Kategori: <span>Vardagsblogg</span>

Publicerad 13 februari, 2013

Mod?


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Det gick väl så där. Jag som mötesordförande. Andra tyckte att mitt uppdrag som ordförande var otäckt, att de inte skulle vilja byta med mig. Själv har jag inga sådana betänkligheter, utan hoppar på det mesta. Jag är orädd. För det första så ska man aldrig gå och oroa sig för något där man inte känner till utfallet. För det andra måste man våga bege sig ut på okänt vatten. För det tredje så kan man bara göra sitt bästa och med de förutsättningar man har. För det fjärde så är jag inte rädd för andra människor eller vad de kan tänka om mig. Min erfarenhet är att de flesta vill gott. Och jag skulle i dag bara hålla i ett möte. Med en dagordning att följa där jag gav andra ordet.

Vad det var som ”gick väl så där”? Förutom att jag drog igenom mötet på 22 minuter istället för 90 minuter (haha), så 1) avslutade jag punkter innan de var färdigdiskuterade och 2) hade för långa konstpauser efter att folkt fått prata färdigt. Struntsaker, men jag kände aldrig något riktigt flyt även om jag kände mig säker i min roll och visste mitt uppdrag.

Detta var första, kanske enda gången, som jag fick hålla i den här typen av möte. Blir det en nästa gång, så har jag ändå lärt mig något och kommer att bli ännu lite bättre.

Orädd, men osäker, i nya situationer.

Morgondagen. Eventuellt ska jag för första gången utbilda i något jag aldrig utbildat i förrut. Och där jag inte har kunskaperna. Men där är jag också orädd. Bring it on! Eller inte. Ingen är anmäld till utbildningen än och jag spärrar nog deltagarlistan direkt i morgon så jag inte behöver gå och vänta på om namn dyker upp minuterna innan utbildning. För jag har annat jag behöver göra och lägga min energi på. Vi får se.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Kampen Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 12 februari, 2013

Den ljuva (?) sommartid…

Om ett par veckor är det dags att lämna in om sommarsemester för godkännande. Jag gillade förra årets semester där jag jobbade en dag per vecka och var ledig sex. Får jag min vilja igenom så sker samma sak i år. På så sätt drygar man ut sina semesterdagar (jag har ju bara 37 semesterdagar, men varje ledig dag drar semesterkvot 1,25) och kan vara ledig längre. Jag klarar fysiskt sett inte av att vara ledig för länge då jag blir en soffpotatis där mina funktioner försvinner (tack, ms!).

Så, jag tänker ta sju veckor semester i sommar. Nja, det beror på hur man räknar… Men 22,5 semesterdagar (18 kalenderdagar) offrar jag den här sommaren…

Det kan tyckas vara mycket ledighet jag tar ut, men jag har aldrig några möjligheter annat än på sommaren. Och vad jag ska göra? Ingen aning. Gömma mig från den eventuella värmen (sängläge naken med fläkt).

Hur mycket semester tänker ni ta i sommar?

||||| 0 I Like It! |||||

Privat Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 11 februari, 2013

Oh, it’s sooo sexy!

Innan jag gick hem från jobbet i dag var jag tvungen att göra en liten räd i min bokhylla. Där finns böcker jag måste läsa in mig på igen eftersom jag ”återerövrat” arbetsuppgifter där en uppfräschning av kunskap behövs. Men det jag känner är att min litteratur är gammal, det är sådant jag läst på universitet för 5-10 år sedan. Samtidigt vill jag inte själv bekosta litteratur som jag behöver i arbetet, men jag vet inte riktigt vad som är det senaste inom gebiterna.

Och ska jag verkligen på min fritid läsa det här? Tja, när skulle jag annars göra det? På arbetstid?! Ha!

I dag hade jag en plan upplagd för dagen. Jag skulle plugga inför en utbildning jag ska hålla senare i veckan. Samt läsa in mig på en ekonomisk rapport. Gjorde jag det? Hann jag med det? Nej, jag var väldigt eftersökt och fick hjälpa till med diverse andra arbetsuppgifter. Och den där utbildningen senare i veckan… Ingen har ännu anmält sig till den, så varför lägga tid på det? Och den ekonomiska rapporten… Jag hann läsa hälften av materialet.

Vill man veta vad jag tycker om dagsfärska frågor som cirkulerar i media, så bör man absolut följa mig på Twitter; @jontasgbg. Eller så läser man i högerkanten här i min blogg.

||||| 0 I Like It! |||||

Litteratur Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 7 februari, 2013

Kodningsvecka

Fatta! Jag är klar med hemsidan på jobbet! Ja, en delsida som jag gjort om. Det tog 4o timmar, jag kodade den helt från grunden med html, och skriver man nu ut sidan på papper så blir det 24 A4-sidor.  Jag har gjort korshänvisningar och använt mig av ankare (snabblänkar). Nu blev jag själv nyfiken… Hur många ankare har jag skapat på sidan? Vänta, jag ska bara gå in på intranätet hemifrån…. 189 ankare på en sida! Wow, liksom?

Nu börjar jag förstå varför jag inte skriver så mycket om vad som händer på nätet eller vad som diskuteras i media. Jag orkar/hinner helt enkelt inte läsa in mig på något ämne eller formulera mig till en kristallklar årsikt. Då låter jag det hellre vara och koncentrerar mig på det som ligger mig närmast – jag i min vardag.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 5 februari, 2013

En god dag

Att konspirera med läkare är en trevlig omväxling till att sitta och enbart koda html. Ja, jag har dag 2 nu suttit och hållt på med den där intranätsidan som jag nu kommit halvvägs med och som just nu är på 14 A4-sidor när jag skriver ut – i liggande format. Och jag håller på med den även hemma, litegrann. För jag saknar vettiga dataprogram på jobbet, vilket är en skandal om man nu är webbredaktör.

Men det är inte bara jag som sitter hemma och jobbar litegrann. När jag är på jobbet ringer både sjuksköterskor och läkare till mig hemifrån då de behöver hjälp i allehanda frågor.

Som min konspirerande läkare. Eller, min och min… H*n är på intet sätt min läkare eller ens arbetskamrat. Ändå har vi ett nära samarbete då vi har förståelse för varandras kompetens och insikter. Jag kan inte säga att jag har samma ”nära” samarbete med andra läkare, även om jag ofta är deras slav. Fast det var dumt skrivet – jag är respekterad och lyssnad på, men jag är inte alltid förstådd. Problemet ligger i att man inte riktigt förstår vad jag kan bistå med. Då blir det komplicerat för dem och då är det lättare att ignorera mig efter att ha pratat lite med mig. Det där sista, att man pratar med mig är också lite kul. För då förstår jag ganska omgående att de inte har kunskaper i allt. Som trots allt ligger i deras ansvar. Nåja.

Konspirerande? Nja. Jo. Jag vet inte. Vi är inne i steg 2 av ett arbete där vi redan fått igenom steg 1 på nationell nivå. Jag behöver en murbräcka för att få igenom min vilja och då behöver jag en doktor till mitt förfogande. Som sagt – läkarprofessionen lyssnar helst bara till sin egen profession. Avfärdar man mig väldigt snabbt, så är det svårare när en kollega till dem säger samma sak som vad jag säger. Här borde jag vara bitter, men jag har inget ego i detta utan jag vill bara uppnå resultat.

Vad har jag mer gjort under dagen? En akut utbildning av en… läkare. Jag har faktiskt något att komma med trots allt. Och i andra sammanhang.

Hade jag några möten i går? Jag minns inte. Det jag vet är att nästa mötesfria dag är den 4 mars. Undrar om jag kan hålla den dagen fredad från möten. För det är nästa gång jag kan sitta vid mitt skrivbord och utföra mina ordinarie arbetsuppgifter. Jag blir trött bara jag tittar i min kalender.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 4 februari, 2013

Terapi

Tröttheten, den stora tröttheten, slog till så fort jag vaknade i morse. Mitt enda alternativ var att ignorera känslan och försöka göra det bästa av situationen. Någon sovmorgon kunde jag inte ta eftersom jag hade ett möte inbokat direkt på morgonen. Allt gick fruktansvärt trögt och jag uthärdade nästan hela arbetsdagen innan jag en halvtimme för tidigt flexade ut, åkte hem och somnade på stört i två timmar. Jag känner väl inte direkt några besvär, men kanske jag har en infektion på gång. Vilken jag hoppas kommer av sig.

Mitt morgonmöte tog bara en kvart och därefter kunde jag ägna mig åt eget arbete. Det är inte ofta jag kan säga att jag sitter ner vid mitt skrivbord och utför mina ordinarie arbetsuppgifter. Och i dag hann jag påbörja det mödosamma arbetet att ändra på en hemsida på jobbet. Ja, påbörja. En sida som är så omständlig att det kommer att ta cirka 40-80 timmar att göra klar. Varför det tar sådan tid? Jag måste tänka och testa mig frm då det är komplicerat. För att göra sport av det hela så kodar jag den själv helt i html. För att få struktur på den samt att det blir lättare att ändra i källkoden när något måste förändras/kompletteras över tid. Jag kan göra allt i Word och kopiera in det på sidan, men det tredubblar källkoden där alltså 2/3 är rent skräp. Hur hittar man att kunna göra ändringar i skräp? Genom att lägga ner tid direkt på att göra rätt, så sparar jag tid i slutändan. Är min övertygelse.

Jag måste verkligen vara nörd. Jag älskar att koda i html! Det är som att brodera/virka/knyppla/sticka.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Övertygelse Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 30 januari, 2013

Trash

Är det något jag tycker är pinsamt och skäms över, så är det detta att jag under två år endast gått i joggingbyxor. Det är något jag verkligen lider över. Tänk att få dra på sig ett par jeans och se ut som en normal människa! Det är inte värdigt att ha på sig joggingbyxor. Det är verkligen white trash.

Tyvärr tror nog många som ser mig klädd i jogging, att jag är så fet att jag inte får på mig ett par jeans. Visst, jag är smällfet, men jag kan faktiskt ha ”riktiga” byxor på mig. Men även om jag hade varit tunn som en sticka, så hade jag haft joggingbyxor på mig. Det hela hänger ihop med att jag för två år sedan fick den där fruktansvärda smärtan i magen som är ms-relaterad. Jag klarar inte beröring på magen eftersom jag då blir liggande i smärtsamma plågor trots att jag medicinerar med antiepilepsimedicinering som ska döva nervimpulserna till hjärnan.

Ja, hur har det gått med den neurogena/neuralgiska smärtan? Jag känner numera ingenting – om jag inte drar på mig ett par byxor med linning – även om jag fortfarande får medicinera. Så det har blivit bättre, mycket bättre. Men det är inte borta, inte helt borta. Balansgången är svår, för råkar jag bara göra något lite för mycket så kommer smärtan tillbaka. Tillfälligt. Det är svårt att förklara eller beskriva.

Men detta att jag inte kan ha ett par jeans… I många situationer så måste jag ”klä upp mig”, vilket innebär ”no-no till jogging”. I jobbet kommer jag undan väldigt lindrigt eftersom jag har arbetskläder med dragsnöre i midjan och därmed kan reglera beröringen mot magen. Problemet som jag känner just nu, är morgondagen. Jag ska på seminarium med jobbet och det ligger utanför arbetsplatsen. Alltså måste jag vara privatklädd. Och jag vill verkligen inte ha joggingbyxor på mig! Jag ska som facklig umgås med enbart chefer och andra höjdare. Då vill jag inte vara den där simpla människan i sammanhanget som dessutom är fet. Jag vill bli tagen på allvar. Joggingbyxor ger inte ett seriöst intryck.

Min lösning? Det finns tre möjliga lösningar:

1. Jag skiter i vad andra kanske tycker och tänker, drar på mig ett par joggingbyxor, och deltar som om ingenting hänt. Trots allt så är mina joggingbyxor av rak modell i benen och svarta, vilket gör det svårt att se att det är jogging.

2. Jag skiter i smärtan och drar på mig ett par snygga jeans och kommer i år framåt ha frukansvärda smärtor och får höja medicineringen som ger mig svåra biverkningar.

3. Jag skiter i snygga jeans, och drar på mig ett par slitna jeans med låg midja. Tyvärr tappar jag dessa byxor, men har hittat hängslen i garderoben.

Just nu lutar det åt punkt 3, möjligen punkt 2, i panik i morgon förmodligen punkt 1. Jag testar under kvällen punkt 3 med hängslen för att se 1) om hängslen känns bra, och 2) om jag känner någon smärta. Får jag ont lär jag inte kunna ta på mig jeans alls i morgon och då har problemet löst sig. Då blir det fet, ful och joggingbyxor.

Två år av smärta. Jag vill verkligen att den ska försvinna nu. Jag vill ha livet åter. Jag kämpar fortfarande med styrka och mot panikångest. Och kanska en dag kunna gå till Ica utan att behöva skicka någon annan i mitt ställe.

Ha! Coolt… Hängslen…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

4 kommentarer

Publicerad 30 januari, 2013

Med andan i halsen

För tre dagar sedan skrev jag:

För mer än ett år sedan fick jag en medlemstidning där det stod att de slutar skicka ut fakturor. De skriver i sitt nummer december/januari när det är dags för medlemmarna att betala. Och en sådan annons stod i förra årets januarinummer. Men i år? Inte ett ord.

I dag den 30 januari 2013 fick jag en pappersfaktura skickat med A-post där de vill att årsavgiften ska betalas senast 31 januari 2013.

Det går utför…

||||| 0 I Like It! |||||

Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 28 januari, 2013

Vem – jag?

”Hur tyckte du mötet var i fredags?”

Ja’ då ba’`: ”Va'”?

Det börjar bli extremt nu med alla möten jag springer mellan. Jag har ingen koll på sammanhang längre. Och jag orkar knappt bry mig heller, för jag får fortfarande febertoppar mitt på dagen på grund av tandextraktionen i förra veckan. Tydligen måste jag ta Alvedon exakt efter fyra timmar. Ändå så verkar det inte inflammerat eller svullet i lilla munnen. Men det känns som tandvärk/inflammation och jag bara undrar hur länge efteråt man ska behöva ha känningar?

Och så hastar jag vidare… Hungrig, trött…

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Hälsohistoria Medicinering Minne Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 27 januari, 2013

Dröjesmål

Nej, jag gillar verkligen inte att betala räkningar. Det är en teknisk grej, jag har inte tålamod. Sitta och slå in koder, siffror, summor, gironummer, OCR och så vidare. Och vissa fakturor finns på papper, andra som e-fakturor. Och så är där autogiro och händelsedatum. Jag blir irriterad av allt det där tekniska och över att behöva hålla koll. Annars känner jag inget motstånd vad gäller att göra rätt för sig. Med mina inkomster (ja, plural) är det självklart att lägga det på varor och tjänster som ska betalas.

Extra irriterad är jag över att jag inte kan se min e-fakturor som jag vet finns. Men de är lost in space. Jag gillar inte att behöva avvakta ett problem som jag inte vet om eller när det åtgärdas. Blir jag som bankkund kompenserad om jag missar någon räkning? Nej, självklart inte! Det åligger mig, och bara mig, att se till att räkningar betalas i tid. Tekniska problem är ingen ursäkt. Jag ska själv hålla koll på vilka räkningar som ska betalas när och själv efterlysa saknade fakturor genom att kontakta företaget jag står i skuld hos. Så var det även på den tiden när Posten slarvade bort brev med räkningar.

Det jag främst är trött på, är att så mycket ska åligga mig som privatperson att hålla koll på. Då pratar jag inte bara om räkningar. Men om vi nu pratar räkningar ändå… För mer än ett år sedan fick jag en medlemstidning där det stod att de slutar skicka ut fakturor. De skriver i sitt nummer december/januari när det är dags för medlemmarna att betala. Och en sådan annons stod i förra årets januarinummer. Men i år? Inte ett ord. Jag har fått både december- och januarinumret. De har meddelat att årsavgiften höjts, men inte hur medlemmar ska betala in – inga betalningsdatum, inga gironummer, ingen information alls. Betyder det att jag nu blir utesluten som medlem? Jag bryr mig inte. De lär tappa alla sina medlemmar i ett slag då de glömt (?) annonsera om årsavgiften. Men ska verkligen jag hålla koll på detta också? För att de är både lata och glömska?

Jag är sur!

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Omvärldsbevakning Skräp Surgubbe Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda