först sa. Nästa torsdag ska jag flytta alla mina saker samt iordningsställa mitt nuvarande rum till en ny kollega. Hur jag nu ska orka. Jag kan som bekant inte ta många steg trots att jag håller båda händerna om rollatorn.

Snusleveransen har hittat fram. Äntligen!

Ja, äntligen! Tyvärr kan jag inte hämta mitt paket utan att först försöka få tag i hämndtjänsten som får fixa detta åt mig.

Och i morgon får jag FK-pengarna som skulle varit utbetalt för senast en vecka sedan. Pengar som går oavkortat till studieskuld och hemförsäkring. Som tur är får jag också en normal månadslön den här månaden.

Men jag måste säga att dagen varit vedervärdig p.g.a. smärtan.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Twitter Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 18 augusti, 2013

Sammanfattande

Efter månader med öppet fönster i alla rum, så var jag i dag tvungen att stänga. Till och med vädringsfönsterna fick stängas. Blåsten höll på att riva ner hela min inredning.

Ny arbetsvecka. Om jag får som jag vill innehåller den även denna vecka en semesterdag. Anledningen är sjukgymnastiken. Jag borde ändra och ha sjukgymnastik lediga dagar istället för att ta semester arbetsdagar. Även om sjukgymnastiken är på mitt jobb så 1) jag måste arbeta in förlorad arbetstid och jag ligger väldigt minus på flexen, 2) jag har inte tillgång till dusch i anslutning till jobbet eftersom jag inte skaffa mig behörighet till de personalutrymmena och 3) jag klarar inte av att med rollatorn gå så långt som det är mellan sjukgymnastiken och min arbetsplats.

I övrigt vet jag inte riktigt… veckan… Jo, det är ju det där med snuset som aldrig kommit fram. Villvägar med DHL och där jag förskottsbetalat massor av kronor. Och så väntar jag fortfarande på sjukpenningen från sjukskrivningen 11/6. Det där med ”utbetalning inom 30 dagar” my ass! Och så ska digital-tv förhoppningsvis anlända så jag kan se på tv:n jag köpte för en månad sedan, även om det fungerar utmärkt med Netflix och Apple TV. Hm. Jo, så måste jag ringa röntgen annan stad för att höra om de kan tänka sig att låta mig komma dit efter att ha väntat i 13½ år på röntgen som behövs för att jag ska kunna skippa sprutorna mot ms och istället få annan och farligare behandling – som förhoppningsvis gör nytta. Och inom ett par veckor flyttar jag till nya arbetsrummet.

Det händer mycket, men jag verkar inte skriva om det. Därav denna sammanfattning.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Byråkrati Dravel Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Netflix Omvärldsbevakning Personligt Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 15 augusti, 2013

Jag och min rollator

Det är jobbigt. Att vara beroende av en rollator och ändå knappt kunna förflytta sig. Det har varit svårt att specificera vad det berott på. Yrsel. Panikångest. Panikångest som lett till yrsel. Känselbortfallet/domningarna i benen efter förlamningen. Efter i dag tror jag mest på stressutlöst yrsel (blir värre vid stress). Det har varit riktigt illa i dag med balansen. Riktigt illa. Och som om det skulle hindra mig…

  • Började dagen med att lasta sopor på rollatorn och gå till soprummet ute. Egentligen för långt för mig att gå, men jag var tvungen.
  • Sedan fick jag gå hem och hämta min tre (!) arbetsväskor som lastades på rollatorn innan flärdtjänsten skulle hämta mig.
  • När jag kommer till jobbet så vägrar flärdtjänsten att köra ända fram, och jag får dra mig upp för en sluttning (väskorna föll av rollatorn), vilket också är för långt för mig att gå.
  • På jobbet har jag vägrat lämna mitt rum och höll på att stupa flera gånger när jag gick till personalrummet. Andra fick köpa lunch till mig, för jag kan inte uppsöka några lunchrestauranger.
  • Samma visa på hemvägen  – flärdtjänsten vägrar köra ända fram, och nu ska jag försöka bromsa rollatorn i nedförsbacke där handbromsarna inte tar. Fördelen var att jag bara hade en väska med mig hem. Men långt att gå.
  • I dag var jag bara tvungen att gå av vid apoteket eftersom jag gjort beställning för två veckor sedan (12 förpackningar diverse läkemedel). På apoteket fick jag stå länge i kassan, vilket jag inte klarar. Jag var så darrig och yr att jag trodde jag skulle tuppa av.
  • Tyvärr måste jag gå hem från apoteket eftersom flärdtjänsten vägrar köra inom en stadsdel. Åter med en lastad rollator var det bara att börja gå på kullerstenen (ingen höjdare när man har rollator och inte känner sina fötter). För mig var det långt att gå. Ett par hundra meter är mer än vad jag klarar, men jag var bara tvungen. Jag kom hem utan missöden.
  • Hemma borde jag kunna vila? Nej. Jag har ”städat” (röjt undan saker som ligger framme), diskat, packat kasse till pappersåtervinningen, vikit tvätt.
  • Jag borde göra mer, men jag orkar och hinner inte mer i kväll.

Men jag har äntligen blivit färdig till att beställa digitalbox till tv:n! Kabel-tv och platt-tv går inte ihop. Dålig bildkvalitet. Och kabel-tv ska släckas ner.

Dagens värsta är dock att jag beställt snus för 1500 kr som inte kommit. När jag kollade upp det i kväll så har de utan orsak avbrutit min beställning. Utan att återbetala min förskottsbetalning. De har ingen kontakttelefon och ingen mejladress, bara ett formulär på sin hemsida. I många år har detta fungerat utmärkt, men som jag förstår det så har de bytt ägare 2-3 gånger senaste åren. Har de gått i konkurs kan jag känna mig blåst på både snus och pengar. Jag får väl se om de hör av sig.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Teknik Tv Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 11 augusti, 2013

Malström

Åska är inget jag bryr mig om – jag reagerar inte på att det blixtrar och dundrar omkring mig. Därför var jag bara halvt medveten om den när det började vid midnatt. Jag somnade ganska omgående. När jag vaknade några timmar senare så åskade det. Då det var dags att stiga upp på morgonen så åskade det. Jag har absolut ingen aning om det åskade hela natten eller om det bara sammanföll så att jag råkade vakna vid varje nytt åsktillfälle. Nej, jag bryr mig inte. Jag är nog mer förvånad. Över att det inte åskat mer i sommar. Media har ständigt varnat för extrem åska, men sedan – i efterhand – avblåst det då det aldrig blev någon åska. Jo, enligt radarn så har det varit många blixtnedslag i omgivningen, men det har hela tiden lyckats missa Göteborg. Så nattens åska, som ingen varnat för (media insåg väl att ropar man vargen…), var väl det största som kommit i min närhet den här sommaren. Men som sagt – jag vet inte om det åskade hela natten i en följd eller ens om det var riktigt hotfullt nära.

Dags för en ny arbetsvecka. Som innehåller 1½ arbetsdag i slutet av veckan. Innan dess har jag schemaledigt, fridagar och semester. Så här efter min sjukskrivning så har jag kastat in några semesterdagar eftersom jag 1) måste ha semester, och 2) får passa på innan jobbet sparkar igång på allvar.

Ibland funderar jag på om sommarens sjukskrivning egentligen var semester; om jag gjort något annorlunda. Det känns som om jag fuskat lite genom att ha +30 semesterdagar sparade. Nej, jag hade nog inte gjort något annorlunda om jag haft semester istället för sjukskrivning, men jag har mått dåligt i sommar. Jag gjorde rätt som sjukskrev mig. Om jag glömmer det där med semester – tar bort det ur ekvationen – skulle jag kunna arbeta om jag inte haft semester? Nej. För jag var sjuk och då ska man vara sjukskriven. Tidigare år när jag varit sjuk på sommaren, så har min doktor vägrat sjukskriva mig eftersom jag ”ändå ska ha semester”. Vilket jag tycker är en förkastlig inställning. Allt är inte arbete kontra ledighet. Och att vara sjukskriven är inte per definiton  en ledighet. Att vara sjukskriven är att inte kunna arbeta. Semester är vila från arbete. En sjukskrivning är också vila, men inte från arbete utan för att bli friskare/bättre.

Något jag också funderat på, är min syn. Synnervsinflammationen på vänster öga hade jag 1999 och jag gick under ganska månader hos ögonläkare. De konstaterade att jag hade ett synfältsbortfall på 80 %. Det är en permanent skada som blir bättre över tid, men jag återfår aldrig full syn. Men jag har inte varit hos ögonläkare nu på 14 år. Har jag fortfarande bara 20 % syn på vänster öga? Jag vet inte. Jag tror inte det. Skulle jag gissa skulle jag nog säga att de ursprungliga 80/20 % numera är 20/80 %. Om jag läser den här texten med höger öga stängt, så ser jag bara en bokstav i taget, sedan får jag flytta blicken lite för att se nästa bokstav. Jag kan inte se ett helt ord. Allt runt omkring är en grå massa som flyter ihop.

För att återgå… nej, jag lämnade ju aldrig ämnet… till hälsa. Hur mår jag nu efter sommarens sjukskrivning? Fel! Detta har varit min tredje sommar som jag varit sjuk. Frågan är kanske inte så mycket hur jag mår, utan vad jag känner för besvär i dag.

  • Fortfarande neuralgisk/neurogen smärta i magen (sedan 2010) där jag fortfarande tar helvetesmedicinen (antiepileptika mot smärta). Dosen har sänkts med en fjärdedel, men biverkningarna finns kvar.
  • Panikångesten finns kvar (också sedan 2010) där jag tar allergitabletter för att bli slö vilket ska göra att jag reagerar mindre på sådant som triggar panik. Fungerar väl kanske till hälften.
  • Ms-tröttheten har funnits där sedan 1999 men nu kan jag inte ta medicin eftersom det krockar med allergitabletternas verkan.
  • Hälseneinflammationen från 2010 är sedan länge borta, men smärtan kvarstår och jag har svårt att belasta vänster fot.
  • Sommarens förlamning gick i regress, men jag har fortfarande ingen känsel i underben och fötter. Därför kan jag inte hålla balansen – därför har jag rollator sedan ett par veckor. Rollatorn är bara tillfällig, tills jag återfått känseln. Vilket kommer att ske. Men frågan är om det tar en vecka eller tio år.
  • Om jag har några fler besvär så minns jag inte dem just nu. Förutom att 1) min tinnitus varit värre än någonsin i sommar, och 2) jag har inte haft bältros på ett halvår, och 3) i år har jag haft mycket migrän.
  • Sjukgymnastiken är igång nu. Styrketräning verkar få stå tillbaka för konditionsträning.
  • Psykologkontakt för panikångest? Glöm det. Jag får inte tag i någon trots tappra försök.

Om jag i min ms har ett normaltillstånd som är acceptabelt, där jag varit sjuk i sommar, hur återställd är jag? Gissningsvis till 80 %. Det blir bättre om än väldigt sakta. Och när jag ser framsteg har jag svårt att hålla emot, utan vill så gärna rusa framåt som om jag var helt återställd. Vilket kan ge bakslag. Balans är på så många sätt något svårt för mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Byråkrati Dravel Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Privat Självinsikt Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 29 juni, 2013

Ärligt

Så mycket ångest. Jag trodde inte det var möjligt? Och jag förstår inte. Jag är inte deprimerad. Ändå åker jag dit hela tiden på ångestattacker, som möjligen är panikångest. Jag vet inte säkert.

Det började med en ganska jobbig episod i morse när jag var ute med sopor. Det är inte långt, inte jobbigt, men… Halvvägs tillbaks höll jag på att tuppa av. Och har sedan varit sängliggande hela dagen. För symtomen jag får är (svårförklarade) någon form av tryck i huvudet, yrsel och hetta (flush) i ansiktet. Vad som egentligen leder till detta? Min tolkning är att jag nästan börjar hyperventilera (av panikångest) när jag 1) inte känner hur jag går då jag inte har känsel i underkroppen och 2) inte kan fästa mina skakiga ögon på något utomhus. Det är då jag håller på att falla ihop.

Under kvällen har jag suttit snällt och stilla framför teven och då känt tilltagande ångest – inte panikångest – och jag vet inte varför. Jag är stressad av situationer. Och situationen. Min semester som inleddes i torsdags avbokas till förmån av sjukskrivning. Där intyget inte stämmer. Där jag också vet att FK betalar ut felaktigt då jag tror jag råkat ange att jag arbetar mindre än vad jag gör. Och jag måste, måste, måste (tvingad) att påbörja sjukgymnastik trots att jag tror mer på behandling mot min panikångest/ångest. Dessutom är det nog dags för mig att återigen skaffa rollator då det blir för ostadigt med krycka ute i fria rymden (utomhus, öppna ytor där jag inte har väggar/stöd när jag är ostadig). Det där sista vet jag att många tolkar som torgskräck, men det är panikångesten.

Varför har jag panikångest? Den har kommit smygande under många år. Jag är väldigt aktiv, jobbar hårt (mer än läkare och FK vill), stressar och pressar mig själv, har svårt med balans och styrka, har en rädsla att falla och så vidare. Även om jag drar ner på takten så försvinner inte panikångestens intensitet som byggts upp under så lång tid.

Nu när jag blivit sjukskriven så är jag än mer stressad. För nu måste jag fixa en massa. Ändra mitt schema, avboka möten, boka in tider i primärvården, ringa FK och justera min inkomst, kontakta doktorn som skrivit fel på läkarintyget. Inget tar så mycket energi som att vara sjukskriven och ändra sin vardag. Det stressar mig. Och leder till än mer ångest och panikångest. Och så ska jag äntligen efter 13 år genomgå magnetkamera. Men måste skynda mig till en förundersökning som jag själv får ombesörja.

Min neurogena/neuralgiska magsmärta har återkommit. Förmodligen som en konsekvens av röran ovan.

Jag vill helst. Va’ själv.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Privat Självinsikt Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 19 juni, 2013

Inget vidare

Jo, nu märker jag en förbättring efter att ha fått kortisondropp under tre dagar. Inte helt återställd och vet inte om jag blir det heller – det är för tidigt att säga eftersom kortison har en långtidseffekt där kanske mina inflammationer i centrala nervsystemet helt ger vika. Eller bara som nu, partiellt.

Men det har i dag varit en riktigt jävlig dag. Jag mår skit. Riktigt skit. På grund av kortison. Trots att jag lyckats skrapa ihop 3 timmar nattsömn och 3½ timme förmiddagssömn, så är jag fruktansvärt trött. Så där riktigt så att man mår illa, känner sig febrig, tror man ska få hjärtinfarkt p.g.a. hjärtklappning. Men mer sömn än så här får jag inte ihop för tillfället och hoppas på en lång skön natt med helande sömn. Kortison förskjuter sömncykeln med drygt ett halv dygn och det bästa hade varit om man fått dropp nattetid. Då hade dygnet stämt efteråt. Nu måste jag försöka rätt till sömncykeln snabbt som tusan för att klara av vardagarna, och framför allt, kommande arbetshelg. Och jag måste får bli utvilad.

Så här i semestertider har jag nu börjat titta på hösten. Som vanligt har jag arslet fullt, men det kompliceras också av att jag inte kan behålla mina fridagar enligt schema. Sju veckor måste stuvas om. Som jag vet i dag. Mina fridagar är heliga, men ibland får de ge vika åt något viktigare. Men jag måste fortfarande få in fridagarna så som min urgamla rehabliteringsutredning bestämde; aldrig arbeta mer än max tre dagar på rad, helst inte mer än två, absolut aldrig fyra dagar i rad. Hur jag löser det? Halvdagar. Hacka upp, flytta runt, hoppas på det bästa.

Jag känner också en annan väldigt påtaglig press inför hösten. Trots att jag släppt en arbetsuppgift (verifierat och godkänt), så vet jag att man kommer att gå hårt åt mig att återuppta just det arbetet. Trots att jag fått ersättare. Trots att jag fortfarande ska hinna med 400 % på 75 %. Den pressen har ingen positiv inverkan på mig.

Trött och sliten. Av många anledningar. Nästa vecka är sommarens enda hela lediga vecka. Räcker den?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 18 juni, 2013

Olust

En lång vecka är över. Nej, jag menar inte måndag och tisdag den här veckan. Jag menar veckan tisdag till tisdag – tisdag i förra veckan tills i dag. Det var förra tisdagen jag var på akuten (lär aldrig glömma det förhatliga EKG:t som var felkopplat). I fredags, i går och i dag har jag fått mitt kortisondropp. Så nu händer inte så mycket mer. Vad jag vet. Nu ska jag istället varva semester, sjukskrivning och arbete lite pö om pö. Eller, det var ju bara i dag jag var sjukskriven. Eftersom jag förutsatte att jag inte skulle sova natten som var. Men det har jag gjort. Det säger dock inget om kommande natt.

Och jag vet inte hur jag mår. Med något. Allt känns så konstigt fysiologiskt och jag vet inte vad som är skov, läkemedel, annat. Något är annorlunda och det känns mest bara obehagligt. Dessutom tror jag min panikångest triggats igång igen. Kanske min allergimedicin inte fungerar riktigt när jag blir överaktiv av kortison?? Nej, jag vet inte. Bättre att tänka på något annat. Som denna fina bild som dök upp i går i mitt twitterflöde…

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 17 juni, 2013

Behandlingsdag 2

Så har jag då blivit sjukskriven igen. Typ. När jag under eftermiddagen gick för att få mitt andra kortisondropp, så sjukskrev jag mig. För resten av dagen och för morgondagen. Av två anledningar: 1) Jag mår inte bra timmarna efter dropp, lite diffust men jag kan säga svimningskänsla. 2) I natt kommer jag inte att sova, kanske jag slumrar till i morgon förmiddag innan det är dags att få tredje och sista kortisonbehandlingen. Därefter är det vila som gäller. Försöka få ihop lite sömn. Låta kortisonet verka i kroppen. Innan det är dags att åter ge järnet på jobbet.

Jag får lite mixade budskap i samband med mitt kortison. I fredags fick jag höra att jag var tvungen att sjukskriva mig, inte fick arbeta, för att få någon som helst effekt av kortison.

I dag fick jag höra att jag bara behöver sjukskriva mig om jag p.g.a. ms (inte kortison) inte klarade av att arbeta. Och att jag kunde sjukskriva mig om jag behövde sova (p.g.a. kortison). Behandlingen påverkas inte negativt av att jag arbetar.

Men jag är försiktig med att ta några beslut som sträcker sig längre än till morgondagen. I morgon sover jag samt får nytt kortison. Bryter jag min sjukskrivning därefter? Jag vet inte. Det hänger på vilka symtom jag får av kortison. Det var nästan tveksamt i dag om jag skulle få något, eftersom jag fått lite obehagliga biverkningar (som vanligt – jag tål tusan i det inga mediciner!).

Helvetesmedicinen (antiepileptika) fortsätter jag att ta. Har kämpat som en galning för att få loss nya recept då alternativet var att jag i dag skulle avbryta behandlingen i dag utan nedtrappning eller uttrappning. I kombination av allt annat… nä…

Undrar om detta är inbillning… kortison… efter varje dropp har jag blivit ljuskänslig, fått tillfälligt bättre syn, ser färger klarare… Kan det vara så? En bieffekt?

Och metallsmaken är tillbaka i munnen… Men det brukar försvinna efter 12 timmar… Lagom tills jag kan somna…

Nej, jag känner mig inte speedad som utlovat. Trött, matt, men fysiologiskt omöjligt att sova. Funderar lite på att ringa Sjukvårdsupplysningen och fråga om jag får lov att ta en ”falsk sömntablett” (allergimedicin som man blir sömnig/dåsig av och som nästan räknas som en insomningstablett). Själv mixtrar jag inte med tanke på alla de olika läkemedel jag just nu tar. Jag vill ha ordination.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 15 juni, 2013

Det goda med det onda

Okej, det har blivit mycket ms nu i bloggen. Det lär fortsätta några dagar till och under tiden tar jag paus från 30-dagarsutmaningen. Varför det blir så mycket ms-relaterat? För att jag har något att skriva om. Och då detta är ett bra stöd för mitt minne att kunna gå tillbaka till. Det händer väldigt mycket.

Men i dag blir det en uppdatering om effekten av första dagens kortisonbehandling, vad det lett till så här långt.

Negativt:

  • Sömnbrist – jag kan inte säga att jag blivit speedad, men sovit har jag knappt gjort (trots trötthet). Om jag räknar rätt så kan jag inte sova under 16 timmar efter en behandling, det är omöjligt. Därför har jag i stort varit vaken hela natten.
  • Magkatarr och halsbränna – trots att jag dubblerat skyddet med omeprazol så bryter det igenom.
  • Metallsmaken i munnen – väldigt bittert.

 

Positivt:

  • Sömn – jag har efter nattens sömnbrist kunnat sova 2½ timme och det är guld värt.
  • Metallsmaken – försvann successivt under natten.
  • Skovet – jag är fortfarande domnad i kroppen, men mycket mindre. Jag har fortfarande ingen känsel i kroppen, men känseln har börjat kommat tillbaka. Jag kan gå normalt igen utan falltendens. Behöver inte röra mig så långsamt för att finna balans eftersom känseln kommit tillbaka tillräckligt mycket i fötterna.

 

Det går åt rätt håll nu, och jag har två behandlingstillfällen kvar. Skovet är inte längre ett problem (tror jag), men är rädd för att bli tvungen att sjukskriva mig p.g.a. behandlingens bieffekter. Hur det än är så kommer allt olägligt – skov, jobb och sjukskrivning i kombination ställer till väldiga problem i vardagen. För mig och för andra.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda