Kategori: <span>Kampen</span>

Publicerad 18 oktober, 2013

Utelåst


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Efter gårdagens anklagelse (fortsättning följde i dag, men jag skriver inget om det) snurrade tankarna kring vad som egentligen låg bakom det hela. Det gjorde mig disträ. Så disträ att jag låste in mitt behörighetskort (nyckel) i mitt omklädningsskåp – i omklädningsrummet – i låst korridor i kulvert. Detta upptäckte jag i morse när jag skulle åka till jobbet. Där jag inledde dagen med sjukgymnastik.

Problemet med att låsa inne sitt behörighetskort är att det fick konsekvenser i form av att…

1) Ingen kollega har behörighetskort där mitt omklädningsrum ligger eftersom jag inte har manliga kollegor eller manliga handikappade kollegor.

2) Efter sjukgymnastiken skulle jag duscha – i mitt omklädningsrum.

3) Det var tajt med tid eftersom jag direkt efter dusch skulle förbereda frukost till ett möte med flera inbjudna.

Alltså fick jag…

1) Ringa kollega som fick fixa frukostförberedelserna åt mig.

2) Jaga telefonnummer till vaktmästare som kunde låsa upp alla dörrar. Numret kunde man på sjukgymnastiken fixa fram åt mig.

3) Först när jag var utanför omklädningsrummets korridor kunde jag ringa vaktmästare som kom relativt snabbt. Sedan fick jag låsa upp mitt omklädningsskåp och visa vaktmästaren att behörighetskortet fanns där och att fotot matchade mitt svettiga och orakade ansikte.

Jag hann duscha. Och komma i tid till mötet. Men det var jäktigt och ett pusslande. Dagen fortsatte sedan med att eftermiddagsmötet blev inställt men där ambulans jagat mig både genom fysiska besök, hälsningar, mejl och telefonsamtal. Så jag fick ta itu med det, vilket också tog sin tid. Det viktiga hann jag dock med – få koll över läget och allt det som jag sparar till en obokad arbetsdag. Därefter kunde jag nu ta helg. Men det har varit två tuffa dagar och jag behöver verkligen lite ledighet. Förutom det att jag måste privat komma på och utföra en träningsform i helgen. Visst är att vända sig i sängen en träningsform?

||||| 0 I Like It! |||||

Dumheter Kampen Personligt Privat Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 17 oktober, 2013

Försvarslös

När dagen är slut och jag summerar hur mycket flärdtjänst jag åkt, blir jag rädd. För det är så himla tråkigt. Att lägga så mycket tid på att förflytta sig och genom Sveriges hemskaste stad vad gäller framkomlighet för bilar. Överallt är det bussfiler eller uppgrävda gator. Plus att de jävliga cyklisterna som inte kan trafikregler och som gör precis som de vill. Jo, även om det är hopplöst att åka bil här, så är det tråkigt. Och nödvändigt.

Det känns inte som jag utfört något arbete på månader och det stämmer. Jag är överallt i tjänsten utom på mitt arbetsrum. I dag var jag i grannkommunen på ett avslutningsmöte där projektet är över efter 3½ år. Sedan tillbaka till min ordinarie arbetsplats för ett möte (egentligen upplärning). Visst, här får jag variation till skillnad mot de enformiga resorna i stadstrafik. Men jag saknar att få sitta ner vid mitt skrivbord.

Ja, min arbetsstol var försvunnen i dag. Utan förvarning hade företaget hämtat sin lånestol jag haft och nu måste jag få tag i ny lånestol av annan modell. För jag tänker inte beställa samma variant som jag lånat. Det tråkiga är att jag i 2-3 år försökt få en ny stol då min ordinarie är trasig. Men det är den stol jag får leva med eftersom det är så svårt att få tag i en vettig lånestol. Jag misstänker att alla arbetsstolar är anpassade till korta kurviga kvinnor som svankar mycket. Jag känns inte som en målgrupp.

Utan att säga för mycket – det har varit en mycket obehaglig dag av anklagelser. Ett direkt påhopp där jag lämnades som ett levande frågetecken och utan vittnen. Hos mig har det skapat en negativ stress och jag är rädd att det kommer att (primärt) ge mig nya ms-symtom.

Min TiVo sköter sig, gör det den ska – spelar in för glatta livet. Och kanske jag till helgen hinner se resultatet av alla inspelningar.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Privat Skräp Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 15 oktober, 2013

Ett mysterium

Dagligen får jag på jobbet frågan hur jag egentligen mår. EGENTLIGEN mår. Öh, vad menar man? De vet att jag har ms, har mina skov, att jag just nu går med rollator, att jag enligt sjukgymnasten är urstark och är där 1-2 gånger per vecka. Så vad är frågan? I min värld är allting som vanligt. Jag jobbar med en sjukdom, vilket jag inte tycker är något konstigt.

Men tydligen är det inte riktigt vad man avser med frågan hur jag ”egentligen” mår. Istället syftar man på något som inte har med min ms att göra. Det alla undrar är ”hur orkar du”. Inte detta att arbeta med sjukdom, utan bara detta med att arbeta. Jag klagar aldrig över min arbetsbelastning, men de förstår att jag har mycket att göra (underdrift) och de tycker det är så ofattbart. Att jag har så många roller, så många möten, är så… insatt. De förstår inte hur jag hinner eller orkar, då de själva inte avundas så som min arbetsbeskrivning ser ut. Och jag förstår ingenting. Är man på jobbet så jobbar man, oavsett innehåll. Oavsett belastning. Jag har förmågan att sålla och helt exkludera sånt som är oviktigt och istället fokusera på det där andra. Och jag har en väldigt hög kapacitet. Jag går inte på alla möten som jag borde, utan jag prioriterar. Det är omöjligt att nå mig per telefon, men det går att mejla (vilket jag föredrar).

Till våren får jag nya arbetsuppgifter. Jag betvivlar att något kommer att lyftas ifrån mig, åtminstone inte officiellt. Förmodligen blir det så att jag av tidsbrist bara slutar göra något och ingen kommer att ifrågasätta det. För trots allt har jag min veckotid och kan inte hinna allt. Men mycket. Kanske det mesta. Och jag mår bra av att det händer saker omkring mig och att jag aldrig kan planera min dag längre än en timme. Just nu är där många som försöker nå mig och mitt standardsvar är att de får återkomma den 31 oktober, för då har jag inga inplanerade möten. Den dagen kommer jag att ha en lång kö av folk utanför min dörr och jag kan väl likna det vid att jag då håller audiens.

Men jag har inget att klaga på. Jag har en någorlunda god löneutveckling, kan fritt styra min tid och vad jag gör med den, samt att jag känner att min kompetens används på rätt sätt. Så vad skulle jag klaga på? Varför skulle jag inte må bra? Egentligen?

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Kampen Omvärldsbevakning Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 10 oktober, 2013

Utopi

Dagens största nyhet (enligt egen utsago) är att jag nu beställt TiVo* som lär komma inom några dagar. Jag har ju gång på gång blivit lurad och inte fått den inspelningsbara box jag beställt (först fel box, sedan ny box utan inspelning) och krävde därför att få häva mitt nya abonnemang som jag tecknade för mindre än två månader sedan och som är låst i ett. De kollade upp detta åt mig, för man ska inte ha två parallella abonnemang och först sa de att jag inte kunde få TiVo. Men till sist fick jag det godkänt. Och nuvarande felaktiga box behöver inte skickas tillbaka. Hoppas nu bara att det här fungerar.

Annars har dagen varit som den brukar vara och så som den varit den senaste tiden – sjukgymnastik och jobb. Tydligen gjorde jag fel i dag när jag satt på motionscykeln, för vid kontroll efteråt hade jag haft för stort motstånd vilket motsvarar kraftig uppförsbacke. Jo, men jag är ju fysiskt väldigt stark. Och kanske jag av den anledningen inte får fortsätta sjukgymnastik vilket jag tycker är hemskt. För då kommer jag att förlora i funktion. Det är bättre att hålla på kontinuerligt.

Sömnbristen fortsätter även om jag slog rekord i natt med 5-6 timmar. Men jag känner att sömnskulden växer och det har varit en tuff dag fysiskt, även om jag klarat av den. Cellerna skriker av trötthet (sömnbrist, inte p.g.a. sjukgymnastik) och jag har hjärtklappning. Det enda positiva är att bältrosen för stunden lagt sig i dvala igen.

* TiVo = spela in fyra program samtidigt, pausa i direktsändning, känner av och spelar automatiskt in program som utifrån mina tittarvanor visar vad som intresserar mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 5 oktober, 2013

Dygnet utan sömn

Två gånger på en vecka. Det var länge sedan sist vilket jag varit tacksam för. Insomnia/sömnlöshet är ganska… tröttande. Tänk att vara vaken i ett helt dygn utan att kunna sova oavsett hur trött, slutkörd, sömnig man är. Jag hade ett sådant dygn i går och i natt. Och jag har ingen förklaring till det mer än att det är så här ibland.

När sömn väl infinner sig är det dagtid vilket gör mig lite låg resten av dagen (när jag vaknat). Att dygnsrytmen ändras och jag vänder på dygnet gör mig inte så mycket, men det är inte bra när man har åttaganden dagtid. Även om jag har semester så har jag möten och annat som måste ske dagtid. Att då först inte kunna sova på ett dygn och därefter börja sova förmiddagarna till lunch, ställer till bekymmer.

Träningsvärk efter gårdagens sjukgymnastik? Nej. Märkligt nog inte. Förutom att jag också i dag känt av den där värken i huvud/nacke. Så det är lugnt på den fronten.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 4 oktober, 2013

Mycket vardag, lite semester

Två timmar blev tre timmar när jag åter gick in på jobbet under min semester. Jag förvånas över detta att jag alltid har besökare som väntar på mig trots att jag officiellt inte är i tjänst. Att jag är så eftersökt. Att man har så stort behov efter att få tag i just mig. Nej, jag förstår det faktiskt inte.

Sjukgymnastiken jag går på varje vecka har haft ett litet uppehåll på 2½ vecka. Det kändes inte som jag hunnit regrediera på den här tiden, utan körde på i dag som vanligt plus lite till. Men jag märker att jag, främst mentalt, behöver sjukgymnastik 1-2 gånger per vecka för att må bra. När jag känner mig starkt och energisk, och inte som en ms-påverkad patient, så hjälper det också till att mota tillbaka panikångesten.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på detta att jag sägs vara den fysiskt starkaste patienten som gått på sjukgymnastiken. Min reaktion blev spontant ”så nu kastar ni ut mig?”, viket inte verkar vara fallet. Eventuellt så ska jag, om jag får min vilja igenom, få låna gymmet 30 minuter dagligen när där ändå inte är patienter och då jag inte behöver en närvarande sjukgymnast. För mig skulle detta kunna vara en bra start på arbetsdagarna, att först köra lite träning. Vi får se.

Det har gått drygt två veckor sedan jag gjorde min magnetkameraundersökning (säg aldrig magnetröntgen!), och ännu har jag inte hört om något resultat. Med det är jag nöjd. Jag förmodar att jag blir kallade till min läkare senare i höst (datum för årskontroll är redan passerad – men jag förväntar mig inget annat av den usla vården) och då kommer nya behandlingsalternativ att diskuteras. Jag hoppas slippa mina dagliga sprutor. Främst av anledningen att jag inte tror de längre har någon effekt samt att jag får så mycket… inte biverkningar, men oönskade effekter av dem. Samtidigt så är mer potenta läkemedel också en större risk vad gäller farliga – och jag menar farliga – biverkningar. Men det är en riskkalkyl min läkare får stå för.

Ack, jag har typ huvudvärk. Ett är säkert – jag har nackont och är stel i nacken. Jag tror jag gjorde en dum grej på sjukgymnastiken som jag nu får lida ont av. Allt som gör gott gör också ont. Bevisligen.

Tydligen är det fredag i dag. Det är svårt att hålla koll när man har semester och samtidigt flänger och far fram och tillbaka till jobbet. Dessutom har jag jobbat så mycket helg också sedan midsommar att det också förvirrar. Jag kan hålla koll på när jag ska till jobbet, men jag vet aldrig riktigt vilken veckodag det är. Fredag.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 3 oktober, 2013

Schenker och DHL – borde bojkottas

Postutlämning. När alla postkontor slog igen så hänvisades vi till obskyra små butiker med motiveringen ”bättre tillgänglighet för handikappade och bättre öppettider”. Jag kan inte påstå att så blev fallet. Åtminstone inte vad gäller tillgänglighet.

När jag fick nuvarande bostad så var det ur ett handikappsperspektiv där flertalet lägenheter är handikappsanpassade (mest kök och badrum). Läget var också idealiskt och därför anpassades så många lägenheter. Här fanns alltid när och tillgängligt. Nära till affären, posten och banken. Affären ligger uppför en backe. Posten existerar inte längre. Postutlämningen i huset har flyttat. Bank finns inte heller kvar.

Postutlämningen flyttades alltså uppför en långbrant backe. Dit har jag inte kunnat gå på tre år. Men det är inte problemet. Däremot är det ett jätteproblem att nästan inga paket skickas till postutlämningen. Tydligen är det för dyrt för företag att nyttja postens pakettjänster. Istället anlitas Schenker och DHL. Och det är för jävligt!

Också Schenker och DHL kör med obskyra små butiker som utlämningsställen, men det är inte ordinarie postutlämningsställen. För min del är det totalt omöjligt att hämta ut något som skickas med Schenker och DHL då det är så långt i väg att jag inte ens kan skicka hemtjänstpersonal med bil.

Postutlämningsställe: Dit kan hemtjänsten gå om jag inte själv kan gå.

Schenker: Då måste jag specialbeställa extra hemtjänst som förvarnas om att de måste ha bil tillgänglig.

DHL: De skickar sina paket till annan stadsdel på andra sidan motorvägen. Jag kan inte få tag i dessa paket.

Om jag tar färdtjänst dit då? Nej. Jag anser inte det vara tillgängligt om jag ska behöva planera in vila, ledighet från jobb, bli utmattad och sängliggande eftersom de få minuter det tar att hämta ett paket i en butik sedan kräver en timmes väntan på bil. Märkligt nog finns aldrig sittplatser inne eller ute när man ska vänta på bil och jag klarar inte av att stå mer än några minuter. Så nej, det här kallar jag inte tillgänglighet. Det enda rätta är om Schenker och DHL levererar in i bostaden eller till ordinarie postutlämningsställe. Och jag hatar de företag som i sin tur anlitar dessa budbilar. Det är inte service minded. Det är snålt och föraktfullt gentemot kunder.

||||| 0 I Like It! |||||

Dumheter Kampen Övertygelse Skräp

Kommentarer stängda

Publicerad 27 september, 2013

På med solbrillorna!

Yeah, baby! Semester! Och jag har inga som helst planer på någonting. Sånt vågar man inte efter att hela sommarsemestern fick ställas in på grund sjukskrivning. Eller. Jag ska faktiskt jobba under min semester. Två dagar à två timmar ska jag in på jobbet under min semester. Det är nödvändigt av två orsaker. 1. Två möten jag behöver närvara vid. Trots allt så är det inte semesterperiod på jobbet, utan allt rullar på som vanligt. 2. Jag har så jäkla mycket minus på flexen och jag förlorar tre timmar per vecka som jag aldrig kan jobba ikapp. Så jag behöver extra arbetstid och det kan jag bara få genom att samtidigt rent schemamässigt ha semester.

Rent fysiskt blir jag mer och mer stabil efter sommarens förlamning. Rollatorn har jag av bara en anledning – hålla balansen. Jag är fortfarande väldigt yr och känner inte heller då balansen vart jag sätter fötterna. Men i övrig är det okej nu. Förutom att jag nu har bältros precis överallt som förmodligen kommer när jag är stressad. Just nu stressas jag inte av jobbet, men jag stressas av (i vanlig ordning) av att få tiden att gå ihop (arbetstid, sjukgymnastik, hämndtjänst, flärdtjänst). Kanske min veckolånga semester kan dämpa aktiviteten av bältrosen.

Och trots semester så har jag sedan 23 semesterdagar kvar att ta ut i år. Omöjligt. Men kanske jag kan ta ut 70 dagar nästa år?

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen

Kommentarer stängda

Publicerad 24 september, 2013

Sakers beständighet

Varför jag kallar det för bröstsmärta vet jag inte riktigt, för det är inte i bröstet jag har ont. Dock har smärtan i två dygn bland annat fått mig att sova väldigt dåligt. Jag var tvungen att göra en korridorkonsult med en läkare i dag när jag ändå sprang ihop med honom. Han är inne på mitt spår. Det är en muskel till vänster om bröstet, närmast i armhålan, som ställer till det. Kanske jag bara belastat fel och fått någon typ av sträckning, träningsvärk eller inflammation. Om inte annat så har jag precis på samma ställe världens bältros. Men bältros ger mer en ytligt smärta och inte som nu, en invärtes muskelsmärta. Det enda jag noterat är att antiinflammatoriska och smärtstilla läkemedel absolut inte gör någon som helst skillnad.

Jag har alltid rejäl smärta någonstans i kroppen. Det är kroniskt. När det poppar upp ett nytt smärttillstånd som jag inte haft tidigare, så triggar det också min panikångest och det har varit ett par jobbiga dygn. För jag vet att panikångest är en irrationell känsla som inte har någon verklighetsförankring. Ändå kan jag inte parera denna panikångest eller tänka bort den. Den bara kommer och är där.

Trött. Jag blir så trött av det här med smärta och panikångest. Det tar energi.

Trots ovan har jag i dag försökt ignorera känslorna och lekt lokomotiv på jobbet – eller ångvält. Var fick jag den energin ifrån? Eller förklarar det kvällens sänkta stämningsläge?

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 22 september, 2013

Tajt

Tiden. Klockan. Timmarna. Jag har precis bokat om veckans alla hämttider för flärdtjänsten, för hur jag än vänder på det så får jag inte ihop mina arbetade timmar per vecka. Delvis beror det på dålig planering från flärdtjänstens sida, men det beror också på att jag varje vecka tappar tre timmar på grund av sjukgymnastiken. Jag måste jobba mer, men det är svårt. För jag har också hämndtjänsten som behöver sina timmar. Plus att jag inte får arbeta för många dagar på rad enligt en gammal rehab-åtgärd. Dessutom måste jag begära mertid (eg. flex) när jag inte får ihop timmarna på en dag, samtidigt som jag också måste ansöka om mertid (igen, eg. flex) om jag råkar komma för tidigt eller stanna kvar för sent på jobbet.

Det eviga pusslandet. Trots att jag åker till jobbet en timme tidigare på morgonen och sedan stannar kvar där ytterligare en timme på kvällen, hjälper inte. Jag går fortsatt minus från dag till dag. Och jag kan inte förklara det. Jag har blivit väldigt misstänksam mot vårt flexsystem som är relativt nytt. Fungerar det verkligen? Ingen verkar bry sig när jag ifrågasätter det. Klart teknik fungerar! Väl?! Nja. Min erfarenhet säger något annat…

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Kampen Personligt Spooky Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda