Kategori: <span>Dravel</span>

Publicerad 2 juni, 2013

Jag är Gud


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Varför jag blir så mycket tröttare när jag arbetat helg, förstår jag inte. Kanske jag arbetar mer intensivt, sitter mer still och fokuserar för lång tid blicken på en datorskärm? Om jag arbetar hela helgen, eller som denna helg endast i dag, har ingen betydelse. Jag blir ledbruten, får värk, blir utmattad i kroppen. Ändå är helg det jag helst vill ha som arbetsdagar. Just för att jag kan koncentrera mig på en uppgift utan att bli avbruten. Balansgång har aldrig varit min grej.

Jag hade fel i går, eller om jag var otydlig. Anledningen till att jag gillar kaos beror på att mitt mål är att bringa ordning i kaoset. Det är inget tillstånd jag alltid vill befinna mig i; kaos. Det är tillfredsställande att se saker och ting lägga sig på (rätt) plats. Jag är helt enkelt Gud som strävar efter sjunde dagens vila efter att jag sett att allting är gott.

Min hemfärd skars av då det skulle vara någon parad som skulle dela staden. Det visste jag om sedan tidigare, så att jag kunde omdirigera flärdtjänsten.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning

Kommentarer stängda

Publicerad 29 maj, 2013

Tid och pengar

Ett visst mått av obehag infinner sig när man inte kan kolla nätet under dagen. Det känns som om man missar allt vad nyheter… heter… när man inte kan kolla sin mobil eller dator. Dag 1 är avklarad vad gäller Excelutbildning, och trots att raster fanns samt att man satt framför en dator med nätuppkoppling, så fanns aldrig tiden. Hemkommen har jag kastat mig över nätet utan att för den del finna något intressant. Livet går sin gilla gång med elände och katastrof – så ock ute i världen.

Jo, jag hann åtminstone kolla min jobbmejl via mobilen under dagen, för där var det intressant. Det är kul när man få ta del av andras pajkastning sinsemellan. Det blev dagens cliffhanger. Vem som skulle svara med vad och så. Och egentligen helt ointressant för min del.

I går sökte jag om sjukpenning via e-ansökan på nätet. Det kändes lite dumt, men betydligt enklare än att skriva i papper som sedan ska postas. Det dumma är att jag fått ansöka om en ynka dag (dag 15 av 15). Detta drar resurser både från mig och från FK, men trots allt så förlorade jag 2000 kr på att stanna hemma i två veckor från jobbet. Kanske jag kan få några kronor extra? Det jag såg på nätet är att jag inte angett min förvärvsinkomst sedan 2011. Jag lät den stå kvar. För hur otroligt det än låter så har jag sänkt min lön 2012 jämfört med 2011. Hur lönen blir 2013 vet jag inte förrän i oktober/november (avtalet blev klar första veckan i april, men både regionalt fack och arbetsgivare mal långsamt i byråkratikvarnen). Jo, jag kommer säkert upp i 2011 års nivå, och förbi, under 2013 varför jag inte brydde mig om att ändra uppgiften hos FK. Dessutom får jag ju ob-tillägg några tillfällen i år som spär på årsinkomsten. Men det är svårt att förstå exakt vad det är man ska fylla i hos FK. Där stod att jag arbetade 100 %, men det gör jag inte. Det ändrade jag till 75 %, men vet inte om det är rätt. För när jag arbetar 30 timmar per vecka så säger FK att det är 100 % eftersom 30 timmar är min fulltid. Samtidigt ansökte jag om hel sjukpenning (för en ynka dag) vilket då blir 80 % av 75 % som egentligen är 100 %. Jag kryssade sedan i rutan att jag intygade ”på heder och samvete” att jag angett korrekta uppgifter. Egentligen borde där vara två rutor att kryssa i. För det var enkelt att kryssa i ”på heder”, men betydligt svårare ”på samvete”. För samvetet… vet… inte riktigt om det blev rätt.

Trots ovan… Räkningarna är betalda och det gick ihop sig trots minus 2000 kr i lön och plus 2700 kr i studieskuldsavbetalning. Jag har relativt bra lön. Den är låg, men det går runt och blir över. Mer kan jag faktiskt begära.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel

Kommentarer stängda

Publicerad 28 maj, 2013

Galen

Ja, då var arbetsveckan över! Eller… Äh, det återstår faktiskt ytterligare tre arbetsdagar, men upplägget är så annorlunda jämfört med vad jag kallar för arbetsdag att jag inte ser dem som det. Jag ångrar alltid att jag bokar in utbildningar, konferenser med mera. I stundens hetta (när jag ser en inbjudan) så blir jag så entusiasmerad att jag inte tänker mig för. Det jag glömmer bort i hänryckningens tid, är att jag faktiskt har begränsningar vad gäller fysik och ork.

Den här veckan ska jag på en tvådagarsutbildning som anordnas av ett privat företag där jag också ska vistas. Oron har kommit smygande så smått… hur ska jag orka… hur ser där ut… hur löser jag lunchen… hur långt måste jag gå… Och så vidare. Därför tog jag reda på det i dag. Jo, det är på femte våningen. Hiss finns. Där finns också ett lunchrum så att jag kan ta mat med mig istället för att vingla ut på stan (panikångesten ligger och lura efter dagen som varit). De enda orosmomenten är just nu 1) finns någonstans att sitta om flärdtjänsten uteblir/blir försenat, och 2) orkar jag sitta låst i skolbänken två heldagar? Samtidigt vet jag att allting löser sig. Och att jag efteråt inte alls ångrar att jag hoppade ut i det okända.

Jag försöker komma ihåg ”aldrig mer”, att jag verkligen inte vill bli exalterade när inbjudningar dyker upp. Men jag verkar alltid glömma. Och jag har redan anmält mig till ytterligare en tvådagarskonferens till hösten samt att jag vill gå på ytterligare en tvådagarskonferens i höst. Ska jag aldrig lära mig?

Ambivalent. Jag vill inte. Jag vill. Och så våndas jag när jag bokat upp mig och arbetsgivaren betalt dyra avgifter för min skull. Efter det kan jag heller aldrig ångra mig. Och det blir alltid bra. Men jag tror det aldrig i förväg.

Jag blir galen på mig själv.

Och så har jag nyligen varit sjukskriven och mår inte särskilt bra. Ändå erbjöd jag mig att ändra i mitt schema för att täcka upp luckor. Som om jag inte hade ett fullsmockat schema ändå.

För ett år sedan frågade min doktor om det inte var dags för mig att pensionera mig ytterligare 25 % med tanke på mitt hälsotillstånd. Men jag har ju inte tid! Jag är ju så himla engagerad och hoppar hela tiden in i något nytt som vänder upp och ner på mig där jag är överarbetad, slutkörd och panikslagen.

Sa jag att jag blir galen på mig själv?

Nå, men det är snart semester. I sju veckor. Förutom att jag ska jobba en dag per vecka under min semester. Plus att jag kanske drar tillbaka en utav semesterdagarna eftersom jag har så mycket att göra på jobbet.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Hälsohistoria Kampen Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 26 maj, 2013

Magproblem

I fredags och i går åt jag årets första svenska jordgubbar. Trots att jag tvättade dem ordentligt så fick jag… Om jag säger så här – jag har inte sovit i natt. Men efter i natt har det varit lugnt och jag kan åter trött och matt gå på en ny arbetsvecka.

Under ett par veckors tid har jag städat på Facebook och öppnat upp så fler kan ansöka om att få bli min vän. Efter 4½ år raderade jag Farmville och jag tog bort en massa kommentarer (som mest berörde 1) Farmville och 2) ”jag är trött och ska sova”). Så vad använder jag Facebook till? Jo, främst inkorgen med direktmeddelanden. Och några grupper (typ diskussionsforum) som jag är med i. Dravel hör inte hemma på Facebook. Till det har jag Twitter.

Arbetsvecka. Jag har fått stuva runt lite bland dagarna för att få schemat gå ihop då jag ska ge två upplärningar samt gå på tvådagarsutbildning. Jag hoppas min mage sköter sig nu och att jag inte heller har några större problem med skovet där vänsterfoten fortfarande är förlamad.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Kampen Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 18 maj, 2013

Obetydlig

Min blogg är ingenting värd. Ingen länkar till mig. Ingen kommenterar hos mig. Ingen besöker bloggen. Webbadressen har inget värde. Så ser det ut när jag googlar fram uppgifter om min blogg. Och jag håller med. Samtidigt undrar jag då varför jag envisas blogga? Tja, jag vet inte längre. Hittills i år har jag inte missat att blogga en dag, i tron att det kanske peppar mig själv att prestera, samt att det också drar lite trafik när man visar sig aktiv. Icke! Kanske jag borde lägga om min taktik till att bara blogga när jag känner för det och har något att säga. Gärna kontroversiellt, sånt genererar näthat – eller som jag kallar det för – önskvärd trafik med lite liv och rörelse.

Ack, jag vet inte.

Och är inte detta mystiskt, så säg?

 

En ny twitterföljare som bara har valt att följa fem väldigt viktiga personer (men tack!).

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Fundering Omvärldsbevakning Övertygelse Skräp Teknik Vardagsblogg

4 kommentarer

Publicerad 16 maj, 2013

Blandning

Tänk, något vettigt har jag (enligt mina mått mätt) ändå gjort under mina två veckor av ”ledighet”. Jag har lyssnat på en ljudbok, första boken alls sedan förra sommaren. Det är mitt tålamod som tryter när jag är ledig under arbetsveckorna. Jag är en sträcklyssnare/-läsare och vill inte avbryta för att sova/jobba. Därför passar det bäst att under längre ledighet ägna sig åt litteratur. Boken var okej, kanske lite bättre än så, kanske rent av riktigt bra? Jo, den var bra, men jag blir nästan alltid besviken när det kommer till ”öppna” slut. Jag tyckte mig märka att författaren hade lite väl bråttom att knyta ihop säcken och avsluta boken. Harlan Coben, Den enda lögnen.

Något som också händer när jag går hemma, är att jag är mer social på nätet. Det märks nog mest i inkorgar än officiella kommentarer på nätet. Till och med på Twitter är jag ovanligt tyst. Jag brukar ha mina ”rants” efter stressiga och tröttsamma arbetsdagar där jag bara vräker mig ur saker, högt som lågt. Men inte nu.

I morgon är det sista officiella sjukdagen. Hoppas min lekamen tar sitt förnuft till fånga tills på måndag, för jag vill verkligen jobba… Märkligt nog… Och jag måste göra allt annorlunda (dra ner på takten och på intentionerna). Är jag kapabel till det? Annars blir jag snart sjukskriven igen.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Kampen Litteratur Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 14 maj, 2013

No ESC

Eurovision Song Contest en tisdag gör att jag känner mig förvirrad. Är det lördag? Nej, men känslan av fest och stor tv-händelse rubbar mig ur tidsperspektivet. Förresten så skriver jag ingen schlagermassaker för ESC, om någon nu hade några förväntningar.

I dag fick jag mitt fönsterputs. 36 rutor på kvarten. (Lät det fel?) Min insats i det hela har varit att bära runt på 24 krukväxter efter en extremt kort natt. För i natt fick jag för mig att ladda ner en ljudbok som jag började lyssna på. Och det fortsätter jag med. När jag inte tar paus för att se några avsnitt av Veronica Mars.

Det börjar kännas som nedräkning inför arbetsveckan som kommer. Hur jag känner inför det? Nja, både och. Jag är nyfiken på hur jag fungerar, om jag fungerar. Orosmomentet är om skovet sätter käppar i hjulen för mig. Det tråkiga med det är inte förlängd sjukskrivning i sig, utan detta att jag måste träffa en neurolog i så fall. Enda vägen till en neurolog för ett akutbesök är att lägga sig på akutmottagningen där man får en utskällning av personalen då det bara vill ha in livshotande tillstånd. Ja, men vad är alternativet? Men trots allt – det är långt till måndag, så kanske jag klarar av att arbeta utan problem.

Mer då? Nej, jag har faktiskt en ljudbok som är viktigare än att dravla på nätet.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Litteratur Multipel skleros (ms) Musik Omvärldsbevakning Personligt Teveserier Tv Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 13 maj, 2013

Lat måndag

Den här dagen bara försvann. Jag har sovit ikapp förlorad nattsömn och fortsatte sedan på den inslagna vägen – sovit! Tydligen är det något jag behöver och jag märker fysisk förbättring om jag sover. Nackdelen i dag är att jag sov till 15.30 och sedan fick migrän en timme senare (sovit för mycket). Så vad gör man då? Jo…

Senaste halvtimmen (när jag inget såg) diskade jag, vek tvätt, sorterade tidningar, delade upp veckans piller (8-9 per dag + sprutan) och sitter nu framför datorn. Ja, jag kunde se igen när jag började dela piller – annars hade det varit lite… farligt.

Så! Nu har jag en kväll framför mig med djävulsk huvudvärk och kan bara göra en sak… Mitt terapiarbete med att lägga tillbaka bloggtext här från 1999-2012. Hur lång tid det tar? En månad per dag. Alltså lär det ta minst ett halvår. Eh! Ja, om jag hade varit fortsatt sjukskriven efter den här vecken, men det hoppas jag verkligen inte!

En veckas sjukskrivning avklarad, en vecka kvarstår. Hur fungerar jag så här långt? Tja. Jag har skov i benen som är väldigt slängiga och jag har svårt med balansen. Jag har ingen känsel alls i vänsterfoten. När det gäller panikångesten så kan jag handskas med den och allergimedicineringen har en bra effekt mot panikångest. Blir lite trött av den, men det var värst dag 1 och 2. Så den här veckan handlar allt om att vila och inte anstränga mig när jag har skov. Nästa vecka hoppas jag det mesta är borta och att jag då kan gå in i nästa fas – träna vardagskonditionen som försvinner på 2-3 dagar när man är immobiliserad. Nästa vecka blir därmed tuff – och jag ser fram mot det!

Jag har också haft tid att fundera på hur jag ska lösa mina stressituation på jobbet. Belastningen kan jag inte göra så mycket med, men jag kan sätta gränser tydligare och inte acceptera intoleransen jag möts i form av ”svängdörrar” trots att jag sitter med stängd arbetsdörr. Jag behöver arbetsro.

 

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 11 maj, 2013

Gnagande minne à 1984

Repris 2008:

På tal om att bli förnärmad. Året efter sprang jag och tjejkusinen på en granntant till min kusin. Kärringen: ”Är ni tvillingsystrar”? Min kusin skrattade bara och sa att vi var kusiner. Hon förklarade inte ens mitt rätta kön. Själv sa jag inget, men det var väl då jag slutade vara sminkad punkare (och övergick till att vara sminkad hårdrockare och skaffade långt hår).

Ja. Jag har varit långhårig! Ja. Jag har varit sminkad! Frågor på det?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Minne

Kommentarer stängda

Publicerad 11 maj, 2013

Jobbdröm

Drömmar brukar vara för pinsamma att återge. Men de betyder ändå någonting. Ibland åtminstone. Nattens dröm var väldigt specifik.

Det händer inte så ofta, men jag drömde att jag var tillbaka på min förra arbetsplats (1992-2000), men att det var i dag, nutid. Så mycket hade förändrats, så många av de jag kände hade slutat/pensionerats.

Och så är det. Hade jag åkt tillbaka till Kristianstad efter 13 år och återinträtt i min tidigare tjänst, så skulle inte mycket vara igenkänningsbart. Min dröm var en utrönande dröm. 1) Vill jag tillbaka till mitt gamla jobb? 2) Vill jag stanna kvar i Göteborg på nuvarande tjänst? 3) Vad hände med alla de jag kände och jobbade med för 13 år sedan?

Mitt medvetna jag vet svaren, så jag vet egentligen inte varför jag hade den här drömmen. Kanske det handlade om nostalgi. Jag saknar faktiskt hur det var då.

Nej, jag vill inte flytta tillbaka till Kristianstad bara för att jobba där. Och jag vill inte tillbaka till Kristianstad heller av andra anledningar. Visst, det känns lite jobbigt att bo så långt ifrån när man åldras, men jag känner mig fortfarande sviken eller hur jag ska beskriva det. Där finns en mentalitet som jag inte kan relatera till.

Jo, nog vill jag stanna kvar där jag är i Göteborg. Det är fortfarande spännande, men där är också en osäkerhet i hur det hela utvecklas. Här är så mycket förändring på gång att jag inte riktigt vet hur det involverar mig i förlängningen.

Jag vet väl på ett ungefär vad som hände med de jag jobbade tillsammans med förr. Trots allt var jag och hälsade på för sju år sedan, eller nåt. Och några träffar jag på nationella konferenser. Samt att jag har lite koll via Facebook. Men helt klart är att min tidigare arbetsplats förändrats, både i organisation/ledning och i vilka som fortfarande jobbar kvar. Men jag glömmer inte det vi hade.

En annan frågeställning jag hade i drömmen, var om jag inte kunde ha två arbetsplatser, både i Kristianstad och i Göteborg. För jag har band till båda arbetsplatserna, även om jag inte varit på den ena under nu väldigt många år. Svaret är naturligtvis att jag måste välja och att jag aldrig kan återvända till hur det såg ut för 13 år sedan då saker och ting förändras.

Jag är nu igenom halva min sjukskrivning. Kan det vara så att jag börjar sakna jobbet och då börjar tänka i ovan banor? Men jag gillade drömmen. Den var nyfiken och lustfylld. Men bara en dröm…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Minne Personligt

Kommentarer stängda