Kategori: <span>Vardagsblogg</span>

Publicerad 6 juli, 2013

Balkongbränna


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Efter åren med Gazzy har jag kunnat ha öppet på balkongen i större utsträckning – typ hela dagar om vädret tillåter. Men jag har inte suttit på balkongen, någonsin. Mest för att där varit skitigt och jag har inget att sitta på. I dag bestämde jag mig ändå för att det var dags. Sol, värme och ingen blåst. Jag släpade ut en pall och satte mig i solen på balkongen.

I 20-25 minuter stod jag ut. Sedan var hela jag illröd, vilket kanske inte är så konstigt. 1) Jag har inte solat (aktivt) på 30 år. 2) Jag har inte haft möjlighet att vistas i solen tidigare i år. 3) Jag har läkemedel i kroppen som gör att jag får soleksem. Men om vädret tillåter kan jag ju sätta mig i solen varje dag och försöka bygga upp något. Typ en solbränna. Vilket i mitt fall innebär rosa grisnyans i motsats till nuvarande ”solkiga vita lakan”.

Och jag ska skaffa balkongmöblemang. Faktiskt. I slutet av sommaren.

Senaste dagarna har jag blivit bättre. Men jag kan fortfarande inte gå ut.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 5 juli, 2013

Skiftningar

Det var med förvåning jag kunde konstatera att jag senaste 2-3 veckorna gått ner 6 kg. Utan egentlig orsak annan än att jag under de veckorna inte arbetat. Jo, jag förstår skillnaden, men kanske inte att jag då gått ner så pass mycket. För det jag gjort är att jag uteslutit frukostsmörgåsen som jag åt på jobbet. Generellt sett så äter jag nog mindre bröd hemma än om jag också jobbar.

I dag var de äntligen klara med innergården. I sju långa veckor har de grävt upp alla rabatter, huggit ner träden, satt nya kantstenar kring rabatterna, lagt om plattorna på uteplatsen samt återplanterat i rabatterna. Det som varit jobbigt är bullret från alla maskiner och hur de varit i vägen. Senaste veckan satte de en container framför bommen in mot gården, så varken flärdtjänst eller akuta utryckningsfordon kunnat ta sig in. Jag har om nätterna haft mardrömmar kring detta. Jag har känt mig instängd. Nå, men nu är allt som vanligt igen. Förutom träden de högg ner. Om de huggit ner cirka 15-20 träd, så har de bara återplanterat två träd. Två ynkliga träd. Och hur växtligheten i rabatten ska kunna ta sig efter att de planterat mitt i sommaren och utan vattning/regn, återstår att se. Jag är skeptisk. Om det blev fint? Nej, man ser ingen skillnad. Förutom att träden är borta.

Helgen känns lugn efter att brevbäraren ringde på dörren för att överlämna fyra nya Harlan Coben-böcker. Sedan har jag läst 11 av hans böcker i sommar, och då har bara halva sommaren gått. Som tur är har jag lika många böcker kvar av honom som jag ännu inte köpt. Man tröttnar inte på Coben.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Dravel Litteratur Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 2 juli, 2013

Förändring

Detta har varit en väldigt bra dag rent fysiskt. Vilket kan låta märkligt eftersom jag i dag:

  • haft migrän
  • varit fruktansvärt yr
  • ostadig i benen

Men migrän kan jag handskas med. Yrseln har inte varit den där panikångestutlösta yrseln som gör att jag känner mig svimfärdig. Istället har det varit ”vanlig” yrsel, vilket i mitt fall betyder trött och överansträngd. Inget otäckt. Inget jobbigt. När det gäller ostadigheten i benen så känns det också bättre vad gäller känseln. Ostadigheten har kommit sig av att jag varit väldigt aktiv, gått och stått mycket. En konsekvens av migrän – jag är då väldigt fysiskt aktiv.

Just nu funderar jag mycket kring om ork och styrka är på väg tillbaka. För jag har planer på att möblera om. Flytta massor av tunga saker. Ja, det är nog migränet som talar här också. Jag får väldigt mycket energi av att ha migrän även om jag är spyfärdig med världens huvudvärk.

Jag har för mycket saker. Jag vill göra mig av med saker, gärna kasta eller skänka, eventuellt sälja. Trots allt så har jag begränsat med utrymme och det har varit svårt ända sedan jag flyttade för sju år sedan från en trea till en tvåa. Problemet är att jag behöver hjälp, och hjälp är något jag inte kan få. Framför allt vill jag göra mig av med möbler som står i klädkammaren. Och tusentals serietidningar och böcker. Mitt nuvarande datorbord vill jag också kassera. Sedan har jag massor med kläder som kan skänkas/kastas. Liksom gamla prydnadssaker. Jag hade gärna kastat det som finns på balkongen, men jag är osäker på vad det är för något. Men det hade varit trevligare med ett litet kafébord där istället. Men det finns annat, mer, som jag vill ha men inte har plats med – mer utrymme, t.ex. byråer, skåp och så vidare.

Ack, ja. Bäst jag lugnar mig. Så jag inte får för mig att själv börja slita och dra i saker som jag sedan blir stående med utdraget på alla fria ytor. Men hade jag bara varit lite friskare…

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Fundering Kampen Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 1 juli, 2013

Fylla dagen

Att jag är uttråkad av den här semestern/sjukskrivningen/fridagar som jag just nu är påtvingad, märks genom att jag (som jag tidigare sagt) återupptagit Days of our lives/Våra bästa år. Förutom att jag skolkade under 2011/2012 så har jag följt serien dagligen sedan 1999. Varför fastnar man? Vad är egentligen hooken? Jag vet faktiskt inte. Kanske det handlar om hur osannolikt allt är. Handingen är verkligen sensationell om än direkt löjlig. Men där är någonting. Tittar man i två veckor så har man lärt sig allt som hänt i serien de senaste 50 åren. Det som dock imponerar mest på mig är hur familjerna kan växa i allt det oändliga – hur okända barn och så vidare plötsligt poppar upp och det är… logiskt. Åtminstone i sitt sammanhang.

Egentligen borde jag köra ett för somrarna obligatoriska dvd-maraton, men jag har väldigt mycket ”osett” i mina gömmor. Jag känner helt enkelt inte för några maraton. Mest för att jag inte orkar.

Jo, jag hade något utvecklat det här mer om jag nu inte i skrivande stund fick migrän med ögonflimmer. Jag ser inte. Bästa att avsluta.

||||| 0 I Like It! |||||

Minne Teveserier Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 1 juli, 2013

Mer Coben

Abstinensen blev för svår. Tyvärr finns inte fler ljudböcker på svenska med Harlan Coben (se min blogg 2013-06-04) och på originalspråk är varje bok en hundralapp dyrare (bokmomsen?). Jag har senaste månaden lyssnat till sju Coben-böcker och det har kostat mig 1150 kr, vilket jag tycker är dyrt. Särskilt om man jämför med pocket.

Så pocket fick det bli. Nu har jag beställ fyra pocketböcker. Harlan Coben skriver inte deckare, utan det är ett mellanting mellan thriller och mysterium, men med inslag av deckare (någon blir alltid mördad trots allt, men det kan ha skett i dåtid). Mycket handlar om mörka hemligheter som kommer upp till ytan. Bäst av allt – alla böcker är fristående men det korshänvisas till samma personer i alla böckerna.  

Min Coben-lista så här långt…

  • Berätta inte för någon (ljudbok)
  • Ingen andra chans (ljudbok)
  • Den oskyldige (ljudbok)
  • Den enda lögnen (ljudbok)
  • Släpp inte taget (ljudbok)
  • För evigt dömd (ljudbok)

I serien med Myron Bolitar:

  • Spelaren (pocket jag inväntar)
  • Mästaren (pocket jag inväntar)
  • Rivalen (pocket jag inväntar)
  • Lögnaren (pocket jag inväntar)
  • Livlinan (ljudbok)

Sedan är där ytterligare 11 böcker att läsa av Harlan Coben. Men det är ganska trevligt att följa hans twitterflöde, även om det mest handlar om hur han träffar fans (foton) och om hans stora intresse fotboll (inte amerikansk sådan trots att han är amerikan).

Jag är väldigt glad över att ha funnit en författare som jag gillar och där det finns många böcker att plöja igenom. Ska jag säga något negativt om hans böcker, så är det att han ibland är lite transperant och att överraskningarna är få. Och många talesätt som förekommer säger flera olika karaktärer i olika böcker. Samt att han smyger in sin egen musiksmak som karaktärernas och jag delar inte den musiksmaken (okända och smöriga amerikanska sångare).

||||| 0 I Like It! |||||

Litteratur Vardagsblogg

2 kommentarer

Publicerad 29 juni, 2013

Ärligt

Så mycket ångest. Jag trodde inte det var möjligt? Och jag förstår inte. Jag är inte deprimerad. Ändå åker jag dit hela tiden på ångestattacker, som möjligen är panikångest. Jag vet inte säkert.

Det började med en ganska jobbig episod i morse när jag var ute med sopor. Det är inte långt, inte jobbigt, men… Halvvägs tillbaks höll jag på att tuppa av. Och har sedan varit sängliggande hela dagen. För symtomen jag får är (svårförklarade) någon form av tryck i huvudet, yrsel och hetta (flush) i ansiktet. Vad som egentligen leder till detta? Min tolkning är att jag nästan börjar hyperventilera (av panikångest) när jag 1) inte känner hur jag går då jag inte har känsel i underkroppen och 2) inte kan fästa mina skakiga ögon på något utomhus. Det är då jag håller på att falla ihop.

Under kvällen har jag suttit snällt och stilla framför teven och då känt tilltagande ångest – inte panikångest – och jag vet inte varför. Jag är stressad av situationer. Och situationen. Min semester som inleddes i torsdags avbokas till förmån av sjukskrivning. Där intyget inte stämmer. Där jag också vet att FK betalar ut felaktigt då jag tror jag råkat ange att jag arbetar mindre än vad jag gör. Och jag måste, måste, måste (tvingad) att påbörja sjukgymnastik trots att jag tror mer på behandling mot min panikångest/ångest. Dessutom är det nog dags för mig att återigen skaffa rollator då det blir för ostadigt med krycka ute i fria rymden (utomhus, öppna ytor där jag inte har väggar/stöd när jag är ostadig). Det där sista vet jag att många tolkar som torgskräck, men det är panikångesten.

Varför har jag panikångest? Den har kommit smygande under många år. Jag är väldigt aktiv, jobbar hårt (mer än läkare och FK vill), stressar och pressar mig själv, har svårt med balans och styrka, har en rädsla att falla och så vidare. Även om jag drar ner på takten så försvinner inte panikångestens intensitet som byggts upp under så lång tid.

Nu när jag blivit sjukskriven så är jag än mer stressad. För nu måste jag fixa en massa. Ändra mitt schema, avboka möten, boka in tider i primärvården, ringa FK och justera min inkomst, kontakta doktorn som skrivit fel på läkarintyget. Inget tar så mycket energi som att vara sjukskriven och ändra sin vardag. Det stressar mig. Och leder till än mer ångest och panikångest. Och så ska jag äntligen efter 13 år genomgå magnetkamera. Men måste skynda mig till en förundersökning som jag själv får ombesörja.

Min neurogena/neuralgiska magsmärta har återkommit. Förmodligen som en konsekvens av röran ovan.

Jag vill helst. Va’ själv.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms) Personligt Privat Självinsikt Skräp Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 24 juni, 2013

MailWasher Pro

I dag har jag startat dator nr 4 (av 6) för att se om där fanns något som behövde sparas innan jag kasserar också den datorn. Gud, alltså! Den där fläkten! Jag förstår att jag var i behov av ny dator i december. Jag hade glömt hur den lät! Datorn har stått på köksbordet och arbetat, men jag fick stänga dörrarna till köket. När jag sedan pratade med ömma modern i telefon så undrade hon vad det var som tjöt. Och då var jag ändå inte i köket som alltså hade dörrarna stängda.

Det jag fann lite intresserant var ett program jag hade på gamla datorn. MailWasher Pro har jag använt mig av i många år, men bestämde mig för att inte installera det på nya datorn för ett halvår sedan. Dumt nog, insåg jag i dag. När jag startade programmet ramlade det in +500 mejl. Jo, MailWasher är ett program där man kan se sina mejl på mejlservern och där antingen radera eller ta hem dem till ordinarie e-postprogram.

Hur jag kunde ha så många mejl? Jo, jag använder mig bara av tre mejlkonton i mitt e-postprogram, men har sammanlagt 16 mejlkonton på min mejlserver. Varför så många konton? Jag kan inte göra så mycket åt det. Mitt webbhotell har hittat på vissa mejladresser kopplade till mina X antal domäner och dessa går inte att inaktivera. Så det strömmar in spammejl på dessa ”fiktiva” mejladresser. Som belastar mina servrar och drar ner på trafik och tar utrymme. Det är där MailWasher kommer in. Jag har koll och kan då radera efterhand. Även om det aldrig är mejl riktade till mig personligen.

Så jag gjorde det enda rätta. Jag installerade MailWasher Pro även på senaste datorn, samt lade in alla mina 16 konton.

||||| 0 I Like It! |||||

Övertygelse Personligt Självinsikt Teknik Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 24 juni, 2013

I det lilla

Någonstans var det ganska självklart. Hur mycket jag än älskar att hoppa in i min gamla yrkesroll och arbeta en helg, så sliter det hårt. Helgarbete har alltid haft denna inverkan på mig. Plus att jag i dag som konsekvens också fått migrän. Nåja.

På min innergård fortsätter markläggningsarbetet och det återstår två veckor av väsen och stök. Hur fint det än kommer att bli, så ser det för jävligt ut efter att man högg ner träden och grävde upp buskarna. Träden lär inte återbesättas (eller hur man ska uttrycka det) och det dröjer länge innan någon form av grönska finns att se i rabatterna. Just nu är allting betong, asfalt och jord. Och eftersom träden och buskarna försvann, så försvann också gråsparvar, skator och duvor. Här fanns tidigare en oas mitt i storstadsdjungeln. Därför känns det så trist med innergårdens ”uppryckning”.

I dag debatteras åter det där med tv-licensens varande eller icke varande. Och att det nu finns domstolsbeslut om att datorinnehav är samma sak som tv-innehav. Jag bryr mig inte. Däremot så gillar jag inte vår public service. Där är för mycket skit. Jag vill inte att man med licenspengar köper in tv-serier (fiction). Eller producerar underhållning. Det hade varit mer public service om de enbart höll sig till information, nyheter och debatter.

Åh, vad det känns skönt att få vara surgubbe! Sa jag att jag har migrän…?

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Surgubbe Teknik Tv Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 22 juni, 2013

Sämre status

Värre än vad jag trodde. Nej, jag har verkligen inte förbättrats ett dugg efter veckans högdos kortisonbehandling. Måttstocken är att arbeta – det är då jag känner hur min kropp reagerar. Går man hemma så känner man efter lite mer, men förskönar också (”äh, det är nog inte så farligt”). Det är en och en halv vecka sedan jag var på akuten (då jag också arbetade den dagen) och kan i dag jämföra hur det är när jag åter är i arbete (ja, jag har jobbat midsommardagen). Skovet har progredierat. Egentligen kan jag inte gå alls då balansen är borta liksom känseln från naveln och nedåt. Att det går, är genom att jag försöker (kan väl inte annat) gå väldigt långsamt. Gångsträckan som tidigare var cirka 100 meter är just nu cirka 3-4 meter innan falltendensen kommer. Men vad kan och ska jag göra åt detta? Ingenting. Jag har inga svar. Antingen blir jag bättre eller sämre, och utifrån det får jag väl ta ställning.

På jobbet kunde jag inte göra så mycket i dag. Den fysiska orken är som bortblåst, jag är stel och har ont. Allt har gått väldigt långsamt och jag har inte kunnat skynda på. Men jag dammtorkade åtminstone mitt skrivbord (sittande) i dag. Våra lokalvårdare inom sjukvården gör naturligtvis ingenting som vanligt, mer än tömmer överfulla papperskorgar varannan vecka. Och mina krukväxter som jag under våren varit så stolt över på jobbet, ska förpassas till sophögen. Löss. Varför ens bry sig om krukväxterna i semestertider?

||||| 0 I Like It! |||||

Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 21 juni, 2013

Er äckliga midsommar…

Midsommarafton. Faktiskt lite ledsen över att jag inte kan arbeta som planerat, men det var kanske lite väntat. I vilket fall som helst är det okej att jag är sjukskriven ytterligare en dag, men det känns. Jag gillar arbeta midsommarafton. Jag arbetar alltid midsommarafton. Det är min tradition sedan ett och ett halvt decennium.

Så vad är det som hänt? Tja, förutom att jag fortfarande mår skit efter kortison och skov, så har jag lyckats få några timmar med sömn även om jag fortfarande verkar ha lång väg kvar vad gäller det. Det som tillkommit är en konsekvens av att inte ha känsel i nederdelen av kroppen – jag känner inte hur jag ligger eller belastar kroppen. Alltså har jag nu också fått ischias i högerbenet som gör att jag inte kan stödja på det. Benet – och jag – viker sig. Ändå måste jag försöka ignorera detta om det ska ske någon förbättring. Jag måste anstränga mig. Kampen är aldrig över.

Det känns konstigt att vara ”ledig” midsommarafton. Här sitter jag och kan liksom ingenting göra. Men jag ska fortsätta vila. Fortsätta bli bättre. Och jag ska, hur det än känns, faktiskt gå och jobba. Men inte i dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Kampen Multipel skleros (ms) Skräp Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda