Månad: <span>mars 1999</span>

Publicerad 9 mars, 1999

Kurs (#21)


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Så har man då varit på en kursdag med ”Kvalitet – till er tjänst”. Nu återstår bara morgondagen också, sedan har vi gått och lärt oss hur vi ska kvalitetssäkra vår arbetsplats. Ja, jag undrar då hur det ska gå med det, men roligt har vi åtminstone. Jag går med den sjukvårdspersonal som jag jobbar ihop med. Detta är ett utmärkt tillfälle att lära känna dem då jag ju är relativt ny på ”min” avdelning. Ny och ny, det kan diskuteras eftersom jag jobbat på kliniken i sju år och även tidigare varit på just denna avdelning. Men jag har ett STORT problem. Jag kommer inte ihåg namn. Nu tror jag inte det är någon som begär det heller, då det jobbar 350 personer på kliniken. Jag är så tacksam bara jag kan komma ihåg alla mina egna namn som är delvis på svenska och delvis på finska. Jag var tretton år när jag kunde stava till mitt eget efternamn. Innan dess fick jag gå ut i trapphuset och titta vad det stod på dörren. Ska sanningen fram så var jag tjugo år när jag tog även min fars efternamn. Innan hade jag bara lilla mors efternamn.

Som avslutning på kursdagen fick vi höra denna lilla historia, som säkert många redan hört. Men den är träffsäker. Ugglorna i trädet.

Det här är berättelsen om fyra människor kallade ALLA, NÅGON, VEM SOM HELST och INGEN. Det fanns ett viktigt jobb som skulle göras, och ALLA var säkra på att NÅGON skulle göra det. NÅGON blev arg för det, därför att det var ALLAS jobb. ALLA tyckte att VEM SOM HELST kunde göra det, men INGEN insåg att ALLA inte skulle göra det. Det slutade med att ALLA klandrade NÅGON, när INGEN gjorde vad VEM SOM HELST kunde ha gjort.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Kurs Tänkvärt Utbildning Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 8 mars, 1999

Heltid (#20)

Glad men trött. Så kan jag sammanfatta min första åttatimmarsdag på jobbet sedan jag blev halvt sjukskriven för två månader sedan. Det känns otroligt tillfredsställande att åter få domdera över sina arbetsuppgifter utan att dela dem med någon annan. Men jag kunde ju ha klarat mig utan huvudvärken i dag. Nej, min syn har inte blivit bra, men jag står inte ut av att gå hemma halvtid. Nu blir det värre med att försöka uppdatera dagboken varje dag. Innan gjorde jag det dagligen mellan kl 12.00 och 15.00. Nu blir det inte förrän mellan kl 19.00 och 22.00. Okej, det tar bara två minuter att lägga ut det på Internet, men jag måste ju låta mig inspireras också och sedan skriva ner alla… öh, klokheterna.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälsohistoria Kampen Multipel skleros (ms) Personligt Vardagsblogg

Kommentarer stängda

Publicerad 7 mars, 1999

Pedofiler (#19)

Puh! Jag är klar med årsredovisningen för ekonomin 1998 (se gårdagen). Det tog bara två timmar, och du milde så glad jag blev när jag såg att det stämde. Men ruelsen börjar komma krypande då jag lär bli tvungen att förklara varför vi gått med ett underskott på 1 391:85 kr. Jag har inga problem att förklara varför, men jag vill inte bli ifrågasatt på årsmötet om två veckor.

Fast det är klart, då kanske de låter bli att välja om mig till kassör på ytterligare två år om de inte nöjer sig med min förklaring.

Usch. I natt satt jag uppe igen och ICQ-chattade. Denna gång med Miss E (sjuksköterska på mitt arbete). Visst, det var roligt, men jag blir snart utblottad av Internet-räkningen. Jag har varit lite orolig för mina skämt om män som jag har på min hemsida. De har ju inte precis varit anständiga, men hon hade tydligen väldigt roligt åt dem. Så då gör jag väl något rätt.

Anledningen till att jag lade ut historier om män, var då jag redan hade skämt om blondiner och tyckte att jag borde väga upp det hela i jämställdhetens namn. Ska man vara kvinnoförnedrande, så får man vara mansförnedrande också! Och jag gör det med glimten i ögat.

Något som känns väldigt olustigt är detta med pedofilhärvan. Denna gång tänker jag på alla de oskyldiga män som arbetar inom t.ex. barnomsorgen. Just nu tittar alla snett på dem och slänger ur sig spydiga kommentarer rakt upp i ansiktet på dem. Jag ska snart lägga ut en sida här om jämställdhet inom yrkeslivet ur ett manligt perspektiv där männen är underrepresenterade. Bland annat har detta varit (och är) ett stort problem på t.ex. daghem. Först skriker man sig fördärvad och vill ha in män där då det behövs manliga förebilder för barnen. Sedan skriker man i högan sky (med rätta) när någon man förgriper sig på ett barn på dagiset. Men man är urskiljningslösa, och alla män ses som potentiella pedofiler och homosexuella eftersom de valt något ”så konstigt” som att arbeta inom ett typiskt kvinnoyrke. Hur tror de att någon man vill välja ett sådant yrke? I morgon skulle man samla männen inom barnomsorgen och eventuellt starta en krisgrupp för dem. Det kan jag förstå. Det har blivit lite av modern häxjakt på män som arbetar med barn. I dag kunde man också läsa om en svensk familj på besök i USA där mannen blivit arresterad efter att ha pussat sin 10-åriga dotter på kinden samtidigt som hon suttit i pyjamas på hans knä. Man tror att det är kulturkrock, för mannen är förtvivlad då han bara gosade med sin dotter, utan några som helst sexuella anspelningar. Fortsätter det så här så borde alla pappor och män förflyttas till något land där inga kvinnor finns, för de ska ta hand om barnen. För pappor verkar ju vara enbart av skada *fnys* för barnen. Jag tror man ser spöken överallt nu.

Det är inte populärt att vara man i dag när det skrivs så mycket om pedofiler. Se problemen där de är! Vi är inte alla pedofiler. Inte ens flertalet av oss! Jag tror t.o.m. att det är färre än ett fåtal – även om det är för många bara det. Jag blir bara ledsen. Alla oskyldiga barn som utsatts för övergrepp, och för alla män som oskyldigt anklagas för något dylikt.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Fundering Kampen Media Omvärldsbevakning Övertygelse Personligt Rättvisa

Kommentarer stängda

Publicerad 6 mars, 1999

Honduras (#18)

Trött. Så trött… Har bara sovit fyra timmar i natt. Jag måste sluta upp med att sitta uppe och ICQ- chatta till halv två på natten. Den här helgen är det så mycket jag bara måste hinna med! Den 18 mars är det årsmöte för LSF:s lokalavdelning Kristianstad/Hässleholm. Jag sitter som kassör och ska redovisa ekonomin. Jag är urdålig på ekonomi men har ändå ställt upp för ytterligare två år som kassör. Det är inget betungande att vara kassör. Det finns inte så mycket pengar att hålla reda på. Men sammanställningen måste ju ändå göras, för jag ska ju läsa upp den och, förhoppningsvis, få den godkänd på årsmötet.

Helgen är så kort. Jag ska ju försöka göra något annat också än bara sitta här och skriva framför datorn. Men det är så många jag måste mejla. Jag klagar inte, för det är roligt att både få och skicka mejl. Varje vecka skriver jag till Miss G i Honduras. Hon har verkligen fått känna på hur det är med orkaner och översvämningar. Jag har aldrig träffat Miss G, utan det hela började med att hennes mor, som är en arbetskollega till mig, behövde ha någon mejlkontakt[1] i Sverige för information. Det är dyrt att ringa, så Miss G skulle mejla mig när hon kom fram till Honduras sommaren 1998. Sedan skulle jag meddela hennes mor att allt var okej. Veckan senare hade vi fixat så Miss G kunde mejla sin morsa direkt utan mig som mellanled. Men vi har ändå hållit kontakten och om två år kan vi äntligen träffas[2]. Vi har lärt känna varandra ganska väl, men det är ändå nervöst att få stå öga mot öga. Vi är ju ändå främlingar. Jag tror visst vi redan bestämt att vi ska gå och ta en öl så fort hon kommer hem.

[1] Låter märkligt i dag. Datorer och mejl var det fortfarande inte många som hade 1998.

[2] Det dröjde cirka fem år. Hon sprang på mig utanför mitt arbete i Göteborg. Av en händelse så hade vi båda valt att flytta till Göteborg.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Personligt Privat Teknik Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 5 mars, 1999

Journalgrodor (#17)

Full panik i lingonskogen var det i dag på jobbet. Varje fredag verkar det som om alla patienter mirakulöst blir friska och kan gå hem. Lite religiös stämning över det hela. Hela veckan ligger de där och är dåliga, men på fredagen verkar det som om Jesus gick runt och helade eftersom de plötsligt kan resa sig och gå därifrån. Den mer verklighetsnära sanningen är väl att man skriver ut så många man kan eftersom det är mindre personal på helgen och att de inte hinner med så mycket av omvårdnaden. Dessutom finns det patienter som vill hem.

För att återgå till hur jag hade det på jobbet. Jo, många patienter skulle gå till annat boende, d.v.s. sjukhem eller till annan vårdavdelning. Då ska de också ha med sig läkarens sammanfattande journalanteckning över vårdtillfället och den får man alltså försöka skriva i 120 på datorn och göra en snabb utskrift och kopiera upp. Men i dag blev min läkare lite bekymrad. Dr XX hade till sin stora fasa upptäckt att jag skrivet ”patienten ska läggas i respirator om hon börjar hyperventilera” (andas med kraftigt ökade andetag). Han tyckte att det varit bättre om jag skrivet hypoventilera, då det naturligtvis är när patienten andas sämre som respiratorvård ska till. Miss M säger att jag har dyslexi, men jag tror snarare att det beror på slarv. Jag borde själv reagerat på felet i dag. I och för sig kan det vara svårt att på ett kassettband höra skillnad på hyper och hypo. Man får kanske försöka tänka själv lite också? Men vad kan man begära? Det är ju fredag! Det största misstaget jag skrivet i en journal är att ”patienten har under vårdtiden gått ner 25 kilo i vikt”. Vårdtiden var tre dagar och patienten hade gått ner fem kilo. Men vem skulle inte vilja ha gått ner 25 kilo på tre dagar?

Oftast är det läkarna som dikterar fel, men då försöker vi yrkesstolta sekreterare att rätta det. Men du milde så roligt vi har. En gång skulle jag skriva ”patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder[1]”. Syftningsfel, kanske? Här följer några till som andra läkarsekreterare råkat ut för:

Har mycket smärtor i underlivet och speciellt när han använder muskeln till urinröret. Har nyligen träffat en flicka, tror att det kan vara träningsvärk.

Patient som har klagat över smärtor framför allt på kvällen då han gått och lagt sig i analöppningen.

Ingår i spcg-4-studien. Protokollen har försvunnit från mottagningen. Doktor XX har också försvunnit till Helsingborg.

Sedan kan man ju undra hur kompetenta våra läkare är när de kan konstatera följande:

”När döden inträffade blev patienten plötsligt försämrad”. Åh, fan?

[1] Journalgroda som senare publicerades i Dagens medicin.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Bearded Blogg Dumheter Hälso- och sjukvård Språkligt Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 4 mars, 1999

Lösnummer (#16)

Jag köper bara en kvällstidning i veckan, och det är Aftonbladet på torsdagar. Det är nämligen då som TV-tidningen medföljer, och jag måste bara veta vad det är jag missar på teve då jag oftare sitter framför datorn än framför teven. Jag brukar också i normala fall kasta Aftonbladet oläst eftersom det ju alltså är bilagan jag är intresserad av. Men just i dag fick jag för mig att läsa tidningen. Visst, det var väl ingen överraskning, men väldigt vad sexfixerade de var. Och eftersom jag nu ska ta upp det här, så innebär det väl att jag också är sexfixerad.

  • ”Jag gjorde abort under förhållandet med Clinton”, skriker Monica Lewinsky ut på framsidan. Jaha, och? Detta stod även på löpsedeln. Köper vi automatiskt fler lösnummer för en sådan kommentar? Jag är varken road eller intresserad, och knappast inte heller någon annan läsare. Men vi slipper åtminstone arbetslösa journalister då de tydligen kan mala på i evigheter om Cigarrmannen och Vakuumskallen[1].
  • ”Porr ska sälja kläder till unga”. Nu säljs flickmodet genom modeller som på fotografier ser rädda ut och skriker, som om de utsatts för övergrepp. Väldigt utstuderat och liknar mer en våldsporrfilm. Visst, det väcker väl debatt, men till vilket pris? Ska detta vara något ”häftigt” som ska idealiseras? Vem var det som klagade på att tonårstjejer av sina manliga klasskamrater kallades för ”fitta” och ”hora”? Det är ju så de framställs nu på alla reklampelare.
  • Nu har jag kommit till sidan 10 och vad hittar man då? Jo, Pedofil-skandalen. Inte ett ord nämns om detta på framsidan av tidningen, och det är alltså först på sidan 10-13 som det oerhörda tas upp. Jag tänker inte här närmare ta upp ämnet. Jag hänvisar då hellre till de andra dagboksförfattarna som ni kan hitta genom länken ”Dagbok på nätet”. Där har jag nu i ett par dagar följt kommentarerna och kan bara instämma. Det hela är för jävligt!
  • I en liten notis, också på sidan 12 (mitt i pedofil-skandalen alltså) finner jag att Viagra i en kvinnlig variant är på väg – Femagro. Pillret är rosafärgat, i motsats till Viagra som är blå. Kvinnlig präst greps för sex med barn. Ännu en liten notis. Det enda som tidningen vet är att hon hämtades av polisen i går.
  • I Kvinna berättar man för alla tjejer att man är lurad om man tror sig vara sexuellt frigjord. Det är bara männen som är det. Man uppmanar att slänga p-pillerna (?).
  • Glömsk? Skyll på sex. Enligt en undersökning kan man bli glömsk upp till tolv timmar efter sex. Men bara för den som var ”ovanpå”. Detta då tryck kan ha skapats i hjärnans blodceller. Någon som inte kommer ihåg halva dygnet? Busted!
  • Ännu mer sex? Då kan man ringa på alla de sexannonser som finns bland sporten. Varför är de placerade just där? Resonerar man som så att det bara är män som läser sportsidorna och därför bara kan finna dessa annonser där? Jo, de killarna är väl så korkade, varför skulle de annars ringa dessa dyra fejkade samtal?
  • Från att ha läst nyheterna, gått vidare till sporten, så är jag nu på nöjessidorna. Cajsalisa Ejemyr har gett ut en ny skiva där hon beskriver alla sina ex-pojkvänner. I går såg jag en musikvideo hämtat från nya CD:n och reagerade när hon sjöng ”men han var det bästa sex jag haft”. Va? undrade jag då. I Aftonbladet i dag räknas alla killarna upp och om hur de var i sängen. När ville vi veta detta? Min fråga är hur bra hon själv är? Inte för att jag är intresserad, men ska hon hänga ut killarna får hon väl lämna ut lite av sig själv också?
  • På sista sidan ställs dagens fråga till Vi 5, Är det rätt av idrottsstjärnor att spela på sin sexualitet? Aaargh, vem bryr sig?! Hur kan man sammanfatta detta? Har vi väldigt lite nyheter, finns det bara sexskandaler, säljer sex så bra eller har kvällstidningarna bara dålig journalistik utan bredd? Eller måste de följa någon ”tidningspolicy”? Det får de själva svara på, för jag vet då rakt inte. Veckans ”höjdpunkt” är väl bilagan som medföljer på söndagarna (alla kvällstidningarnas). Där handlar det enbart om sex, förutom ett och annat matrecept.

Lika ointressant det, tycker jag. Vad jag inte kan förstå är varför det är så mycket sensation i allt som har med sex att göra? Se bara så snett det blir när man blandar ihop övergrepp och våldtäkt med sexannonser, tips och skämt om sex. Det måste finnas ett samband här.

Kommer tjejer att behandlas bättre av att i modeannonserna agera sexoffer? Lär sig unga killar moral och etik av att se dylika annonser? Om det är den enda sexualkunskap de får… Nä, vänta, de har ju porrfilmerna också att gå efter. Nä, jag orkar inte utveckla min tankegång. Orkar inte med det, för jag vet ju vad gemene man (och kvinna) tycker och tänker. Det skiljer sig nog inte så mycket från mina åsikter, och ändå fortsätter de flesta tydligen (?) att köpa dessa tidningar med sexanspelningar. Naturligtvis hänger jag inte ut enbart Aftonbladet här, utan även alla andra kvällstidningar. Det bara råkade vara Aftonbladet jag refererade till i dag. Och det betalade jag tio kronor för! Så de har inget att klaga på, de tjänade ju på mig.Jag blir så matt. Finns det fortfarande någon som tror på romantik och ömsesidig respekt? Eller är jag ensam om det?

[1] Drygt 12½ år senare – kan jag ha syftat på Bill Clinton och George W Bush?

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Dravel Media Omvärldsbevakning

Kommentarer stängda

Publicerad 3 mars, 1999

Teknikens under (#15)

I dag var det slasknederbörd på morgonen. Jag har alltid trott att det enda som kunde komma uppifrån är regn, snö, hagel och manna. Slask brukar ju vara övergången mellan snö och vatten, då snön smälter. Men icke. Det ”regnade” slask!

På grund av busstrejken tog jag i dag en annan buss hem från jobbet, som jag visste med säkerhet skulle gå. Men eftersom den kör en annan rutt så fick jag gena över en åker. Så nu har jag dynga upp i knävecken då slaskvädret gjort åkern till någon sorts dyngsjö. Men jag kom åtminstone hem 40 minuter tidigare än planerat. Så säg inte att jag alltid är negativ.

På jobbet skulle jag leka teknisk expertis och försöka fixa en fax och en skrivare. Total failure! Sedan fick vi ringa den riktiga expertisen. Problemet är att de tar 800 kr för att säga typ: – Öh, sätt i sladden i väggkontakten. Men det förtjänar vi som inte har kollat det som brukar vara det mest basala. Mitt bästa tips om någon teknisk utrustning krånglar; Slå av strömmen och slå på den igen. Redan där brukar cirka 95 % av apparaturen leva upp igen. Men sen kan man inte komma ifrån att det som köpts in billigt krånglar oftare och blir i längden dyrt att laga. Allt måste bara fungera! Man kan inte ägna timmar varje dag åt att försöka få igång datorer för att sedan ringa servicekillarna/-tjejerna som inte har tid att komma just denna vecka. Jag tycker mig minnas att det nämndes på nyheterna i går om att vi ägnar en dryg timme per vecka med just detta. Och dyrt blev det också för arbetsgivaren. Reality in a nutshell!

Hur det blev med faxen och skrivaren? Ingen aning. När jag gick hem hade de ännu inte kommit.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Dumheter Teknik Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 2 mars, 1999

Läkare och postorder (#14)

I går började de nya AT-läkarna på mitt jobb. Denna flock på cirka 10 personer fick guidad tur i går av en överläkare. När de passerade det rum jag satt i, sa överläkaren i förbifarten utan att stanna: ”Och där har vi en manlig sekreterare, höhöhö”. Kände jag mig dum?[*] Jag kände mig som Skäggiga damen på cirkus. Alla tittade storögt på mig. Så ovanlig är jag väl ändå inte?! I och för sig så stirrade de små läkarna storögt på allt de såg. De är ju så nytillverkade att de inte ens lärt sig att hälsa eller presentera sig. Men ack, de blir nog härdade med tiden då de har enorma krav på sig och får i stort sett klara sig bäst de kan.

Något annat som också inträffade under gårdagen, var att jag tittade på de danska nyheterna. Det händer inte så ofta då jag inte begriper så mycket av lätet till språk, även om jag studerat danska. Men i går förstod jag allt de sa, för det var allvarliga saker de diskuterade. Nämligen om ”de hemska svenskarna” som överöser de icke ont anande danskarna med postorderkataloger typ H&M, Haléns, Ellos o.s.v. De var förskräckta på nyheterna. Vem vill beställa kläder per postorder? frågade de sig. Man intervjuade anställda på posten i Danmark, och där kunde man beskriva det stora inflödet av klädpaket och det var ju så konstigt. Reportern hade till och med beställt en kavaj, men den var ju alldeles för kort i ärmen. Det hela gick alltså ut på att det var så fruktansvärt med att beställa kläder och att det var Sverige som stod bakom detta. Åja, något får de väl ha som tack för allt *jäkla* Lego som flödat in i detta land. Visst, Lego roar barnen, men hur många vuxna är lika roade efter att ha trampat på någon av de förrädiska små plastbitarna?

[*] Män inom mitt yrke är väldigt ovanligt.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Hälso- och sjukvård Omvärldsbevakning Tv Vardagsblogg Viaplay

Kommentarer stängda

Publicerad 1 mars, 1999

Busstrejk och FK (#13)

Har busstrejken undgått någon? Här går stadsbussarna, men man vet aldrig när. Busschaufförerna byter fack från dag till dag. Alla vill strejka, och det har de ju rätt till. Man kan inte förneka dem samma rättigheter som alla vi andra har. Jag kan ändå inte hjälpa att jag avskyr strejken. I morse gick bussarna här som vanligt ända tills jag gick ut. Då slutade de.

Första bussen kom inte. Inte heller den andre. Och icke heller den tredje. Den fjärde kom! Har man 47:or i skor så är det väldigt stora fötter att frysa om. Och jag frös! Detta var för åtta timmar sedan, och jag har ännu inte fått upp värmen. Det var lika illa när jag skulle hem. Inte kom där någon buss. Ryktet (märk väl – ryktet) säger att bussarna ska gå en gång i timmen men man kan inte veta när på timmen de kommer. Käckt! På Internet ska man kunna läsa hur bussarna går, men när jag kollade senast handlade det bara om bussarna i Helsingborg. Andra gången var det error. Error beskriver rätt så bra hur bussarna kör.

Jag har återigen ringt Försäkringskassan (se dagboken 990225). Inget har ännu hänt. Ingen sjukpenning i sikte. Fick nu reda på att det tar 6-8 veckor innan första utbetalningen. I dag drabbades de av den ”Stora Insikten” och frågade om jag behövde pengar. Yeah yeah, wow wow, skulle man ju kunna svara på det. Vad tror de? De erbjöd sig (åh?!) att förskottsbetala två veckor! Jag riktigt känner att jag måste ta kepsen i handen och bocka upprepade gånger samtidigt som jag säger ”Tack, tack. Tack ska ni ha”. Det känns som om jag hade varit hos kungen på en audiens och blivit benådad. Men till deras försvar måste jag säga att de inte är lika snorkiga som de var för tio år sedan. Eller så är det jag som lärt mig ödmjukhet, och så som man bemöter andra, blir man ju som bekant bemött tillbaks.

Anledningen till att jag ringde till FK i dag är helt och hållet postens fel. Jag väntar på ett viktigt brev därifrån (FK, alltså). Har man tur så kanske de delar ut posten. Det är ingen tvekan om att de har försändelsen, men frågan är om de blir färdiga till att dela ut den? Jag skulle fått ett brev med posten (kom tänka på att nu förtiden kan inget komma ”som ett brev på posten”) i torsdags och nu är det måndag. Var är brevet? Jag bor två kilometer från FK, men först måste brevet gå turen Kristianstad-Hässleholm-Malmö-Växjö-Kristianstad eller något i den stilen. Men det är som Stefan Carlsson (f.d. regionchef för Region Skåne) sa när sjukvården i Malmö och Lund inte ville samarbeta (då avståndet var för långt, två mil): ”Det är en hel värld emellan dem.” Och det stämmer. Hur nära det än är så kan man ju alltid ta andra hållet runt jorden för att komma till grannen. Ack ja, dessa världsliga bekymmer. Jag får väl snart börja med Losec eller Cipramil.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat Blogg Byråkrati Dumheter Kampen Omvärldsbevakning Surgubbe Vardagsblogg

Kommentarer stängda