Siffror som spricker

Jo, man har väl jobbat… Som bara den. Hela dagen har jag suttit med statistik. Först dubbelkollade jag källdata och rättade monstruöst många fel. Sedan sammanställde jag och gjorde uträkningar. Hela dagen. På kuppen fick jag migrän som jag ignorerade eftersom jag ville bli klar med alla siffror.

Flärdtjänsten… Jag vet inte vad som hände med flärdtjänsten i morse. Jag fick efterlysa bilen, men trafikledningen kunde inte se bilen via GPS samt att chauffören inte svarade när de ringde – två gånger. Tjugofem minuter efter avtalad avresa så anlände bilen. Chauffören sa inget. Bad inte om ursäkt. Förklarade inget. Jag såg på displayen att trafikledningen skrivit att de inte fick tag på honom och han uppmanades omgående ringa till trafikledningen. Skulle jag gissa kan jag tänka mig att chauffören försovit sig i morse och att jag var första kunden (06.30). Men jag hade gärna fått en förklaring med tanke på att jag blev 25 minuter försenad till jobbet.

Som kompensation kom kvällens chaufför tio minuter före utsatt tid. Mitt flexsaldo på jobbet visar rödare och rödare siffror för varje dag.

Tja, jag kan ju föra statistik på allt. Även på min fritid.

Sammanfattande

Efter månader med öppet fönster i alla rum, så var jag i dag tvungen att stänga. Till och med vädringsfönsterna fick stängas. Blåsten höll på att riva ner hela min inredning.

Ny arbetsvecka. Om jag får som jag vill innehåller den även denna vecka en semesterdag. Anledningen är sjukgymnastiken. Jag borde ändra och ha sjukgymnastik lediga dagar istället för att ta semester arbetsdagar. Även om sjukgymnastiken är på mitt jobb så 1) jag måste arbeta in förlorad arbetstid och jag ligger väldigt minus på flexen, 2) jag har inte tillgång till dusch i anslutning till jobbet eftersom jag inte skaffa mig behörighet till de personalutrymmena och 3) jag klarar inte av att med rollatorn gå så långt som det är mellan sjukgymnastiken och min arbetsplats.

I övrigt vet jag inte riktigt… veckan… Jo, det är ju det där med snuset som aldrig kommit fram. Villvägar med DHL och där jag förskottsbetalat massor av kronor. Och så väntar jag fortfarande på sjukpenningen från sjukskrivningen 11/6. Det där med ”utbetalning inom 30 dagar” my ass! Och så ska digital-tv förhoppningsvis anlända så jag kan se på tv:n jag köpte för en månad sedan, även om det fungerar utmärkt med Netflix och Apple TV. Hm. Jo, så måste jag ringa röntgen annan stad för att höra om de kan tänka sig att låta mig komma dit efter att ha väntat i 13½ år på röntgen som behövs för att jag ska kunna skippa sprutorna mot ms och istället få annan och farligare behandling – som förhoppningsvis gör nytta. Och inom ett par veckor flyttar jag till nya arbetsrummet.

Det händer mycket, men jag verkar inte skriva om det. Därav denna sammanfattning.

Centrifugalkraften

Eftersom det är friidtrott på tv, så passar det väl bra att återge det jag bloggade i augusti 1999?

Friidrott på teve. Kom plötsligt tänka på en insändare i någon kvällstidning för någon helg sedan. Det var några tjejer som berättade att de gillade friidrott. För att killarna som sprang hade tights och inga kalsingar. Vilket i dag fick mig att börja fundera när jag råkade snubbla över idrotten på teve. Varför har inte killarna kalsingar eller suspensoar? Så som familjelyckan slänger fram och tillbaka när de springer, så borde de ju komma ur kurs. Hur kan de springa rakt? När flygplan och lastbilar måste binda fast löst gods för att inte olyckor ska ske, så borde man göra det här också. Eller fungerar Petter-Nicklas som propeller för att fortare kunna ta sig fram? Hade jag kunnat springa så hade jag ju kunnat testa själv.

Post skrivmaskiner

Hur står det egentligen till med skrivmaskinskunskaperna i dag? Skrivmaskiner finns inte längre, men datorer har tangentbord. På högstadiet hade vi maskinskrivning under ett år. Vi fick lära oss ”handfattningen”, det vill säga hur fingrarna ska vara placerade på tangenterna och hur man skriver utan att någonsin titta ner på tangenterna. Sedan hade jag maskinskrivning (och ADB-behandling) både på gymnasiet och på komvux. Och det fortsatte när jag gick vårddokumentation. Jag lärde mig alla termer som finns vad gäller maskinskrivning. Jag fick också lära mig hur man ställer upp text korrekt, hur man skriver brev, offerter, patientjournaler, remisser, fakturor och så vidare.

Men det verkar som om all kunskap kastades ut med skrivmaskinerna. Datorer har färdiga mallar för det mesta man ska skriva, men problemet är att de är felaktiga och att utskrifter ser för jävliga ut. Och yngre människor blir till frågetecken när man pratar om vagnretur, dubbel radmatning och tabulering. Visst, många skriver snabbt, men de gör sig själva en ergonomisk otjänst genom att inte placera fingrarna rätt på tangentbordet.

Kunskapstappet är beklagligt. För att inte prata om fingersättningen för det numeriska tangentbordet. Det fick jag lära mig när jag hade kontorskunskap där vi under två flera dagar i veckan fick sitta och mata in siffror på räknemaskiner och skriva ut långa pappersremsor med uträkningar.

Nej, jag tittar aldrig någonsin på tangentbordet när jag skriver. Det sägs att jag är en snabbskrivare, men jag är nog en medelmåtta med mina 6 nedslag per sekund. Rekorden lär ligga på det dubbla. Kanske jag kommer upp i det ibland. När jag skriver diktat (inspelade) så brukar jag skriva lika snabbt som doktorn pratar. Ibland pratar de långsamt och då får jag speeda upp hastigheten på diktatet med +50-100 %.

Jag finner ett nöje i att skriva med tangentbord. Trots allt har jag utbildning i det.

Blaha

[important]Plötsligt finns det nya funktioner när jag skriver i min blogg. [/important]

[notice]Vad ska jag använda dem till?[/notice]

[error]Måste ju testa.[/error]

[warning]Okej, jag förstår.[/warning]

Textblock 1 är ”Viktigt”. Textblock 2 är ”Obs!”. Textblock 3 är ”Fel”. Textblock 4 är ”Varning!”. Jag vet inte om det är så logiskt att förstå när man bara har färgbakgrund utan förklaring. Symbolerna är väl inte heller så självklara.

En högst ordinär och intetsägande dag är avverkad. Ingen gratulerade mig på 43½-årsdagen. Däremot har ansiktsslaktade Madonna fått många hyllningar i dag.

Jag och min rollator

Det är jobbigt. Att vara beroende av en rollator och ändå knappt kunna förflytta sig. Det har varit svårt att specificera vad det berott på. Yrsel. Panikångest. Panikångest som lett till yrsel. Känselbortfallet/domningarna i benen efter förlamningen. Efter i dag tror jag mest på stressutlöst yrsel (blir värre vid stress). Det har varit riktigt illa i dag med balansen. Riktigt illa. Och som om det skulle hindra mig…

  • Började dagen med att lasta sopor på rollatorn och gå till soprummet ute. Egentligen för långt för mig att gå, men jag var tvungen.
  • Sedan fick jag gå hem och hämta min tre (!) arbetsväskor som lastades på rollatorn innan flärdtjänsten skulle hämta mig.
  • När jag kommer till jobbet så vägrar flärdtjänsten att köra ända fram, och jag får dra mig upp för en sluttning (väskorna föll av rollatorn), vilket också är för långt för mig att gå.
  • På jobbet har jag vägrat lämna mitt rum och höll på att stupa flera gånger när jag gick till personalrummet. Andra fick köpa lunch till mig, för jag kan inte uppsöka några lunchrestauranger.
  • Samma visa på hemvägen  – flärdtjänsten vägrar köra ända fram, och nu ska jag försöka bromsa rollatorn i nedförsbacke där handbromsarna inte tar. Fördelen var att jag bara hade en väska med mig hem. Men långt att gå.
  • I dag var jag bara tvungen att gå av vid apoteket eftersom jag gjort beställning för två veckor sedan (12 förpackningar diverse läkemedel). På apoteket fick jag stå länge i kassan, vilket jag inte klarar. Jag var så darrig och yr att jag trodde jag skulle tuppa av.
  • Tyvärr måste jag gå hem från apoteket eftersom flärdtjänsten vägrar köra inom en stadsdel. Åter med en lastad rollator var det bara att börja gå på kullerstenen (ingen höjdare när man har rollator och inte känner sina fötter). För mig var det långt att gå. Ett par hundra meter är mer än vad jag klarar, men jag var bara tvungen. Jag kom hem utan missöden.
  • Hemma borde jag kunna vila? Nej. Jag har ”städat” (röjt undan saker som ligger framme), diskat, packat kasse till pappersåtervinningen, vikit tvätt.
  • Jag borde göra mer, men jag orkar och hinner inte mer i kväll.

Men jag har äntligen blivit färdig till att beställa digitalbox till tv:n! Kabel-tv och platt-tv går inte ihop. Dålig bildkvalitet. Och kabel-tv ska släckas ner.

Dagens värsta är dock att jag beställt snus för 1500 kr som inte kommit. När jag kollade upp det i kväll så har de utan orsak avbrutit min beställning. Utan att återbetala min förskottsbetalning. De har ingen kontakttelefon och ingen mejladress, bara ett formulär på sin hemsida. I många år har detta fungerat utmärkt, men som jag förstår det så har de bytt ägare 2-3 gånger senaste åren. Har de gått i konkurs kan jag känna mig blåst på både snus och pengar. Jag får väl se om de hör av sig.

Strul

Det verkar som om jag fått tekniska problem.

  • Mobiltelefonerna kan helt plötsligt förlora all täckning och telefonsamtal avbrytas.
  • Den fasta telefonen går inte att använda då det ”läcker datasignaler” som gör att jag hamnar hos alla utom den jag ringer till.
  • Apple TV fungerar bra, men periodvis verkar inte kontakt finnas med Netflix (problem med Netflix, inte Apple TV eftersom nätverket i övrigt fungerar).

Som det är nu kan jag bara ringa samtal från jobbtelefonen på jobbet. Men där är också problem. Ofta ligger all telefoni nere där om man har DECT-telefon. Jag har DECT-telefon.

Förmodligen är det mängden teknik som är problemet. Vilket jag tycker är sanslöst. Teknik ska bara fungera. Punkt.

Hackat

Det känns motigt att säga att jag haft sommarens semesterdag nr 4 i dag. För den officiella semesterperioden är över och jag är inne på min tredje arbetsvecka. Och så då detta att jag trots semesterdag varit på jobbet halva dagen. Där var ett möte som jag var tvungen att närvara på. Och så passade jag på att gå till röntgen i ett ärende inför en eventuell undersökning. Det gick så där. Hela dagen har varit… så där.

Att jag nu tar strödagar med semester beror på att jag 1) inte haft semester, 2) vill mjukstarta efter sjukskrivningen, 3) inte är återställd. Samtidigt känner jag att det blir lite gasa/bromsa och jag vill egentligen bara köra på med jobb. För där händer spännande saker och jag vill inte missa något. Okej, jag vill vara ledig också men nu har hösten officiellt kommit och jag måste jobba.

Usch. Jag pratar med för många människor. I för många sammanhang. Det gör mig förvirrad. Efter en sommar där jag inte behövt tänka på jobbet, så måste jag nu veta i vilka sammanhang och med vem jag pratar med och om vad. Och så alla dessa sjukdomsrelaterade samtal. Som också gör att jag inte kan skilja på mina roller som personal och patient.

Men nu är det dags för mig att sätta press på mig själv och tvinga mig till aktiviteter som är skitjobbiga men som har syftet att stärka min fysik.

Punktdagbok

Måndag – ledig efter att ha jobbat lördag. Förutom överdos av sömn så har jag hunnit:

  • Tvätta två omgångar.
  • Lagat mat (Fish’n’Chips – rensning av frysen).
  • Netflixat (RoboCop x 2, avsnitt 4 How the universe works).
  • Rakat huvudet.
  • Bytt sängkläder.
  • Skickat viktigt jobbmejl (nå, fackligt då).

Ganska mycket uträttat med tanke på all sömn. Men nu har jag huvudvärk. Måste… sova. Igen.

Malström

Åska är inget jag bryr mig om – jag reagerar inte på att det blixtrar och dundrar omkring mig. Därför var jag bara halvt medveten om den när det började vid midnatt. Jag somnade ganska omgående. När jag vaknade några timmar senare så åskade det. Då det var dags att stiga upp på morgonen så åskade det. Jag har absolut ingen aning om det åskade hela natten eller om det bara sammanföll så att jag råkade vakna vid varje nytt åsktillfälle. Nej, jag bryr mig inte. Jag är nog mer förvånad. Över att det inte åskat mer i sommar. Media har ständigt varnat för extrem åska, men sedan – i efterhand – avblåst det då det aldrig blev någon åska. Jo, enligt radarn så har det varit många blixtnedslag i omgivningen, men det har hela tiden lyckats missa Göteborg. Så nattens åska, som ingen varnat för (media insåg väl att ropar man vargen…), var väl det största som kommit i min närhet den här sommaren. Men som sagt – jag vet inte om det åskade hela natten i en följd eller ens om det var riktigt hotfullt nära.

Dags för en ny arbetsvecka. Som innehåller 1½ arbetsdag i slutet av veckan. Innan dess har jag schemaledigt, fridagar och semester. Så här efter min sjukskrivning så har jag kastat in några semesterdagar eftersom jag 1) måste ha semester, och 2) får passa på innan jobbet sparkar igång på allvar.

Ibland funderar jag på om sommarens sjukskrivning egentligen var semester; om jag gjort något annorlunda. Det känns som om jag fuskat lite genom att ha +30 semesterdagar sparade. Nej, jag hade nog inte gjort något annorlunda om jag haft semester istället för sjukskrivning, men jag har mått dåligt i sommar. Jag gjorde rätt som sjukskrev mig. Om jag glömmer det där med semester – tar bort det ur ekvationen – skulle jag kunna arbeta om jag inte haft semester? Nej. För jag var sjuk och då ska man vara sjukskriven. Tidigare år när jag varit sjuk på sommaren, så har min doktor vägrat sjukskriva mig eftersom jag ”ändå ska ha semester”. Vilket jag tycker är en förkastlig inställning. Allt är inte arbete kontra ledighet. Och att vara sjukskriven är inte per definiton  en ledighet. Att vara sjukskriven är att inte kunna arbeta. Semester är vila från arbete. En sjukskrivning är också vila, men inte från arbete utan för att bli friskare/bättre.

Något jag också funderat på, är min syn. Synnervsinflammationen på vänster öga hade jag 1999 och jag gick under ganska månader hos ögonläkare. De konstaterade att jag hade ett synfältsbortfall på 80 %. Det är en permanent skada som blir bättre över tid, men jag återfår aldrig full syn. Men jag har inte varit hos ögonläkare nu på 14 år. Har jag fortfarande bara 20 % syn på vänster öga? Jag vet inte. Jag tror inte det. Skulle jag gissa skulle jag nog säga att de ursprungliga 80/20 % numera är 20/80 %. Om jag läser den här texten med höger öga stängt, så ser jag bara en bokstav i taget, sedan får jag flytta blicken lite för att se nästa bokstav. Jag kan inte se ett helt ord. Allt runt omkring är en grå massa som flyter ihop.

För att återgå… nej, jag lämnade ju aldrig ämnet… till hälsa. Hur mår jag nu efter sommarens sjukskrivning? Fel! Detta har varit min tredje sommar som jag varit sjuk. Frågan är kanske inte så mycket hur jag mår, utan vad jag känner för besvär i dag.

  • Fortfarande neuralgisk/neurogen smärta i magen (sedan 2010) där jag fortfarande tar helvetesmedicinen (antiepileptika mot smärta). Dosen har sänkts med en fjärdedel, men biverkningarna finns kvar.
  • Panikångesten finns kvar (också sedan 2010) där jag tar allergitabletter för att bli slö vilket ska göra att jag reagerar mindre på sådant som triggar panik. Fungerar väl kanske till hälften.
  • Ms-tröttheten har funnits där sedan 1999 men nu kan jag inte ta medicin eftersom det krockar med allergitabletternas verkan.
  • Hälseneinflammationen från 2010 är sedan länge borta, men smärtan kvarstår och jag har svårt att belasta vänster fot.
  • Sommarens förlamning gick i regress, men jag har fortfarande ingen känsel i underben och fötter. Därför kan jag inte hålla balansen – därför har jag rollator sedan ett par veckor. Rollatorn är bara tillfällig, tills jag återfått känseln. Vilket kommer att ske. Men frågan är om det tar en vecka eller tio år.
  • Om jag har några fler besvär så minns jag inte dem just nu. Förutom att 1) min tinnitus varit värre än någonsin i sommar, och 2) jag har inte haft bältros på ett halvår, och 3) i år har jag haft mycket migrän.
  • Sjukgymnastiken är igång nu. Styrketräning verkar få stå tillbaka för konditionsträning.
  • Psykologkontakt för panikångest? Glöm det. Jag får inte tag i någon trots tappra försök.

Om jag i min ms har ett normaltillstånd som är acceptabelt, där jag varit sjuk i sommar, hur återställd är jag? Gissningsvis till 80 %. Det blir bättre om än väldigt sakta. Och när jag ser framsteg har jag svårt att hålla emot, utan vill så gärna rusa framåt som om jag var helt återställd. Vilket kan ge bakslag. Balans är på så många sätt något svårt för mig.

Tystnaden

Lite förvånad ser jag att jag inte lyssnat på Spotify de senaste fyra dagarna. Det är en världsrymd mina mått mätt. Men jag känner inte för samma gamla låtar och det är så svårt att hitta något nytt och intressant. Nu vet jag inte hur många år jag haft Spotify, men jag har varje månad samlat aktuella hits i olika listor. Något jag inte gjort år. Det känns som om där inte kommer så mycket nytt som är bra. Visst, jag lyssnar på en del, som dock inte fastnar. Var är de stora artisterna och deras monsterhits? Det är illa, för den enda låt som jag just nu inte kräks av att lyssna på är med en artist som jag inte tycker kan sjunga eller har några bra låtar. Fast hösten lär komma med många stora artister som Lady Gaga.

Låten jag just nu kan… acceptera.

Framsyn

Det går snabbare än planerat. Jag är i full gång och planerar flytt av arbetsrum. Om det har jag inte så mycket att säga, men det tar mycket tankekraft eftersom så mycket ska klaffa och det är ont om tid. Semestertider försvårar allt. Själv har jag inte förstått riktigt att det ska göra så stor skillnad eftersom jag bara ska flytta två meter (två rum bort), men när jag inspekterade rummet i dag förstod jag skillnaden. Dessa två meter gör att jag sitter bakom en vägg som hindrar störande ljud. I dag sitter jag i ett minimalt rum och mitt i dörröppningen där folk utanför hela tiden går (står) och pratar (skriker).

I övrigt…? Jag ska få en ny rollator och tekniker ska bygga en specialanpassad kryckhållare på rollatorn så jag kan ha kryckan med mig. Det känns fortfarande dumt att gå med rollator. Åtminstone på jobbet när jag är arbetsklädd. För det blir visuellt en diskrepans som gör att folk studsar till, stannar och stirrar. Än har ingen kommenterat varför jag går med rollator. De som känner mig vet ju allt om min ms och har sett mig med en krycka i fjorton år. De kan känner ytligt kan jag tänka mig ställer dumma frågor à la när jag började kryckan (har du varit i Åre och åkt skidor hahahaha). Jag kan ge svar på tal utan att linda in. Och det kanske jag inte borde göra.

Jag har lugnat mig med Neflix-tittandet. Mest för att jag inte har tid. Och böcker… Inte sedan jag fick Netflix.

I går hade jag märklig huvudvärk. Jag hade tappat glasögonen och förmodligen ändras ”ögonmåttet”. Vilken tur att jag har sex par glasögon med samma styrka!

I min lilla arbets- och fritidsvärld händer inte så mycket.