Kategori: <span>Vardagsblogg</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Förmodligen har jag några hundra konton på nätet. Det. Är. Ett. Helvete. Mina användarnamn varierar. Liksom lösenorden (såklart). Och mejladresser jag angett. Eller telefon-/mobilnummer. Och här sitter jag nu på tredje dagen och försöker ändra uppgifterna. Min primära mejladress ska snart raderas och den har jag använt till ganska många konton. Allt för att jag ska säga upp min hemtelefon och mitt bredband. Jag ska istället använda annan tjänsteleverantör och koppla det till det fasta fibernätet de dragit in i huset och som jag redan i dag använder för att se digital-tv. Jag ska fortsatt ha fast hemtelefon via fiber men ska skaffa nytt hemnummer (vill inte behålla mitt gamla nummer – anledningen kommer strax). Vilket innebär att jag åter får gå in på mina konton på nätet och ändra telefonnummer. Tyvärr kan jag inte redan nu ta bort mitt hemnummer från dessa konton eftersom jag ännu inte tecknat avtal om nytt abonnemang. Varför jag inte vill behålla mitt hemnummer? Därför att det förmodligen inte är tekniskt genomförbart då jag under en tid hade tänkt köra parallellt med nuvarande telefon/bredband och nya telefon/bredband. För det där med att ha fiber visade sig vara ett problem i samband med att jag gick från analog kabel-tv till digital fiber. Staden har ett eget fibernät som är relativt nytt och annorlunda och tjänsteleverantörer har svårt att få fram rätt teknik, så det kräver mycket telefonkontakt och paket som skickas fram och åter kors och tvärs. Jag vill inte stå avskuren från allt ens för en kortare period.

  1. Jag måste ändra mejladress till annan för alla mina konton på nätet.
  2. Nytt avtal för telefon/bredband ska tecknas med ny tjänsteleverantör (plus router).
  3. Nya tjänsterna aktiveras och jag kopplar in/upp mig.
  4. Jag måste ändra hemtelefon för alla mina konton på nätet (vissa vill ha både hem-/mobilnummer trots att många inte kan ange annat än mobilnummer – ogenomtänkt av vissa företag).
  5. Gamla avtalet telefon/bredband sägs upp.

Jag har inte kunnat använda min hemtelefon på över ett år då ledningarna är för dåliga. Hemtelefon har jag inte kunnat säga upp eftersom det hänger ihop med bredbandet (som fungerat trots dåliga ledningar). Trots att jag inte har några registrerade telefonsamtal sedan ett år tillbaka så får jag räkningar. Grundavgifter. Som blivit rejält mycket dyrare. Just nu kostar hemtelefonen cirka 1000 kr per kvartal. Ungefär lika mycket kostar bredbandet. Med nytt avtal av annan tjänsteleverantör så blir priset cirka 750 kr – totalt – per kvartal. Att spara 1250 kr/kvartal tycker jag låter rimligt.

Jag gillar skära kostnader, särskilt som tv numera kostar. Kabel-tv var gratis samtidigt som jag fick hyressänkning på grund av kabel-tv (märkligt hyresavtal). Dessutom betalar jag extra tv-avgift, kan man säga. Förutom licens och digital-tv så köper jag också tjänst från både Netflix och Viaplay. Kan jag nu spara lite pengar kanske jag hoppar på ytterligare en prenumerationstjänst. Storytel.

Nej, jag fattar inte heller hur jag hinner se på tv, ringa, surfa, lyssna på Spotify och kanske också börja få ljudböcker obegränsat för en summa varje månad. Trots allt – om jag inte arbetar så sover jag. För det mesta.

||||| 0 I Like It! |||||

Musik Netflix Teknik Teveserier Tv Vardagsblogg Viaplay

Kommentarer stängda

Flärdtjänsten beter sig märkligt igen. När jag ska åka till jobbet vill jag vara framme en bestämd tid – senast. Eftersom färdvägen tar sex minuter och jag aldrig har samåkning, så har jag alltid blivit hämtad 20-30 minuter innan jag ska vara på jobbet. Det har ändrats. Nu vill de hämta mig 65 minuter innan, vilket i mitt fall innebär att de vill att jag ska hämtas kl. 05.55. Därför har jag lirkat med arbetstiderna så att jag inte behöver åka tidigare än tidigare, men får förvänta mig att jag inte kommer i tid till jobbet.

Ändå stämmer det inte. Chauffören håller utanför min dörr kl. 05.55, mer än en halvtimme innan jag ska plockas upp. I dag fick jag väcka honom då han hade somnat i bilen i väntan på att jag skulle dyka upp. Förmodligen kommer jag nu att ha samma chaufför ett tag (av någon anledning brukar jag ha samma morgonchaufför i ett halvår). Därför fick jag i dag frågan om jag inte kunde komma ut en halvtimme tidigare så vi kom i väg trots att jag då lika gärna kunde bokat de där alltför tidiga tiderna. Nej, jag blir inte klok på det här. Jag misstänker att bilbristen vissa tider på dygnet gör att jag fått dessa problem. För eftersom jag inte arbetar måndag-tisdag-onsdag-torsdag-fredag så kan jag inte få fasta och bestämda tider. Flärdtjänsten prioriterar de som inte arbetar schema eller deltid. Dessutom får jag själv boka mina tider på nätet högst två veckor före resa. De som arbetar måndag-fredag får alltid exakt samma klockslag och kan via telefon med Flärdtjänsten få bokningarna som då slår ut mig som bokar själv.

Jag är rädd för min chaufför. Körstilen. Han kan inte köra inom linjerna i en fil trots bilar i filerna höger och vänster om oss. Vi håller på att preja andra bilar. Hela tiden. Kanske han behöver sovtiden innan jag går till honom om morgnarna?

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Vardagsblogg

Var det på Facebook? Jag skrev någonstans hur jag reagerar på att vara ledig från jobbet.

  • Ledig dag 1: Underbart!
  • Ledig dag 2: Jag vill till jobbet och arbeta!
  • Ledig dag 3: Aldrig mer att jag vill arbeta!

Det värsta är att det stämmer. En fridag är ganska skönt som återhämtning, men sedan blir jag otålig. Dag 3 har jag kommit in en avslappnad vardagslunk utan krav och vill stanna kvar i den känslan. Kanske det var därför det var så bra att jag i sommar trots semester arbetade 1-3 dagar per vecka? Jag hann aldrig riktigt gå in i den där patetiska ”göra ingenting”. Hur det känns nu när sommaren är över och jag inte varit sammanhängande ledig en längre tid? Helt okej. Jag minns inte, känner inte, att jag inte skulle ha varit ledig i tillräcklig utsträckning. Det jag däremot kan känna är om jag får för många arbetsdagar en vecka, det tar musten ur mig. Men det handlar också om min A-personlighet. Är jag på jobbet ger jag järnet.

Min oro i går gällande intyg till flärdtjänsten handlade mycket om att få in intyget i tid innan nuvarande går ut och jag står utan flärdtjänst. Fortfarande känner jag viss tvekan till om jag får det förlängt, då jag inte litar på kommunen. På en punkt känns det dock lite bättre i dag. Doktorn ringde, intyget är klart. Det blev högprioriterat. Det svåra är att jag aldrig själv kan påverka förlopp som faktiskt direkt involverar mig. Så mycket ligger på andra och på så många instanser, att min samordnande roll blir omöjlig på grund av byråkratin. Det är en vägg som jag ständigt går in i.

Jag funderar på att ändå gå till optiker och strunta i att invänta ögonspecialistens undersökning och utlåtande. Som det är nu ser jag extremt dåligt med mina glasögon. I sig är det inte konstigt eftersom jag haft samma synskärpa på glasögon i tio år. Eftersom förändringen stannat av i så många år, är det kanske naturligt att den nu gör ett rejält skutt åt det dåliga hållet. Men jag är tveksam på en punkt. Ska jag verkligen satsa på progressiva glasögon? Eller ska jag satsa på två par; ett par ”vanliga” (mot närsynthet) och ett par läsglasögon? Jag har läsglasögon à la ”köpt på mack”, men de fungerar dåligt eftersom jag har olika syn på vänster respektive höger öga. På en punkt har jag blivit lite förvånad….

Mitt vänsteröga är skadat av synnervsinflammatonen för drygt 15 år sedan. Jag har alltid (sedan dess) haft dimsyn som inte gått att korrigera med glasögon. Utan glasögon har jag heller inte sett med vänster öga. Men! Med de där billiga kioskglasögonen så kan jag läsa text med rejäl skärpa på vänster öga?! För första gången på över femton år! Därför hoppas jag att glasögon nu kan ge mig närmare 100 % skärpa.

Det svåra är att välja optiker. Jag har varit hos många genom åren, men nu funderar jag på att gå till optiken bredvid där jag bor. För de är optiker med läkarkompetens vilket är bra för mina skadade ögon. Lite dyrare, men inger mig visst hopp.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Hälso- och sjukvård Kampen Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Min sista arbetshelg som ordinarie är avklarad. En vakant tjänst har i år inneburit att jag återträtt i gammal funktion, men nu är inte tjänsten vakant längre och jag återgår till mitt normalschema. Jag älskar att arbeta helg, men gillar inte de arbetsuppgifter jag måste utföra helg.

Men dagen blev väldigt seg. Den där lilla knarktabletten i går gjorde att jag bara fick sova 3 timmar i natt.

I övrigt har det varit en god helg. Bland annat låg där en avhandling på mitt skrivbord med personlig hälsning och med en inbjudan till en disputationsfest. Lite besviken blev jag kanske över att jag inte var omnämnd med namn under rubriken ”acknowledgements”. I förra avhandlingen jag fick omnämndes jag minsann med namn! Tror jag. Vänta… måste titta… Jo, i förra avhandlingen står mitt namn följt av ”for great assistance with Excel-files and pictures”.

Nåja. Det är ändå roligt att få en kopia på avhandlingar, för som ”bara sekreterare” brukar man bli bortglömd. Och med tanke på hur dessa avhandlingar delas ut till höger och vänster, så är jag förmodligen den enda som läser avhandlingarna från pärm till pärm. Som jag förmodligen sagt tidigare så läser jag fruktansvärt sällan litteratur om det inte är något som direkt har anknytning till mitt jobb.

Och några bilder från helgen och Facebook…

||||| 0 I Like It! |||||

Bild Dravel Dumheter Fotografi Selfie Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Det är en samvetsfråga. I dag har jag förtidsröstat. Nej, det är inte en samvetsfråga i sig då alla som inte röstar borde lida alla helvetes kval. Vad jag menar är att jag också fick rösta i den där folkomröstningen vi har i Göteborg gällande fortsatt trängelskatt. Min känsla (möjligen en åsikt) i frågan är att jag fullständigt skiter i trängselskatten eftersom det inte är något som belastar min ekonomi då jag inte har bil och inte heller åker kollektivt eller ens har behov av cykelbanor. Jag kan intellektuellt förstå en trängselskatt i sig, att man vill minska biltrafiken då här är lite med vägar som inte går att bygga ut på grund av geografisk brist på utrymme. Att det skulle ge dålig luft med mycket trafik förstår jag också samtidigt som jag tror att avgaser minskar då bensinbilar verkar fasas ut över tid. Och dålig luft får vi då fortsatt av bildäckens slitage. Och trängselskatten ska också finansiera utbyggnad av järnvägar, kollektivtrafik och så vidare, men som sagt inget jag har något personligt behov av.

Eftersom jag är en surgubbe så är jag alltså emot trängselskatt. Men ändå inte. Jag resonerar som så att om trängselskatt ska finansiera utbyggnad av infrastruktur och är villkoret för också få statliga pengar, så kan jag inte vara annat än för trängselskatt. Ja, jag röstade ”ja” för fortsatt trängselskatt. Varför då jag egentligen inte bryr mig? Jo, om trängselskatten avskaffas måste pengarna hämtas hem på annat sätt. Det finns bara ett annat sätt. Höjda skatter. Då lär jag drabbas rejält jämfört med att jag i dag inte betalar ett öre för trängselskatt. Låt andra betala sin trängselskatt för sitt nyttjande av gatorna, så slipper jag skattehöjning. Egoistiskt av mig samtidigt som en konsekvens blir att jag ändå bidrar. Genom att vara passiv och inte bry mig, så bidrar jag till en (tänkt) bättre miljö och (tror de) bättre kollektivtrafik.

Det som annars känns så meningslöst med folkomröstningar, är att oavsett utfall så är det i slutändan ändå politikerna som bestämmer. En folkomrösning är inte beslutande. Så egentligen kvittade det vad jag röstade i det här fallet. Tyvärr får man  inte rösta blankt här då man måste välja ”ja” eller ”nej” för att rösten ska vara giltig. Okej, en ogiltig röst är i praktiken en blank röst, men markerar ändå inte mitt missnöje. För missnöjd är jag av andra anledningar också. Hela frågan kring Västsvenska paketet och (varav) trängselskatt (är en del) är mycket illa skött. Förutom att man inte vet vad kalaset kommer att kosta, så är alla partier (utom lokala) för där de halshugger enskilda politiska partimedlemmar som har en åsikt annan än huvudpartiets. Det tycker jag också är märkligt. I den här frågan kan där inte vara en partilinje, utan åsikten måste vara personlig utan partipolitiska förtecken. Trots allt – det hela är en samvetsfråga.

Supervalåret. Fem röstsedlar har jag i år stoppat ner i kuvert. Det är skönt att inte behöva gå till valurnan så ofta. Men ärligt… Det kommer att bli nyval ganska snart ändå…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Privat Självinsikt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Ännu en dag av migrän. Det måste betyda att i morgon, dag 3, blir det ingen migränkänning då det är en arbetsdag. Vilken tur jag har.

När jag tittade i tv-tidningsbilagan i dag inför kommande vecka, såg jag att de åter smyger igång program utan att ha gått ut med det. I morgon (måndag) startar Det okända igen. Och på lördag (kanal 11, kl. 22.15) fortsätter Supernatural. Jag är väldigt trött på att tv-kanalerna gömmer serier. De visar alltid säsong 1 på primetime. Sedan förskjuts det till sen kväll eller nattetid, gärna en helt ny veckodag. Därefter sänder de bara halva säsonger och gör uppehåll utan att berätta när fortsättning följer. Därför måste man lusläsa tv-tidningen och komma ihåg i ett par års tid vad det är man skulle fortsätta se. Med TiVo har jag lyckats ställa in önskelista som spelar in automatiskt om jag inte skulle upptäcka när något startar igen. Problemet är om jag valt en tv-kanal men programmet dyker upp i en helt annan kanal. Då reagerar inte TiVo.

Jag göa ganska klokt i att också maratontitta på serier via Netflix och Viaplay. Det är mer pålitligt. Tills visningslicensen plötsligt upphör.

Numera köper jag inte dvd heller. Det är meningslöst. Det blir billigare att betala 257 kr/månad för strömmande tv och musik. Plus att TiVo går på 439 kr/månad. Bättre utbud, även om det går på 696 kr/månad. Men då får jag all tv och musik jag önskar. Och slipper ha fysiska prylar som samlar damm.

||||| 0 I Like It! |||||

Musik Netflix Teknik Teveserier Tv Vardagsblogg Viaplay

Kommentarer stängda

Tygpåsen FUCK MS gjorde succé på jobbet. Så här långt åtminstone. Det finns säkert någon som tycker att den är oanständig, men då förstår man inte innebörden fullt ut. Det är en besvärjelse. Ms har inte makten över mig (nåja), utan jag är starkare än så.

Och så har jag kanske nu – mer eller mindre officiellt – fått arbetslättnad. Om det egentligen är så stor skillnad, vet jag inte. Däremot kommer jag ha stängd dörr betydligt oftare. Jag testade det under en timme i dag. Vid tre tillfällen slängdes dörren upp med orden ”har du tid har du inte tid så kan vi ta det en annan gång men det går jättesnabbt om du bara tar dig tid då det går superfort och jag vill inte störa dig”. Ja, då är jag tillräckligt störd för att kunna återgå till mitt jobb och skadan redan skedd. Nästa vecka kommer jag även att låsa min dörr, inte besvara knackningar samt sätta upp lapp på min dörr om att jag är upptagen. Telefonen stänger jag också av. Vill de något får de avtala tid via mejl. Jag viker inte en tum.

Ibland undrar jag om andra upplever samma saker på sina jobb? Att stängda dörrar inte respekteras, att man inte ens knackar? Tidigare erfarenhet säger att även om jag låser min dörr, så använder de nyckel för att gå in till mig och då oftast med syftet ”vi ville bara kolla vad du håller på med eftersom du låst dörren”. Öh, de är värre än katter som inte klarar av en stängd dörr?

Oh, visst ja! Och så har jag fått lite fler arbetsuppgifter. Jag önskade minus. Förutsatte plus minus noll. Men slutade på plussidan. 😉 Typ. Jag får större möjlighet till att själv styra min tid och kommer att säga nej till precis allt som inte redan ingår i mina uppdrag. Typ. Det beror på vad det handlar om. Typ. Egentligen är det bara över tid som jag kan se om någon förändring skett – och åt vilket håll. Men det känns åtminstone lite lugnare för stunden. Kanske. Tankemässigt har jag ännu inte hunnit bearbeta det som det beslutades kring i dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Dumheter Kampen Multipel skleros (ms) Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Vardagen på jobbet är här. Det var lugnare i fredags eftersom det var fredag. Men i dag… Stressen är… inte öronbedövande, men något liknande. Jag har ännu inte märkt någon skillnad av att ha släppt mer än hälften av mina arbetsuppgifter, vilket möjligen kan bero på att vi ännu inte gått ut med den information. Men jag märkte i dag ganska tydligt hur påverkad jag blir av stressen. Fysiskt. Och jag svalde liksom bara allt det där som jag inte längre arbetar med. För att undvika diskussioner.

Ett problem är att man vill att jag ska delge alla de dagar då jag mår dåligt i min ms. Det vill jag inte. Frågan man hur jag mår eller i vilket status jag befinner mig i (2-3 läkare som jag arbetar med att enskilt frågat mig – enbart i dag). Jag tror inte det är något de anar genom att se på mig, utan det är väl mer att det är första gången efter semestern de sett mig och av omtanke är nyfikna. Men jag viftar bort det. Jag berättar gärna länge och ingående om ms, men bara på ett generellt plan i utbildningssyfte. Jag vägrar prata om mig själv då jag måste känna efter vilket förstärker sjukdomskänslan. Utsätt mig inte för det. Läs då hellre min blogg.

Kanske dagen blev extra stressig av att jag skulle hinna med ett heltidsjobb på två timmar. Övriga sex timmar satt jag på möten – utan rast eller lunch. Vilket också känns i ryggen då jag inte kan sitta så länge.

Dagen blev ännu längre än så. Flärdtjänst. Jag hade arbetat min dag 15.30. Fick bil till 16.25. Bilen kom 16.47. Jag skulle vara framme senast 17.00. Jag var framme 17.21. Vilket betyder att min hemfärd på sex minuter tog en timme. En timme som inte har något innehåll mer än väntan. Hade jag bara haft en bra ljudbok…

I går beställde jag läsglasögon då det drar ut på tiden innan jag kommer till ögonläkare och optiker.

I dag beställde jag knarktabletter akut. Kanske de finns att hämta om en månad…

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Det har varit en dålig dag. Tröttheten motsvarar tre sömnlösa dygn och jag kan inte ens säga att jag varit seg i dag. Jag har varit obefintlig, har inte existerat. Förmodligen påverkas jag mer än bara av att ha jobbat helg, då det också i dag varit regnigt och därmed väldigt fuktig luft (mår lika dålig av värme som av fukt). Jag blir utslagen. Hade jag varit sömnig hade jag kunnat sova, men den är tröttheten gör en mer passiv och frustrerad över att vilja göra saker, men inte ha förmågan att göra något.

Därför funderar jag på att åter testa mina knarktabletter trots att de inte kommer överens med min helvetesmedicinering. Jag vet inte ens om jag har några knarktabletter där utgångsdatum inte passerat då det är tre år sedan jag tog denna medicin. Förmodligen behöver jag förnya recepten, men det känns dumt om jag fortfarande inte kan ta knarktabletterna tillsammans med helvetesmedicinen. Frågan är om min läkare kan tänka sig skriva ut licens för amfetamin? I juni ignorerades det önskemålet, men jag måste ha något som gör att jag fungerar i vardagen. Trots allt har jag varit passiv i tre år just på grund av att jag inte har någon medicin som håller mig upprätt.

Nu när sommaren och semestern tillhör det förgångna, och den underbara hösten är här, så känner jag att jag är mentalt utvilad och redo för lite energisk handlingskraft. Men det går inte, jag är paralyserad av tröttheten som också är mental. Ja, jag är mentalt både utvilad och trött, en paradox för alla som inte besitter ms-erfarenhet.

Och synen försämras gradvis. Hur trött jag än är så kan jag inte sätta mig i något hörn för att läsa. Jag ser inte. Än har inte ögonläkaren kallat mig. Om de kan hålla vårdgarantin så bör besöket bli av senast under september. För en bedömning. Därefter kan jag själv vända mig till optiker om det är något som kan åtgärdas den vägen. Kanske synen är förlorad för alltid? Här kan jag läsa rätt hyfsat (då datorns bildskärm), men på mobiltelefonerna har jag fått förstora texten till det största.

Så. Trist. Men i morgon… en knarktablett…

Uppdatering: Nix, går inte. Knarktabletterna är mer än tre månader för gamla.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Sånt jag skriver om på Facebook hamnar där mest för att det är lätt och enkelt att publicera från mobiltelefon. Fast, egentligen borde jag vänta och skriva om det här istället? Och varför skulle jag skriva om det alls? Tja, sånt som händer borde jag ha skriva om i en blogg som jag kategoriserat som en ”vardagsblogg”. Jag ska försöka skärpa mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg

Kommentarer stängda