Kategori: <span>Vardagsblogg</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Dimman är inget jag kan klaga på. Alternativet hade varit en dag av solsken, men med tanke på att jag har migrän i dag så föredrar jag dimman. Migrän är något som kommer väldigt oregelbundet och utan direkt koppling till något speciellt. Men jag har haft ont i ryggen några veckor och tror det beror på bristen av lämplig stol när jag jobbat. Min stol har varit utlånad och är nu hopplös att ställa in igen. Ryggen har förmodligen lett till migrän. Tror jag.

Veckan känns rätt okej, vilket är en förbättring. Eftersom jag arbetat helg har jag ganska mycket ledig tid, även om jag har stora projekt på jobbet som också denna vecka ska utföras. Men för första gången på länge känns det som om jag har koll på läget. Men det vänder till nästa vecka.

I dag ska jag vila. Huvud och rygg.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Även om jag är tv-seriefanatiker som ogillar långfilmer, så försöker jag att en gång per vecka hyra en långfilm via Itunes. Den här veckan blev det Gravity som blev Oscarsbelönad häromdagen. Att få 7 Oscars var förmodligen motiverat. En Oscar för varje betygsgrad jag ger den av 10 möjliga.

Det som imponerar och som blir uppenbart när man ser filmen, är hur man i en och en halv timme faktiskt får en väldigt tunn story. Ja, det är imponerande. Varför kommer jag till strax. Det som förvirrar mig något efteråt är att dessa 91 minuter ska motsvara en linjär handling i realtid. Men egentligen är det tre timmar handling på 91 minuter. Det går inte riktigt ihop eftersom där inte är några egentliga kamerabrytningar, utan man får vara med utan avbrott vad som händer under tre timmar. Fast på 91 minuter. Ja, förvirrande.

Ja, storyn är lite tunn men fyller ut sin tid och är i sammanhanget väsentlig och realistisk. Man blir inte bombaderad av något spektakulärt (annat än de otroligt välgjorda och snygga visuella effekterna), utan det är balanserat och avskalat. Det som också imponerar är en annan form av avskalat. Hela filmen består av två skådespelare, Sandra Bullock (Oscarvinnare!) i huvudrollen och George Clooney i vad jag vill säga en mindre biroll. Utöver det finns det fem röstskådespelare (över radio) och några stuntskådisar. Så hur tunn storyn än är så håller den, och det mycket tack vare det visuella och skådespelarinsatserna. Ska man etikettera filmen så är det en kombination av rymdfilm och katastroffilm, men den etiketteringen förringar filmen. Så jag säger bara – bra film!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Trots 15 år med blogg och ivrigt bloggande, så har jag senaste tio åren varit ganska tyst och beskedlig. Inga superlänkningar hit eller dit. Inga hetsiga diskussioner. Inga grupperingar eller sidor jag gått med i. Tills i går. Eftersom jag ändå bloggat mer eller mindre dagligen i 15 år så tyckte jag att jag kunde hoppa på Blogg100.

Min lata söndag har inneburit lite mer än sömn och tv. Ingen sömn alls, skulle jag vilja påstå. Det har varit en sopslängarsöndag och sedan har jag faktiskt jobbat lite. Okej, det där sista har varit väldigt marginellt. Det mesta av jobbet gjorde jag i torsdags, men det börjar bli lite panikartat. I veckan som kommer ska jag – återigen – utbilda. Den här gången är det inte övergripande, utan väldigt specifikt. När jag utbildade tidigare i januari och februari, så skulle jag under åtta timmar åt gången visa 400 powerpointbilder som jag skulle prata till. Den här gången får vi två timmar till vårt förfogande. Alltså har jag kokat ner materialet från 400 bilder till 128. Det ska man väl hinna visa och prata till på två timmar? Jag tror det. Det enda jag gjort i dag med presentationen är att jag kastat om några bilder. Så nu känns det som om jag har lite koll på läget.

Det bästa med Netflix? Alla serier producerade av Syfy. Man kan väl säga att jag är intresserad av ”science fiction, fantasy, skräck och det paranormala”. Just nu tittar jag på Haven och Alphas. För det är inte tillräckligt att på tv en gång per vecka se Supernatural, The Originals, Ravenswood och Sleepy Hollow. Berättade jag att jag gillar scifi och fantasy?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Netflix Personligt Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

I dag är det 15 år sedan jag publicerade min hemsida. Den som var så mycket mer än bara en blogg, eller dagbok. Femton år. Det är i det perspektivet jag noterat att tiden gått. Jag har i så många år levt så nära nätet att jag har svårt att förstå att det trots allt gått ett och ett halvt decennium.


Bakgrunden är känd. Trots allt har jag återberättat den så många gånger att jag nu förutsätter att allt är bekant med den. Hösten 1998. HTML-design, kvällskurs på TBV. Januari 1999, synnervsinflammation, långtidssjukskriven (visste inte förrän i maj 1999 att det var ms), i stort sett blind förutom att en upplystbildskärm kunde sysselsätta mig. Uttråkad. Började snickra html vilket resulterade i en hemsida. Som publicerades 14 februari 1999. Femton år.

Varför försvann hemsidan med alla delsidor? Jag är osäker. Det kändes nog enklare att bara ha en blogg som uppdaterades, än att behöva skapa delsidor med olika ämnen. Och i samband med att jag skaffade ett bloggverktyg slutade jag med html. Som jag faktiskt saknar, men har nytta av när jag skapar jobbets intranätsidor i EPiSERVER.

Ack, jag var ung… relativt ung… när jag skapade min hemsida. Jag var bara 28 år. Hur gammal jag är i dag vill jag inte ens försöka räkna ut.

Till något helt annat. Det har varit slitsamt, men nu har jag haft mina tio utbildningstillfällen där jag stått och undervisat på jobbet Det fortsätter i ytterligare tre månader, men i annan form och lite närmre min egen verksamhet. Under januari och februari har jag stått och utbildat annans personal. Nu är det dags att utbilda den egna personalen. På ett sätt bättre. Eller värre. Jag har inte bestämt mig ännu. Det är åtminstone något annat.

Och det är nu jag officiellt också går in i nygammal roll och återupptar ett tidigare arbete som jag inte uträttat på tre år. Naturligtvis utan att man lyfter bort något annat för mig. En extra arbetsuppgift. Ibland känns det som om jag ersätter 20 personer, istället för…. sex personer?

Självklart. Jag är trött och sliten. Nätterna är för korta.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Minne Personligt Vardagsblogg

Nej, man ska inte sparka på den som ligger ner. Därför ska jag heller inte skriva någon schlagermassaker. Åtminstone inte efter delfinal 2 från Linköping. Den var än mer genomusel denna vecka jämfört med förra. Hade jag suttit i publiken hade jag redan under det första bidraget rest mig upp och rullat ut.

Jag tror inte anledningen till min olust över schlagern beror på mig. Som tv-produktion bör de tänka om och förnya sig. Låtskrivarna borde också kräva lite mer av sina artister. Min inställning är att det egentligen inte finns några dåliga låtar, bara hur de framförs och av vem. Okej, låttexter stör mig också.

Vad vill jag se istället? Två delfinaler med tio låtar i varje (20 bidrag mot dagens 32). Fem från varje delfinal går till final. Folket röstar fram de tio låtar som går till final. Enbart en jury väljer ut en vinnare från finalen. Det kan åtminstone inte bli sämre än i dag. Och det skulle vara ganska skönt att halvera antalet tv-sändningar då sex schlagerveckor är lite väl… ansträngt.

Och slopa programledare. Ha bara en speakerröst.

Nästa vecka är det delfinal i Göteborg. Jag undrar om jag kommer att märka något. Det är ytterst tveksamt om jag har möjlighet, eller ens vill, se schlagereländet. Kommande vecka blir årets värsta på det personliga planet.

||||| 0 I Like It! |||||

Övertygelse Schlagermassaker Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Andra utbildningsdagen på rad är avklarad. I går var ingen höjdare vad gällde att stå och utbilda i åtta timmar. Jag vaknade med migrän och inget, inget, är godtagbar ursäkt till att sjukskriva sig. Några har gjort det. Vi är cirka 30 föreläsare som står på lite olika platser geografiskt sett och utbildar 1 000 personer (åtta personer åt gången). Eftersom detta varit parallella utbildningar som skett samtidigt, har det blivit problem när någon utbildare blivit sjuk. Det ställer till så mycket problem att jag inte förstår hur någon ens varit hemma på grund av sjukdom. Jag skulle inte stanna hemma för något så simpelt som… sjukdom. Då hade jag aldrig gått ut alls.

Fysiskt har jag haft besvär med att utbilda. Men det har varit givande, där har uppstått intressanta diskussioner och jag har träffat mycket nya människor. Så allt är inte av ondo. Även jag fortfarande hatar sättet som jag blivit intvingad till att lägga tid på att utbilda när jag inte hinner mitt ordinarie arbete och inte får ersättare.

Det som varit lite roligt är annars också att jag äntligen fått min tjänstemobil. Och ett SIM-kort! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Android, men jag kan sitta hemma och lära känna mobilen. Det jag kan tycka är lite trist med en smart-phone är att jag inte kan använda alla funktioner då det skulle bli för mycket en privat mobil. Där är så många appar, men jag vill inte stoppa in Twitter med mera i en tjänstemobil. Måste sära på privat och i tjänsten. Och då är frågan varför tjänstemobilen måste vara så modern och smart. Ändå har jag kollat – det är okej att jag använder tjänstemobilen privat; arbetsgivaren har inga synpunkter utan kommer att betala mobilräkningen utan att ifrågasätta någonting. Men det känns inte bra. Så, nej, jag vet inte vad jag ska med alla funktioner som är möjliga. Samtidigt är det svårt att ignorera möjligheterna, men de är som sagt mer på en privat nivå.

Till sommaren har jag haft min Iphone i två år och jag kan byta telefon och abonnemang. Det enda problemet jag har med Iphone är att den är så liten. Jag vill ha större skärm och kanske att den varit tunnare. Samtidigt vill jag inte ha Android eller Windowsmobil. Frågan är hur utbudet ser ut då? Samtidigt behöver jag inte en smart-phone om jag istället skaffar en platta. Trots allt har jag en Sony Ericson som är närmare tio år men som är mindre än dagens smart-phones och där man bara kan ringa samtal och ta emot sms. Det räcker.

Att jag skriver mycket om jobb och mående kan jag irritera mig själv på. Det är så analt. Men känns som ett ännu större problem när man cirkulerar kring mobiltelefoner. Som om det vore något centralt i ens vardag…

På tal om centralt… I morgon är det schlagermassaker igen. Men. Jag är så missnöjd med förra veckans sändning att om det inte blivit bättre i morgon så slopar jag årets schlagermassaker.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Musik Personligt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Folk häpnar över min arbetskapacitet.  Eller som de säger; ”Vad i helvete håller du på med?”. Det börjar nu bli allmänt känt att jag under ett halvår återgår i min tidigare helgtjänstgöring och de förstår inte hur jag hinner eller orkar. Själv ifrågasätter jag inte det där med vad jag hinner eller orkar – jag bara gör. Men visst, ekvationen är svår att få ihop. Betänk att 100 % för mig är 30 timmar per vecka.

– Helgarbete blir drygt 10 %
– Projektarbete där jag utbildar motsvarar cirka 60 %
– Som studenthandledare har jag ett avtal att följa som säger 10 %
– Systemadministration datasystem 1: 50 %
– Systemadministratör datasystem 2: 50 %
– Statistikkoordinator 20 %
– Fackombud (uppdrag, men på arbetstid) 5 %
– Webbredaktör 5 %
– Kodar 20 %
– Verksamhetsuppföljning 5 %

Summan blir… 235 %. Plus allt det där andra jag håller på med.

Åh, jag glömde… Rutindokumentsansvarig… vi säger 5 % (tar mer tid än så). Ja, min dag är alltid splittrad och kaosartad. Många säger sig inte förstå hur jag kan vara så involverad i allt och kunna allt. Det är väl snarare ett mått på deras begränsningar? Nej, kanske inte. De flesta vill nog ha en huvuduppgift och sedan kanske ytterligare ett specialområde. Men jag gillar att vara överallt och hålla på med allt. Jag blir lätt uttråkad och understimulerad. Sedan har jag en kompetens som jag vill använda mig av och som jag också får betalt för eftersom jag utför. Många sitter med kompetens, utför inget (vill inte) och undrar förvånat varför de inte har bättre betalt med tanke på den kompetens de besitter. Jaja..

Årets första månad är över. Det har varit hemskare än så hemskt som jag trodde det skulle bli. Fördelen är att månad 1 av 4 är avklarad – det går framåt. Det jag nu också måste börja tänka på är 2-3 föreläsningar jag ska hålla (utöver de föreläsningar/utbildningar jag håller i januari-april). Tankemässigt måste jag skifta om lite och förbereda mig mentalt samt sammanställa ett (tre) föreläsningsmaterial. En av föreläsningarna höll jag senast i för fyra år sedan, så materialet finns men bör ses över och justeras. Och den andra föreläsningen får jag uppfinna från grunden även om jag har ett källmaterial att använda mig av. Tredje föreläsningen… Ja, där finns en tredje men i skrivande stund kan jag inte komma på alls vad det kan röra för något.

Frågan är om jag har för mycket att göra. Ja! Det har jag inget emot, förutom det jag tvingats in i nu mellan januari-april som jag är stark motståndare till. Det där jävla projektarbetet som tar 60 % av min tid. Jag är inte ensam kritiker av det. I dag blev jag uppmanad att anmäla hela skiten. Vilket jag inte bör enligt eget tycke. Ibland anser jag att andra kan få dra i den konflikten när nu så många är involverade och införstådda med problemen.

Helg. I dag fick jag lite filmer att titta på, men jag vet inte om jag hinner. Nej, jag ska inte jobba den här helgen men har mycket ändå att göra. Som att sova. Ska vi prata sömnbehov så ligger det just nu på nio timmar per dygn. Jag sover 5-6 timmar. För att jag inte hinner mer. Okej, jag jobbar bara mina 30 timmar per vecka, men där är så mycket mer än arbete som ska hinnas med i vaket tillstånd.

Och sjukgymnasten är chockad. Efter tre år har jag inga symtom. Kanske jag bara inte har tid eller ork att ha ms.

Förresten… Någon som är intresserad av en schlagermassaker i morgon? Svaret på frågan är avgörande. Ska det bli ett år femton?

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Hälsohistoria Kampen Personligt Vardagsblogg

Redan i går var jag rädd för att det skulle bli så här. Och det blev så här. Arbetsdagen förlängdes med ett par timmar. Eftersom jag just nu utbildar alla dagar i veckan utom en, då jag är på mitt arbetsrum, så fick jag passa på att iordningsställa lite saker jag lämnat därhän. Men annars var dagen mest fylld av möten från morgon till kväll.

Men det hände väldigt mycket på jobbet i dag. Jag började med att gå på sjukgymnastik och där visade det sig att man beställt hem en ny rollator till mig, för utomhusbruk eftersom jag med den andra vält några gånger på kullersten ute. Så plötsligt har jag två rollatorer. Den för inomhusbruk förvarar och använder jag nu enbart på jobbet. Om jag går längre sträcka inomhus. Jag tror jag är nöjd med nya rollatorn. Jag har inte hunnit testköra den. I dag har jag gått väldigt mycket men då inte använt någon av rollatorerna. Det går bra utan.

Och så fick jag klartecken om att jag i november kan anmäla mig till en fyradagarskonferens som är i mars 2015. Ja, jag är tidigt ute. Den brukar fulltecknas på timmar då den är så eftertraktad. Så… så fort jag får inbjudan via mejl så anmäler jag mig. Jag ser väldigt mycket fram mot detta. Konferensen alltså.

Dessutom fick jag i dag också klartecken om att få en arbetsmobiltelefon. Den är efterlängtad även om leveranstiden är en månad. Jag vill inte gå in på var just detta är så viktigt, men det handlar om tekniska telefonproblem där jag blir galen men där en mobil skulle lösa väldigt mycket. Okej. Ledtrådar: IP-telefoni + dect-telefon = katastrof.

Vad mer? Jo, dagens stora nyhet är att jag återupptar jobbet med att arbeta var tredje helg. Något jag inte vill släppa för tre år sedan efter att ha arbetat så i tio år, men där jag tvingades utifrån att man behöver nå mig i veckorna på jobbet. Det som ändrats är personalbrist samt att jag kan jobbet. Men när ordinarie tjänst är tillsatt så får jag släppa helgerna igen. Trist. Frågan är bara om tjänsten tillsätts (som sagt – personalbrist) eller om tillsatt person vägrar arbeta helg. Så kanske jag får fortsätta mina favoritarbetshelger.

Jag har här i bloggen under några månader berättat om hur illa jag tycker om detta att jag tvingats utbilda non-stop och samtidigt fått släppa alla mina ordinarie arbetsuppgifter utan att få ersättare. Och hur fel utbildningsmaterialet är. På ett möte i dag berättade jag om detta för kollegor. Till slut blev jag så förbannad över det jag berättade, att jag började skrika. Och fick migrän av det. Blodtrycksutlöst migrän? Har jag aldrig hört talas om, men migrän har jag. Och som vanligt var det en positiv händelse eftersom jag blev hyperaktiv och väldigt verbal. Inte heller något som är allmänt vedertaget vid migrän.

Det är tur att dagen ändå varit så positiv. För gästspelet på jobbet är över för denna veckan. Åter till att föreläsa/utbilda i något jag innerligt hatar…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Fatta! Sedan ett par veckor ha jag blivit av med 1) panikångest och 2) yrsel. Det innebär att jag slipper en utav mina mediciner, rollator och krycka! Symtomen kom i april förra året på allvar, och först nu har de förvunnit. Kanske det är tillfälligt och kanske jag förstår varför.

När jag är stressad och jagad av att få ihop arbete och fritid, så kommer panikångest och yrsel. Så är jag mindre stressad och jagad nu då? Nej! Men. Jag hade vilosemester i tre veckor över jul och nyår. Och just nu är jag så stressad och jagad att det istället övergått till trötthet och utmattning. Märkligt, men sant.

Okej, jag använder fortfarande rollator, men inte inomhus. Kryckan som jag före sommaren använde sedan 15 år tillbaka, har jag också kunnat släppa. Målet är att jag ska sätta in kryckan igen när jag går utomhus, men med tanke på snö och halka så känns det mer stabilt med rollator.

I går glömde jag uppmärksamma årsdagen av första ms-sysmtomet. I 15 år har jag haft ms. Och första symtomet var synnervsinflammationen som gjorde mig nästan blind på vänster öga. Det har aldrig blivit bra, men gör mig inget. Så länge nya symtom går i regress.

I dag har jag utbildat. Vi som utbildar är ännu argare i dag än vad vi var i går. Utbildningsmaterialet vi fått är så IN I HELVETES JÄVLA DÅLIGT att det är direkt pinsamt. När vi står och utbildar, står och läser, säger det sedan högt, avbryter oss själva med ”fast vänta, det jag precis sa stämmer inte – glöm det jag precis sa”. Vi har inte hunnit kontrollera materialet utan förutsatte väl någonstans att det skulle vara kontrollerat av de som sammanställt materialet. Men det verkar inte så. De vi utbildar är inte lika upprörda, för de förstår ändå ingenting av det vi föreläser om. De har inte insikten än. Men de lär om ett par månader inse och ifrågasätta det vi i dag utbildat i.

Det bästa med föreläsningarna jag nu ger, är att vi är två som utbildar tillsammans. Och jag har verkligen fått bästa tänkbara kamrat, eftersom vi kompletterar varandra väldigt bra, är kompetenta, på samma våglängd och har kunskaper utöver det vi undervisar i. Andra kollegor som också utbildar är nog mer styrda av att följa det felaktiga materialet. Så de som kommer på min och kamratens föreläsningar är nog de som trots allt får ut mest av utbildningen. Skryt? Nej, insikt och fakta.

En insikt jag kom till i dag, är att jag är en ordningsmänniska. I en värld av kaos vill jag ha ordningen, och det åvilar mig att få ordning på kaoset. Jag upptäcker fel, sådant som inte är rätt, och gör allt för att rätta till felen. Detta gäller inte enbart i tjänsten. Jag är sådan som person. Och så är jag (liberal) humanist. Det här sista måste jag tillägga i och med att det är ett supervalår. Socialistiska värderingar skrämmer skiten ur mig och det är sådana vindar som viner nu. Det och konservatism. Jag gillar inte att styras in i fållor där min rörelsefrihet begränsas. Vattumannen är en fri själ som vill gå sin egen väg och göra rätt för sig och som engagerar sig i sådant som han/hon tycker är viktigt. Jo, jag ha nog bestämda åsikter även om jag aldrig skriver om dem.

I dag var det dag 8 av mina för jävliga fyra månader. Men det är bra också. Guldkornen från min vardag framgår delvis ovan. Så jag är ganska nöjd och förbannad. Det sistnämnda är en bra motivator och drivkraft.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Övertygelse Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Bubblan ger mig klaustrofobi. Jag befinner mig i den där bubblan som jag bloggat om nu i stort sett varje dag sedan månader tillbaka. Trots klartecken i går så är inte utbildningsmaterialet klart som jag ska använda mig utav från och med måndag. Därför kan jag heller inte skriva ut det eller läsa in mig på det jag ska utbilda i. Även om jag är ”ledig” (inte arbetsdag) så måste jag  hela tiden följa och ta till mig information som kommer fortlöpande dygnet runt (jo, jag fick ett mejl kl. 01 i natt från jobbet). Så det där med fritid existerar inte. Det är en arbetsbubbla jag befinner mig i och jag har inget utrymme till egna initiativ. Jag blir väl mest förbannad. Det här är ett stort personligt övergrepp. Som jag förstår det så är det andra som har press på sig och därigenom tar beslut som går ut över alla oss andra och vår integritet. Och det går inte att förhindra.

Med ett halv öga försöker jag följa en gammal serie jag fann på Netflix. Just nu är detta det enda som för en stund kan få mig att inte märka av bubblan jag befinner mig i. Warehouse 13.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Kampen Netflix Surgubbe Teveserier Vardagsblogg

Kommentarer stängda