Månad: <span>maj 2015</span>

Publicerad 31 maj, 2015

Top of my mind


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Ännu en dag som jag sovit bort (när jag inte tittat på Bones). Förra veckan var bara för mycket fysisk och mental ansträngning utan någon egentlig vilodag. Gårdagens migrän har också varit bidragande orsak till att jag däckat så totalt i helgen. Därför är jag också så glad att jag inte behöver vara social och träffa någon när jag äntligen får lite ledigt. Återhämtning är nödvändigt när man lägger så mycket kraft på arbete. Och annat. Jag har väldigt mycket bokade tider som patient också. Som sjukgymnastiken.

Ändå var det riktigt skönt att komma ut i snålblåsten i dag (efter migrän). En runda till soprummet, en runda till Ica och några minuters samtal med hämndtjänstpersonal. Jo, de huserar ju i kvarteret och jag känner de flesta. Alltså fick jag vara social trots min helgvila. 😉 Det som förvånar mig lite är hur mycket man ändå pratar med folk ute. Jag känner många i kvarteret, men det är inte direkt grannar. Men folk som rör sig i kvarteret lär man känna och byter några ord med ibland. Det jag inser är att detta inte är något typiskt här och nu. Jag har bott på många ställen genom åren, men det är precis som att vara kvar i byhålan. Alla känner kanske inte alla, men de flesta pratar med många där man vistas och är. Så helt anonym är jag inte. Tusan! Det var ju därför jag flyttade till Göteborg! 😉

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Publicerad 30 maj, 2015

Tjatig rutin

Det finns en trötthet i det här med att behöva ta en spruta varje dag. Åtminstone finns den där tröttheten där efter 16 år. Jag tillåter mig dock inte att känna efter mer än att konstatera att jag är trött på det. Det viktiga är att jag inte låter det övergå i motstånd, vilket skulle kunna leda till att jag börjar slarva eller få ångest över tvånget. Därför är det bara något jag gör; tar min dagliga spruta utan att tänka på det inför eller efteråt. Trots allt handlar det bara om en minut per dag vilket i sig inte är en uppoffring. Jag måste också ha klart för mig varför jag tar sprutan – nyttan. Samtidigt väcker det ibland andra tankar och irritation. Som att huden förstörs, att en dag är läkemedlet verkningslöst på grund av lång användningsperiod, att långtida biverkningar inte är klarlagda, att det finns enklare och bättre medicinering men där läkare inte vågar testa på mig eftersom det inte finns någon öppen MR-kamera och de inte vill betala att skicka mig till annat landsting eftersom undersökningen behöver göras två gånger per år. Och så vidare. Men sprutan… den tar jag bara. Dag efter dag. Och jag får inte tillåta mig tänka eller känna i frågan.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Hälsohistoria Kampen Medicinering Multipel skleros (ms)

Kommentarer stängda

Publicerad 30 maj, 2015

För lite tv

En dag av tio utan huvudvärk, och det var i går. Ljuset är skarpt med eller utan sol samt att jag är ganska stressad. Det går inte att urskilja om det är migrän eller spänningshuvudvärk. Den enda självmedicinering jag har är kaffe och Treo. Och snus som tröst.

Var det i höstas jag fick för mig att se Bones på Netflix? I november började TV3 visa säsong 10 vilket jag då också började spela in på TiVo. Säsong 1-8 avverkade jag på några dagar på Netflix. Sedan blev det tvärnit då säsong 9 inte fanns någonstans att se. För ett par veckor sedan började TV8 visa säsong 9 med 1-2 avsnitt per dag och jag kunde återuppta Bones. I går tog säsong 9 slut och jag är nu inne och tittar ikapp avsnitt 1-16 säsong 10 på TiVo. Alltså, detta pusslande! Men snart är jag ikapp.

Lite oväntat så lade Netflix i förra veckan ut säsong 8 av Doctor Who. Det var ovanligt snabbt eftersom säsongen sändes i Storbritannien i höstas. Min sammanfattning är att manus blivit rejält mycket sämre och att nya doktorn är värdelös.

Revenge har blivit nedlagt efter säsong fyra och det återstår ett par avsnitt på TV3, men allt ligger ute på Viaplay. Jag har inte hunnit se de sista avsnitten än, men det ska bli skönt att kunna släppa en serie som varit på upphällning.

Det som irriterar lite är att jag inte heller hunnit se nya säsongen av Outlander. Eller alla serier jag spelat in på TiVo. Eller som jag tänkt se på Netflix och Viaplay. Och jag ligger back i Stargate SG-1. Det enda jag nu kan säga att jag ser är Bones.

Bäst av allt är att schlagereländet är över. Det är nog det som gör att jag inte hinner titta på mina serier. Jag borde ta tjänstledigt februari-maj varje år.

||||| 0 I Like It! |||||

Dravel Netflix Teveserier Tv Viaplay

Kommentarer stängda

Publicerad 29 maj, 2015

Omtänk

Svårbeskriven dag. Jag har slitet som en kvalsterhona (= ett djur) med sådant som jag inte trodde jag skulle behöva uträtta. Men blev efter någon timme beordrad att lösa en akut uppkommen situation där jag behövde rådfrågas för att lösa problemet. Jo, jag är väl ganska bra på att direkt se praktiska lösningar på teoretiska problem innan de uppstår. Katastrofen hotade verkligen och egentligen var den omöjlig att avvärja den på så kort tid, men allt var fixat och klart när arbetsdagen var slut. Jag har väldigt mycket bakgrund och förståelse till det mesta som är organisatoriskt, samt vet vilka personer som är de rätta att kontakta. Men för att vara på den säkra sidan så har jag lovat stå standby i helgen om någon vill ringa och bolla frågor. Även om allt är fixat och klart, betyder det inte att alla förstår. Japp, det här är väldigt kryptiskt. Än verkar det inte vara något media snappat upp. Så då säger inte heller jag något mer.

Så där riktigt jäkla utmattad och trött! Det var en tuff dag. Men ändå vad man kan förvänta sig av en vanlig arbetsdag – som aldrig är den ena dagen den andra lik.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Publicerad 28 maj, 2015

Repris

Nu börjar jag surna till (ännu mer). Kommer till offentlig vårdinrättning – ingen fungerande hiss! Ja, det var samma ställe som i förra veckan. En hiss. Ingen möjlighet att komma i kontakt med vårdinrättningen. Men efter tre kvart skulle kanslisterna ut och röka, så då kom jag äntligen i kontakt med personalen. Tycker det är sanslöst. Vad hände med lagen om tillgänglighet och det där med offentlig sjukvård tillgänglig för alla? Jag tycker inte att man kan ha en offentlig vårdinrättning som inte går att nå varken via telefon eller rent fysiskt. Sånt borde man tänkt på innan man skaffade dessa NYA LOKALER!

Det som irriterar mig än värre är alla som fick gå i trapporna när de såg att hissen var avstängd. Personer utan fysiska begränsningar som blev förbannade för att de fick ta trapporna. Nå, men de kunde åtminstone förflytta sig utan hiss eller hjälpmedel. I min värld skulle de ta trappan direkt utan att först kontrollera om det fanns hiss. Och att då gnälla över att de fick gå i trappor tycker jag är oförskämt.

||||| 0 I Like It! |||||

Hälso- och sjukvård Kampen

Kommentarer stängda

Publicerad 27 maj, 2015

Stopp och belägg

World MS Day, det är i dag det… Och inte en jäkel har uppmärksammat det.

Folk har i dag kommenterat mitt dåliga humör. Det har synts på mig, men inte märkts. Jag har inte exploderat. Jo, jag har varit sur större delen av dagen och det är inte relaterat till världs-ms-dagen (eller hur man ska skriva det). Nej, detta att jag ständigt försöker undervisa men bemöts med ifrågasättande och att man ständigt avbryter mig. Och mitt i allt så bara går folk. Det är dålig stil och har inte med mig att göra eller det jag pratar om. De bara är sådana. Och efteråt kommer man enskilt till mig och gnäller över att jag aldrig berättar något eller utbildar dem i hur saker och ska vara.

Extra sur blev jag när jag plötsligt får arbetsuppgifter slängda på mig. Arbetsuppgifter jag lämnar över till andra eftersom jag inte hann med det och andra ville ta över. Nu kommer man och säger att man inte hinner och kräver att jag ska återuppta det, helst snarast eftersom det är så bråttom. För man har inte brytt sig om att göra arbetsuppgifterna alls sedan man övertog dem. Vad är det för ett jäkla sätt? Ingen räddar mig när jag får för mycket att göra eller inte hinner. Så jag satte ner foten väldigt ljudligt i dag, men vet ännu inte om det leder till ordning på torpet. Resten av veckan är spännande.

||||| 0 I Like It! |||||

Surgubbe

3 kommentarer

Publicerad 26 maj, 2015

Ketchupeffekt

Gårdagen står jag fast vid hur gnälligt det än kan upplevas som. I dag är det något bättre efter att jag avverkat den ena chefen efter den andra. Äh, det lät illa. Det jag menar är att jag i dag kom till klarhet med väldigt mycket efter att lyckats prata med alla typer av chefer och andra personer. Nödvändigheten har jag känt länge men inte fått tag i rätt personer. Därmed har jag i dag kunnat gå vidare med arbetsuppgifter där jag senaste månaderna mest suttit overksam. Eftersom allt lossnade i dag så har jag också stressat till mig spänningshuvudvärk eftersom där nu är så mycket jag måste utföra på väldigt kort tid. Nej, jag har inte egentligen suttit overksam de senaste månaderna, jag har haft annat att göra, men detta andra har varit trängande.

Ovan betyder också att jag bokat in det ena mötet efter det andra, för att kunna sprida den information jag nu fått. Jag måste nu utbilda. Det stressiga kommer sig av att jag då också behöver material att uppvisa när jag utbildar. Material jag nu får skapa väldigt akut. Lathundar ska skrivas. Rutiner ska skrivas på. Hemsidor ska uppdateras. Och så vidare.

Insikten är väl mest att jag tycker att det är riktigt kul att undervisa och skapa dokument/hemsidor. Jag är nog en lärartyp.

I allt kaos under dagen där jag kastat mig mellan arbetsuppgifter, var det lite kul när jag plötsligt fick en fråga om hur man praktiskt skulle gå tillväga med ett problem. Ett problem kring en rutin som jag inte arbetat med sedan 2008. Självklart kunde jag besvara den utan betänketid. På jobbet behöver jag aldrig tänka till så länge det är arbetsrelaterat och rör något av det jag arbetat med senaste +20 åren. Märkligt, men jag har arbetet väldigt mentalt på ytan när jag är på jobbet. Det är väl därför också jag kan berätta så mycket anekdoter för mina studenter?

I morgon; prata heldag vid tre möten. Minst. Oh.

||||| 0 I Like It! |||||

Vardagsblogg Yrkesliv

Kommentarer stängda

Publicerad 25 maj, 2015

Excellivet

Kanske det är så att jag blivit surare. Åtminstone känner jag mig mer fåordig och blir lätt irriterad. Varför det är så vet jag inte. Kanske det beror på att jag vill vara långledig nu. Sommarsemestern hägrar. Jag är, eller börjar bli, lite lätt stressad över vardagen och då menar jag inte jobbet. Kanske där också är en olustkänsla (inte oro) över att det nu är sommar och det blir varmare. Jag vet inte hur jag kommer att reagera på värmen i år, men historiskt sett blir jag alltid sjuk och sjukskriven när ms förvärras av värmen.

Helgledigt är inte nog vila för mig. Helgen som precis varit var ingen vila på rätt sätt då jag hade migrän. För mig är vila att få slappna av, inte nödvändigtvis passivitet eller sömn. Kunna släppa klockan, inte bry mig, bara vara. Men allt är så inrutat med att hinna hushållssysslor, äta i tid, sova i tid, arbeta i tid, ta medicin i tid och så vidare. Det jag behöver är att få vända på dygnet okontrollerat utan konsekvenser. Om en månad får jag, kan jag, gör jag. Men fram till dess är jag sur och vresig.

||||| 0 I Like It! |||||

Surgubbe

Kommentarer stängda

Publicerad 25 maj, 2015

Ilsken man

Varje dag startar jag nya projekt på jobbet. Jag slutför aldrig något av det jag påbörjat, utan det ligger sedan i högen ”att göra”. Först blir jag tilldelad och tillsagd att utföra uppgifterna, men när det sedan kommer till kritan så måste någon ta ett officiellt beslut om genomförandet och det är där det alltid blir halt. Ingen i beslutsfattande position vågar ta beslut, och då är det ju genast stopp för min del. Jag hade snabbt och enkelt kunna slutföra alla projekt om jag bara fick klartecken. Därför brukar jag också begära mandat för beslut, och det får jag, men sedan blir det ändå stopp i organisationen eftersom jag inte kan få mandat som en delegering. Ack, vad jag är trött på det här arbetssättet där jag aldrig får känna någon form av målgång! Värst är om många chefer är inblandade som ger motstridiga beslut. För man pratar inte med varandra.

Det jag inte heller gillar är när man får för sig att ta beslut baserade på felaktigheter där man tror att det ska förenkla för medarbetarna, där konsekvensen blir precis tvärtom. Därför är jag ständigt arg och höjer rösten för att försöka stoppa beslut. Jag presenterar fakta, uppvisar underlag, ger exempel och så vidare. I slutändan blir det ändå att beslutet går emot mig. Så går det någon vecka. Och kaos uppträder. Och jag får frågan hur det kunde hända. Ja, säg det? Vem som får reda ut felaktigheterna och skriva rutiner? Ja, gissa?

Jag skulle bli en utmärkt chef och ledare. Påstår andra, själv är jag tveksam och något ovillig. Men jag skulle vara fortsatt driftig och insatt, samt ta rätt beslut. Jag vill inte påstå att det är något jag upplevt i arbetslivet. Snarare att de som seglar uppåt i hierarkin slappnar av, inte bryr sig och vill ta populistiska beslut så inte personlig friktion uppstår.

Oavsett vilken position jag befinner mig i, så arbetar jag efter tesen ”rätt och riktigt”. Jag vill ha mer att säga till om. Utan att vara chef. För det skulle vara rätt och riktigt.

||||| 0 I Like It! |||||

Byråkrati Dravel Dumheter

Kommentarer stängda

Publicerad 24 maj, 2015

Instarassel

På Instagram rasslade det till i går kväll. Den ena efter den andra började följa mig där efter X antal år med blygsamma selfies. Förmodligen har jag gjort något på Facebook som gjort att alla plötsligt fann mig på Instagram. Jag förstår inte riktigt varför man vill följa mig där. Det är ju här i bloggen och på Facebook jag finns. Twitter och Instagram är sekundärplatserna. Nåja. Jag accepterar följare och följer tillbaka. Men jag blev lite förvånad över rasslandet. Det var oväntat.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda