Månad: <span>maj 2013</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Vardagen är här igen. Och självklart kan jag inte låta bli att både läsa och besvara jobbmejl. Vad är det för fel på mig? (Retorisk fråga). Okej, det är väl inte så farligt egentligen, jag fortsätter bara delegera saker och ting under min sjukskrivning. Även om det bara gäller för ett par veckor, så är där mycket som jag inte kan ignorera. Och jag känner min mindre stressad än om jag just bara ignorerat. Dessutom är det lättare med mejl eftersom jag annars hade fått lägga tid på att ringa runt och jaga folk. Där går min gräns.

I förra veckan uppgraderade jag Internet Explorer till IE10. Det känns fortfarande väldigt ”buggigt”. Eller om det är omvärlden som inte hunnit anpassa sig. Till exempel så försvann de rundade hörnen i mitt bloggtema (men fungerar i andra webbläsare). Sedan vet jag att Twitter ändrat sina inställningar för inlänkning i bloggen, men där verkar också vara något strul periodvis trots att jag anpassat mig till inställningarna. Frågan är om det är ett IE-problem också? Och kopplingen mellan Spotify och Scrobbler/Last FM har inte fungerat på ett par veckor. Jag blir väldigt trött på att behöva fixa och trixa med sådant som tidigare fungerat.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Musik Omvärldsbevakning Personligt Surgubbe Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Fem år senare återanvänder jag frågor.  

1. Hur gammal är du om fem år?
Fyrtioåtta år.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Mig själv.

3. Hur lång är du?
1,83 meter.

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Jag började titta på två filmer i dag som jag spelat in, men har inte tittat klart. Är jag väldigt uttråkad kommer jag att se klart, annars raderar jag det då det inte var särskilt bra.

5. Vem ringde du senast?
Ömma modern.

6. Vem ringde dig senast?
Någon typ av sköterska från vårdcentralen.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
Något om att jag kunde gå in på nätet och kolla ett svar om att mitt recept var skickat till apoteket.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Twittra. Jag twittrar bara.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Varken det ena eller det andra. De var aldrig gifta, de separerade när jag var vuxen.

10. När såg du senast din mamma?
Mars.

11. Vilken ögonfärg har du?
Vattnigt blå. De blir vattniga när jag är trött. Annars mörkblå.

12. När vaknade du i dag?
Kl. 09.30.

13. Vilken är din favoritjulsång?
Sandy med Kiss. Ingen julsång, men jag associerar den med jul.

14. Vilken är din favoritplats?
Där jag kan slappna av.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Tollarp. Jag planerar inte återvända till byhåla.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Jag har inga föreställningar.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Att bli väckt.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Absolut ingen aning! Jag skrattar mycket och ofta.

19. Hur stor är din säng?
180 x 200 cm.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Jag skriver på en bärbar dator, jag har fyra bärbara. Och två stationära. Och en av varje på jobbet. Men mycket sköter jag med min iPhone.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
T-shirt och kalsonger.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Fyra. Varierar hur många jag använder.

23. Hur många landskap har du bott i?
Två.

24. Vilka städer har du bott i?
Jaha, så vi ska inte låtsas om byhålorna då? Okej, då blir det Kristianstad och Göteborg.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Numera skor då jag har en ond fot.

26. Är du social?
Ja, men jag behöver också dra mig undan väldigt ofta för att orka.

27. Vilken är din favoritglass?
Pistage.

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Nej, jag har faktiskt ingen. Jag äter nästan aldrig efterrätt.

29. Tycker du om kinamat?
Visst, men jag har inte fått det på 15 år och nu har de rivit min favoritrestaurang.

30. Tycker du om kaffe?
Äckligt, men jag dricker väldigt mycket kaffe.

31. Vad dricker du till frukost?
Vatten.

32. Sover du på någon särskild sida?
Nej, jag varierar mig.

33. Kan du spela poker?
Ingen har visat mig, så nej.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Jag tror det. Utan Gazzy kan jag tänka mig mysa/kela med vem som helst.

35. Är du en beroendemänniska?
Snarare vanemänniska.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Jag känner en som fyller år samma dag, månad och år som jag.

37. Vill du ha barn?
Ja och nej. I vilket fall som helst vill jag inte uppfostra några barn.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Ja.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet, men jag kan inte simma och badar därför inte.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Mig själv.

42. Äger du dyrbara smycken?
Nej, och jag bär inte smycken.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Just nu? Öh… Höjdpunkterna är Suits och Fringe.

44. Kan du rulla med tungan?
Ja, kan inte alla det?

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Inte någon jag känner, men Jag följer några på Twitter som är enormt roliga. Mike Drucker och Rob Delaney.

46. Sover du med gosedjur?
Nej, jag är faktiskt 43 år.

47. Vad har du för ringsignal?
Något standardaktigt.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Ja, jag tror det. Inget jag förvarar hos mig.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Icas logga är röd och jag har ett reklamblad som ligger bredvid datorn. Och så är där röd understrykning på ”standardaktigt” ovan då det tydligen är felstavat.

50. Flirtar du mycket?
Nej, det är bara som jag är vänlig.

51. Kan du byta olja på bilen?
Har bilar olja?!

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nej, men så är det också 20 år sedan jag körde bil.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
Eftersom jag inte läst en bok sedan förra sommaren, så minns jag inte. Då läste jag många böcker, men vilken var den senaste?

54. Läser du dagstidningen?
Japp, Göteborgs-Posten! Skittidning…

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Lustigt att jag fick den frågan. Jag startade precis en ny omgång med Dagens medicin. Den enda tidning värd att lägga pengar på!

56. Dansar du i bilen?
Nej, jag sitter stel som en pinne och blundar samtidigt som jag hoppas att flärdtjänsten inte ska krocka eller köra över någon.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Mix Megapol?

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Ett namn och telefonnummer. Sedan kastade jag lappen i soporna.

59. När var du i kyrkan senast?
Faderns begravning för drygt 7 år sedan.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
Alla, utan 1) klassföreståndaren, 2) teckningsläraren och 3) musikläraren. De var arslen. Mot alla.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Enstaka nätter i trädgård när jag var liten. När jag hajkade med scouterna låg vi alltid inomhus.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?
Eftersom jag är överhopad med arbete på jobbet, så har några erbjudit sig att hoppa in och ta några av mina undervisningstillfällen. Det har betytt enormt mycket, även om jag ändå blivit sjukskriven p.g.a. stress och för mycket arbete.

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Kommentarer stängda

Okej, jag mår mycket bättre nu. Eftersom jag fått en allergimedicin så gör det mig också enormt trött, sömnig och omtöcknad. Men hellre det än att ständigt känna sig på helspänn, yr och på gränsen till panikångest. Bortsett från sömnigheten, så orkar jag mycket mer. Synd bara att jag inte vet vad jag ska göra. Okej, jag får vila. Trots allt – och något som jag gärna glömmer – är att jag också har ett skov i benen.

Dagen har varit tråkig. Teven har inte varit något vettigt sällskap en helgdag som denna. Ändå förstår jag inte riktigt (fortfarande) hur tiden kan gå så fort. Kanske jag sovit mer än jag minns? Jag slocknar ju lite då och då av medicineringen.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Svar med endast ett ord per fråga. Repris från 2008…

1. Var är din mobiltelefon?
Datorbord.

2. Var är din andra hälft?
Saknad.

3. Ditt hår?
Rakat.

4. Din mamma?
Skåne.

5. Din pappa?
Minneslund.

6. Det bästa du vet?
Lugn.

7. Din dröm inatt?
Bortglömd.

8. Din dröm/ditt mål?
Leva.

9. Rummet du är i?
Sovrum.

10. Din hobby?
Dvd-maraton.

11. Din skräck?
Beroende.

12. Var vill du vara om 6 år?
Hetluften.

13. Var var du igår kväll?
Soffan.

14. Vad är du inte?
Siffersmart.

15. En sak du önskar dig?
Styrka.

16. Var du växte upp?
Tollarp.

17. Det sista senaste du gjorde?
Arkiverade.

18. Dina kläder?
Heltäckande.

19. Din TV?
Avstängd.

20. Ditt/dina husdjur?
Kremerad.

21. Din dator?
Sjätte.

22. Ditt humör?
Lullig.

23. Saknar någon?
Samtalspartner.

24. Din bil?
Såld.

25. Något du inte har på dig?
Långärmat.

26. Favoritaffär?
Bokia.

27. Din sommar?
Långsemester.

28. Älskar någon?
Nej.

29. Favoritfärg?
Lila.

30. När skrattade du senast?
Timmar.

31. När grät du senast?
Ifjol?

||||| 0 I Like It! |||||

Nätlista

Kommentarer stängda

När jag inte får jobba p.g.a. sjukskrivning, så har jag inget jobb att blogga om. Då blir det ett bloggande om panikångest, men nu får det vara nog. Även om det inte är status quo, så är det bättre om jag istället skriver något när där finns något att säga.

Då jag lämnade jobbet i fredags så lovade jag att inte kolla min jobbmejl under min sjukskrivning. Hur det går med den saken? Öh… No comments!

I dag satt jag och väntade på ett viktigt samtal, men det ringde aldrig. Kanske det borde störa mig när löften bryts, men faktiskt – jag bryr mig inte. Jag försöker vila och bara göra enklare hushållssysslor. Tiden går ändå. Men det händer inte mycket. Och jag vet inte vad det är som skulle hända heller.

Ja, jag tittar nog en del på tv/dvd nu när jag går hemma, men jag försöker röra på mig också. Men märkligt nog så är det något annat som fängslar mig i ganska stor utsträckning. Som är lite som terapi. Jag håller på att slå ihop mitt bloggarkiv (vilket lär ta år). Nu har jag sagt det ganska många gånger genom årens lopp, men det är fascinerande att läsa sina egna texter. Ibland känner jag inte igen att jag skrivit det, och ibland väcker det lite glada minnen. Just nu håller jag på att lägga tillbaka december 2008 här och det är… jobbigt. Av den enkla anledningen att det är den månad och det år som jag skrivit flest blogginlägg under. Tror jag.

Varför gör jag detta? Slår ihop bloggarkivet? Vad har jag för egentligt syfte med det? Främsta orsaken tror jag beror på att jag gillar läsa mina tidigare år och har svårt att hitta bland alla gamla filer som ligger lite utspridda både här och där. Och har jag nu bloggat sedan 1999 så borde jag också kunna bevisa det även om det faktiskt finns ganska många vittnen som kan intyga det.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Besöket på vårdcentralen gick bra. Ja, vi kom väl inte fram till något annat än det jag redan visste (och bloggat om). Resultatet blev ett par veckors sjukskrivning (för vila, typ stressa av) samt en medicinering som matchar min helvetesmedicinering. Nej, jag ska inte gå på psykofarmaka, utan jag får något annat.

Doktorn gick över en gräns. Den om god sed. Men när h*n hörde om vad jag hade för yrke så fick jag ett tips ”som inte diskuteras med patienter”. Jag har svårt för att förklara det här, men som patient vill man inte höra vissa saker då man inte kan hantera det. Och en läkare kan inte veta hur jag som patient kan handskas med viss information. Lyckligtvis kan jag hantera, ta in och förstå när det gäller sjukdomar. Nej, det var väl egentligen inget märkvärdigt, men min doktor ifrågasätter starkt min MS-diagnos och tycker att jag ska läsa in mig på en differentialdiagnos som jag kanske borde diskutera tillsammans med min ordinarie neurolog. Tja, kanske? Jag vet inte hur troligt det är, men visst – kanske jag istället har neuromyelitis optica (NMO)? Jag tog faktiskt inte illa upp att läkaren kanske gick över en gräns. H*n lästa av mig rätt.

Det enda bekymmersamma med NMO och att jag inte fått den diagnosen istället, är att artikelförfattaren var den läkare som verifierade min MS. Nog måste väl han kunna sätta rätt diagnos? Men jag kan ju fråga min nya neurolog nästa jag ska dit. I september.

Jaha? Vad fick jag för diagnos i dag då? Nej, ingen förklaring till mina kollapser, inga provtagningar eller så. Det blev lite diffust ”stressrelaterad panikångest”.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Privat Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Imponerande. I dag får jag äntligen komma till vårdcentralen! Det ”roliga” är också att det bara krävde ett samtal på 58 sekunder för att få en tid. Det får väl uppvägas av att jag tidigare gånger fått berätta mitt livs historia i det oändliga när jag ringt och försökt få en tid. Nåja.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Akutbesöket på vårdcentralen blev inte av i dag heller. Den här gången var anledningen läkarbrist och jag uppmanades att försöka på nytt i morgon. Preliminärt verkar det som om jag bara på min höjd kan förvänta mig en sjukskrivningsperiod, då det inte finns något man aktivt kan göra för att hjälpa mig. Vila verkar vara lösningen.

Vet inte vilket som stressar mig mest. Vara överbelastad på jobbet och ha panikångest, eller vara hemma och bli stressad över jobbet och få panikångest. Det är lugnare hemma, men det är också lättare att stressa upp sig när man inte kan skingra tankarna.

Det viktiga är att jag får besked om jag blir sjukskriven eller inte, och i vilket utsträckning. Med tanke på hur mitt schema ser ut för nästa vecka, så måste jag nu veta om jag ska delegera saker och ting. Det skulle jag i och för sig kunna göra ändå – delegera – men jag vill ha lite mer att gå på. Om jag nu får träffa en doktor.

Det jag finner mest hopplöst är att jag ska ringa vårdcentralen en tredje gång och dra hela bakgrunden en tredje gång, för att eventuellt få träffa en läkare. Och detta att man måste ringa prick kl. 07, sedan bli uppringd efter någon timme, därefter kanske få en tid efter ytterligare någon timme. Man blir väldigt uppbunden till ingenting tidsmässigt.

Och jag blir fortfarande upprörd över att min vårdcentral som jag är listad på, får betalt för att jag aktivt listat mig hos dem. Och att de då inte kan ta emot sina patienter på ett optimalt sätt. De har inte öppen mottagning. Man får inte ringa under dagtid. Det går inte att boka in tider mer än akuttider, men bara för den dag man ringer.

Om jag nu har väldigt lågt blodtryck, så motverkas det något av att jag hetsar upp mig över vårdcentralens inkompetens. Ledning och styrning fungerar uppenbarligen inte där.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Det kan vara svårt att förstå att jag nu fått en stressreaktion och panikångest efter för hård arbetsbelastning över tid. För alla håller väl fast vid bilden från 2008 där jag försökte illustrera hur mina arbetsdagar ser ut?

 

I morgon ska jag försöka få en akuttid till doktorn. Vilket känns lite ironiskt med tanke på vad jag har som arbetskläder.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Panikångest är känslan av att vara beredd att fly. Instinktivt reagerar musklerna och hjärnan på alla ljud och synintryck. Det är därför jag också blir så yr och känner mig svimfärdig. Pulsen går upp, hjärtat slår lite fortare och logiken säger att jag inte borde reagera så här. I veckan när jag jobbade så lugnade det mig om jag pratade med någon om vad som helst. När jag nu är i min trygga hemmiljö så blir effekten den motsatta om någon pratar med mig. Det stör.

Det finns mycket varningar vad gäller panikångest. Att man inte ska isolera sig, för då kan istället fobier komma in i bilden. Som rädsla för folksamlingar. Min ”halvfobi” är att gå utomhus. Jag är väldigt ostadig på benen och det är obehagligt att gå ute med syn- och ljudintrycken samtidigt som jag är yr. Det triggar panikångesten som ligger och lurar under ytan. Egentligen bryr jag mig inte så mycket, det vill säga att jag inte tolkar detta som en fobi. Problemet är att jag senaste veckan blivit sämre i benen på grund av min ms. När jag kollapsade förra veckan så drog det igång adrenalinet och jag tror det startade ett pseudoskov. Så att ha både panikångest och ett ms-skov ser jag som ett dubbelfel. Där det är svårt att avgöra vad som är vad, men jag tror ändå jag ser skillnaden. Jag är inte rädd för att få panikångest ute, jag är rädd för mitt pseudoskov. Inomhus har jag väggar att förlita mig till.

Men jag utmanar mig själv ändå. I dag har jag gjort mer än vad jag egentligen klarar av. Jag har varit väldigt fysisk och ansträngt mig rejält trots allt ovan. För ett par veckor sedan var jag väldigt starkt, gick mycket, orkade mycket. Nu har all fysisk kraft försvunnit i benen (pseudoskovet), men sådant får inte stoppa mig. Jag fortsätter att försöka vara fysiskt aktiv, eftersom det är enda vägen. Enda sättet för mig att återhämta mig är paradoxalt nog att anstränga mig fysiskt samtidigt som jag måste vila för att få ur mig stressen som lett till panikångest.

Och nej, jag skäms inte ett dugg för panikångest även om det ses som ett psykiatriskt problem. Det enda verkligt dumma är att jag varit stressad och överbelastad utan att jag känt av det förrän panikångesten återkom.

Återkom? Jo, jag börjar känna igen mönster. Min neurolog har sagt att jag haft panikångest nu i snart 15 år. Men jag ser själv bara tre tillfällen där det varit mer än antydan till det. 2006, 2011 och 2013. Det bara smäller till. Första gången, 2006, gjorde jag ett neuropsykiatriskt test eftersom jag hade minnesstörningar (typiskt utbrändhet) där det framkom att jag är överpresterande och tenderar att bränna ut mig eftersom jag är så ambitiös. Och ändå ser jag aldrig några varningstecken förrän det är för sent. Återhämtningsperioderna är långa, dryga och svåra. Samtidigt samlar jag på mig erfarenhet, så kanske min återhämtning den här gången, förhoppningsvis, inte blir så långvarig.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälsohistoria Kampen Minne Multipel skleros (ms) Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda