Kategori: <span>Litteratur</span>

Det här har jag skrivit förr, om svenska språkregler när det gäller förkortningar. När det handlar om förkortningar av ord så har regelverket ändrats fram och tillbaka genom åren. Det som gäller i dag, är de regler som kom 2000-2002 och som gavs ut av Svenska språknämnden. Dessa svenska skrivregler ges numera ut av Språkrådet som gav ut exakt samma regler på nytt 2008.

Till en början kan jag säga att det finns två spår för förkortningar – ett med punkt, ett utan punkt. Det viktiga är att följa ett spår och stå fast vi det. Själv föredrar jag förkortningar med punkt (avbrytningsförkortningar), och anledningen är att vi i dag skriver de flesta texterna i datorn. Vid förkortningar utan punkt är det lätt för ett dataprogram att göra avstavning mitt i en förkortning, och det är inget som rekommenderas. I Word kan man göra ”hårt mellanslag” för förkortningar utan punkt, så det inte avstavar. På webben får man med hjälp av html-kodning lägga in att specifikt ord inte ska avstavas. Men varför vara så omständlig när man kommer förbi dessa problem genom att använda punkt?

Ytterligare en regel finns när det gäller förkortningar. Undvik förkorta ord om det inte är på grund av utrymmesbrist! Därmed faller hela påståendet att man ska förkorta på webben som har obegränsat med utrymme att skriva på, till skillnad mot när man sitter och skriver på ett A4-papper för hand eller med gammeldags skrivmaskin.

I över tio år har jag varit handledare åt sekreterare, både kollegor och studenter, som är väldigt osäkra på hur man förkortar korrekt. Dels finns det olika typer av förkortningar, där olika regelverk gäller, och dels så har man över tid fått lära sig olika regelverk för förkortningar. Till slut blir det förvirrande när det kommer till att bestämma sig för hur en förkortning ska se ut. Därför har jag sammanställt följande, och jag förespråkar ”punktförkortning”.

• Månader och veckodagar kan förkortas men det bör undvikas. I veckodagarna tar man bort –dag. Alla månader kan förkortas utom maj.
• Språknämnden/Språkrådet rekommenderar punkter vid avbrytningsförkortningar (som bl.a. och fr.o.m.). Väljer man att inte använda punkt måste mellanrum finnas.

Det finns olika typer av förkortningar:

• Avbrytningar (med punkt) som adr., etc., bl.a., forts., resp., t.ex., åtm., pat., fr.o.m., t.o.m., p.g.a.
• Sammandragningar (utan punkt) som jfr, dr, gm, hr, i sht, tfn, Gbg
• Internationella beteckningar för måttenheter (utan punkt) som km, g, l, m, ml, cm
• Initialförkortningar (utan punkt och utan mellanrum) som UV, EU, FN, GP, SAOL
• Initialord som inte är egennamn skrivs alltid med små bokstäver. bb, bnp, cd, cp, mc, ms, pc, pm, pr, pvc, tv, vd, wc
• Initialförkortningar som läses ut som normala ord. aids, hiv, damp, laser, radar, syo
• Förkortning som utgör ett egennamn. Fass, Fifa, Nato, Saco, Stim
• Initialförkortningar där stora och små bokstäver växlar. FoU, JämO, REoS
• Kortord (utan punkt) som labb, labbet, temp, tempen
• Fysikaliska och kemiska beteckningar. mW, dB, pH
• Tautologiska sammansättningar. cd-skiva, ISBN-nummer, TIA-attack
• Genitivändelser: avd.:s, pat.:s, Gbgs, EU:s valutor, Unicefs julmärken, tv:ns, cd:ar, mc:n. KSSS’ styrelse eller KSSS styrelse eller KSSS:s styrelse. Internationella måttförkortningar får inte genitiv-s eller andra böjnings- eller avledningsändelser.
• Förkortningar vid sammansättningar använder sig av bindestreck. nr-serie, KU-förhör, DNA-molekyl
•  Valutaförkortningar kan sättas antingen framför eller efter beloppet.