Kategori: <span>Hälso- och sjukvård</span>

Publicerad 13 juni, 2013

Hjärtinfarkt, 2


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

I dag fick jag ett skriftligt tack för att jag lämnat synpunkter/klagomål angående den felaktiga EKG-kopplingen. Ingen ursäkt eller så. Men att mina synpunkter skickas vidare i organisationen så att alla får ta del av det och kanske kan kvalitetssäkra sina rutiner.

Nu har jag fått kopior av mina EKG så ni själva kan jämföra. Ett där elektroderna satt fel, ett där allt är rätt och dessutom ser bra ut.

 

Men problemen har fortsatt även i dag. Nu så står det faktiskt i min journal att jag är hjärtsjuk, och då är jag hjärtsjuk! För ingen har rättat i journalen och ingen kan tolka nya det nya EKG:t. Som de dessutom inte kan finna. Trots att det är överfört till central plats via trådlöst nätverk. Därför har jag via jobbet fixat fram papperskopior som jag får ta med mig. För i morgon ska jag få kortisondropp.

En annan sak som jag fick veta i tisdags på akuten… Mina första sprutor som jag tog en varannan dag och fick hemska biverkningar a, höll jag på med i fyra år (1999-2003). Därefter gick jag över till andra sprutor som tas varje dag och utan biverkningar. De har jag nu hållit på med i exakt tio år (2003-2013). Men jag ska genomgå ny skallröntgen för att byta till annan behandling som inte är sprutor. För de verkar inte ha så stor effekt eftersom jag ständigt får nya och svåra skov.

Har skovet förändrats sedan jag var på akuten i tisdags? Både ja och nej. Det är egentligen oförändrat, men jag har börjat få stickningar i fingrarna. Det innebär att armarna också håller på att bli förlamade. Jag måste bryta skovet. Med kortison.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 11 juni, 2013

Hjärtinfarkt

I dag fick jag en hjärtinfarkt och låg på akuten i 5 timmar innan jag fick gå vidare… Typ. Min dag:

Efter att ha kollat på läkarschemat, så ansåg jag bästa tiden att gå till akutmottagningen vara kl. 09. Mycket riktigt. Inga patienter i väntrummet, direkt in för bedömning och prioritering av sjuksköterska (som i vanlig ordning skällde på mig eftersom neurologen hänvisar alla sina patienter till akuten). När jag förklarade att jag höll på att bli förlamad… så körde de mig på brits (!) in till undersökningsrum. Jag undrade varför jag inte fick gå. ”Nej, du är berättigad till att bli rullad” eftersom jag sagt att jag höll på att bli förlamad.

Jag klev in på akuten 09.05 och doktorn stod hos mig 09.30. Som sagt – jag har koll på när det är lugnt på akuten. Ett utförligt neurologiskt status utfördes. Och vi kom fram till… tvetydigheter. Bakjour fick kontaktas två gånger. För jag har symtom på förlamning men ändå inte. Jag uppfyller kriterierna för kortisondropp men det var inget som förespråkades. Jag får helt enkelt själv avgöra och då blir jag genast ambivalent. Och läkarna var ambivalenta. Det vi kom fram till är att jag får preliminär akuttid för kortisondropp inom de närmaste dagarna och behöver då inte gå via akuten igen. Man gjorde alla förberedelser i dag som om jag skulle få kortisondropp. Om ingen vändning av symtom sker inom ett par dagar så kommer jag att ta kortisondroppet för att bryta skovet. Varför gå med ett skov om jag kan bryta det? Varför avvaktar jag? Jo, där är ett problem med så här höga kortisondoser. Det kan utlösa en diabetes. Men ärligt så tror jag att jag tar kortison fredag-lördag-söndag. Om jag inte mirakulöst tillfrisknar på stört.

Eftersom man nu ändå förutsätter att jag kommer att få kortisondropp inom ett par dagar, så tog man alltså nödvändiga prover inför detta. Blodprover och EKG. Då hade läkaren redan försvunnit och skulle återkomma när provsvar förelåg. Han skulle återvända inom en timme men det dröjde 2½ timme (andra akutpatienter). Proverna såg bra ut. Men…

– Du hade en EKG-förändring. Har du bröstsmärta?

– Öh, nä?

– Har du haft bröstsmärta?

– Eh, nej?

 – Jag har pratat med kollegor som bedömt EKG då jag är lite osäker. Men du har alltså en EKG-förändring som måste följas upp. Har du några gamla EKG att jämföra med, för jag hittade inga.

– Ja, ni tog ett för några år sedan, men det är inte trådlöst överfört till datorn utan det måste vara skannat. (Doktorn springer iväg för att kontrollera och finner det, där var inga förändringar).

– Jag skriver en remiss till din vårdcentral så får de följa upp detta, det är säker inget, men de får nog gå vidare och beställa ett ultraljud.

– Vänta nu… Vad visade EKG? ST… eller…?

– Nej, T-invertering och förlängd R-våg. (Doktorn visste vad jag jobbade som och vad jag kan och förstår).

– Okej…

Och så fick jag gå. Tillbaka till jobbet. Jag var väldigt förvirrad över EKG-svaret och dök direkt på en läkare jag jobbar ihop med. Han tog fram mitt EKG från akuten och sa direkt ”det är felkopplat”. Och så fick jag ta ett nytt EKG på jobbet. Helt invändningsfritt! Jag är inte hjärtsjuk. När jag fick se mitt felaktiga EKG stod där en automatisk tolkning att jag hade en framväggsinfarkt.

Detta är väldigt anmärkningsvärt. Hade jag inte varit den jag är, så hade jag i månader fått gå och förutsätta att jag är hjärtsjuk. Det skulle ta månader av utredning innan de skulle upptäcka att jag är hjärtfrisk. Så frågan är… Om det inte hade varit jag? Om det varit en annan patient som inte är lika initierad i sjukvården? Det skulle knäcka den personen totalt. Som hade skickats runt för olika undersökningar, säkert fått läkemedelsbehandling som om denne hade haft hjärtinfarkt.

Jag skrev ett klagomål till neurologen efter detta. Det är inte deras fel, utan det är 1) sköterska på akutmottagningen som inte kan koppla ett EKG rätt, och 2) konsultläkare som ska kunna EKG. Min doktor som var oerfaren förlitade sig på dessa. Och det kunde få förödande konsekvenser för patienten (om det inte hade varit jag).

Dessutom kommer jag att nämna det till högsta ledningen eftersom jag emellanåt arbetar med dem. Jag är van vid att bli mer eller mindre kränkt, men jag tänker på patientsäkerheten för andra.

Hur fasansfullt detta än är, så har jag efteråt skrattat gott åt ovan med arbetskamraterna. Samtidigt som vi känner en viss inre smärta. Som inte är infarkt.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 10 juni, 2013

Förlamande

Och så är jag inne i ett ordentligt ms-skov! Jag har kommit smygande under cirka tre veckor, men blev akut lite värre i går mitt på dagen. Mina ben håller på att bli förlamade, jag är väl det redan i vänster ben och nu börjar det så smått i höger fot. Jag känner igen mig då det var samma visa för 14 år sedan innan jag fick diagnos.

Genomsnittet är väl att jag får ett skov per år. Detta är absolut det bästa skovet. Jag har ingen känsel i underkroppen (på huden) och det värker fruktansvärt (invärtes). Jag får gå försiktigt med hasande steg (kan inte lyfta fötterna) för att inte tappa balansen, men det går eftersom musklerna i vanlig ordning låser sig. Varför detta är bästa skovet? Jo, väldigt få skov går att behandla, på sin höjd symtomlindra. Detta skov har sitt ursprung i en del av hjärnan som går att behandla. Med kortisondropp under tre dagar. Ja, alltså… Tre tillfällen à några timmar. Konsekvensen är att man blir speedad, kan inte sova, får magkatarr. Har man tur så stoppas förlamningsprogressen och kanske till och med går tillbaka helt. Som för 14 år sedan.

Men jag vet ännu  inte om jag är kvalificerad till att få kortison. Eftersom jag inte har pågående infektion i kroppen (typ förkylning eller feber) så är det okej. Men eventuellt har jag väntat för länge. Helst ska droppet sättas inom 48 timmar efter första symtomet. Men eftersom skovet är progredierande, så har jag förhoppningar.

Egentligen skulle jag, efter uppmaning i dag, gått och satt mig på akutmottagningen (eftersom inga akuttider finns hos doktorn). Men att sätta sig där en eftermiddag/kväll skulle bli en väldigt lång väntan. Därför är det bättre att jag gör det i morgon eftersom jag vet när läkarna är tillgängliga (kollat läkarnas jourschema på jobbets intranät). Så istället för att sitta och vänta typ 8-12 timmar, så hoppas jag kunna passera på två timmar under morgondagen. Så har det gått alla andra gånger jag varit hänvisad till att gå till akuten.

Jag har absolut inte tid att bli sjukskriven. Jag måste jobba. Nu börjar också semesterledigheterna och jag ska ersätta andra.

Min egen semester? Den ändrades i dag (slutgiltigt?) från åtta till nio veckors ledighet. Hur många semesterdagar det blir? 20. Eller 16 om jag inte räknar med semesterkvoten.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Minne Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 22 maj, 2013

I dag, i morgon, för alltid

När man pratar om trollen… Genom mitt brevinkast har jag i dag på hallgolvet funnit Dagens medicin. Eftersom jag genom alla år – enda sedan de började trycka tidningen – pratat gott om dem, så borde jag någon gång få kraftigt rabatterad prenumeration eller kanske rent av gratis årsprenumerationer. Varför jag säger så? Tja, det kanske kan ha med att göra att de publicerade en intervju med mig 1998 (tror jag) samt att jag efter det varit med ytterligare 2-3 gånger. Det enda jag sörjer är att de inte oftare skriver om min profession inom sjukvården.

På tal om sjukvården… Jag har nästan gjort min arbetsvecka nu, säger jag en onsdag. Jo, det återstår bara fyra timmar av arbetsveckan. Det känns väldigt bra. Kanske för att jag ännu inte sett efter hur nästa vecka ser ut.

Okej, jag behöver inte titta. Jag har faktiskt redan memorerat nästa vecka, men valde att inte tänka på den. Och när jag säger så kommer naturligtvis hela planeringen upp till ytan i medvetandet. Två dagar ska jag visst ge upplärning, och två dagar ska jag utbildas i Excel (fortsättning/fördjupning). Det känns lite jobbigt om jag känner efter. För det innebär att jag inte få sitta i fred någon dag alls nästa vecka för att utföra egna arbetsuppgifter. Det börjar kännas lite pressat också eftersom det snart är midsommar och då allting ligger nere därefter på grund av semestertider. Folk är inte på plats. Arslen!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Media Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 14 maj, 2013

No ESC

Eurovision Song Contest en tisdag gör att jag känner mig förvirrad. Är det lördag? Nej, men känslan av fest och stor tv-händelse rubbar mig ur tidsperspektivet. Förresten så skriver jag ingen schlagermassaker för ESC, om någon nu hade några förväntningar.

I dag fick jag mitt fönsterputs. 36 rutor på kvarten. (Lät det fel?) Min insats i det hela har varit att bära runt på 24 krukväxter efter en extremt kort natt. För i natt fick jag för mig att ladda ner en ljudbok som jag började lyssna på. Och det fortsätter jag med. När jag inte tar paus för att se några avsnitt av Veronica Mars.

Det börjar kännas som nedräkning inför arbetsveckan som kommer. Hur jag känner inför det? Nja, både och. Jag är nyfiken på hur jag fungerar, om jag fungerar. Orosmomentet är om skovet sätter käppar i hjulen för mig. Det tråkiga med det är inte förlängd sjukskrivning i sig, utan detta att jag måste träffa en neurolog i så fall. Enda vägen till en neurolog för ett akutbesök är att lägga sig på akutmottagningen där man får en utskällning av personalen då det bara vill ha in livshotande tillstånd. Ja, men vad är alternativet? Men trots allt – det är långt till måndag, så kanske jag klarar av att arbeta utan problem.

Mer då? Nej, jag har faktiskt en ljudbok som är viktigare än att dravla på nätet.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Litteratur Multipel skleros (ms) Musik Omvärldsbevakning Personligt Teveserier Tv Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 12 maj, 2013

Jobbmejl

Sånt här gillar jag inte! Fick ett mejl:

Mailfiler med fler än 1000 mail i Inkorgen belastar mailservrarna oerhört hårt.
För att öka tillgängligheten till mailen har därför ett antal av de äldsta mail som låg i din inkorg flyttats till en mapp med namnet ”Extra Inkorg”.

Mappen ’Extra inkorg’ kan nås under ”Mappar” i menyn till vänster i mailfönstret.

Detta mail har skickats från en automatisk funktion och du kan därför inte svara på detta mail.
Vid frågor angående detta mail eller problem rörande de flyttade mailen, vänligen kontakta din lokala helpdesk!

//Domino Administration

[Din inkorg innehöll 1039 mail och 494 st av de äldsta mailen har flyttats till mappen ’Extra inkorg’]

Jag tycker de ska ge f*n i mina mejl! Särskilt som jag har 312 Mb utrymme kvar. Det som också gör det lite löjligt är att om jag fyller mina ”inkorgar” till 100 %, så börjar systemet radera de äldsta mejlen. Av den anledningen har jag inte bara den webbaserade e-posten, utan jag (arbetsgivaren) har också fått köpa programvaran så att jag kan lyfta över gamla mejl dit och inte riskera att något raderas eller flyttas per automatik. Vilket blir ännu löjligare när man förstår att ingenting ändå sparas lokalt på en dator, utan på arbetsgivarens webbservrar. Oavsett så sparas alltså mejl på någon server där de tar plats.

Det är inte lätt att hitta bland mejlen jag fått (mellan 2011-2013 so far), men det underlättar verkligen att hålla fast vid saker som mejlats ut. Som bevis och som källhänvisning. Ständigt uppstår frågor om ”vem sa det, när beslutades det” och allt sker mejlledes. Visst, man får lägga tid på att leta, men några alternativ finns inte. Dokument som mejlats ut finns oftast inte att läsa på webben eller i någon pärm.

När jag är tillbaka på jobbet måste jag flytta mejl till min fysiska programvara. Tydligen kan jag bara på webbmejlen ha de två senaste månadernas konversation – allt annat måste jag flytta över på andra webbservrar.

Hela systemet känns tungrott och ologiskt. Och snart ska vi gå över till Outlook – vad händer då med mina gamla mejl och åtkomst?

PS! I webbmejlen har jag sparat mejl från 1/1 2013. Januari till mars måste alltså nu flyttas till historikmejlen i fysisk programvara.

PS 2! Domino? Vad är det för e-postprogram? Jo, det är Lotus. Gamla, omoderna Lotus som har högre säkerhet än Outlook.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Hälso- och sjukvård Skräp Surgubbe Teknik

Kommentarer stängda

Publicerad 7 maj, 2013

NMO?

Besöket på vårdcentralen gick bra. Ja, vi kom väl inte fram till något annat än det jag redan visste (och bloggat om). Resultatet blev ett par veckors sjukskrivning (för vila, typ stressa av) samt en medicinering som matchar min helvetesmedicinering. Nej, jag ska inte gå på psykofarmaka, utan jag får något annat.

Doktorn gick över en gräns. Den om god sed. Men när h*n hörde om vad jag hade för yrke så fick jag ett tips ”som inte diskuteras med patienter”. Jag har svårt för att förklara det här, men som patient vill man inte höra vissa saker då man inte kan hantera det. Och en läkare kan inte veta hur jag som patient kan handskas med viss information. Lyckligtvis kan jag hantera, ta in och förstå när det gäller sjukdomar. Nej, det var väl egentligen inget märkvärdigt, men min doktor ifrågasätter starkt min MS-diagnos och tycker att jag ska läsa in mig på en differentialdiagnos som jag kanske borde diskutera tillsammans med min ordinarie neurolog. Tja, kanske? Jag vet inte hur troligt det är, men visst – kanske jag istället har neuromyelitis optica (NMO)? Jag tog faktiskt inte illa upp att läkaren kanske gick över en gräns. H*n lästa av mig rätt.

Det enda bekymmersamma med NMO och att jag inte fått den diagnosen istället, är att artikelförfattaren var den läkare som verifierade min MS. Nog måste väl han kunna sätta rätt diagnos? Men jag kan ju fråga min nya neurolog nästa jag ska dit. I september.

Jaha? Vad fick jag för diagnos i dag då? Nej, ingen förklaring till mina kollapser, inga provtagningar eller så. Det blev lite diffust ”stressrelaterad panikångest”.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Privat Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 1 maj, 2013

1 maj

Ett bevis för att tiden går fort, är att det i dag är 25 år sedan mormor dog hos oss när jag fortfarande bodde hemma. Det har alltid känts så nära i tiden. Men ett kvarts sekel?!

I dag skulle min far fyllt 74 år, också något som känns märkligt. Jag har så svårt att visualisera honom som 74-åring trots att det bara är sju år sedan han dog. Fast… sju år?! Tiden går verkligen fort!

För ett par dagar sedan fick jag höra ”Han är väldigt ung, bara ett par år äldre än du”. Alltså, jag är 43 och räknar mig inte till ung. Någon som är äldre än jag är då heller inte speciellt ung. Alltså, jag har jämnåriga som är mormor/morfar/farmor/farfar. Och i 25 år har jag tilltalats som farbror av skolbarn.

Det där med tid och ålder är inte att lita på. Jag tror nog lite på tesen att tiden inte är linjär, utan att allting existerar samtidigt i ett enda ögonblick. Varför skulle annars minnet fortfarande kunna ta en tillbaka i det vi kallar för tid? Nej, jag menar nog inget… Kan inte stärka några teorier, vet inte vad jag menar.

I morgon är det dags för arbete igen efter en semesterdag och en fridag (som råkade vara en helgdag). Det oroar mig lite, för jag är verkligen inte kry. Jag behöver mycket mer vila än så här. Samtidigt måste jag pressa mig själv så långt det går och verkligen försöka övervinna mina begränsningar. Jag tror att min begränsning just nu är ett skov. Jag har fått kuddkänsla i fötterna (känns som att gå på en luftmadrass). Och att nystagmus (ögonskakningarna) ingår i skovet. Och att detta ger yrsel. Som triggar panikångest. Och kanske det är därför jag också är så matt och trött? Eller – jag vet verkligen inte. Jag borde söka vård men vet hur meningslöst det är att komma i kontakt med sjukvården.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 26 april, 2013

Yrsel

Så var det dags igen! Det som inträffade i måndags, inträffade också i dag. Därför börjar jag bli väldigt skeptisk till om jag verkligen haft en vätskeförlust.

Efter halvdag på jobbet åkte jag hem. Dock hann jag äta lunch där, men kände mig väldigt stressad – av att äta. Jag har panikkänslor när jag äter eftersom jag håller på att sätta i halsen. En ms-grej. Dysfagi, jag kan inte svälja utan stor anstängning. Nåja.

Jag har ändå varit väldigt pigg och det kändes bra att komma hem. Jag öppnade ytterdörren, tog ett steg in och fick åter den där riktigt frukantsvärda rotatotiska yrseln där jag trodde jag skulle svimma. Jag kunde inte röra mig. Så hemsk var yrseln. Med en hand på dörrhandtaget lyckades jag dra igen ytterdörren, men sedan var jag tvungen ner på golvet. Och så var jag tvungen att blunda. 60 sekunder senare var det över. Jag kunde resa på mig, ta av mig jacka och skor, gå in i lägenheten där jag fick i mig lite vatten innan jag kunde sjunka ner i en fåtölj. Väldigt matt.

Det är en otrolig ansträngning att försöka hålla sig på fötter när en sådan här yrselattack kommer. Man spänner varenda muskel i kroppen och efteråt blir jag väldigt matt. Av den fysiska ansträngningen, misstänker jag. Och så får jag käneselbortfall på hjässan och något som liknar ”efter ett migränanfallshuvudvärk”. Frossa uppstår också (energiförlust av fysisk muskelöveransträngning?).

Förmodligen är detta ms-relaterat. Jag säger ”förmodligen”. Det kan vara ett skov. Det kan också vara en  form av migrän. Eller epilepsi (även om jag ännu inte förlorat medvetandet). Kanske tumör. Eller virus. Det kan egentligen vara precis vad som helst, men ändå stämmer det inte riktigt in på någonting. Det är då man får skylla på ms.

Händer detta ute så kommer jag inte ha ha någt att grabba tag i, utan falla handlöst. Det är otäckt. Men eftersom detta nu hänt två gånger på fem dagar, så måste jag nog kontakta min neurolog i nästa vecka. Good luck till det, säger jag bara. De finns aldrig där när man behöver dem.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt

2 kommentarer

Publicerad 4 april, 2013

Migränas robusta

Plötsligt ligger jag väldigt mycket minus på flexen. Jag har helt enkelt skolkat för mycket från jobbet. Senast i dag orkade jag helt enkelt inte mer än några timmar mitt på dagen att sitta på jobbet. Migrän med illamående väckte mig, tog lite sovmorgon, hjälpte inte, åkte till jobbet, blev sämre på eftermiddagen, åkte hem. Jag kunde sjukskrivit mig, men det känns som onödig karensdag eftersom jag klarar av att jobba del av dag när jag har migrän.

Därför vet jag inte om jag har så mycket mer att säga i dag. Huvuddunk (bokstavligt, det känns så) och illamående är det enda jag kan fokusera på.

Jo, en sak… Det slog mig i dag att jag ”firar” 20 år med migrän i år. Det var 1993 som jag första gången fick migrän. Åtminstone med aura/skotom/ögonflimmer. Då blev jag vettskrämd då jag plötsligt förlorade synen. Numera vet jag att det är tillfälligt under 20 minuter. Kanske jag haft migrän under min barndom också utan att vet om det, för jag hade ofta huvudvärk där det hette att jag ”väl inte rörde tillräckligt på mig”. Det jag annars saknar numera vid migränanfall, är potenta läkemedel. Min neurolog, tillika migränspecialist, tror inte på behandling. Men nu har jag ny neurolog, så kanske jag kan ta upp frågan på nytt. Annars får jag utpressa någon doktor på jobbet, eller i värsta fall, vända mig till vårdcentralen.

Treo och kaffe brukar dock hjälpa, men inte om jag vaknar av att ha haft själva anfallet under natten när jag sov. Ändå har jag överkonsumerat Treo och kaffe i dag. Varför? Jo, det kallas hopp…

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Omvärldsbevakning Personligt Vardagsblogg

En kommentar