Kategori: <span>Övertygelse</span>

Publicerad 14 augusti, 2013

Strul


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Det verkar som om jag fått tekniska problem.

  • Mobiltelefonerna kan helt plötsligt förlora all täckning och telefonsamtal avbrytas.
  • Den fasta telefonen går inte att använda då det ”läcker datasignaler” som gör att jag hamnar hos alla utom den jag ringer till.
  • Apple TV fungerar bra, men periodvis verkar inte kontakt finnas med Netflix (problem med Netflix, inte Apple TV eftersom nätverket i övrigt fungerar).

Som det är nu kan jag bara ringa samtal från jobbtelefonen på jobbet. Men där är också problem. Ofta ligger all telefoni nere där om man har DECT-telefon. Jag har DECT-telefon.

Förmodligen är det mängden teknik som är problemet. Vilket jag tycker är sanslöst. Teknik ska bara fungera. Punkt.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Surgubbe Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 11 augusti, 2013

Malström

Åska är inget jag bryr mig om – jag reagerar inte på att det blixtrar och dundrar omkring mig. Därför var jag bara halvt medveten om den när det började vid midnatt. Jag somnade ganska omgående. När jag vaknade några timmar senare så åskade det. Då det var dags att stiga upp på morgonen så åskade det. Jag har absolut ingen aning om det åskade hela natten eller om det bara sammanföll så att jag råkade vakna vid varje nytt åsktillfälle. Nej, jag bryr mig inte. Jag är nog mer förvånad. Över att det inte åskat mer i sommar. Media har ständigt varnat för extrem åska, men sedan – i efterhand – avblåst det då det aldrig blev någon åska. Jo, enligt radarn så har det varit många blixtnedslag i omgivningen, men det har hela tiden lyckats missa Göteborg. Så nattens åska, som ingen varnat för (media insåg väl att ropar man vargen…), var väl det största som kommit i min närhet den här sommaren. Men som sagt – jag vet inte om det åskade hela natten i en följd eller ens om det var riktigt hotfullt nära.

Dags för en ny arbetsvecka. Som innehåller 1½ arbetsdag i slutet av veckan. Innan dess har jag schemaledigt, fridagar och semester. Så här efter min sjukskrivning så har jag kastat in några semesterdagar eftersom jag 1) måste ha semester, och 2) får passa på innan jobbet sparkar igång på allvar.

Ibland funderar jag på om sommarens sjukskrivning egentligen var semester; om jag gjort något annorlunda. Det känns som om jag fuskat lite genom att ha +30 semesterdagar sparade. Nej, jag hade nog inte gjort något annorlunda om jag haft semester istället för sjukskrivning, men jag har mått dåligt i sommar. Jag gjorde rätt som sjukskrev mig. Om jag glömmer det där med semester – tar bort det ur ekvationen – skulle jag kunna arbeta om jag inte haft semester? Nej. För jag var sjuk och då ska man vara sjukskriven. Tidigare år när jag varit sjuk på sommaren, så har min doktor vägrat sjukskriva mig eftersom jag ”ändå ska ha semester”. Vilket jag tycker är en förkastlig inställning. Allt är inte arbete kontra ledighet. Och att vara sjukskriven är inte per definiton  en ledighet. Att vara sjukskriven är att inte kunna arbeta. Semester är vila från arbete. En sjukskrivning är också vila, men inte från arbete utan för att bli friskare/bättre.

Något jag också funderat på, är min syn. Synnervsinflammationen på vänster öga hade jag 1999 och jag gick under ganska månader hos ögonläkare. De konstaterade att jag hade ett synfältsbortfall på 80 %. Det är en permanent skada som blir bättre över tid, men jag återfår aldrig full syn. Men jag har inte varit hos ögonläkare nu på 14 år. Har jag fortfarande bara 20 % syn på vänster öga? Jag vet inte. Jag tror inte det. Skulle jag gissa skulle jag nog säga att de ursprungliga 80/20 % numera är 20/80 %. Om jag läser den här texten med höger öga stängt, så ser jag bara en bokstav i taget, sedan får jag flytta blicken lite för att se nästa bokstav. Jag kan inte se ett helt ord. Allt runt omkring är en grå massa som flyter ihop.

För att återgå… nej, jag lämnade ju aldrig ämnet… till hälsa. Hur mår jag nu efter sommarens sjukskrivning? Fel! Detta har varit min tredje sommar som jag varit sjuk. Frågan är kanske inte så mycket hur jag mår, utan vad jag känner för besvär i dag.

  • Fortfarande neuralgisk/neurogen smärta i magen (sedan 2010) där jag fortfarande tar helvetesmedicinen (antiepileptika mot smärta). Dosen har sänkts med en fjärdedel, men biverkningarna finns kvar.
  • Panikångesten finns kvar (också sedan 2010) där jag tar allergitabletter för att bli slö vilket ska göra att jag reagerar mindre på sådant som triggar panik. Fungerar väl kanske till hälften.
  • Ms-tröttheten har funnits där sedan 1999 men nu kan jag inte ta medicin eftersom det krockar med allergitabletternas verkan.
  • Hälseneinflammationen från 2010 är sedan länge borta, men smärtan kvarstår och jag har svårt att belasta vänster fot.
  • Sommarens förlamning gick i regress, men jag har fortfarande ingen känsel i underben och fötter. Därför kan jag inte hålla balansen – därför har jag rollator sedan ett par veckor. Rollatorn är bara tillfällig, tills jag återfått känseln. Vilket kommer att ske. Men frågan är om det tar en vecka eller tio år.
  • Om jag har några fler besvär så minns jag inte dem just nu. Förutom att 1) min tinnitus varit värre än någonsin i sommar, och 2) jag har inte haft bältros på ett halvår, och 3) i år har jag haft mycket migrän.
  • Sjukgymnastiken är igång nu. Styrketräning verkar få stå tillbaka för konditionsträning.
  • Psykologkontakt för panikångest? Glöm det. Jag får inte tag i någon trots tappra försök.

Om jag i min ms har ett normaltillstånd som är acceptabelt, där jag varit sjuk i sommar, hur återställd är jag? Gissningsvis till 80 %. Det blir bättre om än väldigt sakta. Och när jag ser framsteg har jag svårt att hålla emot, utan vill så gärna rusa framåt som om jag var helt återställd. Vilket kan ge bakslag. Balans är på så många sätt något svårt för mig.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Byråkrati Dravel Fundering Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Privat Självinsikt Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 9 juli, 2013

Rock & rollator!

Som det är nu kan jag inte ens gå en meter utomhus. Jag har inte styrkan eller stabiliteten eftersom mitt skov gjort mig väldigt immobiliserad. Det försöker jag nu ändra på.

Jo, jag är sjukskriven men åkte ändå in en runda till jobbet i dag för att lämna in mitt sjukintyg till arbetsgivaren. Det var ett helvete att gå, milt uttryckt. Men efter jobbvisiten åkte jag till ett möte där jag skulle prova ut rollator. Något jag behövt i några veckor men fått vänta på. Vilket betyder att jag inte varit utomhus på 2-3 veckor.

Jag har haft rollator tidigare, närmare bestämt 2005:

Den var stor och klumpig. Men det var då. I dag fick jag en lite smäckrare sak att rulla runt på:

Även om jag inte egentligen kan stå på benen, så hjälper en rollator väldigt mycket. Det känns stabilare än med en krycka. Särskilt med tanke på yrseln så fungerar en rollator bättre även om jag får nödbromsa hela tiden. Men jag har något stabilt att hålla i då.

Ja, kryckan… Den jag haft i 14 år och fortfarande är i behov av inomhus. När jag precis skulle gå iväg med min rollator så föll kryckan av sitt stöd på rollatorn och gick sönder. Så det var bara att vända och få en ny krycka också. Men kryckhållaren är nu borttagen så den inte fungerade, vilket innebär att jag inte kan ha krycka med mig om jag har rollator samtidigt. Eventuellt får jag lämna min krycka på jobbet, bara ha rollator utomhus och hemma inte ha något annat stöd än väggarna. Fast jag har ju en oanvänd vänsterkrycka också i mina gömmor hemma.

Men där var en märklig instruktion på rollatorn:

Tydligen får jag inte köra runt gamla tanter på min rollator. Eller om det är en varning om att gå varlig fram så jag inte kör på någon gammal tant så hon landar på rollatorns ”motorhuv”. Jag kan inget lova…

Vad jag tycker om att ha rollator? Det är en väldigt känslig fråga, jag vill inte att någon kommenterar det (på typ jobbet). Klart det känns. Jag är 43 år, inte senior. Men det var jobbigare för 8 år sedan. Rollator vid 35… Men jag känner också det som något positivt, att där finns en lösning för mig. Och förhoppningsvis kan jag snart helt skippa rollatorn igen, precis som för 8 år sedan.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Minne Multipel skleros (ms) Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

4 kommentarer

Publicerad 24 juni, 2013

MailWasher Pro

I dag har jag startat dator nr 4 (av 6) för att se om där fanns något som behövde sparas innan jag kasserar också den datorn. Gud, alltså! Den där fläkten! Jag förstår att jag var i behov av ny dator i december. Jag hade glömt hur den lät! Datorn har stått på köksbordet och arbetat, men jag fick stänga dörrarna till köket. När jag sedan pratade med ömma modern i telefon så undrade hon vad det var som tjöt. Och då var jag ändå inte i köket som alltså hade dörrarna stängda.

Det jag fann lite intresserant var ett program jag hade på gamla datorn. MailWasher Pro har jag använt mig av i många år, men bestämde mig för att inte installera det på nya datorn för ett halvår sedan. Dumt nog, insåg jag i dag. När jag startade programmet ramlade det in +500 mejl. Jo, MailWasher är ett program där man kan se sina mejl på mejlservern och där antingen radera eller ta hem dem till ordinarie e-postprogram.

Hur jag kunde ha så många mejl? Jo, jag använder mig bara av tre mejlkonton i mitt e-postprogram, men har sammanlagt 16 mejlkonton på min mejlserver. Varför så många konton? Jag kan inte göra så mycket åt det. Mitt webbhotell har hittat på vissa mejladresser kopplade till mina X antal domäner och dessa går inte att inaktivera. Så det strömmar in spammejl på dessa ”fiktiva” mejladresser. Som belastar mina servrar och drar ner på trafik och tar utrymme. Det är där MailWasher kommer in. Jag har koll och kan då radera efterhand. Även om det aldrig är mejl riktade till mig personligen.

Så jag gjorde det enda rätta. Jag installerade MailWasher Pro även på senaste datorn, samt lade in alla mina 16 konton.

||||| 0 I Like It! |||||

Övertygelse Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 24 juni, 2013

I det lilla

Någonstans var det ganska självklart. Hur mycket jag än älskar att hoppa in i min gamla yrkesroll och arbeta en helg, så sliter det hårt. Helgarbete har alltid haft denna inverkan på mig. Plus att jag i dag som konsekvens också fått migrän. Nåja.

På min innergård fortsätter markläggningsarbetet och det återstår två veckor av väsen och stök. Hur fint det än kommer att bli, så ser det för jävligt ut efter att man högg ner träden och grävde upp buskarna. Träden lär inte återbesättas (eller hur man ska uttrycka det) och det dröjer länge innan någon form av grönska finns att se i rabatterna. Just nu är allting betong, asfalt och jord. Och eftersom träden och buskarna försvann, så försvann också gråsparvar, skator och duvor. Här fanns tidigare en oas mitt i storstadsdjungeln. Därför känns det så trist med innergårdens ”uppryckning”.

I dag debatteras åter det där med tv-licensens varande eller icke varande. Och att det nu finns domstolsbeslut om att datorinnehav är samma sak som tv-innehav. Jag bryr mig inte. Däremot så gillar jag inte vår public service. Där är för mycket skit. Jag vill inte att man med licenspengar köper in tv-serier (fiction). Eller producerar underhållning. Det hade varit mer public service om de enbart höll sig till information, nyheter och debatter.

Åh, vad det känns skönt att få vara surgubbe! Sa jag att jag har migrän…?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Surgubbe Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 18 juni, 2013

Vårdgaranti

Detta måste vara dagens bästa nyhet:

 

Skälig och rimlig väntan i sjukvården är något som bestäms av läkarprofession utifrån patientens hälsotillstånd. Vissa kontroller måste göras omgående, andra måste ske med periodiska intervall. Sjukvården har begränsade resurser, men helt adekvat sett ur ett BNP-perspektiv. Problemen är mer komplexa än att enbart handla om pengar. Förutom att vård också kräver väldigt mycket administration, kunskap, teknik, lokaler och så vidare, så har vi också kollektivet patientgruppen. 1) Patienter av i dag kräver betydligt mer. 2) Vi kan behandla mer. Frågan är om vi ska behandla mer med tanke på kostnaderna. Det måste ställas i paritet med nytta. Kan vi bota? Förbättrar det patientens livskvalitet? Det är därför vi ger evidensbaserad vård och där vi också räknar in QALY.

Allt ovan gör naturligtvis vården svårstyrd. Fyra grupper ställs mot varandra: Professionen (läkare är vårdens enda profession – faktiskt), ekonomer, politiker och patienter. En konsekvens är också att vården är styrd av lagar, avtal, föreskrifter och så vidare. Hur prioriterar man rätt? Hur uppfyller man Hälso- och sjukvårdslagen? Och Patientdatalagen? För att sätta ytterligare press så ifördes det som nämns i artikeln ovan. Patienter kom inte in i vården, de blev inte insläppta då där redan var fullt, nya patienter kom inte till i tid ens med remiss. Av den anledningen kom vårdgarantin som gäller för nybesök och för behandlingar. En morot var också ekonomiskt tillskott i efterhand när man visat att man uppfyllt vårdgarantin. Gott så. Det har hjälpt. Märkligt nog utan några insatser från vårdens sida annat handlingskraft…

…men! Konsekvensen. Existerande patienter. Jag har sett hur planerade återbesök skjuts upp på obestämd tid eftersom man enbart prioriterar nybesök. Intentionerna var aldrig sådana när vårdgarantin infördes. Vården har missbrukat systemet för att premiera nybesök och samtidigt struntat i sina gamla sjuka patienter som behöver återbesök. Jag kan ta mig själv som exempel. Mitt sjukdomstillstånd kräver att jag ska träffa läkare på återbesök var fjärde månad. I praktiken? Vartannat år om jag har tur. Om något skulle inträffa (om jag själv kan uppfatta en förändring), hänvisas jag till att ringa. Det går inte att ringa. 1) Telefoner stängs av för att man håller på med nybesökspatienter. 2) Man hänvisas till att belasta akutmottagningarna. 3) Eller vända sig till primärvård som inte har några specialistläkare om man har en svårare kronisk sjukdom.

Jag tycker förslaget i artikeln är det bästa jag hört sedan vårdgarantin infördes. Frågan är bara vilka konsekvenser som kommer att uppstå i och med det? Som sagt – resurserna är begränsade.

Och det Läkarförbundet säger… Det är skitsnack. Det är bara ett historisk käbbel eftersom många vill ha något att säga om vården.

SVT-Text

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Media Omvärldsbevakning Övertygelse

Kommentarer stängda

Publicerad 5 juni, 2013

Fjärttjänsten Göteborg

Den 30 maj twittrade jag:

Min taxichaufför: Jag är muslim och kör inte sådana där homosexuella.

Trodde det var anledning till att sådana som han sökt asyl här?

Eftersom jag var något begränsad med 140 tecken på Twitter, så skrev jag inte allt. Det var väldigt hotfullt. Jag åker färdtjänst och ska göra det utan samåkning. Ändå hade chauffören en annan chaufför i baksätet. Dessa båda pratade med varandra om den utbildning de skulle gå med anledning av att det var West Pride. Den ena chauffören hade gått denna obligatoriska HBTQ-utbildningen och var positiv. Den andra chauffören blev väldigt aggressiv och tänkte vägra gå utbildningen.

Facit står i GP i dag. Taxiförare får sparken – störde HBTQ-utbildning.

I fredags och lördags, i samband med nyligen avslutade West Pride, anordnade färdtjänsten i Göteborg en utbildning kring hbtq-frågor och mänskliga rättigheter. Kursen är obligatorisk för alla förare som kör för färdtjänsten.

Under ett av utbildningspassen blev stämningen mycket hotfull och några förare från de stora bolagen Taxi Kurir och Taxi 020 störde föreläsarna så mycket att de fick visas ut ur lokalen.

Är jag förvånad? Nej! I några år har kommunen hissat regnbågsflaggorna och varje år har de färdtjänstchaufförer jag då åkt med varit väldigt hotfulla, kränkande, hånande och så vidare. Oavsett nationalitet.  Jag blir bara beklämd. Det jag då brukar fundera på är hur man ska bemöta chaufförernas okunskap. Jag är facklig och har gått HBTQ-utbildning själv, men vet inte riktigt hur jag ska bemöta någon som är hatisk och inte lyssnar på fakta eller andra argument för allas lika rätt. Nästa problem är att jag som färdtjänstresenär befinner mig i en beroendeställning där jag vill kunna ta mig från punkt A till punkt B utan att bli straffad för att jag är utav en annan åsikt. Som sagt – problematiskt.

Det är helt underbart om dessa chaufförer vågar stå för sina tidsoenliga åsikter och därmed får en stor fet spark i arslet. Chaufförträsket inom färdtjänsten i Göteborg är så mycket mer fruktansvärd än vad som framgått ovan. För de har samma inställning mot 1) handikappade och 2) äldre. Och då kör de ändå färdtjänst! Men taxibolagen får uppdrag att köra färdtjänst av kommunen, men taxibolagen tar in chaufförer utan utbildning. Därför åker jag nästan aldrig med samma chaufför två gånger. Men det finns ändå en cementerad kultur inom taxibranschen som är direkt vämjelig. Så mitt önskemål är; fortsätt sparka chaufför som inte är toleranta oavsett om det handlar om funktionshinder, ålder, kön, sexualitet och så vidare.

||||| 0 I Like It! |||||

Media Omvärldsbevakning Övertygelse Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 1 juni, 2013

Omfamna kaoset

Ofta är det som jag funderar på min roll och personlighet, och hur det hänger ihop med mitt arbetsliv.

För några år sedan fick jag och kollegor fylla i en anonym enkät om hur vi uppfattade jobbet. Det framkom då bland annat att man såg sig överkörda av mig då jag 1) var man och 2) tog på mig väldigt mycket ansvar och arbetsuppgifter. Vid diskussion visade det sig att ingen annan ville ta på sig detta ansvar eller arbetsuppgifter, men att man ändå tyckte sig förbigångna. Därför har jag alltid varit noga med att inte erbjuda mig att ta på mig några nya uppdrag utan att alla först fått säga att de avstår. Ändå kommer detta. Att jag som man roffar åt mig saker och ting på andras bekostnad.

Detta har gett mig dåligt samvete, men inte längre. För det är bara gnäll och rädsla för att själva visa framfötterna. Då är det lätt att se sig själv som offer och mig som ”manlig” förövare. Förmodligen något allmänmänskligt om än patetiskt.

Varför är jag så framåt? Därför att det ligger i min personlighet. Jag söker inte trygghet, normer eller rutin i min vardag. Jag föredrar kaos, impulsivitet, akuta nödlösningar, flexibilitet, tänka nytt, det oförutsedda och så vidare. Det ger mig mental stimulans. Jag uppskattar också alla nya bekantskaper jag gör när jag springer mellan olika möten och i olika roller. För mig är detta att nätverka. Jag får ett stort kontaktnät och får också förståelse för jobbets alla aspekter – även för sådant som jag inte till vardags kommer i kontakt med.

Jag gillar också att undervisa/utbilda andra, få dela med mig av kunskap men också få reaktioner tillbaka som kan påverka mig. Egentligen är just detta lite paradoxalt. Att jag som är fet, pratar obegriplig skånska, ständigt tappar tråden i vad jag ska ha sagt, vågar och kan stå inför människor som jag ofta inte känner. Men jag bryr mig inte – mitt ego bryr sig inte. För jag har en arbetsmässig roll där jag har ett helt annat syfte än gulla med egot.

När jag enskilt samtalar med kollegor, så brukar jag fråga hur de ser på att jag tagit på mig så mycket och gör så mycket. Är de avundsjuka? Tycker de att jag gör saker som inte är relevanta? Nej, snarare får jag höra att man är tacksam över att ha någon i gruppen som gör allt det här, som kan, som vågar och som är engagerad. Många eftersträvar den dagliga tryggheten av att veta vad som väntar och förväntas av dagen och utav en själv. Det brukar göra att jag stannar upp och förvånat konstaterar att vi alla har olika behov och önskningar. Att alla inte vill känna att de avancerar eller gör något nytt och annorlunda. Det är verkligen svårt för mig att förstå. Jo, jag förstår men det är bara så främmande för mig eftersom jag har en annan personlighet. Som jag faktiskt inte tror sitter i könet. Trots allt så träffar jag många med min motsvarighet till personlighet och de finns överallt. Oavsett kön, ålder, etnicitet och personalkategori. Men vi är ändå få sett till helheten. Frågan är om vi är ledare också? Både och, tror jag. Vi som är riktigt engagerade väljer nog att inte vara chef eftersom det begränsar. I en chefsposition måste man vara lite mer rigid och följa uppsatta regler, men sådana som jag har frihet.

Jag älskar frihet!

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Självinsikt Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 22 maj, 2013

I dag, i morgon, för alltid

När man pratar om trollen… Genom mitt brevinkast har jag i dag på hallgolvet funnit Dagens medicin. Eftersom jag genom alla år – enda sedan de började trycka tidningen – pratat gott om dem, så borde jag någon gång få kraftigt rabatterad prenumeration eller kanske rent av gratis årsprenumerationer. Varför jag säger så? Tja, det kanske kan ha med att göra att de publicerade en intervju med mig 1998 (tror jag) samt att jag efter det varit med ytterligare 2-3 gånger. Det enda jag sörjer är att de inte oftare skriver om min profession inom sjukvården.

På tal om sjukvården… Jag har nästan gjort min arbetsvecka nu, säger jag en onsdag. Jo, det återstår bara fyra timmar av arbetsveckan. Det känns väldigt bra. Kanske för att jag ännu inte sett efter hur nästa vecka ser ut.

Okej, jag behöver inte titta. Jag har faktiskt redan memorerat nästa vecka, men valde att inte tänka på den. Och när jag säger så kommer naturligtvis hela planeringen upp till ytan i medvetandet. Två dagar ska jag visst ge upplärning, och två dagar ska jag utbildas i Excel (fortsättning/fördjupning). Det känns lite jobbigt om jag känner efter. För det innebär att jag inte få sitta i fred någon dag alls nästa vecka för att utföra egna arbetsuppgifter. Det börjar kännas lite pressat också eftersom det snart är midsommar och då allting ligger nere därefter på grund av semestertider. Folk är inte på plats. Arslen!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Media Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 21 maj, 2013

Skittidningen

Ska man bli sur? Ja, det ska man!

I dag fick jag ett brev från Göteborgs-Posten (jag är prenumerant). Hela brevet går ut på hur bra det är att vara prenumerant, för nu ingår både eGP och GP+ (läsa hela tidningen på nätet) och har så gjort sedan årsskiftet (jag veeet!).

Och så avslutas brevet med en liten, liten ruta längst ner där det står att där är ett nytt månadspris från maj månad.

Jaha?! Så syftet var helt och hållet att upplysa om att de höjt priset, men de vågar inte stå för det eller motivera det, utan trycker på det tekniska.

Och ja, det tekniska… Jag är väldigt missnöjd med appen och läser inte tidningen på nätet (trots att jag har behörighet som prenumerant). Det är papperstidningen jag gillar (nåja) och vill inte ha ett högre pris och ”på köpet” få den tekniska biten. Dessutom läste jag för något månad sedan att de på fullaste allvar tror att papperstidningar helt försvunnit om fem år och att alla ändå (då?) väljer att läsa sin tidning på nätet. Tja, det är de själva som står för den utvecklingen.

||||| 0 I Like It! |||||

Media Omvärldsbevakning Övertygelse Surgubbe Teknik

2 kommentarer