Kategori: <span>Vardagsblogg</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Snart är jag för gammal för att få studielån, och lika bra är väl det eftersom man måste betala tillbaka vartenda öre innan man går i pension. Den studieskuld jag har tog jag när andra regler gällde, vilket innebär att min skuld avskrivs vid pension. Men jag har betalat klart om åtta år vid 51 års ålder, så här avskrivs inget!

Varför tänker jag på studielån? Jo, jag leker med tanken om att omskola mig. Nej, det är inte aktuellt, men nu är jag så pass gammal att jag borde veta vad jag vill bli när jag blir stor? Nix! Jag har fortfarande ingen aning. Jag halkade in på nuvarande yrkesbana i avvaktan på att komma på vad jag skulle studera till. Och på den banan har jag nu befunnit mig i 21 år.

Där är så mycket jag ville bli… som aldrig blev… och som jag inte längre är intresserad av.

  • Racerförare (jag har knappt kört bil alls, senast för 20 år sedan)
  • Nunna (de såg coola ut, insåg inte att jag var av fel kön)
  • Präst (de jobbade ju bara på söndagar)
  • Kirurg (skära i inälvor är kul!)
  • Frisör (kreativt)
  • Målare/tecknare (kreativt)
  • Lärare i svenska, franska, historia, religion, teckning, musik
  • Butiksbiträde
  • Personalvetare/-strateg (kom in på utbildningen men 1) fick ms och 2) flyttade till Göteborg)
  • Sjuksköterska (kom in på utbildningen)
  • Arbetsterapeut (kom in på utbildningen)
  • Biomedicinsk analytiker (kom in på utbildningen)
  • Farmaceut (jag kan mycket om läkemedel)
  • Bibliotekarie (varit sommarvikarie utan utbildning)
  • Postkassör (tack och lov blev det inte så – de existerar ju inte längre!)

Sedan minns jag inte mer. Men hade inte ms och Göteborg kommit i vägen så hade jag vid det här laget varit personalsekreterare. När jag fick ms fick jag behålla min plats i ett år, men då flyttade jag fräckt nog. När jag kom till Göteborg räckte plötsligt inte betygen och jag fick en nytändning i jobbet som var annorlunda jämfört med samma jobb i Kristianstad. Dock jag har ändå fortsatt att utbilda mig, men inte till något annat yrke.

Om jag skulle välja på nytt baserat på ovan tidigare jobbdrömmar? Vad ligger mig närmast? Förmodligen fortfarande som personal… förlåt, numera säger man HR-strateg! Kanske. Jag möte många HR-människor dagligen och de verkar ha så… tråkiga jobb?! Ja, då har jag inget att välja mellan i listan ovan. Hade jag haft betygen så hade jag faktiskt blivit läkare, men istället är jag resursperson (kan man välja att se det som) inom vården som fortfarande efter 21 år fascinerar mig. Min yrkesroll har utvecklats något enormt och går inte längre att känna igen jämfört med 1992. Jag är själv ”skuld” till mycket av det – att jag har mitt sjukvårdsintresse och nyfikenhet, samtidigt som jag gärna tar till mig sådant som är nytt. Jag kan inte säga att jag stagnerat.

Ändå. Jag skulle aldrig i dag välja att utbilda mig till vårdadministratör, eller medicinsk sekreterare. Varför kan jag inte förklara. Men helt klart skulle jag nog välja något vårdrelaterat ändå, oklart vad.

Nej, jag har inte fantasi nog att komma på något annat att bli än det jag är. Jag är nog trots allt på rätt plats. Det tog bara drygt 20 år att inse.

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Hälso- och sjukvård Minne Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Förmodligen är detta värsta arbetsveckan i mannaminne (nej, jag minns inte särskilt lång tillbaka i tiden)! Åtminstone är jag så fullbokad man bara kan bli vad gäller möten som avlöser varandra utan att jag hinner hämta andan (eller sitta ner på mitt rum). Eller – jag kommer att bo väldigt mycket i en taxibil som ska köra mig mellan olika möten, så kanske jag där kan hämta andan. Förresten nej, jag kommer att tappa andan stup i kvarten med tanke på hur taxi kör.

Annars vet jag inte hur jag har det. Jag kan inte sluta fokusera på mitt späckade schema den här veckan. Förmodligen är det inte så farligt, för när jag är på möten så sitter jag ju. Men det är många möten. Och jag måste alltid prata. 1) Antingen för att jag är tvingad (som i dag då jag var ordförande). 2) Jag kan aldrig sitta passiv utan att lägga mig i.

Men det är lite jobbigt att prata just nu. Jag snubblar på orden, stakar mig, vänder på orden, finner inte orden. En liten ms-förhårdnad i hjärnan ställer till det för mig. Men stoppar mig inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Nu orkar jag gå igenom resterande tv-vecka.

Märkligt nog så finns där inget att se på tv fredagar. Därför går jag raskt vidare till…

The Vampire Diaries TV6 lördagar kl. 18.00-19.00

Eftersom SVT är väldigt nyckfulla vad gäller True Blood, så är detta enda vampyrserien värd att se just nu på tv. En serie som blir bättre och bättre för varje säsong och som nu också ska få en spinnoff i form av The Originals. I tVD har nu också Elena blivit vampyr men slits fortfarande mellan de två vampyrbröderna. Töntig tonårsförälskelse. Men det blev lite intressant när ursprungsvampyrerna dök upp med sina intriger, och mer intressant kan det bli nu när de får sin spinoff.

Bedlam TV11 lördagar kl. 20.00-21.00

Engelsk skräck där avsnitt 1 sändes i går. Det handlar om ett psykiatriskt sjukhus som numera är ett hotell, och där det bor arga spöken. Specialeffekten är lite too much, men i övrigt väldigt engelskt. Ungefär som Torchwood.

Suits SVT1 lördagar cirka kl. 22.15-23.00

Den absolut bästa tv-serien just nu på tv! Ett tips är att köpa dvd-boxen (säsong 1, säsong 2 visas just nu på tv), helt klart värt pengarna. Serien är intelligent och med väldigt bra skådespelare. Det handlar om en advokatbyrå där en av huvudkaraktärerna har fotografiskt minne och utger sig för att vara advokat utan att egentligen vara det. Men som sagt – otroligt bra!

United States of Tara Kanal 5 söndagar cirka kl. 03.25-03.50

Ännu en höjdarserie! Som tyvärr gömts undan i tablån. Säsong 1 var jag tvungen att köpa som dvd, men följer nu säsong 2 på tv. Hemmafru med multipla personligheter, vilket ställer till det för både henne och familjen.

Face off TV6 söndagar kl. 19.00-20.00

Tänk er Project Runway, men istället för att sy kläder så ska man lägga masker. Då menar jag inte att de stickar, utan att de skapar ”special-effects make-up”. Fascinerande.

How I Met Your Mother TV6 söndagar 20.00-20.30 och 20.30-21.00

Nej, vi har fortfarande inte fått se hur pappa mötte mamma, men det är underhållande.

Downton Abbey TV8 söndagar kl. 20.00

Om man nu missat serien på SVT så får man nu chansen att se serien från början på TV8 som i kväll börjar med att visa avsnitt 1, säsong 1. Ska jag ge det en chans igen? Jag är lite trött på engelskt kostymdrama.

Förutom de här serierna så händer det att jag ser Hissen, När livet vänder och Molanders. Men långfilmer ser jag nästan aldrig på tv. Jag är serieoman. Och ändå – jag spelar in väldigt mycket, men ser inte allt jag spelar in. Det enda jag inte kan missa är Suits.

||||| 0 I Like It! |||||

Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Tittar jag på tv alltför mycket? Jag tycker själv inte det. Ska sanningen fram så tittar jag aldrig på tv-sändningarna, utan jag spelar in och tittar senare. Om jag känner för det. Men det jag spelar in just nu är följande…

Grimm TV6 måndag till fredag kl. 12.40-13.40

I fredags började man med repriseringen av säsong 1. Jag har bestämt mig för att ge serien en andra chans, då jag gav upp efter ett par avsnitt för något år sedan. Jag måste också erkänna att jag trots allt är väldigt svag för skräck, särskilt när det handlar om monster. Man kan väl säga att serien är lite Buffy the Vampire Slayer i sitt upplägg.

The Exes TV6 måndagar kl. 22.00-22.30

Dags för avsnitt 3. Jag är inte helt såld på den här serien med tre frånskilda karlar som lever tillsammans. Humor där jag hittills inte skrattat eller ens fnissat. Jag borde dumpa serien. Förr eller senare.

Det okända Sjuan måndagar kl. 21.00-22.00

Jag är så innerligt trött på detta nonsensprogram. Visst, det är fortfarande lite kul med folks upplevelser med spökerier, men jag är inte imponerad då man aldrig verkar kunna ge belägg för någonting trots medium och research. Programmet har tidigare varit det stora samtalsämnet på jobbet, men inte längre. Och alla dessa tillbakablickar i vad som sas i programmet för två minuter sedan! Jag har längre minne än så.

Will & Grace Sjuan måndagar till fredag kl. 7.30-8.00

De sista säsongerna missade jag, så nu ser jag repriserna. Det gick verkligen utför med serien på slutet. Den här veckan är det också curling, så det blir bara tre avsnitt – tisdag, torsdag och fredag.

Arrow Kanal 5 tisdagar kl. 20.00-21.00

DC Comics har gett ut superhjälteserien Gröna Pilen, och detta är en mer ”verklighetsnära” version om en hämnare i en korrumperad stad. Rik slyngel, strandsatt på öde (ähum) ö under fem år, återkommer för att hämnas på sin döde far. Hyfsat bra om handlingen kan föras framåt. Det återstår att se.

The Following TV4 tisdagar kl. 21.00-22.00

Avsnitt 4 med Kevin Bacon. Massmördare har i fängelse lyckats skapa en sekt på utsidan som mördar i massmördarens namn. Kevis Bacon är den f.d. FBI-agenten som är insatt och kan tänka som massmördaren. Inget unikt upplägg, men hittills väldigt bra.

The Big Bang Theory Kanal 5 tisdagar kl. 21.00-21.30

Fortfarande nördigt kul. Särskilt sedan man tog in Mayim Bialik (Blossom) i rollen som Amy. Hon har gett sexuell frustration ett ansikte.

Body of proof Kanal 5 onsdagar kl. 21.55-22.55

På ett sätt är det här väldigt fjantigt – kvinnlig obducent som löser fall ute på brottsplatserna och som är med och förhör misstänkta gärningsmän. Jag ifrågasätter mig själv – varför ser jag på det här?

Plus SVT1 torsdagar kl. 21.00-22.00

Sedan Sverker slutade så har programmet fått ett seriöst uppsving. Det har blivit mer undersökande journalistik och alla får komma till tals.

Red Widow Kanal 5 torsdagar kl. 22.00-23.00

Ännu något jag är skeptisk över. Dags för avsnitt 2. I första avsnittet mördades maken och änkan är nu ensamstående med tre barn och väldigt stor kriminell familj. Den ofrivilliga gangstern, skulle vara en bra översättning av titeln.

Fortsättning följer… Det här var ju jobbigt att sammanställa!

||||| 0 I Like It! |||||

Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Det har varit så svårt att skriva något vettigt den här veckan. Allt rullar på som vanligt. Jag är ganska trött, för jag har börjat gå mer än vad jag egentligen klarar av – för att bygga upp någon form av kondition. Dessutom försöker jag några timmar om dagen stå vid mitt skrivbord (höj- och sänkbart) för att få lite fysisk styrka. I normala fall kan jag gå cirka 100 meter och stå i max en kvart. Jag är envis och överanstränger mig då jag behöver det. Konsekvensen är tröttheten och att jag blir skakig, men jag kämpar med att försöka komma över den där tröskeln.

När nämnde jag magsmärtan sist? Den där neurogena/neuralgiska nervsmärtan som endast kombinationen av antiinflammatoriska läkemedel och antiepilepsimedicinering kan dämpa (men inte tag bort)? Tja, det är riktigt bra faktiskt. Fortfarande är jag väldigt påverkad av antiepilepsimedicineringen och jag kan inte trappa ner eller ut doseringen, men smärtan påverkar mig inte så mycket mer. Den är nästan borta. Vissa dagar känner jag av den, men inte så intensivt. Jag kan nu ha jeans på mig om jag inte sätter mig (gå och stå, helt okej).

Så det går framåt även om det är det fysiskt mest kämpiga jag gjort eller varit med om. Jag får helt enkelt sköta min egen rehabilitering, för sjukvården räknar jag inte med. Konstaterar jag utan att vara bitter.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Nu när jag haft en semestervecka och därefter jobbat ett par dagar, så känner jag mig ånyo redo. Ja, ta mig tusan! Jag tror jag tar lite semster till i slutet av veckan! Hur ska jag annars hinna göra av med all semester innan året är slut? Och plötsligt ser framtiden inte så betungande ut. Jag har i dag varit (kliniskt?) deprimerad på grund av det jag skrev i går och det schema jag publicerade. Vill bara dra mig undan. Så då gör jag det.

I dag satt jag och höll i en informell föreläsning för sjuksköterskor om ms. Jag vet inte riktigt, men jag tror inte alla mina arbetskamrater känner till min ms eller vilka begränsningar jag har. Om det sedan är så värdefullt vet jag inte, men jag känner mig åtminstone lite sedd när man ställer frågor kring ms utan att jag varit den som tog upp det till diskussion. Jag berättar gärna, för jag tror jag kunskapsmässigt kan komma med något som inte bara är en medicinsk faktatext. Och kanske de kan förstå mitt aviga sätt då jag har ett behov av att… dra mig undan.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Kampen Minne Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Schlagermassaker à la Jontas sponsras inte av Coop, ELON, Marabou, Statoil och Telia. Bara så ni vet…

Årets schlagermassaker har utgått under delfinalerna eftersom det är tjatigt att år efter år bevaka totalt nio tv-sändningar (inkl. ESC), och då det i rådande näthatsdiskussion inte verkar riktigt PK att ens i elak humorform massakera schlagerskiten. Men sådana tankar ignorerar jag när det är dags för en final som denna.  

Globen har vi i år lämnat därhän till förmån av Friends Arena i Solna. Jag tycker det är märkligt hur man kan skrapa ihop 28000 personer i publiken när vi som bäst bara har tio falsksjungande strupkatarrer som finalister. Inledningsnumret med den dåliga låten Du ska till Malmö var lite överflödig med barn som ersatte Gina och Danny som programledare, för att sedan ha allsång med tidigare Eurovison-programledare (men varken Karin Falck eller Lill Lindfors var med, och vem f*n bryr sig om Kattis A, Anders L,  Harald T, Lydia C och årets Petra M?). Men man ville väl inte riskera att vara bättre än de tävlande bidragen. 

Ulrik Munther – Tell the World I’m Here

När jag ser Ulrik funderar jag på om han är en tjej från Bullerbybyn som växt upp till lesbisk pojkflicka. Den där frisyren är väldigt praktisk. I motsats till andra tävlanden har han inte uppåtstående knullrufs. Det som förolämpar mig mest med det här bidraget är scenografin som alltför mycket påminner om Paradise Oskars finska bidrag i ESC 2011. Stjärnor och planet(er) som bakgrund. Och väldigt trist avskalat med en artist som bara står rakt upp och ner och inte bidrar med något till en ljummen låt. Rösten höll inte nämnvärt och i de bättre stunderna kunde man ta det för en Håkan Hellström-imitation. Och jag gillar inte Hellström!

Kläder: Svart.

Betyg: 1 hundspark av 5 möjliga.

David Lindgren – Skyline

Förra årets stjärnskott, årets stärnfall. Ändå (kanske på grund av?) körde han med precis samma approach som förra året, men med en sämre låt. Trots dimmridåer och dansare så kunde man inte undgå falsksången, vilket i sig är märkligt om man är så märkvärdigt känd som musikalartist. Eller, känd vet jag inte. Det vara bara något Gina och Danny nämnde i förbifarten. Och den här gången blev jag lite rädd över Davids galna stirrblick och vargagrin. Sån blir jag också ibland och det involverar en plastpåse och lite lim.

Kläder: Svart och vitt.

Betyg: 2 burkar björnklister av 5 möjliga.

State of Drama – Falling

Den enda mesrocksballaden som dessutom framfördes av en stadig röst. Men så tråkig att lillhjärnan föll i koma på mig. Det jag hann notera var att bandmedlemmarna egentligen var för fula för att vara med på scen.

Kläder: Svart och grått.

Betyg: 2 dramaqueens av 5 möjliga.

Anton Ewald – Begging

Tänk, Kempe fick med en låt i år. Av någon anledning har han inte kunnat skriva en vettig låt på över tio år. Kanske det är därför man fick kasta låten efter en dansare som med svag röst försökte överrösta sin egen overlay i playbacken. Nej, jag kan inte kalla det för singback. Det skulle inbegripa sång från Antons sida. Och de där byxorna han haft på sig i alla deltävlingar – uppdragna till armhålorna och ändå såg det (baktill) ut som om han skitit på sig.

Kläder: Svart och vitt.

Betyg: 1 Sean Banan-blöja av 5 möjliga. 

Louise Hoffsten – Only the Dead Fish Follow the Stream

Där är något med låten som känns ologisk, jag kan inte specificera mer än så. Halvt upptempolåt som framförs gudomligt av Louise med sin erfarenhet och säkerhet, och utan att rösten låter som repor på fönsterglas. Men låten är inte en utav hennes bättre, men i det här sammanhanget ändå bra. Jo, texten är också lite märklig. Åtminstone när man låter en bakgrundskör ständigt upprepa textraden om död fisk.

Kläder: Svart med paljetter.

Betyg: 3 varma fiskar av 5 möjliga.

Ralf Gyllenhammar – Bed on Fire

Jag är chockad! En av de bättre låtarna, bättre artisterna, bättre scenografierna – totalkrasch! Stark (som i kraftfull) röst, men det hjälper inte när det blir så här falskt och skakigt. Och sången var inte särskilt följsam till musiken och Ralf lämnade sin flygel innan hans låtsasspelat klart. Han verkade ha bråttom?

Kläder: Svart och lila.

Betyg: 2 tomtebloss av 5 möjliga.

Ravaillacz – En riktig jävla schlager

Första tonerna lovar nästan att det ska bli riverdance av. Men så börjar brölandet som låter som brunstiga älgar. Visst, karlarna kan sjunga och är scenvana, men vad hjälper det? Låten är en klassisk dansbandsdänga men med något mer intelligent Dorsin-text. Om man då inte låtsas om själva refrängen. Jag uppskattar inte plojframträdanden.

Kläder: Svart.

Betyg: 1 rollator av 5 möjliga.

Sean Banan – Copacabanana

Äntligen lite show! Jag beundrar Sina Samadi, men jag klarar inte av Sean Banan. Jag är för gammal. Det som är bra här är att man ändå försöker skapa en show. Sången är nasal då magstöd saknas, men det är åtminstone inte falskt. Och sång är där bara i refrängen, verserna ska vi inte prata om.

Kläder: Vitt och rosa – mycket och ingenting.

Betyg: 0 humor.

Robin Stjernberg – You

Så fort Robin presenterades så vrålade publiken upphetsat. Inte trodde jag att han var så populär? Låten är riktigt, riktigt bra även om sången stundtals lyckligtvis döljs av ett frenetiskt wailande. Det engelska uttalet är inte heller alldeles perfekt, men detta är låten man blir glad av.

Kläder: Obestämt gråbeige.

Betyg: 4 känslosamma grimaser av 5 möjliga.

YOHIO – Heartbreak Hotel

Ännu en totalkrasch! I första delfinalen var detta ett perfekt framfört nummer, men nu blev jag skakad av hur falsk sången var, och som blandades med omotiverade vrål. Jag tyckte detta var väldigt pinsamt och bedrövligt. Hur japanska trosor kan bli våta av detta förstår jag inte.

Kläder: Vitt och rosa.

Betyg: 2 järntabletter av 5 möjliga.

Sammanfattning 1:

Det bjöds på väldigt lite show, det var sparsamt med koreografi, många hade valt eld och rök till sina framträdanden, extremt mycket falsksång, många svaga låtar, fantasilösa kläder med mest svart. Finalen av melodifestivalen kändes väldigt begränsad budget. Hur röstningen skulle gå, vem som skulle vinna, var väldigt oklart så här långt i tävligen även om jag hade mina misstankar.

Pausunderhållning 1:

Nej, Dawn Finer var inte särskilt rolig, men det fyllde åtmintone ut lite programtid om nu det var syftet. Men jag ser det som en dödssynd att man spottar ut spettkaka! Jag saknar spettkaka.

Greenroom – Claes Malmberg blev politisk vilket säkert leder till ännu en motiverad anmälan till Granskningsnämnden.

Barnkör och Loreen framförde Euphoria i en ny värdelös tappning. Inget slår originalet.

Jurygruppernas röster:

Jag räknar bara upp 12-poängarna.

Sean Banan – av Cypern.
Louise Hoffsten – av Spanien.
Ulrik Munther – av Italien, Frankrike, Storbritannien.
Robin Sternberg – av Island, Israel, Kroatien.
David Lindgren – av Malta, Tyskland.
Ralf Gyllenhammar – Ukraina.

Placering: 1. Robin. 2. Ulrik. 3. David.

Pausunderhållning 2:

Tack till kören och dansarna, samt La Camilla till hennes nya jobb där.

La Carola framförde Främling i en ny upphottad 90-talsversion där innehållet gått förlorad i form av text och sång. Efteråt följde lite allsång som inte gjorde sig särskilt väl i tv, men som jag misstänker var magisk för de som fanns i publiken. Men, nej. Jag hade hellre hört originalversionen av Främling.

Resultatet:

Telefonrösterna blev prcentuellt poäng att läggas på internationella juryns redan lagda röster.

2,6 % = 12 poäng till David Lindgren
3,7 % = 18 poäng till State of Drama
6,7 % = 32 poäng till Ravaillacz
8,5 % = 40 poäng till Ralf Gyllenhammar
8,7 % = 41 poäng till Sean Banan
9,4 % = 44 poäng till Ulrik Munther
10,4 % = 49 poäng till Louise Hoffsten
12,5 % = 59 poäng till Anton Ewald
15,8 % = 75 poäng till Robin Stjernberg
21,7 % = 103 poäng till YOHIO

Sammanfattning 2:

Procentsatserna är intressanta. Det finns ett bottenskrap, en toppstrid, men de flesta hamnade i mellangården på omkring 40 %. Svenska folket valde YOHIO, men eftersom jurygrupperna uppskattade Robin mest så blev det också Robin som vann. En reflektion är också att det är tur att jurygrupperna inte gillade Anton mer, för tänk om han vunnit (hu, hemska tanke)!

Jag är glad över att Robin vann. Det är den bästa låten (från finalen) och det är låt och inte artist som tävlar, även om många glömmer det. Mina betyg ovan är inte en efterkonstruktion, utan jag hade faktiskt Robin som favorit efter att först lyssnat på alla bidrag. Jag ignorerade tidigare delfinaler och jämförde bara kvällens låtar. Mina tidigare favoriter tyckte jag gjorde bort sig (som Ralf).

Det fantastiska är också att det blev ännu ett år där en Idol-tävlande vann melodifestivalen. Dessutom första gången någon från Andra chansen vunnit hela finalen. Imponerande.

Ändå saknade jag några av de tjejer som tidigare slagits ut i delfinalerna och som har bättre låtar än Robins. Men man kan inte få allt.

Jag är nöjd. En skåning vann. Och ja, jag telefonröstade. På Robin Stjernberg. Några alternativ fanns ärligt talat inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Musik Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Schlagermassaker Surgubbe Tv Vardagsblogg

När jag i eftermiddags blev väldigt rörd, så var jag tvungen att försöka förstå vad det egentligen var för känslor jag kände. I kväll tror jag mig förstå.

Det var på fikarasten och vi började diskutera kyrkan, tro och så vidare. Någon hade gått ur kyrkan då berättade jag om mitt ofruktsamma försök till att själv också gå ur kyrkan. Om hur jag blev nekad eftersom jag inte 1) lät min ansökan bevittnas med två underskrifter, samt 2) ville uppge mina skäl till att gå ur kyrkan. Ingen kan nekas gå ur kyrkan med dessa ”krav”, men så var det för mig. Det upprörde de jag diskuterade med eftersom majoriteten jag arbetar med har syskon/make/med mera som är präster. Bara där blev jag upprörd (över att jag inte fått gå ur kyrkan trots att jag formellt gjort allt rätt), men värre skulle det bli.

Jag förklarade också varför jag inte vill ha med kyrkan att göra. När jag drog mig till minnes så blev jag, och de andra, än mer upprörda. Som jag skrev 2006 så var droppen när min far dog.

– Han och jag hade diskuterat igenom hur jag skulle gå till väga efter hans död, hur han ville att jag skulle arrangera hans begravning och så vidare. Hans önskemål var 1) gudtjänst i sjukhuskyrkan, 2) bara de närmaste närvarande (jag och hans fosterfamilj), 3) kremering.

– Jag var inte närvarande vid hans dödsbädd, där han var halvt borta av naturliga skäl plus inverkan av höga doser morfin. Tydligen dök präst och församlingsassistent plötsligt upp där.

– Efter han avlidit så terroriserades jag av fanskapet till präst med bihang. De ringde och skrev brev, de hade fått nya direktiv som inte överensstämde med det jag och min far bestämd. Och jag var en dålig son som inte följde min fars sista vilja. Om min far ens var vid medvetande när de stod över honom inför döden, så misstänker jag att han gjorde som vanligt. När han blev irriterad så körde han med det vaga ”aaa” som kan tolkas som ja. Typ ett stönande, som om han viftade bort något som han inte ville engagera sig i.

– De som min far påstods ha sagt, var att han ville vara begravningsgudstjänst i sin församling, alla kända och okända välkomna, samkväm efteråt i församlingshemmet, jordfästning. Så raka motsatsen till vad vi beslutat någon vecka tidigare! Självklart blev jag ambivalent men rådfrågade familj, släkt och vänner, som alla sa att jag skulle följa det jag kände. Och jag kände för att följa min fars sista önskan – den han och jag kommit överens om. Inte det fanskapet till präst med bihang med ledande frågor ställt till honom.

– Och som sagt accepterade inte fanskapet till präst med bihang att jag hade sista ordet i det här. Det var då terrorn började och de höll på i månader efter kremering och minneslund. Jag måste skamset erkänna att jag aldrig varit minneslunden av flera anledningar. Jag vill, men inte haft möjlighet (jag har bara varit hemma en gång på sju år och det är inte lätt att sedan fortsätta att ta sig till kyrkogården som ligger några mil bort i obygden).

Ja, mina arbetskamrater häpnade när de hörde detta. De ville inte tro på mig, för det ansågs vara så ofattbart och emot god sed och respekt. Så varför jag blev känslosam? Jo, förutom att jag åter blev förbannad över hela situationen för sju år sedan, så blev jag sorgsen/ledsen. För på något sätt blev min fars död befläckad, vilket kanske låter märkligt. Men det var väldigt smutsigt det fanskapet till präst med bihang hade för sig. Förutom att jag fick ”begrava” min far och hade ett dödsbo att ta hand om, så skulle jag stå till svars inför människor vars sak det inte var rätt att lägga sig i. Visst, en sak om de erbjuder något jag efterfrågar, annars inte. Jag markerade om och om igen att det de höll på med inte var okej, men de kunde/ville inte acceptera det. Mest av allt tycker jag synd om min far, om han vetat kaoset det ledde till. Särskilt som han inte var troende eller särskilt kyrklig.

Ja, jag blev arg och sorgsen om vartannat i dag.

Både fanskapet till präst samt bihanget har i dag tjänster inom andra församlingar. De borde inte ha några tjänster alls. Och jag borde inte vara med i Svenska kyrkan. Och den inställningen hade jag även sedan tidigare, då ovan – som sagt – bara var det som fick bägaren att rinna över. Dessutom har jag inte satt min fot i kyrkan på sju år. Jag totalvägrar.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Minne Övertygelse Personligt Skräp Vardagsblogg

Dagarna är inte bara soliga, de blir varmare också. Det är riktigt skönt att gå ut nu när temperaturen ligger på +5 grader. Lika skönt är det att ha balkongdörren öppen dagarna igenom. Som det är nu – så vill jag frysa tiden.

Syftet med min kortsemester är vila, och vilar gör jag. De senaste månaderna på jobbet har varit väldigt uppskruvade. Men inte ens under min semester får jag vara ifred utan det kommer anklagelser mejlledes. Där är alltid någon som inte tycker att jag gör tillräckligt, men då blir jag mest förbannad och får försöka behärska mig. Förståelse är inte alltid något jag kan förvänta mig ens om jag förklarar att jag på 75 % ska hinna med åtta olika roller som egentligen är fyra heltidstjänster. Och jag vill aldrig ta upp ms som en ursäkt, att stress inte förbättrar situationen. Jag försöker svara kort och korrekt. Fungerar inte det hänvisar jag till att det får bli en chefsfråga. Och där är jag alltid beskyddad. För bevisligen har jag en hög kapacitet men det får finnas gränser vad man begär av mig med tanke på min arbetsprocent. Något som är ett eget beslut hos mig, det är hur jag prioriterar. Och jag prioriterar aldrig fel. För andra att acceptera!

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Personligt Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Trots semester har jag inte hållit mig ifrån jobbmejlen. Jag måste kolla den. Det ingår i mitt uppdrag eftersom ingen annan har tillgång till min mejl. Det där med offentlig förvaltning…

Det har varit en riktig slappardag. Jag fick Skyfall-dvd:n i brevlådan och har nu sett den. Filmen alltså. Med Bond. James Bond. Den var lite homoerotisk (Bond mer eller mindre erkänner att han lega med män) och lite lam. Där var inget storslaget eller extraordinärt, utan var ganska… grå. Mycket har redan sagts om Skyfall och vad som händer i filmen är känt för många. Ändå ska jag inte avslöja någonting. Mer än att jag hade två på rätt punkter – 1) introduktion av en känd karaktär vi inte sett under Craig-eran, och 2) en karatär byts ut. Betyg? 3½ av 5 sängfösare.

Vad gör jag annars under min exklusiva semester? Tja, jag har hittat gamla papper. Sådant som ska sorteras och som jag inte orkat göra de senaste 25 åren. Här ska det fyllas sopsäckar!

Och jag funderar mycket. Jag släpar runt på väldigt mycket som jag borde lämna bakom mig. Jag behöver lugn och ro för att kunna fundera och lyssna inåt.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Film Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda