Sömnlös natt, lång arbetsdag. För att göra det riktigt eländigt så tog jag också influensavaccinet i dag innan jag gick ut och satte mig i kylan i väntan på flärdtjänst (en halvtimme). Jag fryser och är trött. På så sätt märker jag nog inte om jag får någon biverkning av vaccinet.
Nja, nej… Jag lyssnar väl inte så där jättemycket på musik. Lyssnar jag, så är det Spotify som gäller. Undrar hur många år jag haft Spotify? Under dessa år har jag bara lyssnat till 763 artister. Topp 10:
Är dessa artister representativa för min musiksmak? Nja, nej… Vissa av dem har kommit högt på listan genom att jag haft någon låt på repeat utan att jag ens suttit vid datorn, det vill säga – jag har inte lyssnat men haft musiken igång.
Nåja, två svenska artister har åtminstone hittat in på min 10-i-topp; Alcazar och Kim Cesarion.
Källa: Lastfm
Kommentarer stängda
Härom dagen gjorde man i TV4 en jämförelse mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeld som bemästrande. Det är jag också. Förmodligen är det en effekt av att ständigt runt omkring sig höra en massa gnäll och inte någon konstruktiv kritik. Då är det lätt att komma med pekpinnar och attityden ”lyssna på mig, jag har rätt”. Som jag ser det finns inga alternativ när man ska bemöta gnäll och försöka få in folk i rätt led (se utanför sitt eget gnäll). Naturligtvis möter sådana här fasoner (bemästrande) motstånd, då vi alla också har en egen fri vilja och integritet. Jag hade gärna varit mer pedagogisk och lirkande istället för bemästrande, men ibland känner man att man varken har tid eller lust att lägga energi på att övertyga/omvända. Det är då lättare att peka med hela handen och säga ”gör som jag säger”.
Och även om detta också leder till en annan form av gnäll (fokusförflyttning), så är det precis vad vi nu önskar av skolan. Sedan något decennium har elever själva fått införskaffa information utan källkritik och samtidigt gått miste om saker och ting som de bör kunna ur perspektivet allmänbildning. Vi har en flumskola. Det är därför vi nu vill gå tillbaka till katederledda lektioner med lärare som ägnar sig åt korvstoppning då det är enda sättet att ge enhetlig utbildning och allmänbildning. Och det är lite det spåret jag är inne på. Jag undervisar när jag bemästrar. Självklart får man då bemöta mig med ifrågasättande, men inte med gnäll. Diskutera konstruktivt med mig och vi når gemensamt framåt. Gnäll är något väldigt egoistiskt och kontraproduktivt. Jag blir arg när någon gnäller och förskjuter problem till att ”andra gör inget för mig – det är synd om mig”. Det är missriktat om man tror att jag då blir ömkande, beskyddande eller håller med. Offerroller är inget jag accepterar och ger då svar på tal. Bemästrande. Läxar upp. Mental prygling. För ibland får det en bieffekt som är positiv – den gnällige rycks upp ur sin självömkan och har inte alla gånger förstått sin patetiska framställan av sig själv som person. Och den insikten kan svida och då blir jag måltavla. Men det är då diskussion kan uppstå. Och man kan vinna min respekt. Annars – inte.
Just nu är jag arg över de som gnäller på att facket inte gör någonting för sina medlemmar – som om facket inte utgjordes av sina medlemmar. Motfrågan jag då ställer, är om de är medvetna om kollektivavtalet och varifrån det kommer. Och vad man som medlem bidragit med. Svaret blir oftast ”jag betalar fackavgift men får ingen valuta för det”. Jag ids inte ens svara på det påståendet. Kollektivavtal är inget som står hugget i sten, utan omförhandlas ständigt. Och befinner man sig i en dålig arbetssituation och inte är med i facket, så kan heller inte facket gå in och stötta. Så sluta gnäll, sluta anklaga andra, sluta vara en barnröv och gör något istället! Bidra!
Kommentarer stängda
Nu har lövverket helt försvunnit från rönnarna utanför mitt fönster. Det känns hårt. Det innebär att jag nu har full insyn och inte kan springa runt och göra propellern inne. Sedan de högg ner de flesta träden förra hösten och nu på försommaren, så har rönnarna varit min enda räddning även om de inte gjort så stor skillnad. Samtidigt är det så att jag avskyr att titta ut och inte se natur. Tittar jag ut från kök och vardagsrum så ser jag tvättstugans tak och grannhuset (nu, jag har också fri insyn till de som bor där – vi bor väldigt nära varandra). Är det bättre i sovrummet då? Ja, än så länge sitter de flesta löven kvar på träden ute på torget, men det är bara en tidsfråga. Utsikten där är också ganska tråkig med massor av hyreshus (andra sidan torget och gatan – inte lika mycket insyn), spårvagnshållplatsen och kullerstenstorget. Sten, tegel, asfalt och betong – himla trist.
Det var ett tag sedan jag nämnde något om mitt arbetsrum jag flyttade in i augusti/september. Jag har fått det hem(?)trevligt och ordning på mina saker. Senast i går städade jag upp det sista som jag bara slängt in i en garderob för senare sortering. Jag har knappt varit på jobbet de här månaderna, utan mest sprungit runt på möten. Men jag trivs bättre där jag sitter nu jämfört med alla andra ställen jag suttit på. Min tionde arbetsplats på 13 år. Där har jag också en utsikt som är lite bättre än tidigare. Problemet är att jag har fönster till vänster om mig och är halvblind på vänster öga. Jag noterar aldrig vad som händer där ute eller ens vad det är för väder. Jag är alltid upptagen med att titta rakt fram (datorn) eller till höger (dörren med alla besökare). Men om jag tittar ut – vad ser jag då? Ja, förutom en spårvagnshållplats (bor jag i Göteborg eller i Göteborg?) så finns där en pressbyrå/blomsteraffär/bageri och ett jättehål. Hela innergården grävs upp och är nu 2-3 meter djup. Marken sjunker och man ska stötta upp och fylla på för att sedan få en marknivå som når upp till alla ingångar. Klart? Nästa sommar.
Det jag nu väntar på är den underbara snön som döljer allt det fula. Gärna lite frost också som gör alla nakna träd vita av rimfrost. Men det har varit en mysig höst som förvånansvärt passerat fort. Eller, det var inte länge löven var rödgula innan de föll av. För jag gillar hösten som årstid, men löven hade gärna fått sitta kvar fram till första snön.
Dock finns där två saker som nu skrämmer mig. Löv på marken och ishalka. Jag får inte falla…
Kommentarer stängda
Efter gårdagens anklagelse (fortsättning följde i dag, men jag skriver inget om det) snurrade tankarna kring vad som egentligen låg bakom det hela. Det gjorde mig disträ. Så disträ att jag låste in mitt behörighetskort (nyckel) i mitt omklädningsskåp – i omklädningsrummet – i låst korridor i kulvert. Detta upptäckte jag i morse när jag skulle åka till jobbet. Där jag inledde dagen med sjukgymnastik.
Problemet med att låsa inne sitt behörighetskort är att det fick konsekvenser i form av att…
1) Ingen kollega har behörighetskort där mitt omklädningsrum ligger eftersom jag inte har manliga kollegor eller manliga handikappade kollegor.
2) Efter sjukgymnastiken skulle jag duscha – i mitt omklädningsrum.
3) Det var tajt med tid eftersom jag direkt efter dusch skulle förbereda frukost till ett möte med flera inbjudna.
Alltså fick jag…
1) Ringa kollega som fick fixa frukostförberedelserna åt mig.
2) Jaga telefonnummer till vaktmästare som kunde låsa upp alla dörrar. Numret kunde man på sjukgymnastiken fixa fram åt mig.
3) Först när jag var utanför omklädningsrummets korridor kunde jag ringa vaktmästare som kom relativt snabbt. Sedan fick jag låsa upp mitt omklädningsskåp och visa vaktmästaren att behörighetskortet fanns där och att fotot matchade mitt svettiga och orakade ansikte.
Jag hann duscha. Och komma i tid till mötet. Men det var jäktigt och ett pusslande. Dagen fortsatte sedan med att eftermiddagsmötet blev inställt men där ambulans jagat mig både genom fysiska besök, hälsningar, mejl och telefonsamtal. Så jag fick ta itu med det, vilket också tog sin tid. Det viktiga hann jag dock med – få koll över läget och allt det som jag sparar till en obokad arbetsdag. Därefter kunde jag nu ta helg. Men det har varit två tuffa dagar och jag behöver verkligen lite ledighet. Förutom det att jag måste privat komma på och utföra en träningsform i helgen. Visst är att vända sig i sängen en träningsform?
Kommentarer stängda
När dagen är slut och jag summerar hur mycket flärdtjänst jag åkt, blir jag rädd. För det är så himla tråkigt. Att lägga så mycket tid på att förflytta sig och genom Sveriges hemskaste stad vad gäller framkomlighet för bilar. Överallt är det bussfiler eller uppgrävda gator. Plus att de jävliga cyklisterna som inte kan trafikregler och som gör precis som de vill. Jo, även om det är hopplöst att åka bil här, så är det tråkigt. Och nödvändigt.
Det känns inte som jag utfört något arbete på månader och det stämmer. Jag är överallt i tjänsten utom på mitt arbetsrum. I dag var jag i grannkommunen på ett avslutningsmöte där projektet är över efter 3½ år. Sedan tillbaka till min ordinarie arbetsplats för ett möte (egentligen upplärning). Visst, här får jag variation till skillnad mot de enformiga resorna i stadstrafik. Men jag saknar att få sitta ner vid mitt skrivbord.
Ja, min arbetsstol var försvunnen i dag. Utan förvarning hade företaget hämtat sin lånestol jag haft och nu måste jag få tag i ny lånestol av annan modell. För jag tänker inte beställa samma variant som jag lånat. Det tråkiga är att jag i 2-3 år försökt få en ny stol då min ordinarie är trasig. Men det är den stol jag får leva med eftersom det är så svårt att få tag i en vettig lånestol. Jag misstänker att alla arbetsstolar är anpassade till korta kurviga kvinnor som svankar mycket. Jag känns inte som en målgrupp.
Utan att säga för mycket – det har varit en mycket obehaglig dag av anklagelser. Ett direkt påhopp där jag lämnades som ett levande frågetecken och utan vittnen. Hos mig har det skapat en negativ stress och jag är rädd att det kommer att (primärt) ge mig nya ms-symtom.
Min TiVo sköter sig, gör det den ska – spelar in för glatta livet. Och kanske jag till helgen hinner se resultatet av alla inspelningar.
Kommentarer stängda
Tv-tekniken är egentligen katastrof. Först hade jag ett kabelutbud som fungerade någorlunda även om jag var begränsad till vilka kanaler jag kunde titta på. Det har jag genom åren löst genom att konsumera tv-serier genom att köpa hela säsonger av dvd.
Nu skrotas hela kabelutbudet eftersom det är analogt. Det alternativ som getts är digitalt genom fiber. Vi har själva fått beställa den tjänst som vi vill ska kommer genom fibernätet, men det är inte alla som funnits tillgängliga. Själv hade jag gärna haft Telias digital-tv-utbud, men de är inte med i upphandlingen om att finnas med i tjänstutbudet. Alltså valde jag en konkurrent till Telia. Det finns trots allt ganska många att välja mellan, men mitt val föll på de som är mest kända (några företag har jag aldrig hört talas om och ofta några krävde att man beställde tv-tjänst genom två företag för att koppla ihop två boxar för att kunna se på en kanal – aldrig!).
Men som bekant hade jag otur när jag i augusti beställde abonnemanget. Först fick jag ett programkort men ingen digitalbox trots att jag beställt en sådan – en inspelningsbar variant. När jag efterlyst boxen och den skickats hem till mig, så visade det sig 1) fel sorts box som inte fungerar med fibernät och 2) inte inspelningsbar. Därför sände de en ny box till mig. Som fungerar med fibernätet men som fortfarande inte är inspelningsbar.
Därför ringde jag i förra veckan och hävde mitt abonnemang. Nej, kanske inte. Jag uppgradera abonnemanget och passade då på att byta form till TiVo. Först ville de inte godkänna detta eftersom jag förbundit mig till ett långt abonnemang som inte gick att bryta. Men eftersom man strulat så väldigt med mig, så gick de ändå med på det.
I dag har jag installerat min TiVo. Rent tekniskt så är det betydligt bättre än de gamla vanliga digital-tv-boxarna, även om tekniken för TiVo är gammal och omodern. Vilket jag inte bryr mig så mycket om eftersom jag vill ha mer flexibilitet vad gäller tv. Jag har inte på flera år suttit ner och tittat på ett program när det sänts, för det passar mig inte. Jag vill kunna spela in och se i efterhand. Med TiVo fick jag betydligt mer rent tekniskt, vilket bara är bra.
Det är tre kanaler jag kan spela in parallellt, vilket redan i morgon kommer att ske då tre av mina favoritserier krockar kl. 21. Jag behöver inte leta efter repriser.
Jag kan också gå bakåt i tiden och se program som redan visats. Utbudet är inte så stort, men jag kan gå bakåt en vecka i tv-tablåerna och se ett program.
Den kanal jag tittar på spelas automatiskt in under en timme, så jag kan gå tillbaka och titta, eller trycka på paus så fortsätter TiVo:n spela in och jag kan där också gå tillbaka och se ikapp.
Dessutom kan jag begära att TiVo spelar in allt sådant som intresserar mig utan att jag behöver programmera tider och kanaler. I önskelistan kan jag till exempel ange att jag är intresserad av Doctor Who och Supernatural, så spelas alla sådana avsnitt in oavsett vilket kanal eller tid på dygnet det sänds.
Spelas något in automatiskt som jag inte är intresserad av att se, så kan jag bara radera inspelningen. Råkar jag radera något som jag skulle velat se, så kan jag återskapa programmet.
Men jag kör mest med manuella inspelningar, där jag i förväg programmerar vilka program jag vill se i veckan (kommande två veckor). Jag kan också välja inställningar som prioriterar programmen om där är för många överlappande. Jag kan också förlänga inspelningar till om program inte slutar i tid. Ja, det verkar finnas tusen funktioner och möjligheter.
Det svåra är bara att hitta alla möjligheterna som ges. Det är också bland annat det jag menar med att tv-tekniken inte är bra. Det är inte användarvänligt men dyrt. Men TiVo verkar ändå vara ett gott alternativ i brist på annat. Nu ska jag bara bli ett med min TiVo och lära mig acceptera den krångliga tekniken.
Tillägg 1: Jag behöver inte längre fjärrkontrollen till min tv. Jag har fört över funktionerna till den fjärrkontroll som sköter TiVo:n. Bra!
Tillägg 2: Min dvd skrotade jag i dag. Jag har tidigare främst använt dess hårddisk för att spela in, vilket nu är onödigt (omöjligt?). Och vill jag se en dvd så kan jag göra det i datorn.
Tillägg 3: I går fick jag hålla reda på fyra fjärrkontroller, nu bara två (Apple TV och TiVo).
Kommentarer stängda
Dagligen får jag på jobbet frågan hur jag egentligen mår. EGENTLIGEN mår. Öh, vad menar man? De vet att jag har ms, har mina skov, att jag just nu går med rollator, att jag enligt sjukgymnasten är urstark och är där 1-2 gånger per vecka. Så vad är frågan? I min värld är allting som vanligt. Jag jobbar med en sjukdom, vilket jag inte tycker är något konstigt.
Men tydligen är det inte riktigt vad man avser med frågan hur jag ”egentligen” mår. Istället syftar man på något som inte har med min ms att göra. Det alla undrar är ”hur orkar du”. Inte detta att arbeta med sjukdom, utan bara detta med att arbeta. Jag klagar aldrig över min arbetsbelastning, men de förstår att jag har mycket att göra (underdrift) och de tycker det är så ofattbart. Att jag har så många roller, så många möten, är så… insatt. De förstår inte hur jag hinner eller orkar, då de själva inte avundas så som min arbetsbeskrivning ser ut. Och jag förstår ingenting. Är man på jobbet så jobbar man, oavsett innehåll. Oavsett belastning. Jag har förmågan att sålla och helt exkludera sånt som är oviktigt och istället fokusera på det där andra. Och jag har en väldigt hög kapacitet. Jag går inte på alla möten som jag borde, utan jag prioriterar. Det är omöjligt att nå mig per telefon, men det går att mejla (vilket jag föredrar).
Till våren får jag nya arbetsuppgifter. Jag betvivlar att något kommer att lyftas ifrån mig, åtminstone inte officiellt. Förmodligen blir det så att jag av tidsbrist bara slutar göra något och ingen kommer att ifrågasätta det. För trots allt har jag min veckotid och kan inte hinna allt. Men mycket. Kanske det mesta. Och jag mår bra av att det händer saker omkring mig och att jag aldrig kan planera min dag längre än en timme. Just nu är där många som försöker nå mig och mitt standardsvar är att de får återkomma den 31 oktober, för då har jag inga inplanerade möten. Den dagen kommer jag att ha en lång kö av folk utanför min dörr och jag kan väl likna det vid att jag då håller audiens.
Men jag har inget att klaga på. Jag har en någorlunda god löneutveckling, kan fritt styra min tid och vad jag gör med den, samt att jag känner att min kompetens används på rätt sätt. Så vad skulle jag klaga på? Varför skulle jag inte må bra? Egentligen?
Kommentarer stängda
Bloggen fick vila de dagar jag hade ömma modern hos mig. Det har varit en långhelg där jag i dag haft semester för att riktigt dra ut på ledigheten. Jag minns knappt vad som hänt sedan jag sist skrev, mer än att jag kommer ihåg allt jag lagt pengar på. I lördags blev det en ny vinterjacka för 4 000 kronor och ny gubbkeps för 500 kr. Visst, det är dyrt, men så är det när ens övervikt hänvisar en till att bara besöka en butik som kan ta hur mycket betalt de vill. Ändå tycker jag inte det är så illa. Eftersom jag är stamkund så får jag rabatt i form av gratis kläder. Den här gången fick jag en skjorta (värde 800 kronor) och tre par strumpor (värde 150 kr).
Efter klädinköpet gick jag in i den intilliggande bokaffären där jag också shoppade loss. Dock inga böcker. Det blev en bläckpenna med Tardis och en kaffemugg med Dalek på. Tardis är den polistelefonkiosk som Doctor Who flyger runt i när han gör tids- och/eller rymdresor. Dalek är hemska fienden till Doctor Who och allt liv i rymden. När jag betalade i kassan sa expediten: ”Så nu kan du dricka ditt morgonkaffe som en riktigt Time Lord”. Jo, the doctor är en Time Lord. Och jag är helsåld på Doctor Who. Det bästa BBC sänt i snart 50 år.
I dag fick jag också punga ut med pengar. Det blev en kattkalender 2014, en anteckningsbok och almanack 2014.
Det kostar på att vara ledig.
Kommentarer stängda
Dagens största nyhet (enligt egen utsago) är att jag nu beställt TiVo* som lär komma inom några dagar. Jag har ju gång på gång blivit lurad och inte fått den inspelningsbara box jag beställt (först fel box, sedan ny box utan inspelning) och krävde därför att få häva mitt nya abonnemang som jag tecknade för mindre än två månader sedan och som är låst i ett. De kollade upp detta åt mig, för man ska inte ha två parallella abonnemang och först sa de att jag inte kunde få TiVo. Men till sist fick jag det godkänt. Och nuvarande felaktiga box behöver inte skickas tillbaka. Hoppas nu bara att det här fungerar.
Annars har dagen varit som den brukar vara och så som den varit den senaste tiden – sjukgymnastik och jobb. Tydligen gjorde jag fel i dag när jag satt på motionscykeln, för vid kontroll efteråt hade jag haft för stort motstånd vilket motsvarar kraftig uppförsbacke. Jo, men jag är ju fysiskt väldigt stark. Och kanske jag av den anledningen inte får fortsätta sjukgymnastik vilket jag tycker är hemskt. För då kommer jag att förlora i funktion. Det är bättre att hålla på kontinuerligt.
Sömnbristen fortsätter även om jag slog rekord i natt med 5-6 timmar. Men jag känner att sömnskulden växer och det har varit en tuff dag fysiskt, även om jag klarat av den. Cellerna skriker av trötthet (sömnbrist, inte p.g.a. sjukgymnastik) och jag har hjärtklappning. Det enda positiva är att bältrosen för stunden lagt sig i dvala igen.
* TiVo = spela in fyra program samtidigt, pausa i direktsändning, känner av och spelar automatiskt in program som utifrån mina tittarvanor visar vad som intresserar mig.
Kommentarer stängda
Kommentarer stängda